ör att kunna bevara biologisk mångfald och samtidigt hållbart nyttja naturresurserna behöver ett landskapsperspektiv anläggas. Det innebär att ta hänsyn till de sammanhang som arter, naturtyper och ekosystem förekommer i, i stället för att se dem som oberoende enheter. Landskapsperspektivet innebär alltså att man höjer sig över objektsnivån och skapar en bättre helhet i vilken delarna ingår. På det sättet omfattas fler ekologiska aspekter och sammanhang som inte direkt är knutna till enskilda objekt. Människans roll i landskapet är en viktig faktor att beakta om bevarande och hållbart nyttjande ska kunna förenas. Därför är det nödvändigt att beakta historiska och socioekonomiska aspekter vid såväl bevarandearbetet som vid det hållbara nyttjandet av naturresurser. Den här handledningen beskriver ett arbetssätt som framför allt ska bidra till att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv, men även andra relevanta miljökvalitetsmål på såväl nationell som regional nivå. Målet är att genomföra åtgärder för bevarande, skötsel, restaurering och hänsyn samlat och effektivt och på rätt plats i landskapet som en del i arbetet att uppnå hållbart nyttjande av naturresurser.Arbetssättet som beskrivs i handledningen syftar till ökad samverkan mellan olika berörda aktörer, såsom statliga myndigheter, markägare, kommuner och ideella organisationer. Vägen till samverkan går via en dialog som tydliggör sambanden mellan brukande- och bevarandeintressen genom att olika intressenter redovisar sina anspråk, behov och mandat. Målet med detta sätt att arbeta är samsyn genom en gemensam lärandeprocess. Det syftar också till att skapa engagemang och förebygga konflikter. Arbetssättet är processorienterat, det vill säga det bygger i huvudsak på att människor tillsammans diskuterar problem och så småningom kommer fram till lösningar. Hur processen utformas i detalj får anpassas till det särskilda landskapets karaktär och aktörernas problem. Det här arbetssättet går att kombinera med andra processer som till exempel översyn av översiktsplaner, bildande av biosfärområden eller landsbygdsutveckling i landsbygdsprogrammets Leader-områden. Arbetssättet bör också kunna bidra med nytt kunskapsunderlag och erfarenheter från samverkan som kan komma till nytta i andra sammanhang, till exempel i kommunal och mellankommunal planering. Faktiska resultat av arbetssättet kan vara nya ekologiska kunskaper som underlag till planeringsprocesser och myndighetsbeslut. Det kan också vara gemensamma strategidokument för hur de olika aktörerna tänker sig åstadkomma ett hållbart nyttjande av ekosystemtjänster. Åtgärdsplaner för bevarande, skötsel och hänsyn inom ett avgränsat landskapsavsnitt är ytterligare ett möjligt resultat. Själva processen och samverkan kan vara ett resultat i sig, om den till exempel skapar ett forum för förbättrad dialog mellan bevarande- och nyttjandeintressen eller formar nya rutiner för att förebygga konflikter.