Detta är den femte årsrapporten från Svensk Dagfjärilsövervakning, ett nationellt miljöövervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket sedan 2010. Svensk Dagfjärilsövervakning är ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna. Verksamheten möjliggörs av frivilliga landet runt som mellan den 1 april och 30 september räknar fjärilar. Räkningen sker med en gemensam, systematisk metodik och fördelas på 3-7 inventeringstillfällen under säsongen. Det finns två olika sätt att övervaka, dels punktlokaler som är områden med 25 m radie som bevakas i 15 min per besök, dels slingor som är 0,5-3 km långa rutter som man inventerar i lugn promenadtakt. Genom att övervakningen upprepas inom säsongen och över flera år är det möjligt att skatta hur fjärilsfaunan förändras i antal och i artsammansättning. Det femte årets övervakning har resulterat i rapporter från 173 slingor och 262 punktlokaler, motsvarande 9% fler slingor och 21 % fler punktlokaler. Slingorna och punkterna är spridda över hela landet, från Gislövs Läge i söder till Vuollerim i norr. Antalet rapportörer under 2014 har varit 295 och Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in 68013 fjärilar av 96 arter. I medeltal har det setts 12,2 arter per punktlokal och 18,4 arter per slinga. För varje funnen fjärilsart redovisar rapporten 2014 års observationer som ett totalantal, en utbredningskarta och figur över de veckor då arten påträffats. Talrikaste arterna 2014 var i tur och ordning luktgräsfjäril, följd av slåttergräsfjäril och citronfjäril. Trender i antal mellan 2010 och 2014 har skattats med hjälp av analysverktyget TRIM för 86 dagfjärils- och bastardsvärmararter. Av dessa minskade 28 arter jämfört med 2010, 17 arter ökade, en art var stabil, medan övriga arter varierade så pass mycket att trenderna är osäkra. Sammanvägda index, så kallade miljöindikatorer har räknats fram för dels de tolv arter som ingår i den europeiska miljöindikatorn för gräsmarksfjärilar och dels de tjugo vanligaste fjärilsarterna. Båda indikatorerna visade på låga antal fjärilar under den kalla sommaren 2012. Därefter har det skett en återhämtning 2013-2014 bland gräsmarksarterna. Indikatorn för de vanligaste arterna visar att 2011 haft de hittills högsta populationstätheterna för dessa dagfjärilar.

This is the fifth annual report of the Swedish Butterfly Monitoring Scheme, a national monitoring programme coordinated by Lund University for the Swedish Environmental Protection Agency since 2010. The programme is a partnership between the Entomological Society of Sweden, the Swedish Environmental Protection Agency, Lund University, the Swedish University of Agricultural Sciences and the Swedish County Administration Boards. The monitoring scheme is volunteer-based and runs from April 1st to September 30th annually. Sites are visited 3-7 times per season and are surveyed using a standardized, common methodology. Two different recording methods are used in the Swedish Butterfly Monitoring Scheme. One is the point site counts which cover an area with a 25 m radius for 15 min pervisit. The other method is fixed-route Pollard walk transects, typically 0.5-3 km in length. These two methods enable the monitoring scheme to assess yearly changes both in the number of butterflies seen and in species composition. The fifth year’s monitoring has produced butterfly data from 173 fixed-route walks and 262 point sites, representing a 9% increase in the number of transects and a 21% increase in the number of point sites. The sites and walks are located across the whole country, from Gislövs Läge in the South to Vuollerim in the North. In 2014, 295 volunteer recorders participated in the Swedish Butterfly Monitoring Scheme and have counted 68013 butterflies of 96 different species. On average, 12.2 species have been observed at the point sites while 18.4 have been observed along transects. In this report, observations from 2014 of each species are shown as total counts, distribution maps, and flight period histograms. The most numerous species in 2014 was the Ringlet, followed by the Meadow Brown and the Brimstone. Trends between 2010 and 2014 have been analysed for 86 butterfly and burnet moth species using the analytical tool TRIM. Over the period, 28 species declined, 17 increased, and one species was stable. Trends for the remaining species were uncertain. Summarizing indices, so called indicators, have been calculated for 1) the 20 most common species and 2) the 12 Swedish grassland butterflies that are part of the European Butterfly Indicator for Grassland species. Both butterfly indicators show a decline during the cold summer 2012 followed by increases in the grassland species in 2013-2014. The Common Species indicator suggests that 2011 saw the highest densities of these species so far.