Haltmätningar av olika miljögifter i fisk har ibland använts som underlag för att utfärda kostrekommendationer. Upprepade haltmätningar från samma lokaler kan även användas till att utvärdera hur miljögiftsbelastningen förändras över tiden. Efter införlivandet av EU:s ramvattendirektiv i svensk lagstiftning har dessa haltmätningar fått ytterligare en uttalad funktion – att ge underlag till bedömning av olika vattens status och åtgärdsbehov gällande de kemiska ämnen som har givna gränsvärden för biota.
Åldern och storleken hos insamlad fisk har varierat kraftigt inom det gemensamma delprogrammet. Fisk bäst lämpad för löpande miljögiftsanalyser tillhör inte samma ålders- och storlekskategori som den till human konsumtionvanligen använda. Detta innebär i praktiken att båda dessa syften med övervakningen är svårförenliga med användning av en gemensam, enhetlig metodik.
Fisk har hittills insamlats från alltför få tillfällen för att möjliggöra statistiskt säkra trendanalyser. Provbankad fisk har hanterats enligt protokoll utfärdade av Naturhistoriska riksmuseet, vilket möjliggör framtida studier av miljögiftshalteri dessa prover. En del redan upparbetade och analyserade individer föll utanför det rekommenderade storleksintervallet enligt museets protokoll för insamling, preparation och provbankning av fisk.
Resultaten från fisk i de undersökta vattenförekomsterna går delvis att använda för bedömning av kemisk ytvattenstatus för de ämnen som har gränsvärden för biota. Även i detta fall är det viktigt att protokollet följs, vilket inte alltid har gjorts inom delprogrammet. Här är det främst abborre som har undersökts, vilket är positivt med tanke på det stora referensmaterialet som finns för just den arten. I regel har åldern hos insamlad abborre varit mellan tre till sex år, men från Indalsälven var den insamlade fisken av jämförelsevis hög ålder; i intervallet 7 till 15 år. För bästa möjliga utvärdering av mätvärdena är det viktigast att känna till åldern och hälsotillståndet (konditionsfaktorn) hos denfisk som analyserats. För ämnesgrupper som inte har gränsvärden för biotaenligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) undersöktes om halterna var mätbara i fiskmuskel och lever. Med undantag för kvicksilver låg metallhalterna i muskel från samtliga lokaler under rapporteringsgränsen.
Metallhalterna i lever låg mestadels över rapporteringsgränsen.Troligen behövs särskilda rutiner för varje delsyfte. Beroende på syftet skiljerbland annat valet av den kroppsvävnad hos fisk som ska upparbetas och analyseras. För både kostrekommendations- och statusklassningssyften krävs helst analyser av halter i muskel, så att halterna direkt kan jämföras med av HVMFS 2019:25 givna gränsvärden för ämnen i fiskmuskel. Beroende på de kemiska ämnenas olika fördelningspreferenser är muskel inte alltid den bästa vävnaden att analysera. För vattenförvaltningens syfte kan det ibland vara lämpligt att välja annan vävnad än muskel och istället tillämpa de omvandlingsfaktorer som är framtagna för jämförelse mellan halter av ett ämne i olika vävnader. Omvandlingsberäkningarna kan däremot ha en negativ effekt på resultatets tillförlitlighet, eftersom den bakomliggande variationen i sambanden mellan halter i olika vävnader tillför en ökad statistisk mätosäkerhet att ta hänsyn till.
Inom delprogrammet har vi även undersökt hur skillnader i analysresultatmellan olika laboratorier avseende ett urval av ämnen från ett och samma provkan försvåra tolkning av statusklassificering inom vattenförvaltningen. Dettaresulterar i en rekommendation om att använda medelfetthalter vid fetthaltnormalisering och att begära uppgifter från analyslaboratorierna om den använda metodiken för samtliga bearbetningar.
Behovet av ett fortsatt länsstyrelsegemensamt delprogram är därför stort, framförallt med fokus på enhetlig hantering av paketering, märkning och storleksurval av fisk som skickas in för provbankning. Att kunna göra gemensamma upphandlingar mellan olika parter är en kostnadseffektiv och resurseffektiv satsning även framöver. En annan viktig samordningsfråga som kan hanteras inom delprogrammet är tolkning och implementering av analysdata för uppföljning av vattnets kemiska och ekologiska status.
2020. , s. 41