Levels of 26 per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) were measured in 502 water samples originat-ing from Swedish groundwater, surface water, sewage treatment plant (STP) effluents and landfill leachates. In drinking water source areas, the average Σ26PFAS concentration was 8.4 ng L-1. The national drinking water guideline value of 90 ng L-1 for Σ7PFASs was exceeded in 2% of these samples. In water not used for drinking water, Σ26PFASs average concentration was 142 ng L-1. PFOS concentra-tions exceeded the Annual Average Environmental Quality Standard (AA-EQS) of the EU Water Frame-work Directive in 42% of the surface water samples. Among the different water categories, the landfill leachates had the highest average concentration of Σ26PFAS with 487 ng L-1, followed by surface water (average 112 ng L-1), groundwater (49 ng L-1), STP effluents (35 ng L-1) and background screening lakes (3.4 ng L-1). The composition profile of the PFASs differed between the types of waters showing an even distribution of ΣPFCAs, ΣPFSAs and ΣPFAS precursors in groundwater, whereas in all other water categories, ΣPFCAs were dominant. As FOSA, PFNA, PFDA, and 6:2 FTSA were frequently detected in drinking water source areas (constituted 20%, 7.3%, 5.9%, and 4.4% of the Σ26PFASs, respectively), it is reasonable to consider the inclusion of these in the Swedish drinking water guideline.

Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFASs) är relativt nya organiska miljöförore-ningar som kännetecknas av att många av dem är långlivade, bioackumulerar och är toxiska. I den här studien analyserades 26 olika PFASs i 502 svenska vattenpro-ver av olika ursprung: grundvatten, ytvatten, avloppsvatten från reningsverk (STP) och lakvatten från deponier. Syftet med studien var att fastställa bakgrundskoncent-rationer av PFASs i den svenska vattenmiljön, identifiera PFAS källor samt jäm-föra PFAS-koncentrationer med riktvärden för bedömning av risker för ekosystem och människors hälsa. I källområden för dricksvatten var den genomsnittliga kon-centrationen av Σ26PFAS 8,4 ng L-1, med ett medianvärde på 0,6 ng L-1 (n = 172). Livsmedelsverkets rekommenderade gränsvärde för Σ7PFASs (PFPeA, PFHxA, PFHpA, PFOA, PFBS, PFHxS, PFOS) i dricksvatten (90 ng L-1) överskreds i 4 prover (2% av proverna för denna typ av vatten). I vatten som inte kom från käll-områden för dricksvatten var Σ26PFAS koncentrationerna högre med ett medel-värde på 142 ng L-1 och medianvärde på 5,4 ng L-1. Den höga medelkoncentration-en kan förklaras av att vissa prover hade extremt höga PFAS halter med ett topp-värde på 12 900 ng L-1. För substansen PFOS finns en miljökvalitetsnorm i EU:s ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) som avser årsmedelvärde (AA-MKN). Denna norm överskreds i 42% av ytvattenproverna. Bland de olika vattenkategori-erna hade lakvatten den högsta genomsnittliga Σ26PFAS-koncentrationen (487 ng L-1, median 435 ng L-1, n = 10), följt av ytvatten (medel 112 ng L-1, median 4,1 ng L-1, n = 285), grundvatten (medel 49 ng L-1, median 0,4 ng L-1, n = 164), STP av-lopssvatten (medel 35 ng L-1, median 26 ng L-1, n = 13) och bakgrundsjöar (avläg-set belägna screening-sjöar, medel 3,4 ng L-1, median 1,4 ng L-1, n = 10). PFASs kan indelas i olika ämnesgrupper, t.ex. ΣPFCAs, ΣPFSAs och ΣPFAS-prekursorer. Sammansättningen av PFASs skilde sig mellan olika typer av vatten. Grundvattnen hade en jämn fördelning mellan dessa ämnesgrupper, medan i alla andra prover (ytvatten, bakgrundssjöar, STP avloppsvatten och lakvatten) dominerade ΣPFCAs. Eftersom FOSA, PFNA, PFDA och 6:2 FTSA ofta detekterades i vatten från käll-områden till dricksvatten (utgjorde 20%, 7,3%, 5,9% respektive 4,4% av Σ26PFASs) kan man överväga att inkludera dessa i det rekommenderade svenska gränsvärdet.