I den svenska bifaunan finns drygt 60 arter av sandbin. Föreliggande nationella åtgärdsprogram vägleder bevarandearbetet för de vårflygande hotade arterna batavsandbi, fältsandbi och flodsandbi som är specialiserade på pollen från videväxter, nämligen sälg och allehanda viden (Salix-arter). Många andra bin och särskilt humledrottningar gynnas av programmet, för blommande videväxter är en avgörande födokälla tidigt på säsongen. I Sverige förekommer programarterna endast i Skåne och batavsandbiet dessutom i Halland. De nuvarande nationella bestånden uppskattas till mindre än 10 000 individer för batavsandbi, mindre än 3000 för fältsandbi och mindre än 1000 för flodsandbi. Bestånden uppskattas fördela sig på 22, 20 respektive 3 lokaler.Programarternas livsmiljö utgörs av varma utpräglade sandmarker, ej sällan gamla sandtäkter, med Salix inom flyghåll från sandiga ställen för bobyggnad. Flodsandbiets samtliga lokaler utgörs av gamla täkter. Hoten mot programarterna är flera. Ett generellt hot är det systematiska borttagandet av videväxter i odlingsmark. Borttagandet sker trots att sälg och viden är en förutsättning för såväl ett levande landskap som ekologisk hållbarhet. Ett annat utbrett hot är igenväxningen av öppna sandmarker som drivs av kvävenedfallet. Ett specifikt hot är ej anpassad efterbehandling av sandtäkter, varvid ofta varken bin, födoresurser eller boplatser sparas. Även ökad exploatering av sandmark för odling, skogsbruk och bebyggelse utgör påtagliga hot. För att nationellt tackla hoten och öka bestånden föreslås en rad kort- och långsiktiga åtgärder på binas samtliga kända lämpliga lokaler i Skånes och Hallands sandmarker. Befintliga bestånd förstärks genom röjningsfred för sälg och viden parallellt med ryckning eller uppdragning av vindpollinerade vedväxter (björk, klibbal, asp, tall, gran). Nya blomresurser skapas genom plantering av några olika videarter som avlöser varandra i blomning och därmed tillsammans ger lång födotillgång. Hanligt gråvide är den viktigaste födoväxten. Mängden och kvaliteten av boplatser gynnas genom aktiv markytestörning med pinnharv eller motsvarande redskap. För flodsandbi används grävskopa som skapar branta sandsluttningar och hak. Sandtäkter efterbehandlas med särskild hänsyn till långsiktig stor förekomst av videväxter och boplatser.I programmet ingår också informationsåtgärder, utbildning, visst ökat områdesskydd samt täktomförhandlingar för anpassad efterbehandling. Dessutom behövs riktade inventeringar för att närmare utröna populationsstorlekar och hot, dels generellt för den minst kända arten fältsandbi och dels specifikt för de andra programarterna på några lokaler där statusbedömningar saknas.De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 325 000 kr under programmets giltighetsperiod 2014–2018.