Målkonflikter inom naturvården och mellan naturvård och andra samhällsintressen förekommer ofta och kan ibland leda till långvariga och destruktiva processer. Syftet med det här arbetet var att undersöka bakomliggandeorsaker till sådana konflikter. En viktig fråga i sammanhanget är på vilketsätt konflikter kan medföra att naturvårdssystemet blir ineffektivt, och hurman i så fall kan arbeta för att undvika konflikt och därmed få en effektivarenaturvård. Publikationen bygger på en konferens som anordnades under 2004 avforskningsprogrammet Naturvårdskedjan, som koordineras av Centrum förbiologisk mångfald. Under konferensen presenterades exempel på målkonflikter från den forskning som bedrivs i Naturvårdskedjan och från konferensdeltagarna. Dessa exempel presenteras kortfattat i denna skrift. En övergripande diskussion av exemplen gjordes redan på konferensen. De frågorsom ställdes var: vad är gemensamt för konflikterna, hur kan man undvikaatt konflikter uppstår, och vilken ny kunskap finns det behov av? I skriftenpresenteras också en djupare analys av exemplen och av diskussionen på konferensen. Konflikter uppstår av en mängd olika orsaker. Vissa konflikter ledertill en konstruktiv dialog som gör att naturvårdsarbetet utvecklas positivt.Andra konflikter utvecklas dock åt ett helt annat håll och leder till långvarigabråk. Vad är det som gör att vissa konflikter får en mer destruktiv karaktär? I skriften ges många exempel på faktorer som spelar roll vid konflikter, tillexempel att människor har olika värderingar och intressen, att faktaunderlaget kan vara dåligt och medföra missförstånd eller att målen och regelverkenär otydliga och kan tolkas på olika sätt. Analysen visar att den avgörandefaktorn för om det blir en konstruktiv eller en destruktiv process är hur vikommunicerar och vilka roller vi har. Naturvårdssystemet är av traditioninriktat på faktainsamling och besluten baseras ofta på inventeringar, utredningar och forskning. Kommunikationens betydelse har haft en underordnadroll och förmågan att hantera konflikter så att processen blir konstruktiv ärbegränsad. Den viktigaste uppgiften framöver för att motverka destruktivakonflikter och därmed också få ett effektivare naturvårdssystem är attutveckla bättre metoder för konflikthantering och erbjuda bättre medel förkommunikation. Vi måste ägna mer tid och resurser till förankring och dialog, samt hittanya vägar för olika aktörer att på ett bättre sätt förstå andra aktörers perspektiv. För att åstadkomma detta behövs bred kompetens inom naturvårdssystemet. Förutom biologer (som hittills kanske varit den dominerande gruppen) behövs kulturmiljövårdare, pedagoger, kommunikatörer, sociologer, kulturgeografer och flera andra yrkeskategorier. Forskningen måste ocksåutvecklas mot mer tvärvetenskap där naturvetare och samhällsvetare arbetarmed gemensamma frågeställningar. Mot bakgrund av den här rapportenkommer CBM ta initiativ till nya forskningsprogram och projekt som kanleda till utveckling av en bättre kommunikation inom naturvårdssystemet.