Generellt sett ligger värdena analyserade av de olika laboratorierna på liknande nivåer. De

ämnen som utmärker sig genom att ha sämst överensstämmande resultat är Ni och Cr. Det

skulle kunna förklaras av att dessa två ämnen förekommer i låga halter i miljön och därför är

svåra att analysera. Resultaten för dessa ämnen är systematiskt lägre från ITM jämfört med

SLU. Resultaten för Ni och Cr stämmer bättre överens i det materialet som analyserats av

båda laboratorierna åren 1999-2000. Denna skillnad beror sannolikt på att ITM sedan dess

förändrat analysmetoden för dessa två ämnen.

Korrelationer mellan resultaten från ITM jämfört med SLU har varit svårare att visa för

blåmussla, abborre och sillgrissla inom den här studien. Förklaringsgraden (r

2) är generellt

sett lägre än för strömming och torsk. Det kan bro på att dessa matriser kommer från endast

en lokal vilket innebär att det är få individer som ingår i regressionsanalysen samt att

koncentrationsspannet blir mindre vilket gör det svårare att få signifikanta resultat. För

abborre och mussla är det heller inte samma individer som har analyserats av de olika

laboratorierna utan det är medelvärden från samma fångsttillfälle som har jämförts, vilket

skulle kunna leda till en sämre överensstämmelse mellan analysresultaten. Det syns dock

ingen tydlig skillnad i överensstämmelse mellan laboratorierna då man jämför strömming från

Landsort där det inte är samma individer som analyserats mot de övriga tre strömmingslokalerna

där samma individer analyserats.

I och med att ITM har tagit över analys av metaller inom det marina övervakningsprogrammet

från SLU är det viktigt att dessa resultat kan anses jämförbara i tidsserieanalyserna. Den

temporala utvecklingen av koncentrationer av metaller i den svenska marina miljön ska kunna

beskrivas utan att påverkas för mycket av analysskillnader mellan laboratorierna. För att

minimera denna påverkan har resultaten från de linjära regressionsanalyserna samt t-test för

kvoter mellan de två laboratorierna applicerats på tidsserieanalyserna för att undersöka vilken

justering av resultat som ger bäst resultat. I fallet för Cd i strömming ger en korrigering för ett

signifikant resultat från regressionsanalysen en förbättring (minskning) av

variationskoefficienten, från 43% till 38%, 50% till 41%, 35% till 32%, 32% till 29% för

respektive lokal (Fig. 1 och 2). Korrigering med kvoten mellan SLU och ITM, signifikant

skild från 1, ger en liten förbättring av variationskoefficienten, (SD(lr)), för Landsort och

Utlängan från 35% till 34%, 32% till 31% för respektive lokal (Fig. 1 och 3).

Utifrån tester med att applicera de olika resultatjusteringarna på tidsseriedata visar det sig att

det bästa alternativet är att räkna om resultaten från SLU med resultaten från signifikanta

regressionsanalyser. Vid icke-signifikanta resultat för regressionsanaslysen ger en korrigering

för kvoten; om den är signifikant skild från 1, i de flesta fall bättre resultat i tidsserieanalysen,

än om ingen korrigering görs. I de fall där inga tillförlitliga resultat erhållits lämnas data

ojusterade. För justering av tånglake som ej ingått i jämförelsen används resultat där alla

fiskarter behandlats tillsammans i analyserna