Sammanfattning

Brandsvampbaggen är en brandberoende skalbagge som idag bara återfinns på Gotland

efter att redan under 1800-talet ha dött ut på fastlandet. Den utvecklas i fruktkroppar av

svampen brandskiktdyna som enbart växer på brandskadade lövträd, främst björk. Orsaken

till att den fortfarande finns på Gotland antas vara den unika skötseln av ängen, då ris och

grenar traditionsenligt bränns på våren. Vi sökte efter arten på tretton brandfält och fyra

ängen på främst norra och centrala Gotland. Vi hittade arten på ett enda brandfält skapat

genom skjutövningar på Tofta skjutfält söder om Visby. Tofta skjutfält är idag sannolikt

det område på Gotland som har bäst förutsättningar att hysa brandsvampbagge. Aktiv

naturvårdsbränning kan dock snart behövas eftersom skjutfältsaktiviteten kan komma att

upphöra i en nära framtid.

Få av de undersökta brandfälten erbjöd lämpliga miljöer för brandsvampbagge. Generellt

skapar spontana bränder ytterst sällan lämplig miljö för brandsvampbagge. Bränderna

berör sällan trädbevuxna områden, särskilt sådana med ett innehåll av lövträd. Dessutom är

bränderna av liten areal och har normalt en så låg intensitet att träd ej dödas. Den skogstyp

som brinner mest frekvent och med störst intensitet på Gotland är torr tallskog, som

normalt saknar ett större inslag av björk och andra lövträd. De största naturvärdena på

brandfälten är ofta knutna till branddödade tallar.

Ängena saknar idag troligen betydelse för brandsvampbaggen pga. en långtgående

igenväxning samt att björken röjs bort vid en eventuell restaurering, vilket gör att björken

trängs ut allt mer. Dessutom skapar dagens eventuella bränning av ris ej brandskadade träd.

Det vore önskvärt att försöka återskapa ett mer ursprungligt tillstånd i något änge, både vad

gäller förekomsten av björk och skötsel med bränning. Detta kan kräva en ändring i synen

på hur ängena bör skötas.

Naturvårdsbränning i lövrik skogsmark bör förläggas antingen nära Tofta skjutfält eller

Torsburgens naturreservat, eftersom dessa två områden har de senast kända förekomsterna

av brandsvampbagge. Kontrollerad bränning bör ske i björkrika väl avgränsade bestånd

med tillgång till vatten, och helst utföras på våren eller försommaren under måttliga men

tillräckliga uttorkningsförhållanden. För att skapa en kontinuerlig förekomst av svampen

brandskiktdyna behövs bränder med maximalt ca fem års intervall. Brandfälten måste

skapas inom rimligt spridningsavstånd för brandsvampbaggen,

vilket troligen uppgår till

några kilometer.