I rapporten beskrivs även statlig styrning i form av miljöskatter, miljösanktionsavgifter, handel

med utsläppsrätter och handel med elcertifikat. Det generella intrycket är att dessa instrument

har intressanta aspekter och särskilt skatter har använts med goda resultat.

Utvärderingarna av de senaste instrumenten som handel med utsläppsrätter och elcertifikat

visar att ytterligare justeringar kring systemen måste göras innan förväntad effekt ska kunna nås.

För transportsektorn konstateras att varken Kyotoprotokollet eller miljöskatterna täcker

internationella transporter.

Rapporten visar ett sätt att följa upp miljöekonomiska styrinstrument, däribland statsbudgeten.

En viss del av statsbudgeten är allokerad till miljöarbete medan andra delar tilldelas aktiviteter

som indirekt leder till ökad miljöpåverkan. Det tyder på att det kan finnas alternativa sätt att

fördela anslagen för att minska miljöpåverkan från de mest intensiva branscherna. Denna

styrning kan ske antingen genom ekonomiska incitament utanför ramen av statsbudgeten för att

minska utsläppsintensiteterna eller genom att reformera anslagen som de är givna idag.

Statistiken visar utbetalade anslag i form av tabeller framtagna av Ekonomistyrningsverket och

kan med relativ lätthet upprepas årligen. Det vore intressant att gå vidare och göra

internationella analyser av andra statsbudgetar inom EU-området.

Rapporten har tagits fram på beställning av miljömålsrådet för att bidra med underlag till den

fördjupande utvärderingen av miljömålsarbetet. Syftet med detta projekt var att komplettera de

gröna nyckeltalen så att de omfattar miljöekonomiska variabler som kan kopplas till

stadsbudgeten. Det kan innebära att förståelsen för budgetens påverkan på miljömålsarbetet kan

fördjupas och att delar av de miljöekonomiska styrmedlens betydelse blir tydligare.

För att utvärdera vikten av statens miljöanslag har följande saker undersökts: Anslagens

förändring över tiden 1995-2006, summan av kostnaderna som går till branscher som har högre

utsläppsintensiteter än Sverige som medel (se figur A), anslag som går till potentiellt

miljömotverkande aktiviteter och summan av kostnaderna som läggs ut från Sveriges

tillverkningsindustrier för miljöskyddsåtgärder. En mindre jämförelse görs även av EU

ländernas statliga kostnader för miljöskyddsarbetet.

Metoden för statistikframställningen var att gruppera anslagen i tre kategorier: anslag med

miljörelaterad anknytning (

Miljörelaterade anslag), anslag som är riktade mot verksamheter som

idag ger störst intensitetsmått (

Potentiellt miljömotverkande anslag) och annan verksamhet som

staten utövar (

Övrig statlig verksamhet). Den sista kategorin är den största och innehåller

aktiviteter så som transfereringar, utbildning och arbetsmarknad.

För de mest utsläppsintensiva branscherna, t.ex. jordbruk och transporter delades de statliga

anslagen upp i relevant grupp beroende på aktivitet. Inom jordbruket gick anslag så som Miljö

inom jordbruket till gruppen

Miljörelaterat medan anslag så som Arealstöd och djurbidrag lades

till gruppen om

Potentiellt miljömotverkande. Inom transportområdet har anslag som går till

väghållning och flygplatser gått till gruppen

Potentiellt miljömotverkande medan kostnader för

järnväg och kollektivtrafik gått till gruppen

Övrig statlig verksamhet. Det är således inte hela

anslagsområden som går till dessa typer av aktiviteter som har ansetts kunna motverka

miljöarbetet utan varje anslag har utvärderats på basis av budgetpropositionerna.

Miljörelaterade statliga utgifter uppgår till 1,6 procent av statsbudgeten och andelen har inte

förändrats över åren 1995-2006. Däremot har beloppet ökat från nära 5 miljarder kronor till drygt

12 miljarder kronor (se figur B). Finansiering utav aktiviteter som potentiellt kan motverka

miljöarbetet uppgår till ca 4 procent av totala budgeten. Det kan röra sig om stora

infrastrukturprojekt eller stöd till jordbruket som i sin utformning kan bidra till överproduktion.

Den största delen av statsbudgeten går till aktiviteter som dock inte är särskilt miljöstörande. Det

handlar bland annat om att bidra med ekonomisk trygghet för barn, familjer och pensionärer.

I rapporten beskrivs även statlig styrning i form av miljöskatter, miljösanktionsavgifter, handel

med utsläppsrätter och handel med elcertifikat. Det generella intrycket är att dessa instrument

har intressanta aspekter och särskilt skatter har använts med goda resultat.

Utvärderingarna av de senaste instrumenten som handel med utsläppsrätter och elcertifikat

visar att ytterligare justeringar kring systemen måste göras innan förväntad effekt ska kunna nås.

För transportsektorn konstateras att varken Kyotoprotokollet eller miljöskatterna täcker

internationella transporter.

Rapporten visar ett sätt att följa upp miljöekonomiska styrinstrument, däribland statsbudgeten.

En viss del av statsbudgeten är allokerad till miljöarbete medan andra delar tilldelas aktiviteter

som indirekt leder till ökad miljöpåverkan. Det tyder på att det kan finnas alternativa sätt att

fördela anslagen för att minska miljöpåverkan från de mest intensiva branscherna. Denna

styrning kan ske antingen genom ekonomiska incitament utanför ramen av statsbudgeten för att

minska utsläppsintensiteterna eller genom att reformera anslagen som de är givna idag.

Statistiken visar utbetalade anslag i form av tabeller framtagna av Ekonomistyrningsverket och

kan med relativ lätthet upprepas årligen. Det vore intressant att gå vidare och göra

internationella analyser av andra statsbudgetar inom EU-området.

This report was commissioned by the Environmental Objectives Council in order to provide a

basis for the in-depth evaluation of the work being done to achieve Sweden’s 16 environmental

quality objectives. The aim of the project was to supplement existing environmental indicators so

that they include environmental economic variables that can be linked to the state budget. This

may help increase understanding of the budget's impact on environmental work and clarify the

significance of environmental economic instruments.

The following aspects have been examined to evaluate the importance of state environmental

appropriations: changes to the appropriations over the 1995-2006 period, total expenditure that

go to industries that have higher-than-average emission intensities (see Figure A), appropriations

that go to activities with a potentially negative impact on the environment and total expenditure

to Swedish industry for environmental protection measures. A small-scale comparison is also

made of government spending on environmental protection in EU member states.

The statistics were compiled by grouping the appropriations in three categories: appropriations

linked to the environment (

Environment-related), appropriations aimed at activities that currently

provide the largest intensities (

Potentially environmentally damaging) and other activities

performed by the state (

Other governmental activities). The last category is the largest and covers

activities such as transfers, education and labour market.

Regarding the most emission-intensive industries, e.g. agriculture and transport, the government

appropriations are divided into the relevant group depending on the activity. Within agriculture,

appropriations like ‘Environmental efforts in agriculture’ were allocated to the

Environmentrelated

group whilst appropriations such as ‘Area support and livestock subsidies’ were allocated

to the

Potentially environmentally damaging group. Within transport, appropriations that go to

road maintenance and airports have been allocated to

Potentially environmentally damaging whilst

costs for railways and public transport have been allocated to the

Other government activities

group. Entire appropriation areas do not therefore go to types of activities that are considered to

hamper environmental work. Each appropriation has instead been evaluated on the basis of the

budget bills.

Environment-related government expenses amount to 1.6 percent of the state budget and this

proportion has not changed over the 1995-2006 period. The amount has however increased from

almost SEK 5 billion to just over SEK 12 billion (see Figure B). Funding of activities that may

hamper environmental work amounts to about 4 percent of the total budget. This can relate to

major infrastructure projects or support to agriculture, the design of which may contribute to

over-production. The major part of the state budget goes to activities that are not particularly

harmful to the environment, however. Such activities relate, for example, to providing financial

security for children, families and pensioners.

The report also describes other instruments such as environmental taxes, environmental sanction

charges, emissions trading and electricity certificate trading. The general impression is that these

instruments have interesting aspects and special taxes have been used to good effect.

The evaluations of the latest instruments such as emissions trading and electricity certificates

show that further adjustments to the systems must be made before the anticipated effect can be

realised. As far as the transport sector is concerned, neither the Kyoto Protocol nor the

environmental taxes cover international transports.

The report demonstrates a way of monitoring environmental economic policy instruments,

including the state budget. A certain part of the state budget is allocated to environmental work

whereas other parts are allocated to activities that indirectly lead to increased environmental

impact. This suggests there may be alternative ways of allocating the appropriations in order to

reduce environmental impact from the most intensive industries. This can be effected either by

providing financial incentives outside the framework of the state budget to reduce emission

intensities or by reforming currently allocated appropriations.

The statistics show disbursed appropriations in the form of tables produced by the Swedish

National Financial Management Authority and can be reproduced every year relatively easily. It

would be interesting to take this a step further and perform international analyses of other state

budgets within the EU.