I augusti 1907 kom en leverans med kräftor med båt från Finland. Vid
ankomsten till Gamla stan visade det sig att kräftorna var döda så de
stjälptes i sjön. Detta skedde dessvärre i Riddarfjärden i Mälaren och
därmed hade kräftpesten kommit till Sverige. Från Riddarfjärden spreds
pesten snabbt i hela Mälaren och till Hjälmaren och sedan vidare till stora
delar av Syd- och Mellansverige.
För att återskapa kräftfisket i sjöar och vattendrag där flodkräftan slagits ut
har sedan 1960-talet signalkräfta inplanterats som ersättning. Signalkräftan
är under normala livsbetingelser resistent mot kräftpesten och kan därför
leva i sjöar och vattendrag som drabbats av kräftpest utan att själv angripas.
Signalkräftan är dock ofta bärare av kräftpesten vilket innebär att pesten blir
permanent i sjöar där signalkräftan planteras ut.
Länsstyrelsen genomförde 1996 en utredning om förekomst av kräftor
och kräftpest i Stockholms län. Sedan dess har situationen för flodkräftan
drastiskt försämrats vilket motiverat en ny genomgång av länets sjöar. Den
nya sammanställningen, som genomfördes 2003, visar att antalet sjöar
med flodkräfta har minskat från 134 till högst 102 och antalet sjöar med
signalkräfta har ökat från 99 till 150. Kräftpest har sedan 1996 konstaterats i
ytterligare 21 sjöar och totalt är cirka 107 sjöar i länet drabbade av kräftpest.
Huvudsyftet med detta arbetet har varit att konvertera gammalt datamaterial
till moderna GIS-anpassade system och därmed göra det mer lättillgängligt.
Materialet kommer även att fungera som underlag i Länsstyrelsens
arbete med att avsätta skyddsområden för flodkräfta. I ett sådant område
kommer det bland annat att vara förbjudet att transportera och plantera
ut signalkräftor, och det kommer att ställas höga krav på desinficering av
redskap och båtar som förs in i området.
2005. , p. 34