I denna rapport utvärderas i vilken mån övervakningsprogrammet för mjukbottensfauna kananvändas för att utvärdera förändringar i biodiversitet. Utvärderingen tar sin utgångspunkt ikraven som ställs i det 16:e miljömålet (”Ett rikt växt- och djurliv”) och innefattar variablersom artrikedom, Shannon-Wieners diversitetsindex och förekomst av rödlistade arter.Specifikt utvärderas i vilken mån programmet uppvisar långsiktiga trender och vilkenförmåga det har att påvisa rumsliga mönster, att ge precisa skattningar på medelvärden (= småstandardfel och konfidensintervall) och att upptäcka förändringar med en tillfredsställandesannolikhet (=god statistisk styrka). Rapporten omfattar data från början av 1970-talet till2005 från stationer i Västerhavet och Östersjön.Totalt sett har 781 taxa observerats i miljöövervakningen (Västerhavet: 689; egentligaÖstersjön 93 och Bottniska viken 71). Nya taxa observeras kontinuerligt i samtligahavsområden. Flera analyser antyder att artdiversiteten har genomgått förändringar både iVästerhavet och Östersjön under de senaste 20-30 åren. I Västerhavet kan man observera enminskande trend i artrikedom och Shannon-Wiener indexet, tendensen är den motsatta iegentliga Östersjön och i Bottniska viken. Orsaken till och tillförlitligheten hos dessa mönsterbör undersökas närmare.Analyserna visar också att faunan uppvisar variation på olika rumsskalor och attmjukbottensprogrammet har förmåga att upptäcka dessa både när det gäller artrikedom ochShannon-Wieners index. På grund av olikheter i faunans sammansättning och skillnader iprovtagningens utformning skiljer sig precision och statistisk styrka mellan havsområden.Precision och statistisk styrka skiljer sig mellan olika rumsliga skalor men generellt ökar demed ökad rumsskala. I absoluta tal är standardfel och konfidensintervall större i Västerhavetän i Östersjön men detta kan i stor utsträckning förklaras av att Västerhavet har en högrediversitet. Sett i relation till medelvärdet är precisionen i allmänhet 5-10% av medelvärdet isamtliga områden. Analyserna visar också att programmen i de olika områdena på 20 års sikthar goda möjligheter att upptäcka förändringar med en årlig takt på ≈ 1%. På 10 års siktmåste förändringarna i allmänhet vara 2 – 5%. Programmens utformning och omfattningförefaller i allmänhet adekvat förutsatt att dessa skattningar av precision och förändringstaktanses tillräckliga. Eftersom programmet i egentliga Östersjön nyligen omstruktureras finns en4i princip gemensam strategi i alla havsområden. I Västerhavet finns dock viss brist påintegrering eftersom existerande prover från Kattegats kustområden ej är tillgängliga i den ärgemensamma databasen. Vidare är övervakningen av Västerhavets utsjöområdenförhållandevis svag.Övervakningsprogrammet för mjukbottensfauna förefaller i vissa delar användbart för attövervaka uppfyllelsen av det 16:e miljömålet på nationell såväl som på regional skala.Porgrammet kan användas för att övervaka övergripande förändringar och medeltillstånd iartdiversitet. I vilken mån det kan användas för att bedöma andelen hotade arter (enligtArtadatabankens rödlista) är däremot mer osäkert och när det gäller diversiteten av naturtyperhar programmet mindre att erbjuda. Däremot är det tydligt att det existerande materialet ochnuvarande program bör ha en unik potential som underlag för kommande beslut om åtgärder iolika havsområden. För att denna potential skall realiseras krävs dock att det på ett meromfattande sätt än idag används för målmedvetna analyser på relevanta rums- och tidsskalor.