En miljöindikator har som syfte att beskriva ett tillstånd i miljön, dels genom att beskriva
en trendutveckling, dels genom att visa hur situationen är i förhållande till uppsatta
miljömål/gällande miljökvalitetsnormer. För uppföljning av miljömålet Frisk luft behövs en
vidareutveckling och förbättring av de indikatorer som används idag, dels till
Naturvårdsverkets De Facto på nationell bas, dels till Länsstyrelsernas samverkansorgan
avseende miljömålssystemet (RUS)(www.rus.lst.se) på läns- och kommunnivå. I
föreliggande rapport, framtagen av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av
Naturvårdsverket, görs en sammanställning av olika indikatorer, nationella och
internationella samt en översyn av nuvarande indikatorer och datatillgång. Dessutom ges
förslag på format för framtida indikatorer.
Indikatorer är tänkta att kunna användas av en rad olika aktörer med olika kunskapsnivåer
och olika intressen. Utgångspunkten och ambitionen har därför varit att eftersträva ett
lagom antal indikatorer som ska vara relevanta, kunna illustrera trender, vara lätta att förstå och omfatta tillräckligt med underlagsdata för att vara trovärdiga.
Sammanfattningsvis föreslås beräkningen av indikatorer främst baseras på:
års- eller vinterhalvårsmedelvärden för trenduppföljning
dygns- eller timmedelvärden för uppföljning av miljökvalitetsmål/-normer
urbana bakgrundshalter för trender
gaturumshalter för korttidsmedelvärden
användning av samtliga tillgängliga mätdata, med avseende på såväl stationsantal
som startår (förutsatt tillräckligt antal stationer)
befolkningsviktade medelvärden
regional uppföljning, baserad på zonindelning1
I nedanstående tabell sammanfattas förslaget till framtida indikatorer för användning på
nationell nivå. För den regionala redovisningen föreslås uppföljning med motsvarande
indikatorer för respektive zon, med reservation för vissa luftföroreningar (svaveldioxid,
bensen, benso(a)pyren) där dataunderlaget under vissa år kan vara alltför begränsat.
2011. , s. 73