Matsvinn återfinns i hela livsmedelskedjan vilken innefattar primärproduktion1, livsmedelsindustri, grossister, butiker, storkök, restauranger och hushåll. 2011 genomfördes beräkningar av nyttan att minska matavfallet med 20 procent i hela kedjan exklusive primärproduktionen baserade på avfallsstatistik från EUROSTAT (Naturvårdsverket, 2011). 2012 erhölls ny och mer tillförlitliga data på avfallsmängderna och en uppdaterad version, baserad på samma beräkningsgrunder, genomfördes, vilket resulterade i den här rapporten. Om målet är att minska matavfallet med 20 procent till år 2015 ska drygt 200 000 ton matavfall per år inte uppstå, beräknat totalt över hela livsmedelskedjan. Det är olika svårt att minska matavfallet i de olika leden i livsmedelskedjan bl.a. beroende på att mängden undvikligt avfall – här kallat matsvinn eller onödigt avfall - är olika stort i de olika leden. Det är därför viktigt att skilja på matavfall och matsvinn. Definitionen för matsvinnmatsvinn är livsmedel som hade kunnat konsumeras eller säljas om det hanterats annorlunda. Även om vi i den här rapporten diskuterar målet att minska matavfallet med 20 procent så är det matsvinnet vi har möjlighet att minska och i olika led i livsmedelskedjan är det mer eller mindre svårt att minska detta. Vi behöver därför bättre statistik på hur stor del av matavfallet som faktiskt är svinn för att kunna veta hur mycket som är möjligt att minska i varje led. För just hushållens matavfall finns relativt bra information för andelen svinn, det beräknas utgöra 36 procent av matavfallet. Om målet är att minska hushållens matavfall med 20 procent innebär det i praktiken att man måste minska svinnet med ca 56 procent, eftersom det bara är det onödiga matavfallet dvs. svinnet som är möjligt att minska. Den totala samhällsekonomiska (brutto) nyttan som skulle kunna uppnås om matavfallet minskade med 20 procent jämnt fördelat över kedjan beräknas uppgå till mellan 9,6 – 15,9 miljarder SEK/år (se tabell 1). I den samhällsekonomiska nyttan ingår både privata och företagsekonomiska besparingar som individer och företag gör av att minska sitt matavfall samt de miljökostnader som undviks om matavfallet istället inte hade behövt produceras. Den största absoluta nyttan uppnås genom att minska hushållens matavfall, vilket uppgår till mer än åttio procent av den totala samhällsekonomiska nyttan. Orsaken till detta är dels att hushållen står för den relativt största delen av den totala mängden matavfall i livsmedelskedjan dels för att kostnaden för varje kilo matavfall är större ju längre ner i livsmedelskedjan vi rör oss. Den sistnämnda beror på att med ytterligare förädling stiger inköpspriset och med ytterligare hantering (transporter, kylning etc.) ökar miljöpåverkan. För att beräkna om det är samhällsekonomiskt lönsamt att minska matavfallet med 20 % behöver marginalkostnaderna av att minska matavfallet beräknas, det har inte gjorts i den här studien. 

^{1 Med primärproduktion menas odling och skörd av vegetabilier, mjölkproduktion, äggproduktion, uppfödning och produktion av livsmedelsproducerande djur före slakt. Jakt, fiske och insamling av vilda produkter, som bär och svamp, musslor och kräftor omfattas också.}