Pollinering är en biologisk process där pollen transporteras från en växts handelar till dess hondelar, vilket är en förutsättning för växtens befruktning. De flesta växter tar i någon utsträckning hjälp av djur för sin pollentransport. Dessa djur kallas för pollinatörer och är i Sverige främst insekter. Genom sitt bidrag till växternas befruktning spelar pollinatörerna en viktig roll i upprätthållandet av naturens växtsamhällen, och i jordbrukets växtproduktion och trädgårdsodling. Pollineringen i såväl naturen som i jordbruks- och trädgårdsodling blir oftast bättre om det finns en mångfald av pollinatörer. En sådan mångfald innefattar olika artgrupper, såsom bin, fjärilar och blomflugor, och arter med olika födosökstrategier, som generalister och specialister. Dessutom behövs en funktionell mångfald, där olika arter och artgrupper kan komplettera varandra för att uppfylla det totala pollineringsbehovet. I det svenska jordbruket har pollinatörerna sitt största värde inom odlingen av oljeväxter, baljväxter och klöverfrövall. Trädgårdsodlingen har ett stort behov av pollinatörer, eftersom de flesta frukter och bär får långt bättre skördemängd och kvalitet om insekter bidrar till pollineringen. Många former av friluftsliv och rekreation i Sverige bygger på pollinatörernas och växternas samspel; biodling och bärplockning är två viktiga exempel. Det svenska kulturarvet är dessutom rikt på referenser till såväl pollinatörer som pollineringsberoende växter.En tredjedel av Sveriges 299 vilda biarter finns med på den nationella rödlistan, och sju arter på IUCN:s globala rödlista. Bland dessa är födosöks- och boplatsspecialister överrepresenterade. Mycket tyder på att populationer av vilda bin minskar nationellt. Av Sveriges 2 645 arter fjärilar är ungefär en femtedel rödlistade. Bland fjärilarna är de mest välkända dagfjärilar och bastardsvärmare. Många av arterna är knutna till öppna och blomrika marker, en naturtyp som under det senaste århundradet minskat nationellt. Precis som för bin har minskade nationella utbredningsområden observerats för många fjärilar. Av Sveriges drygt 400 arter av blomflugor är drygt en tiondel rödlistade. Den lägre andelen rödlistade arter i denna grupp är troligen ett resultat av en generellt lägre specialiseringsgrad. Kunskapen om populationstrender hos blomflugor är bristfällig, men negativa trender har observerats exempelvis hos blomflugor som är beroende av död ved för delar av sin livscykel, och för arter som är knutna till våtmarker.Vad som styr förändringar i populationsstorlek för en given art beror framför allt på artens biologi och geografiska utbredning. Landskapets utformning och markens hävd är centrala faktorer att beakta när det gäller att förstå förändringar i pollinatörernas art- och individantal. Förlust och fragmentering av livsmiljöer i landskapet har haft en stor påverkan; exempelvis har Sveriges ängs- och betesmarker minskat med två tredjedelar sedan sent 1800-tal. Hög användning av mineralgödsel och kemiska växtskyddsmedel har också bidragit till minskad artrikedom. Kemisk skadedjurs- och ogräsbekämpning kan leda till minskning av pollinatörer; omställning till integrerat växtskydd och tillämpning av särskilda regelverk för växtskyddsmedel tillämpas därför i arbetet med att motverka pollinatörsnedgångarna. Igenväxning av öppna gräsmarker, och den påföljande bristen på blommande örter har bidragit till minskningar av flera fjärilsarter. Gödslad mark är också otjänlig för pollinatörer som bygger bo i marken. Införsel av nya växtarter, som den i Sverige invasiva blomsterlupinen, kan påverka enskilda blombesökare positivt, men leder ofta till minskad artrikedom av blommande växter med påföljande negativa effekter på pollinatörsamhället. Klimatförändringar kommer påverka arters utbredningsområden, men vidden av denna påverkan kanske inte blir uppenbar förrän om flera årtionden. En del nordliga arter löper särskilt stor risk att dö ut, i takt med att deras livsmiljöer flyttas allt längre norrut. Samspelet mellan vilda och odlade pollinatörer är en potentiell påverkansfaktor som på sistone fått ökad uppmärksamhet, men kunskapsluckorna är ännu stora när det gäller hur eventuell konkurrens och sjukdomsspridning påverkar vilda pollinatörer.I rapporten presenteras en klassning av de olika påverkansfaktorernas betydelse specifikt för svenska förhållanden. Klassningen har gjorts av ArtDatabanken i samband med framtagande av rödlistan 2015. När det gäller svenska förhållanden så är förändrad markanvändning den mest relevanta påverkansfaktorn som beskrivs i IPBES-rapporten. I förändrad markanvändning ingår exempelvis igenplantering, avverkning, intensifierat jordbruk, exploatering, och förändrat vattenbruk genom t.ex. utdikning och vattenreglering. Igenväxning, till följd av förändrad markanvändning t.ex. upphört bete, bedöms som den viktigaste negativa påverkansfaktorn för rödlistade bin och fjärilar. För rödlistade blomflugor bedöms avverkning ha störst negativ påverkan. Växtskyddsmedel klassas som ett hot främst mot bin, och ökad näringsbelastning främst mot bin och fjärilar. Det förändrade landskapets sammansättning och struktur bidrar i sig själv också till den negativa spiralen.