Uppskattningar har gjorts av mätkrav och resursbehov vid olika scenarier för att kontrollera miljökvalitetsnormer för utomhusluft i Sverige. Uppskattningarna är ett komplement till tidigare kostnadsuppskattningar redovisade i Naturvårdsverkets rapport 5883, samt i en kompletterande rapport 2009 för minsta antalet mätstationer om så kallad MIKSA-samverkan inte genomförs (NV rapport 6316). Komplementet gäller minsta antal mätstationer samt kostnader för mätningar i Sverige enligt förslaget till reviderad förordning. Tre olika scenarier har studerats: • Nationell samordning av kontrollen i sex kontrollområden • MIKSA-förslaget med länsvis samverkan i 21 kontrollområden • Kommunal kontroll, utan samverkan, i totalt 290 kontrollområden Kostnadsuppskattningarna indikerar att den mest kostnadseffektiva kontrollen - som uppfyller EG-direktivets krav1 - sker med nationellt samordnad övervakning. Mätningarna kostar i det fallet ca 40 % mindre och den totala kontrollen endast hälften av kostnaderna för MIKSA-alternativet. Den mest decentraliserade kontrollen, där varje kommun sköter sina egna mätningar, blir dyrast. I detta fall blir mätningarna dubbelt så dyra som för MIKSA och den totala kontrollen uppskattas bli 10-30 % dyrare. Förutom kostnadsaspekterna finns flera för- och nackdelar med de olika sätten att organisera kontrollen av miljökvalitetsnormerna. Kommunerna har i dag huvudansvaret för kontrollen och har bäst insyn i luftkvaliteten och dess utveckling, något som är viktigt, inte minst med tanke på kommunal planering. Uppgiften är dock krävande för många mindre kommuner. MIKSA, med länsvis samordning av kontrollen är huvudförslaget vid revideringen av förordningen2. Varje län föreslås utgöra ett kontrollområde och länsstyrelsen får ansvar att samordna kontrollen. Administrationen av kontrollen kommer då till stor del att flyttas från kommunerna till länen. Kommunerna kan dock inte helt lämna över arbetet, eftersom de enligt MIKSA fortfarande bär ansvaret för kontrollen. I praktiken kan detta dock huvudsakligen komma att innebära att de finansierar kontrollen samt deltar i det samråd som föregår beslutet av regionalt kontrollprogram. En samordningsvinst förväntas om länen får huvudansvaret genom att färre mätstationer då krävs. Det innebär även en koncentration av kompetensen. Samtidigt uppskattas den totala administrativa arbetsinsatsen för kontrollen öka.
1 Direktiv 2008/50/EG 2 Förslag till ny förordning om miljökvalitetsnormer för utomhusluft, NV rapport 5884
Naturvårdsverket ansvarar i dagsläget för nationell samordning och för att information om luftkvaliteten enligt direktiven rapporteras till Kommissionen. Med nationell samordning även av kontrollen av normerna, skulle Naturvårdsverkets rådighet över mätningarna öka och på sikt öka förutsättningarna för större enhetlighet i mätningarnas utförande (metodval, platsval, kvalitetssäkring m.m.) samt öka möjligheterna till insyn i erhållna resultat, vilket underlättar både vid rapporteringen till Kommissionen och vid bedömningen av behov av åtgärdsprogram.