Föreliggande examensarbete av Katarina Andersson är utfört på Kalmar Högskola och studerar hur en samtransport av anrikningssand och gruvvatten påverkar vattenkvaliteten ochvilken inblandning av sand i gruvvattnet som är lämpligast för att erhålla optimal fastläggning av metaller under den cirka 4 km långa pumpningen ut till sandmagasinet. Anrikningssandens förmåga att adsorbera metaller är av vital betydelse för att minimera metallinnehållet i detvatten som lämnar sanddeponin och bidrar i hög grad till en mindre miljöpåverkan till Vättern från pågående gruvverksamhet.Några av frågeställningarna som har studerats har varit vilken inblandning av sand är mest optimal och vilken uppehållstid som krävs för att uppnå en gruvvattenrening med avseende på metaller.Slutsatser:" Anrikningssanden från Zinkgruvan har en stor förmåga att fastlägga tungmetaller och är därmed väl lämpad att användas för rening av tungmetallhaltigt vatten. Vidsåväl labförsöken som fältförsöket uppnåddes en nästan hundraprocentig rening av vattnet med avseende på zink." Vid höga pH-värden är utfällning den dominerande fastläggningsmekanismen medan adsorption dominerar vid lägre pH-värden." Fastläggning av metaller är en relativt snabb process. Den allra största delen av fastläggningen sker inom den första timman." Fastläggningen ökar med stigande pH-värde. Vid pH 5 är sorptionen försumbar medan den vid pH-värden på 7 och däröver är mycket effektiv." Fastläggningen ökar med mängden sand, dock bara upp till en viss gräns. När denna gräns är nådd ligger fastläggningen kvar på samma procenttal och det hjälper inte att öka mängden sand ytterligare." Huruvida en anrikningssand är lämplig att användas för rening av tungmetallhaltigt vatten beror på dess mineralogiska sammansättning. Anrikningssanden frånZinkgruvan är högst lämpad för detta ändamål, till stora delar tack vare dess innehåll av kalcit som upprätthåller ett neutralt pH-värde i vatten/sandsystemet." Labförsöken och fältförsöket är behäftade med en del osäkerheter där den naturliga variationen utgör den största. Med hänsyn till denna osäkerhet är det inte de exakta halterna som är intressanta utan trenderna." Metallinnehållet i ackumulerad sand utgör en möjlig framtida miljörisk, speciellt om förhållandena i sandmagasinet ändras.