Under sommaren 2005 inventerades Västernorrlands läns kust med avseende på sjöfågeldöd och storskarv. Inventeringarna utfördes i samarbete med länets ornitologer, Ångermanlandsoch Medelpads ornitologiska föreningar, naturskyddsföreningen samt med hjälp av kustbevakningen.Sedan några år har sjöfågeldöd uppmärksammats längs delar av Sveriges kuster och i ett antal insjöar. Fågeldöden har främst drabbat gråtrutkolonier. Typiskt för utbrotten av fågeldöden har varit att fåglarna drabbats av förlamningssymptom innan de avlidit. StatensVeterinärmedicinska Anstalt (SVA) har samlat in fåglar för analys men ännu inte kunnat ge entydiga svar på orsakerna till fågeldöden. Under sommaren 2005 har flertalet länsstyrelser i samarbete med SVA, Naturvårdsverket (NV) och Naturskyddsföreningen (SNF) försökt kartlägga spridningen av sjöfågeldöden i Sverige. I samband med detta har sjuka och döende fåglar samlats in för analys.I länet besöktes 19 gråtrutkolonier längs hela kuststräckan under perioden maj till augusti.Totalt observerades cirka 1600 adulta (vuxna) gråtrutar och resultaten från länet visar inte på någon utbredd sjöfågeldöd utan endast fyra trutar, varav en havstrut, med typiska symptom observerades. Två av dessa gråtrutar samlades in för vidare analyser på SVA. Inventeringen av fågeldöd samordnades med ett eget initiativ från länsstyrelsen att även inventera länets hela kuststräcka på häckande storskarv. Storskarven utrotades helt i Sverigeunder 1800-talet och har under 1900-talet kommit tillbaka som häckfågel. Inventeringar av storskarv i länet visar på en ökning från 702 par 1999 till 1147 par 2002 och 1528 par 2005. Storskarven har ökat i länets södra delar sedan 2002 års inventering.