r auktioner ett bättre sätt att få miljöåtgärder utförda, än enhetliga och förutbestämda ersättningar, som är det som idag används inom Landsbygdsprogrammet? Analyserna visar att det långt ifrån alltid är uppenbart att en auktion skulle leda till budgetbesparingar. Slutsatsen är i stället att auktioner inte generellt kan rekommenderas som ett bättre alternativ, men att auktioner i vissa fall (när kostnaderna varierar och är svåra att fastställa) skulle kunna utformas så att de är att föredra framför förutbestämda och enhetliga ersättningar.I rapporten analyseras och jämförs tre system för att betala ersättningar för miljöåtgärder inom jordbrukspolitiken. Utgångspunkten är att ersättningar skall användas för att ge incitament till önskat beteende. Någon jämförelse har alltså inte gjorts med andra styrmedel. Det idag dominerande systemet med förutbestämda och enhetliga ersättningar jämförs med två typer av auktioner. Förhoppningen med auktioner är att kunna uppnå mer åtgärder eller miljöeffekter per budgetkrona. Utvärderingskriterierna i rapporten är måluppfyllelse, samhällsekonomisk kostnadseffektivitet samt budgeteffektivitet. Två former av auktioner har analyserats. I båda fallen kontrakteras de budgivare som har lämnat de lägsta buden. Antalet kontrakt kan begränsas så att en förutbestämd, kvantitativ målsättning uppnås, eller så att en avsatt budget förbrukas. Analysen visar att jämfört med en förutbestämd och enhetlig ersättning så har auktioner potential att förbättra måluppfyllelsen (t.ex. anläggning av X antal våtmarker). Däremot kan man knappast räkna med en förbättrad samhällsekonomisk kostnadseffektivitet. Kostnadseffektivitet uppnås, generellt, med en förutbestämd och enhetlig ersättning. Med en auktion kan man då, i bästa fall, behålla kostnadseffektiviteten. När det gäller budgeteffektivitet, så är analysen splittrad. Slutsatsen är att en auktion med enhetlig ersättning i princip är likvärdig med en förutbestämd och enhetlig ersättning. En auktion med differentierad ersättning har däremot stor spridning i förväntat utfall. En avgörande faktor i det fallet är i vilken utsträckning aktörerna har möjlighet att förutsäga utfallet av auktionen. Om det tidigare har funnits en förutbestämd ersättning eller när det tidigare har genomförts en auktion ökar sannolikheten för att utfallet kan förutsägas och därmed försämras budgeteffektiviteten. I regel måste man också räkna med att en auktion medför högre transaktionskostnader för såväl aktörer som myndigheter. För att budgeteffektiviteten verkligen skall förbättras med en auktion måste den alltså förväntas leda till att ersättningarna blir så mycket lägre så att det kompenserar för de högre transaktionskostnaderna.En annan viktig faktor, för att de potentiella fördelarna med en auktion skall realiseras, är att det är tillräckligt stor konkurrens mellan budgivarna. Risken att ett bud inte accepteras är nämligen ett viktigt skäl att avge ett förhållandevis lågt bud. När det handlar om bevarandeåtgärder eller när det handlar om unika objekt finns oftast inte denna konkurrens. Slutligen måste det poängteras att den centrala faktorn för att auktioner ibland skulle kunna vara ett bättre styrmedel, är om myndigheterna då skulle få bättre information om aktörernas kostnader och att utbetalningarna därmed skulle kunna minimeras. Men analysen visar att det generellt inte finns någon garanti för att myndigheterna verkligen får kunskap om aktörernas nettokostnader. Om myndigheterna kan skaffa sig denna information på annat sätt, eller om kostnaderna inte varierar så mycket mellan aktörerna, så försvagas argumenten för att använda auktioner