Projektet Stafetten har studerat miljömål på nationell, regional och lokal nivå, deras roll för transportplaneringen, och vad som kan göras för att målen ska få större genomslag. De senaste två omgångarna av nationell transportplan studerades med hjälp av litteraturstudier och intervjuer. Fallstudier gjordes av regional transportplanering och kommunal samhällsplanering på motsvarande sätt. Detta material har också bearbetats med diskursanalyser. Miljömålen som studerades på nationell nivå är hänsynsmålet miljö i de transportpolitiska målen med klimat- och miljökvalitetsmål. På regional och lokal nivå var utgångspunkten de mål som beslutats regionalt och lokalt, samt i viss mån hur dessa mål förhåller sig till nationella miljömål.

Studiens resultat kan användas som underlag av tjänstepersoner som arbetar med transportplanering och miljömålsarbete och av politiker som sätter upp mål för miljöarbete och transportplanering på olika nivåer. Studien visar att miljömålen lyfts fram mer idag jämfört med tidigare planeringsomgång, och att de har större påverkan på transportplaneringen. Men fortfarande har miljömålen ett begränsat genomslag. Det beror bland annat på att miljömålen anses otydliga eller stå i konflikt med andra mål, som till exempel regional utveckling eller kommunal bostadsförsörjning. Under transportplaneringens gång ses miljömål som ett bland många andra intressen som ska vägas samman, och får därmed en mer begränsad betydelse. En annan anledning till miljömålens begränsade inverkan på transportplaneringen är att gamla objekt som beslutats i tidigare planer tillåts ligga kvar även om de försvårar möjligheterna att nå de nuvarande miljömålen. Ett vanligt synsätt är också att enskilda investeringar i infrastruktur inte anses spela någon större roll för möjligheten att nå miljömålen.

I projektet har vi utgått ifrån analogin med en stafett. Stafettpinnen, som representerar miljömålen, lämnas över från den nationella nivån till regional nivå och kommunal nivå. Projektresultaten visar dock att man kan ifrågasätta den utgångspunkten, då stafett-analogin förutsätter att pinnen som överlämnas är tydlig, greppbar och ser likadan ut för alla involverade. Detta har visat sig inte vara fallet. Resultatet pekar snarare på att en orienteringstävling utan karta skulle kunna vara en bättre analogi för målöverföringen. Vi känner till kompassriktningen, men vet inte riktigt var målet finns, eller vilken väg vi ska ta oss till målet och vilka kontroller vi måste passera. Trots detta måste vi klara av att ta oss i mål inom en begränsad tid. Det är helt klart en lagtävling som kräver samverkan, men det är inte tydligt uttalat vem som ansvarar för de olika delsträckorna.

I denna rapport presenteras resultatet från projektet. I rapporten rekommenderas också ett antal åtgärder som skulle kunna bidra till att transportplaneringen tydligare bidrar till att nå miljömålen. För att bidra till en bättre målöverföring behöver regeringen förtydliga uppdraget till Trafikverket om vad som krävs för att ta fram beslutsunderlag och planförslag som tydligt bidrar till att nå målen om klimatomställning och miljöanpassning. Regeringen behöver förtydliga för Trafikverket hur olika miljömål ska tolkas och prioriteras. På motsvarande sätt behöver politiska församlingar på lokal och regional nivå förtydliga hur deras miljömål ska tolkas, uppfyllas och följas upp.

Regeringen bör utfärda direktiv om att Trafikverket i större utsträckning än idag ska tillåtas finansiera och aktivt hantera även åtgärder som påverkar efterfrågan på transporter, så kallade steg 1- och steg 2-åtgärder inom sin ordinarie verksamhet. Regeringen bör också överväga om det vore lämpligt att avsätta en del av infrastrukturbudgeten specifikt till sådana åtgärder, samt förstärka budgeten till stadsmiljöavtal.

Trafikverket bör i sin planering tydligare ta utgångspunkt i klimatmålet för transportsektorn och aktivt styra investeringar mot åtgärder som bidrar till en omställning av transportsystemet på både kort och lång sikt. Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att som komplement till dagens basprognoser utveckla målorienterade prognoser, där man utgår från att transportplaneringen styrs mot ett mer transporteffektivt samhälle. Det behövs också en gemensam målbild för vad omställningen av transportsystemet innebär rent konkret i förändrade prioriteringar, så det blir tydligt för relevanta aktörer som är involverade i planeringen av transportsystemet vad som förväntas av dem.