Rapportens syfte är att beräkna hur svensk kött- och mjölkproduktion påverkar dels den

biologiska mångfalden genom hävd av naturbetesmarker och öppethållande av

skogsbygdsåkrar med vall- och spannmålsodling, dels klimatet genom utsläpp av

växthusgaser och kolinlagring i mark och vegetation. Även produktionens företags- och

samhällsekonomiska kostnader beräknas. Särskild fokus riktas mot skillnader mellan

betesbaserade och kraftfoderdominerade produktionssystem.

Beräkningarna bygger huvudsakligen på data för nuvarande normala svenska

produktionsteknik inom foderodling och djurskötsel enligt SLU:s områdeskalkyler.

Dessutom undersöks några andra produktionsformer som möjligen kan förbättra den

betesbaserade köttproduktionens miljömässiga och ekonomiska hållbarhet. Detta gäller

bl.a. extensiv vallodling, betesmarker med inslag av träd samt ranchdrift.

Resultaten visar att förflyttning av betesdjur från åkerbete till naturbetesmarker samt

träd i betesmarkerna kan göra det möjligt att nå målet 450 000 ha hävdade betesmarker

även om antalet nötkreatur minskar 10 % och stutuppfödningen fortsätter att minska.

Utsläppen av växthusgaser per kg kött är större från betesbaserad köttproduktion än från

kraftfoderbaserad kyckling- och grisköttsproduktion. Utsläppen kan dock i större eller

mindre utsträckning kompenseras av inlagring av kol i vallar och betesmarksträd samt

genom att ved från avverkade betesmarksträd ersätter fossila bränslen. Denna

kompensation gör att betesdjurens nettoutsläpp kan minska ner mot och även under den

kraftfoderbaserade köttproduktionens låga utsläppsnivå. En väl utformad

lövträdsproduktion på t.ex. gamla kulturbetesmarker med måttliga biologiska värden

kan på så sätt vara en klimatåtgärd samtidigt som träden bidrar till att öka den

biologiska mångfalden.

Skillnaderna i klimatpåverkan per kg mjölk mellan mjölk producerad med normal

respektive hög grovfoderandel är små.

Betesbaserad köttproduktion har väsentligt högre företagsekonomiska kostnader per kg

kött än kraftfoderbaserad produktion. För att betesbaserad köttproduktion skall vara

lönsam fordras befintliga byggnader och brukare med låga krav på arbets- och

kapitalersättning, storskalig ranchdrift eller mycket höga miljöersättningar. Högre

miljöersättningar skulle förbättra den ekonomiska hållbarheten och en äldre

betalningsvillighetsstudie antyder att miljöersättningarna till betesmark och åkerbete

borde vara högre än vad de är idag.

Den dominerande delen av den betesbaserade köttproduktionens samhällsekonomiska

kostnad är den företagsekonomiska produktionskostnaden. Den samhällsekonomiska

kostnaden för utsläppen av växthusgaser, värderad efter den marginella miljökostnaden

för koldioxidutsläpp och kostnaden för att rena rökgaser från koldioxid, är väsentligt

lägre.