Under 2018 påträffades hårig strimbock, Macroplea pubipennis, för första gången i Sverige. Det är en akvatisk skalbaggsart som tidigare endast var känd från Finland och Kina. Arten är listad både i EU:s Habitatdirektiv och i HELCOM:s röda lista. För arter som ingår i Habitatdirektivet ska bevarandestatus rapporteras till EU vart 6:e år. Vid EU-rapporteringen 2019 gavs hårig strimbock okänd bevarandestatus och för att klargöra artens status i Sverige inför nästa rapporteringstillfälle behövs en ökad kunskap om arten. För att på nationell nivå kunna uppskatta populationsstorlek, utbredningsområde och status för direktivarterna bedriver Naturvårdsverket biogeografisk uppföljning. Hårig strimbock ingår än så länge inte formellt i den biogeografiska uppföljningen, men den väntas bli en del av delsystemet ”Trollsländor och dykarskalbaggar”. Naturvårdsverket har 2019 därför avsatt medel till detta delsystem för att genomföra uppföljande inventeringar av arten.
På uppdrag av Naturvårdsverket gjordes uppföljning av hårig strimbock år 2019 i Norrbottens län. Arten i fråga påträffades för första gången i Sverige år 2018, i samband med Länsstyrelsens undervattenskarteringar i en vik i Piteå, och under samma år gjordes flera observationer av arten längs med Norrbottenskusten. Eftersom hårig strimbock är en direktivart och informationen av arten är bristfällig, följdes arten upp i ett urval av lokaler där arten året innan hade påträffats. Huvuduppdraget var att få reda på om arten är bofast och reproducerande i observationslokalerna och att det inte handlade enbart om tillfälliga förekomster. Vid sidan om uppföljningen kunde metoder utvecklas och relativa individtätheter jämföras mellan lokalerna som ett första steg till en fortgående uppföljning.
Slutresultatet är att hårig strimbock verkar vara bofast och reproducerande i alla fyra återbesökta lokaler. På basis av två års erfarenheter av strimbockar verkar hårig strimbock och spetsstrimbock vara lika allmänna i Norrbottens vikar. Däremot har hårig strimbock främst funnits vid vasskanten medan spetsstrimbocken kan hittas djupare i viken. Trubbstrimbock är här betydligt ovanligare, vilket är förväntat eftersom den främst associeras med marin miljö. Inventeringar av hårig strimbock i Finland har riktat sig mot 0,2–1,2m djup. Vi anser dock att det är tids effektivast att även i framtiden fokusera inventeringar till vasskanten, eller som högst 0-10m ifrån vassen, speciellt vad som gäller uppföljning eller inventeringar av nya lokaler. Förutom att mörkertalet vad gäller hårig strimbock kan vara högt i Lillfjärden, är mörkertalet antagligen även högt i resten av Bottenviken. Fortsatta inventeringar behövs för att få en bättre bild av spridningen av arten. Som ett förslag kunde både vadning och snorkling användas i framtida inventeringar, med vadning vid de grundaste ställena där snorkling inte är möjlig. Då bör en jämförande studie göras mellan de två metoderna, för att kunna utesluta skillnader i resultat som är orsakade av val av metod.