Den samhällspolitiska diskussionen om omställningen mot långsiktigt hållbara utsläppsnivåer domineras alltjämt av förhoppningen att teknologiska landvinningar ska hjälpa oss att minska utsläppen av växthusgaser utan att kräva direkta livsstilsförändringar. Men även den kontrasterande föreställningen syns i debatten. Enligt denna är det dags att inse att tekniska lösningar är otillräckliga och att uppoffringar i form av beteendeförändringar, som minskat flygande och bilåkande kommer att krävas. Uppfattningen att förändringar av beteende och livsstil medför en negativ inverkan på människors livskvalitet är så pass allmänt omfamnad att den i sig kan utgöra ett hinder för att få till stånd en politisk förändringsprocess mot minskad klimatpåverkan. Samtidigt finns det väldigt lite forskning som undersökt det faktiska förhållandet mellan minskade utsläpp och livskvalitet, och den forskning som ändå gjorts har kommit till skilda slutsatser. Den här rapporten är en ingång till en outforskad och spännande tredje väg in i klimatfrågan, där kopplingen mellan välbefinnande och klimatpåverkan granskas och där vi ställer oss frågan om ett större fokus på människors välbefinnande rent av skulle kunna vara en drivkraft snarare än ett hinder för en hållbar utveckling på vissa områdenRapporten inleds (kap. 4) med en redogörelse för olika teorier om vad som kännetecknar ett ”gott liv” och hur det kan mätas. Kapitel 5 beskriver olika samhälleliga och individuella faktorer som enligt forskningen påverkar välbefinnandet. Vi redogör även för det lilla forskningsfält som explicit undersökt kopplingar mellan välbefinnande och växthusgasutsläpp. Rapportens bidrag till forskningen återfinns i kapitel 6 och utgörs av en analys av tre områden som vi anser är särskilt intressanta. Ett sådant område är stadsutvecklingen, som utgör en central förutsättning både för människors möjligheter att minska sina växthusgasutsläpp och möjligheter till ett högt välbefinnande. Forskningsresultat inom detta område visar att valet av transportmedel och pendlingsavstånd, utöver påverkan på växthusgasutsläpp, har en stor inverkan på välbefinnande och stress. Vi undersöker även vad en förändrad konsumtionsmix, mot mer tjänster och mindre prylar, skulle innebära för utsläppen av växthusgaser och för människors välbefinnande. Ett annat centralt område utgörs av tidsanvändningen, bland annat vad gäller prioriteringarna mellan arbete och fritid. Vi avslutar (kap. 7) med en diskussion om hur kopplingar mellan hushållens växthusgasutsläpp och välbefinnande skulle kunna analyseras med utgångspunkt i så kallad ”practice theory” där praktiker (t ex pendling, semesterresande och matlagning) utgör de centrala analysobjekten. En praktiks klimatpåverkan kan analyseras genom att se till den samlade konsumtion den genererar. Genom att välja utförandet av olika praktiker som grund föranalysen blir det möjligt att jämföra klimatpåverkan och välbefinnande på ettmer tillfredsställande sätt. Avslutningsvis (kap. 8) identifieras frågor för framtida forskning som vi tror kan vara viktiga för att bidra till ny förståelse inom detta kunskapsområde.