Den fortsatta ökningen av utterpopulationen i Sverige har resulterat i att arten vid 2015 års revidering av ArtDatabankens Rödlista gick från Sårbar (VU) till Nära Hotad (NT). Åtgärdsprogrammet för utter har prioriterats ner, vilket inneburit minskade medel för att fortsätta övervaka arten. Vad vi har lärt oss är att uttern är känslig för miljögifter. Trots att halterna av PCB sjunkit, finns det idag andra miljögifter som vi ännu inte vet effekten av. Till exempel har svenska uttrar de högst uppmätta värdena av PFOS i världen. Trots att arten i dagsläget klarar sig bra, måste vi vara medvetna om vad historien visar att förutsättningarna för uttern kan ändra sig snabbt. Därför finns det ett stort behov av ett fortsatt gemensamt delprogram för utter och att det inom programmet finns en tillräcklig geografisk spridning så att en förändring i populationsutvecklingen kan upptäckas i tid. Samtliga län inom programmet visar i dagsläget en ökning av utterpopulationen men eftersom inventeringsresultaten baserar sig på olika stickprovsförfaranden går det inte att direkt jämföra ökningen mellan de olika länen. Dessutom har flera län en stor andel nya lokaler vars påverkan på resultatet först blir synlig vid en återinventering. Resultat från en pilotstudie i Jönköpings län indikerade att fynd av utterspår generellt påträffas de första 200 meterna av inventeringssträckan (totalt 600 m) för de lokaler som hade utterspår. Det finns därför ekonomiska skäl att vidhålla en inventeringssträcka på 200 meter.