Rapporten är en extern utvärdering av det nu gällande åtgärdsprogrammet för

Fjällgås (2011–2015, förlängt t.o.m. 2017) och till delar projekt Fjällgås, utfört på

uppdrag av Naturvårdsverket. Utvärdering har kommit till följande slutsatser:

1. Fjällgåsen (Anser erythropus) är starkt hotad och immigration från det

norska beståndet är obefintligt. Det krävs större projektinsatser än det

som ryms i dagens Åtgärdsprogram för att säkra artens fortlevnad i

Sverige.

2. Ett större fokus bör läggas på att följa utvecklingen i

häckningsområdet under sommarhalvåret för att övervaka

predatoraktivitet, mänsklig störning och acceptans av utsatta ungfåglar

hos vilda gäss.

3. En ökad kontroll av rödräv under senvinter och en avvägning hur

mycket ungfågel som kan sättas ut vid ett tillfälle ses som prioriterat.

4. Övervakning och uppföljning av beståndet bör systematiseras och

kvalitetssäkras.

5. Potentiella häckningsområden bör kartläggas och särskilt förekomsten

av lämpliga betesängar i angränsande områden.

6. Uppfödning och utsättning är väl genomarbetade och fungerar bra.

(Men som betonas ovan bör det göras en värdering av hur mycket

uppfödda ungfåglar som den vilda populationen kan ta emot.)

This report is an external evaluation of the current Swedish Action Plan for the

Lesser White-Fronted Goose (2011-2015, extended until 2017) and parts of the

Lesser White-Fronted Goose Project, commissioned by the Swedish Environmental

Protection Agency (SEPA). The evaluation has come to the following conclusions:

1. The Lesser White-fronted Goose in Sweden is critically endangered

and immigration from other populations, like the small Norwegian

population, is not very probable. To secure the species from becoming

extinct in in Sweden, larger resources are required than what is

currently available in the system for action plans at SEPA.

2. An increased focus on breeding areas is recommended to obtain more

data on predator activity, human disturbance and recruitment of

released birds from the breeding program.

3. An increased control of the red fox (Vulpes vulpes) population in the

breeding area during late winter, and an evaluation of the optimal ratio

of released to wild birds in the population, are two highly prioritized

actions.

4. Establishing a systematic monitoring program including quality control

will make estimates on population development more reliable.

5. Potential breeding areas, with special emphasize on the extent of

grazing fields, should be surveyed in the proximity of the present

breeding area to estimate the possibility of natural expansion into new

areas.

6. The captive breeding and release is well organized and of high quality.

(However, as stressed above, an estimate of the optimal numbers of

released birds into the wild should be evaluated.)