Sammanfattning

Klorfenol användes fram till 1978 för behandling av virke för att förhindra angrepp av missfärgande svamp under lagring och transport, men också för att skydda trä under lång tid mot angrepp. De klorfenolpreparat som användes var förorenade med dioxiner i olika grader. På grund av dioxinernas persistenta egenskaper är det sannolikt att de finns kvar i det behandlade virket som fortfarande är i bruk eller att de återfinns i närmiljön. Ingen tydlig koppling mellan negativa hälsoeffekter hos människa eller djur p.g.a. närkontaktmed klorfenolbehandlade träprodukter har påvisats i litteraturen.

Mellan 1956-1978 användes c:a 640 respektive uppskattningsvis 1 000 - 1 500 ton klorfenolpreparat för tryckimpregnering och doppning för den svenska hemmamarknaden. Sanerings- och Gör-Det-Själv-sektorn uppskattas ha använt c:a 15 ton respektive 200 ton. Majoriteten av de behandlade träprodukterna har då använts till s.k.huskompletteringar,d.v.s.altaner, staket och andra utomhuskonstruktioner. Det doppadevirket har som regel hyvlats före användning och är därmed sannolikt en liten klorfenol och dioxinkälla i samhället. Hyvelspånet kan däremot vara en källa till spridning i samhället via spåndeponier och spånskivor. Om de behandlade träprodukterna finns kvar i samhället och används beror på användningsområde och om de har brukats inom- eller utomhus. Inbyggt behandlat virke har i princip obegränsad livslängd och har endast utrangerats i samband med rivningar eller ombyggnationer. Virke i utomhussituationer ovan mark, kan finnas kvar i bruk, under förutsättning att estetiska aspekter inte medfört rivning eller utbyte. Behandlade produkter med markkontakt har med stor sannolikhet blivit obrukbara.

Halten dioxin i träprodukterna sjunker med tiden, men mycket långsamt. Nedbrytning avdioxiner har inte konstaterats, däremot kan dioxinerna lämna produkten ochbioackumuleras i närområdet. En migration från produktens kärna till ytan har också påvisats. Den totala mängden dioxin (I-TEQ) i miljön och samhället från kvarvarande behandlade träprodukter har inom detta uppdrag uppskattats till maximalt 3,7 kilo och minimalt 0,4 kg, vilka till större delen återfinns som diffusa källor i samhället. Bakom denna uppskattning ligger följande antagande: att den huvudsakliga källan är tryckimpregnerade samt Gör-Det-Själv behandlade produkter. Av de tryckimpregnerade finns c:a 50 % av materialet ovan mark kvar i bruk (motsvarar c:a 225 ton pentaklorfenol, 0,4 – 2,0 kg I-TEQ) samt c:a 40 % av gör-det-själv produkterna (motsvarar 55 ton pentaklorfenol, 0,0 – 0,6 kg I-TEQ). Det bör påpekas att det finns stora osäkerheter i denna uppskattning och att mängden kvarvarande träprodukter har antagits relativt högt i dessa beräkningar.

Eftersom det flesta doppningsanläggningarna var belägna i Sydsverige återfinns med största sannolikhet de flesta användarna av doppningsbehandlat trä inom denna region och då sannolikt i småhus byggda 1960-1975. Saneringspreparat mot röta och insekter har använts över hela Sverige. Man kan emellertid förutsätta att preparat som Gantix HB och Husbocks-Cuprinol och liknande haft störst användning inom husbockens utbredningsområde, d.v.s. södra Skåne, Blekinge, östra Småland och Östergötland,Södermanland, Öland, Gotland samt Roslagen.

Vid bortskaffande av behandlade produkter är kontrollerad termisk destruktion den enda

metoden idag som säkert bryter ner dioxinerna i produkterna och som därmed bidrar till en minskning av spridningen i miljön.

Eftersom dioxinkällorna är diffusa och utspridda är det mycket svårt att genomföra en samlad saneringskampanj för att minska spridningen och antalet källor. Den effektivaste åtgärden för att uppnå en minskad spridning av dioxin från klorfenolbehandlade produkter är att försöka styra avfallsströmmarna av rivningsvirke så att detta tas om hand och förbränns i avfallsanläggningar under kontrollerade former. Vidare kan det vara intressant att kartlägga och undersöka inbyggda spånskivors samt byggavfall- och spåndeponiers betydelse för spridning av dioxiner i samhället.

Nyckelord: Impregnerat trä, PCP, pentaklorfenol, dioxiner, spridning, miljögifter

Abstract

The role of pentachlorophenol treated wood for emissions of dioxins into the environment

This study has investigated the part played by pentachlorophenol-treated wood in emissions of dioxins into the environment. A thorough inventory of the use of different products treated by different methods has been carried out, in addition to chemical analyses of four different treated wood products. The tested products were an indoor panel from a swimming pool in Finspång, Sweden, a utility pole from Oregon in the USA, and a field test stake exposed outdoors in Denmark since 1968, looking at both the part above ground and that in the ground.

Between 1956 and 1978 approximately 640 tonnes of pentachlorophenol were used in Sweden for pressure impregnation of wood products, and 1000 – 1500 tonnes for diptreatment of freshly sawn wood before further storage or transport. A further 200 tonnes or so were used for consumer products (DIY), and approximately 15 tonnes for remedial treatments.

The estimated amount of dioxins (I-TEQ) in the Swedish environment today due to the use of chlorophenol-treated wood products is estimated to be between 0,4 and 3,7 kg. The considerable uncertainty is due to the wide variation in analytical data. In addition, a quite high figure has been used to approximate the amount of wooden products still in use, in order to avoid underestimation.

Dioxin sources resulting from the use of chlorophenol-treated wood products are diffuse and scattered, and thus difficult to clean up efficiently. The most efficient method of reducing dioxin emissions is to ensure that all demolition wood is destroyed in a modern incinerator with efficient air pollution control systems.

Key words: Preservative-treated wood, pentachlorophenol, PCP, dioxins, emissions

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut

SP Technical Research Institute of Sweden

SP Rapport 2008: 22

ISBN 978-91-85829-38-5

ISSN 0284-5172

Borås 2008