Generellt sett ligger värdena analyserade av de olika laboratorierna på liknande nivåer. De
ämnen som utmärker sig genom att ha sämst överensstämmande resultat är Ni och Cr. Det
skulle kunna förklaras av att dessa två ämnen förekommer i låga halter i miljön och därför är
svåra att analysera. Resultaten för dessa ämnen är systematiskt lägre från ITM jämfört med
SLU. Resultaten för Ni och Cr stämmer bättre överens i det materialet som analyserats av
båda laboratorierna åren 1999-2000. Denna skillnad beror sannolikt på att ITM sedan dess
förändrat analysmetoden för dessa två ämnen.
Korrelationer mellan resultaten från ITM jämfört med SLU har varit svårare att visa för
blåmussla, abborre och sillgrissla inom den här studien. Förklaringsgraden (r
2) är generellt
sett lägre än för strömming och torsk. Det kan bro på att dessa matriser kommer från endast
en lokal vilket innebär att det är få individer som ingår i regressionsanalysen samt att
koncentrationsspannet blir mindre vilket gör det svårare att få signifikanta resultat. För
abborre och mussla är det heller inte samma individer som har analyserats av de olika
laboratorierna utan det är medelvärden från samma fångsttillfälle som har jämförts, vilket
skulle kunna leda till en sämre överensstämmelse mellan analysresultaten. Det syns dock
ingen tydlig skillnad i överensstämmelse mellan laboratorierna då man jämför strömming från
Landsort där det inte är samma individer som analyserats mot de övriga tre strömmingslokalerna
där samma individer analyserats.
I och med att ITM har tagit över analys av metaller inom det marina övervakningsprogrammet
från SLU är det viktigt att dessa resultat kan anses jämförbara i tidsserieanalyserna. Den
temporala utvecklingen av koncentrationer av metaller i den svenska marina miljön ska kunna
beskrivas utan att påverkas för mycket av analysskillnader mellan laboratorierna. För att
minimera denna påverkan har resultaten från de linjära regressionsanalyserna samt t-test för
kvoter mellan de två laboratorierna applicerats på tidsserieanalyserna för att undersöka vilken
justering av resultat som ger bäst resultat. I fallet för Cd i strömming ger en korrigering för ett
signifikant resultat från regressionsanalysen en förbättring (minskning) av
variationskoefficienten, från 43% till 38%, 50% till 41%, 35% till 32%, 32% till 29% för
respektive lokal (Fig. 1 och 2). Korrigering med kvoten mellan SLU och ITM, signifikant
skild från 1, ger en liten förbättring av variationskoefficienten, (SD(lr)), för Landsort och
Utlängan från 35% till 34%, 32% till 31% för respektive lokal (Fig. 1 och 3).
Utifrån tester med att applicera de olika resultatjusteringarna på tidsseriedata visar det sig att
det bästa alternativet är att räkna om resultaten från SLU med resultaten från signifikanta
regressionsanalyser. Vid icke-signifikanta resultat för regressionsanaslysen ger en korrigering
för kvoten; om den är signifikant skild från 1, i de flesta fall bättre resultat i tidsserieanalysen,
än om ingen korrigering görs. I de fall där inga tillförlitliga resultat erhållits lämnas data
ojusterade. För justering av tånglake som ej ingått i jämförelsen används resultat där alla
fiskarter behandlats tillsammans i analyserna
2011. , s. 22