Syftet med det här projektet var att undersöka vilka källor som är viktiga för dagens
dioxinbelastning i sediment i kustnära områden i Bottenhavet och Bottenviken.
Dioxinkoncentrationer i åtta daterade sedimentkärnor från fjärdar med olika typer av historisk
och pågående verksamhet i närområdet analyserades. Dessutom gjordes en
källfördelningsanalys för att tydliggöra bidraget av olika källor och hur det har förändrats över
tid. Dioxinkoncentrationer i bottenvatten och sedimentens porvatten har också undersökts för
att få en bild av om sedimenten idag läcker dioxiner till vattenkolonnen, eller om sedimenten
fungerar som en sänka och tar upp dioxiner från överliggande vatten. Resultaten visade
generellt på en mycket tydlig minskning i totalkoncentrationer av dioxiner i de undersökta
sedimentkärnorna. Vid de flesta lokalerna var koncentrationerna som högst under 1960-tal till
1980-tal och har sedan dess minskat drastiskt fram till idag, med en genomsnittlig minskning
på 73 % från toppnivåerna. Det är därmed tydligt att tidigare åtgärder som förbud mot
pentaklorfenol och bättre reningsprocesser inom industrin har resulterat i en tydlig minskning
av dioxinutsläpp till havsmiljön. Den här studien visar vidare att samtliga av de undersökta
kustnära sedimenten läcker ut dioxiner till överliggande vatten. Samtidigt binder dioxinerna
mycket starkt till det organiska materialet i sedimenten, och det är därmed en mycket liten
andel av den totala mängden dioxiner i sedimenten som är tillgängliga för läckage till vatten
och upptag i biota. Genom en källfördelningsanalys där man studerar den relativa
förekomsten av olika dioxinkongener och kopplar det till en viss typ av källa, kunde tydliga
kopplingar göras till tidigare och pågående verksamheter vid de flesta lokalerna. Exempel på
historiska källor som det fanns tydliga spår av är klorfenolanvändning, som har haft en
mycket stor inverkan på flera platser och en påverkan kan fortfarande ses även i ytliga
sediment. Till skillnad från klorfenolanvändningen visade sig klorgasblekning ha låg
påverkan på de studerade sedimenten. På några platser pekar källfördelningsanalysen på
relativt oförändrade förhållanden även efter topphalterna. Baserat på den här studien kan
pågående emissioner därmed inte uteslutas, men det är också mycket troligt att resuspension
har orsakat en långsam återhämtning av sedimenten på de aktuella platserna. Analyser av
utsjösediment visar att för Östersjön som helhet, är det atmosfäriskt relaterade källor inklusive
olika typer av förbränning och högtemperaturprocesser (t.ex. metallindustri) som dominerar
dagens emissioner.
Gävle: Länsstyrelsen , 2012. , s. 100