Sammanfattning
Vad gäller biologisk mångfald föreskriver den svenska skogs- och miljöpolitiken att
naturligt förekommande arter ska bevaras i livskraftiga populationer. Detta kräver
tillräckliga arealer av fungerande habitatnätverk, och att dessa vidmakthålls över lång tid.
Formellt skydd av värdefull natur är ett av flera verktyg för att åstadkomma detta.
Som underlag för planering för etablering av formellt skyddade skogsområden i Dalarnas
län har under det senaste årtiondet tre beslutsunderlag kombinerats. Dessa är (1) rumslig
modellering av skogsbestånd som tillgodoser specialiserade arters krav (wRESExprojektet,
se Angelstam m. fl. 2003), (2) analys av var hotade och specialiserade arter finns
i Dalarna, och (3) inventering av skogliga naturvärden i Dalarna. Den rumsliga
modelleringen av skogsbestånd baserades på skogliga data och satellitbilder från 2002.
Denna rapport redovisar en jämförelse av tillståndet i äldre tall- och granskogsbestånd
som gröna infrastrukturer för åren 2002 och 2012. Jämförelsen har gjorts med hjälp av
rumslig modellering med avseende på dessa skogsmiljöers funktionalitet som livsmiljöer
för specialiserade arter. Studien har genomförts på uppdrag av länsstyrelsen i Dalarna.
Habitatmodelleringar gjordes för gammal tallskog med tjäder och raggbock som
fokusarter, och gammal granskog/blandskog med tretåig hackspett och meståg som
fokusarter. Resultatet för de två modellerna för äldre tall- respektive granskog lades
samman till ett skikt genom att överlappande pixlar eliminerades innan
arealsammanräkning för vardera skogsmiljön. Resultaten fokuserar på jämförelser mellan
de båda modelleringstillfällena för hela Dalarna, samt uppdelat på fyra naturgeografiska
regioner och fyra olika skogsägarkategorier
Vår jämförelse av funktionaliteten hos habitatnätverk för tallskogsarter och granskogsarter
under de senaste 10 åren visade att minskningen var betydligt större (35–42 %) än
minskningen av den totala arealen av dessa skogstyper och mängden tillräckligt stora
bestånd (11–12 %). Anledningen till denna skillnad är att det finns tröskelvärden för arters
lokala utdöende, det vill säga att, relationen mellan habitat och förekomst är inte linjär. På
grund av detta så minskar mängden funktionella trakter snabbare än arealen tillräckligt
stora bestånd. Denna pågående fragmenteringsprocess kan motverkas genom rumslig
planering.
Diskussionen resonerar om betydelsen av fragmenteringen av äldre skogar för bevarande
av krävande arters livsmiljöer. Vi betonar vikten av att väga samman alla åtgärder för
formellt skydd, frivilliga avsättningar, skötsel och återskapande av habitatnätverk för
bevarande av naturligt förekommande arter. För detta behövs samverkan mellan olika
skogsägarkategorier i olika skalor.
2014. , s. 38