Sammanfattande diskussion

Vid våra vattendrag finns talrika lämningar som vittnar om hur människor nyttjat vattenresursen för bl.a. flottning, kraftutvinning, kommunikationer samt fångst. Dessa kulturhistoriska anläggningar med skilda regionala uttryck speglar vattendragens betydelse under olika tider. Lämningarna uppfattas ibland som hinder för natur- och fiskevården. Få restaureringsinsatser utmed vattendrag görs ur kulturmiljövårdande syfte. Biotoprestaurering utifrån natur- och fiskevårdsintressen för att säkerställa olika arters fortlevnad är desto mer vanliga. Det kan röra sig om insatser för att åstadkomma biologisk återställning vid tidigare rensade vattendrag, förbättra vattenföring och fiskvandring. De vanligaste restaureringsåtgärderna är borttagande av vandringshinder, återskapande av naturlig vattenfåra eller bottenstruktur samt byggande av fiskväg. Det innebär i många fall att kulturhistoriskt värdefulla lämningar riskerar att förstöras.

Enligt delmål två för Levande sjöar och vattendrag ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats till senast 2010.

Indikatorn Antal restaurerade vattendrag för naturvård, fiske och bevarande av kulturmiljö är tänkt att användas för att redovisa måluppfyllelse på miljömålsportalen, www.miljomal.nu men är ännu inte i drift. Eftersom indikatorn endast anger omfattningen av genomförda åtgärder är det inte möjligt att utifrån denna bedöma hur restaureringar som utförts i natur- och fiskerifrämjande syfte påverkat kulturmiljön och kulturhistoriska värden i anslutning till vattendrag.

Riksantikvarieämbetet har som en del av kulturmiljöövervakningen och miljömålsuppföljningen utarbetat en utvärderingsmetodik för att följa hur landskapets kulturmiljövärden påverkas av restaurering av vattendrag. Denna rapport beskriver utarbetandet av metoden och hur det är möjligt att utvärdera vilka effekter restaurering av vattendrag har på kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena.

För att utvärdera metoden genomförde konsultfirman AKT Landskap på uppdrag av Riksantikvarieämbetet en fallstudie under 2006. Ett urval restaurerade vattendrag besöktes utifrån den framtagna fältdokumentationsmetodiken. Kriterier som ingick i undersökningen var bland annat restaureringens syfte, genomförda åtgärder, effekter på kulturmiljön och handläggning av ärendet på länsstyrelsen. En samlad bedömning gjordes sedan av hur restaureringen påverkat kulturmiljöns upplevelsevärden respektive dokumentvärde.

Resultat av fallstudien

Fallstudien genomfördes för att analysera Riksantikvarieämbetets metod för utvärdering av indikatorn Restaurerade vattendrag. Fältarbetet visade att metoden är användbar, men att den var svår att använda i de fall det saknades dokumentation av genomförda åtgärder. En del justeringar har gjorts av fältblanketten för att bättre svara mot de aktuella frågeställningarna.

För att kunna göra en kvalitativ bedömning av hur kulturmiljövärden beaktas i samband med restaureringsåtgärder krävs att åtgärderna föregåtts av någon form av dokumentation. Avsaknaden av relevant underlagsmaterial gjorde det svårt att besvara vissa av de utvärderingsfrågor som ingick i frågeunderlaget. Detta har lett till att den samlade bedömningen inte kunnat utföras vid vissa av de restaureringsexempel som ingått i undersökningen.

När det gäller resultatet av själva fallstudien så visar den att ingen av åtgärderna utförts med syfte att bevara kulturmiljön och att de, även om de utförts mycket varsamt, inte haft någon positiv nytta i den mening att de förstärkt befintliga kulturmiljökvaliteter. En annan slutsats är att kulturhistoriskt landskapsperspektiv tydligare bör formuleras både i samband med ställningstaganden inför restaureringsåtgärder och i samband med uppföljning. Det är viktigt att komplettera den teknikhistoriska och arkitektoniska värderingen, som ofta görs av de enskilda objekten, med ett brett perspektiv som omfattar hela landskapet och de många gånger komplexa industriella system som lämningarna ingått i.

Hur går vi vidare?

Utifrån resultatet från fallstudien har fältblanketten reviderats, se bilaga 1. Målet har varit att minska graden av subjektivitet i bedömningen och få ett jämförelsematerial över tiden. Det är viktigt att Riksantikvarieämbetet sa

ordnar utvärderingen av restaurerade vattendrags effekter på kulturmiljön och att all data samlas in på samma sätt över hela landet. Den metod som beskrivs i denna rapport fungerar väl för detta syfte. För framtiden blir det också viktigt att uppgifter lagras i en databas som alla berörda parter har tillgång till.

Tanken är att denna metod ska användas för återkommande utvärderingar av indikatorn, troligtvis i samband med den fördjupade utvärderingen av miljömålen vart fjärde år. Fortfarande återstår att utreda vidare kring urvalsprocesser och omfattning för att få ett statistiskt tillförlitligt underlag.