Frågan som föranledde detta projekt var vilka regler som gäller vid rovdjursturism. Frågan intresserar framförallt arrangörer, myndigheter och berörda organisationer. Fokus i projektet ligger på björnskådning.I Sverige finns 18 kända aktörer som bedriver verksamhet med rovdjursturism. Några av dessa arrangerar björnskådning med eller utan åtel, andra står i begrepp att starta. Rovdjursturism kan bidra till att öka acceptansen till rovdjuren hos lokalbefolkningen, men det beror huvudsakligen på den grundläggande attityden till rovdjuren och avståndet till verksamheten samt hur seriös och vederhäftig arrangören uppfattas. På platser där det finns ett stort motstånd till rovdjuren finns även ett stort motstånd mot rovdjursturism. Rovdjursturism kan även bidra till regional utvecklingen. De verksamheter som ekonomiskt kan påvisa denna nyttan har störst möjlighet att vinna acceptans för såväl arrangemanget som för rovdjuren. Rovdjursturism omfattas av regleringar i Artskyddsförordningens § 1a, som handlar om fridlysning och anger förbud mot avsiktlig störning och Miljöbalkens 2:a kapitel, 2 § och 3 § inkluderar bestämmelser om att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet och att alla verksamheter bland annat måste begränsas för att förebygga och hindra att så sker. Även Jaktlagens 5 §, som handlar om lockande av vilt, är aktuell. Lockande från någon annans jaktområde genom utfodring eller på något annat sätt är förbjudet. Användandet av animaliska biprodukter styrs av Jordbruksverkets föreskrift, föreskriften tar endast hänsyn till smittorisken. I föreskriften förbjuds användning av åtel till vilt, som efter jakt används som livsmedel, vilket innebär att åtling för björn inte är tillåten. Enligt nuvarande regelverk krävs det inte några andra tillstånd än det tillstånd som avser animaliska biprodukter.Resultatet av enkät till tio länsstyrelser samt diskussioner som fördes vid seminariet visar på att berörda myndigheter och organisationer anser att rovdjursturism och då i synnerhet björnskådning ska regleras. Regleringar bör ske så att riskerna minimeras. Detta kan innebära att platsen för åtel väljs med hänsyn till avstånd till bebyggelse, val av åtelmaterial, att antalet aktörer begränsas och att endast bakspårning får ske. Antingen skapar man nya regler som är anpassade till verksamheten, alternativt använder man sig av befintliga lagtexter och gör justeringar i dessa. Exempel på detta är Artskyddsförordningens § 18 som reglerar djurparker och för andra förevisningar av vilda djur. Enligt denna krävs tillstånd från länsstyrelsen. Även Miljöbalken 7 kap. och 28 a § handlar också om tillstånd för verksamhet. Om rovdjursturism bör ha ett eget regelverk bör vidare utredas. Status på nytt regelverket såsom om det ska vara en ny lag, allmänna råd eller rekommendation bör också utredas mer utförligt. Då nya lagar stiftas måste de också ha en tillhörande straffskala. 

Intressenter vill utifrån sin synvinkel antingen förbjuda rovdjursturism med åtel eller ge sig in i leken och utöka verksamheten. Frågan kompliceras bland annat av att det idag är förbjudet att åtla i syfte att skjuta björnen med hänvisning till att man inte vill skapa ”problembjörnar”. Med vilka motiv ska man tillåta åtling, är det där syftet är turism eller där det är jakt? Om man genom olika åtgärder kan minska riskerna och om man bedömer att rovdjursturismens inverkan på acceptansen är positiv är alternativet att genom reglering tillåta rovdjursturism med åtel. Observera att viss reglering av rovdjursturism utan åtel kan behövas.Rovdjursturism bedöms vara en del av rovdjursförvaltningen på så sätt att turismen kan påverka förvaltningen t ex genom möjligheter att öka rovdjursacceptansen. Att vara en aktiv del ses som mindre bra från myndighetshåll medan aktörer anser att det absolut är en självklarhet. Turismföretagare anses kanske inte riktigt som ”rumsren” från förvaltning/myndighet idag. Förslag ges att arrangörer för rovdjursturism kan delta vid montering av rovdjurssäkra stängsel, inventeringar, dokumentera observationer samt utföra delar av informationsuppdraget. Ekoturismarrangemang bidrar till att skydda unika natur- och kulturvärden samt gynna lokalbefolkningar runt om i världen. Rovdjursturism är inte synonymt med Ekoturism. Hållbar turism innebär att de begränsade naturresurser som är förutsättningen för turismen måste hanteras på sådant sätt att de inte utarmas. Utvecklingen av en hållbar turism är kopplad till ökad kvalitet snarare än ökad kvantitet. Kvalitetsmål för såväl arrangör som arrangemang kan uppnås genom krav på certifiering. Svenska Ekoturismföreningen har genom Naturens Bästa en märkning som är skräddarsydd för att garantera hög kvalitet på arrangemang i kombination med naturskydd, ett mer miljöanpassat resande och en omsorg om resmålets kulturvärden.Naturens Bästa och dess certifieringssystem kan var krav på certifiering av arrangemang av rovdjursturism. En närmare granskning av systemet behövs och man bör utröna om det finns andra alternativa certifieringssystem.Naturvårdsverkets uppgift är bland annat att vägleda andra centrala, regionala och lokala myndigheter i miljö- och tillsynsarbetet. När det gäller rovdjursturism och myndigheters olika roller i detta bör rollfördelningen diskuteras i samråd med länsstyrelserna och Jordbruksverket och utgå från valda alternativa handlingar/lösningar.