Gotlands kommun har i en skrivelse den 13/12 1984 anhållit hos Stockholms tingsrätt, Vattendomstolen, om tillstånd att som en lösning av Visbys vattenbehov höja den nuvarande däm ningsgränsen från 45,1 till 45,5 m ö.h. I skrivelsen fram hålls bl a att markområdenena kring sjön kommer att påv r kas, eftersom höjningen leder till en vattennivå som tidiga re inte observerats, medförande ändrade livsbetingelser för växter och djur.
Hur en genomförd höjning kan väntas påverka floran visas genom en översiktlig botanisk inventering som utförts sommaren 1984 och överlämnats till länsstyrelsen i Gotlands län 21/2 1985. Hur fågellivet kan tänkas påverkas är inte utrett. På begäran av länsstyrelsen 25/2 1985 har jag här sammanställt ornitologiska uppgifter från Tingstäde träsk.
De källor som jag använt är dels tryckta, främst Nils Norehns vetenskapliga avhandling om Gotlands vertebrater (ryggrads djur) (Norehn 1959), dels en stor mängd opublicerade upp gifter, som välvilligt ställts till mitt förfogande av bl a Gösta Håkansson (huvudsakligen från åren 1935-1956), Tommie Jacobsson (1962-1967), Lars-Åke Pettersson (1967-1982), Jörgen Petersson (1975-1983). Jag har dessutom använt många egna anteckningar (1957-1976).
De opublicerade uppgifterna omfattar närmare 200 exkursioner från de senaste 50 åren (1935-1984), således i genomsnitt 4 exkursioner/år. Vid varje besök har i genomsnitt 4-5 arter antecknats, vilket är en mindre del av det verkliga antalet. De vanliga arterna antecknas som regel inte, vilket man får hålla i minnet när resultatet av fågelsamman ställningen (artlistan, bilaga 1) skall utvärderas.
Någon komplett fågelinventering har aldrig genomförts i Tingstäde tr sk. Däremot har boräkning utförts för sällsynta fåglar som dvärgmås, skräntärna, småtärna. Vid ett par tillfällen har länsinventeringar utförts för knölsvan och skrattmås och då har dessa arter inventerats också i Tingstäde träsk (Wiss 1963, 1978, Fredriksson & Högström 1981). Sällsynta arter som förekommer i få par och är lätta att konstatera, som brun kärrhök, fiskgjuse, rördrom, svarttärna har i stora drag kunnat följas under årens lopp. Vid några tillfällen har jag genom en enkel form av revirkartering (antalet varnande fåglar när ungarna har kläckts) skaffat mig en uppfattning om vadarnas frekvens i det för dessa arter lämpligaste området (stränderna på sjöns östra sida).
De fågelgrupper som är mest bristfälligt kartlagda är sim- och dykänder, skrakar, sothöns och sumphöns i sjön och tättingarna i strandskogarna. Att leta efter bon och ungar i de vidsträckta vassarna är ej praktiskt genomförbart. En god bild av antalet par änder kan man få genom parräkning av häckande par för många av dessa arter, liksom man kan få av tättingarna i strandskogen genom revirkartering, allt i enlighet med rekommendationerna av Statens naturvårdsverk (1978) enligt metoderna BIN F 11 (parräkning) och F 13 (revirkartering). Några sådana inventeringar har dock inte utförts i Tingstäde träsk.
Visby, 1985. , p. 54