Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
1 - 14 av 14
rss atomLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Hallgren Larsson, Eva
    Naturvårdsverket. Kronobergs luftvårdsförbund.
    Tätortsprogram i Kronobergs län: Resultat 2007 - 20172018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sedan 2007 utgör Kronobergs län samverkansområde för kontroll av tätortsluft. Samtliga kommunerdeltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Samverkan ger underlag för en mersamlad bedömning av situationen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras medvarandra. Under åren 2007-2016 ingick både mätningar och beräkningar. Med tanke på länets relativtgoda luftkvalitet och kostnadseffektivitet omfattar nuvarande program (2017-2022) enbart mätningar.Såväl mätningar som tidigare utförda beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Resultatenvisar inga överskridanden av miljökvalitetsnormer. För kvävedioxid och riktigt små partiklar(PM2,5) ligger nivåerna under riktvärdena i berörda preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luftsom är ambitionsnivån. Det vi har mest problem med är förhöjda halter av ”grova partiklar”, PM10, underenskilda dygn. Detta gäller även merparten övriga tätorter i Sverige. Situationen i Kronobergs länser ut att ha förbättrats och visar färre antal dygn med förhöjda halter under den senaste femårsperiodenjämfört med den första femårsperioden 2008-2012, vilket är positivt. Halterna av dessa grovapartiklar har dock varit på en sådan nivå att mätningar med dygnsupplösning och kontinuerligt registrerandeinstrument krävs på minst en plats inom samverkansområdet.Värt att notera under årens lopp är tydligt förhöjda halter av butylacetat i Älmhult. Detta är ett flyktigtorganiskt ämne som förknippas med påverkan från industri eller hantering av lösningsmedel. Butylacetatbidrar också till bildning av marknära ozon, vilket inte är bra. Utökade mätningar har genomförtsvintern 2015-2016 samt 2017-2018. Resultat från den senare presenteras på årsmöte 2018.För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. Vi har alltså självarelativt stor möjlighet att påverka halterna av kvävedioxid i tätorten. På landsbygd i länet är halternaofta under 2 mikrogram per kubikmeter luft (μg/m3). Motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkanhar oftast varit 7-10 μg/m3. Liksom tidigare noterades det högsta årsmedelvärdet av kvävedioxid under2017 vid den trafikbelastade lokalen i Växjö, 13 μg/m3. Motsvarande för övriga tätorter var 7-8 μg/m3.Luftvårdsförbundet genomför inga egna mätningar av kvävedioxid på landsbygd.För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen förhållandevis högre än förkvävedioxid. Under 2012-2017 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 11-15 i tätort utandirekt trafikpåverkan och 11-17 μg/m3 som årsmedelvärden för partiklar (PM10) i trafikbelastade miljöer.I riktigt trafikbelastad miljö är dygnsvariationen stor. Mindre partiklar, PM2,5, transporteras generelltlängre sträckor och för dessa är bakgrundsbelastningen förhållandevis större än för de grövre partiklarna.2017 års medelvärde för bensen i Älmhult var 0,5 μg/m3, vilket är lägst hittills, bra och under politisktbeslutad precisering inom miljökvalitetsmålet Frisk luft (max 1 μg/m3).Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generelltanses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger fler människor dö av luftföroreningar (5 500per år) än av trafikolyckor (250 per år). Miljöhälsorapport Kronoberg 2017 redovisar hur länsinvånarnaupplever sin direkta närmiljö. Rapporten finns på Länsstyrelsens hemsida.Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.

  • Carlström, Johan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Maxe, Lena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Miljögifter i urbant grundvatten2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Åren 2016–2017 genomförde SGU på uppdrag av Naturvårdsverket en screening av miljögifter med fokus på kommunala grundvattentäkter i urbana miljöer. Syftet var dels att få bättre kunskap om förekomsten av miljögifter i grundvatten generellt och dels mer specifikt när det gäller förekomsten av miljögifter i grundvatten som används för dricksvattenuttag.

    Undersökningen omfattade fysikalisk–kemiska parametrar, metaller samt fler än 200 organiska miljögifter.

    I de flesta brunnar hittades något miljögift men totalt sett gjordes få fynd över rapporteringsgränsen och halterna bedöms med något undantag som låga. De ämnesgrupper för vilka flest halter över rapporteringsgräns påträffades var i fallande ordning: PFAS, läkemedel, BTEX + halogenerade alifater samt bekämpningsmedel. Dessa fyra ämnesgrupper stod tillsammans för 84 % av de resultat över rapporteringsgräns som erhölls.

    Även om de flesta halterna är under rapporteringsgräns eller lägre än de miljökvalitetsnormer och dricksvattengränsvärden de utvärderats mot är det tydligt att grundvattnet i urbana områden är påverkat av mänsklig aktivitet. Det vore därför värdefullt att följa upp mätningarna framöver för att ta reda på om halterna förändras över tid, samt att mäta på fler platser för att erhålla ett mer omfattande dataunderlag för en säkrare bedömning.

  • Fredricsson, Malin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Danielsson, Helena
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Nerentorp, Michelle
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Potter, Annika
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Sjöberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Kreuger, Jenny
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nanos, Therese
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Areskoug, Hans
    ACES.
    Kreici, Radovan
    ACES.
    Alpfjord Wylde, Helene
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Camilla
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Andersson, Sandra
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Carlund, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Josefsson, Weine
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Leung, Wing
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI.
    Nationell luftövervakning – Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 20172018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket, Luftenheten, ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö i Sverige. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2017 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2016.

    För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer.

    För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna i regional bakgrund avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider dock i dagsläget MKN för hälsa.

  • Weibull, Henrik
    Naturcentrum AB.
    Biogeografisk uppföljning av mossor 20182018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bryhnia Scabrida VU eftersöktes i 22 äldre lokaler (uppföljningsenheter UE). På fem av lokalerna gjordes en utökad inventering i hela kilometerrutan. Bryhnia scabrida återfanns på samtliga lokaler! På de 17 vanliga uppföljningsenheterna hittades arten i totalt 732 kvadratmeterytor. Inom de fem kilometerrutona hittades arten inom 616 kvadratmeterytor. Sammanlagt noterades Bryhnia scabrida alltså inom 1348 kvadratmeter! Det är en betydligt högre population än förväntat. Arten verkar ha

    en betydande population i Sverige, och vissa lokaler är mycket individrika vilket är lovande för framtiden.

  • Darell, Per
    Hepatica.
    Hårklomossa Dichelyma capillaceum: Biogeografisk uppföljning på delrapport för 24 lokaler 20182018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Detta är en delrapport av biogeografisk uppföljning av hårklomossa, Dichelyma capillaceum. Hårklomossa är bedömd som nära hotad i den svenska rödlistan och är upptagen i Bernkonventionens bilaga 1 (strängt skyddade växtarter). Den är också förtecknad i bilaga 2 till EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG), vilket innebär att ett tillräckligt antal områden med förekomster av arten skall ingå i nätverket Natura 2000. Sverige hyser större delen (> 90%) av den europeiska populationen av hårklomossa och arten är fridlyst sedan år 2000. I Sverige förekommer mossan i två huvudområden – ett sydligt, kontinentalt och ett nordligt, borealt.

    40 av 148 lokaler har valts ut slumpmässigt för inventering. 5 av dessa inventerades under 2015–2016. Under 2018 har ytterligare 19 lokaler inventerats. Antal delpopulationer har hittills uppgått till 336 (24 lokaler) och yttäckningen har varierat från några cm2 upp till 4 m2.

    Hårklomossa förekommer längs sjöstränder, längs mer eller mindre långsamflytande floder, åar och bäckar. I mer snabbflytande vatten förekommer klomossa och näckmossa på stenar och rötter medan hårklomossa återfinns i lugnare delar. I denna inventering påträffades hårklomossan oftast på stenar, vid basen och rötterna av klibbal, och på basen av gråvide och sälg. Hårklomossa förekom också på björk, ek, asp, och några gånger på död ved.

    Hårklomossa är typisk för områden med årliga vattenfluktuationer. Flertalet av de inventerade områdena är mer eller mindre påverkade av reglering för vattenkraft eller gamla kvarnar. I några av dessa (som sjön Åsnen) är hårklomossan mindre allmän och hänvisad till områden med å-/bäckinlopp eller stenar i grunda vikar. I vissa reglerade sjöar kan emellertid hårklomossa vara vanlig, som i Teen och Ölen.

    Hårklomossa återfanns på alla tidigare lokaler. Storleken på och platsen för enskilda kolonier varierar över tid, beroende bland annat på den årliga översvämningens storlek och frekvens. Nötning, sedimentation, och torka kan eliminera eller nästan eliminera en koloni på en sten till exempel. Under gynnsamma förhållanden kan kolonin expandera igen eller återkolonisering ske.

    Kraftverk, kvarnar och reglering av sjöar påverkar variationen i vattenstånd, så att det avviker från naturliga, årliga fluktuationer. Av de inventerade områdena var 18 delvis eller kraftigt påverkade av vattenreglering. Annan påverkan kan vara eutrofiering från jordbruksmark (Vilansro, Lekarydsån UE 22 mfl) samt skogsbruk och förändring av stränder (badplats, rätning av strandkant, bryggor, avverkning av träd, bebyggelse).

    För hälften av lokalerna (12) bedömdes miljön för hårklomossa som mycket god eller god. Fem av dessa förekom i områden med minimal eller ingen påverkan av vattenreglering. Resten förekom i reglerade vattendrag.

    Man kan anta att regleringar i flertalet fall missgynnar hårklomossan. Att återställa vattendragen skulle därför kunna återskapa lämpliga miljöer. Dammar och andra regleringar har på senare år börjat rivas ned, och troligen kommer hårklomossan gynnas av detta, i takt med att arbetet fortskrider.

    I Båtfors och Kalvsjömaden förekommer både klomossa Dichelyma falcatum och hårklomossa Dichelyma capillaceum rikligt. Dessa kan vara svåra att skilja åt om de inte har typiskt utseende. Klomossa har på dessa lokaler ibland långt utlöpande bladudd och kan då likna hårklomossa. Det har föreslagits hybrider i till exempel Dalälvsområdet, men då detta inte kunnat beläggas genetiskt, har vi här valt att utelämna tveksamma exemplar.

  • Persson, Karl-Johan
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst.
    Undersökning av kvicksilver i gädda, Kalmar län 20172018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Kiselalger i Södermanlands län 2015 – en undersökning av 10 vattendrag2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Södermanlands län undersöktes år 2015 kiselalger på 10 lokaler. Missbildningar på kiselalgskal analyserades bara i Nyköpingsån.

    Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening. Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.

    Skeppstaån, Tandlaån, Råckstaåns utlopp, Lännaån och Vedaån tillhörde klass 2, god status. Av dessa kan Skeppstaån, Tandlaån och Vedaån sägas ligga i riskzonen för att hamna i måttlig status.

    Fyra lokaler hamnade i klass 3, måttlig status, nämligen Nyköpingsån, Kilaån, Svärtaån och Torshällaån. IPS-indexet i Torshällaån låg nära gränsen mot god status, medan det i Svärtaån låg relativt nära gränsen mot klass 4, otillfredsställande status. Eftersom både mängden näringskrävande (TDI) och andelen föroreningstoleranta (%PT) arter var stora ligger Svärtaån i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.

    Otillfredsställande status, klass 4, konstaterades i Storån. IPS-indexet låg mycket nära gränsen mot måttlig status, men andelen föroreningstoleranta arter (%PT) var mycket stor, vilket styrker klassningen otillfredsställande status.

    Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.

    De flesta punkterna bedömdes ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden år 2015.

    Skeppstaån, Lännaån och Vedaån hade ACID-index motsvarande måttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit 6,4. Alla tre låg dock mer eller mindre nära gränsen mot nära neutralt.

    Andelen missbildade kiselalgsskal var 2,3 % i Nyköpingsån, vilket kan betyda att en måttlig påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande.

  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Kiselalger i Södermanlands län 2016 – en undersökning av 56 vattendrag2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Södermanlands län undersöktes år 2016 kiselalger på 56 lokaler.

    Statusklassning (närings- och organisk föroreningspåverkan)

    D36 Ramundsbäck, D12 Sila bäck, D42 Regnaholmsån, D43 Bärle kanal och D51 Hällbäcken hamnade i klass 1, hög status. D43 Bärle kanal låg i den nedre, dvs. sämre delen av klassintervallet och D51 Hällbäcken mycket nära gränsen mot klass 2, god status.

    IPS-indexet visade klass 2, god status på 19 provpunkter. Ett flertal lokaler hamnade i den nedre, sämre delen av klassintervallet och av dessa kan framför allt D19 Kvarngraven, D83 Varbroån, D34 Vattendraget från Björken till Rundbosjön och D84 Nässelstaån sägas ligga i riskzonen för att hamna i måttlig status.

    Merparten av lokalerna (28 st.) hade IPS-index som motsvarade klass 3, måttlig status. Mycket nära eller nära gränsen mot god status låg (i fallande IPS-ordning) D66 Forsaån, D30 Gammelstabäcken, D41 Vattendraget från Strången till Åkforsån, D90 Örboholmsån, D20 Skebokvarnsån och D47 Solbergaån. Bedömningen måttlig status motiverades med förhöjda värden på mängden näringskrävande (TDI) och/eller andelen föroreningstoleranta (%PT) arter. D33 Kilaån, Gammelsta, D52 Aspån D55 och Getebodabäcken låg i den nedre, sämre delen av klassintervallet och D32 Kilaån, Tuna befann sig i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.

    IPS-indexet i D17 Trosaån, D63 Brobybäcken, D37 Långsjöbäcken och D2 Svärtaå motsvarade klass 4, otillfredsställande status. De tre förstnämnda låg mycket nära gränsen mot måttlig status, men andelen föroreningstoleranta former (%PT) var stor eller mycket stor, vilket stärker bedömningen. Sämst resultat visade D2 Svärtaån, som låg relativt nära gränsen mot klass 5, dålig status och hade en mycket stor andelen föroreningstoleranta arter (%PT).

    Surhetsklassning

    De flesta lokalerna bedömdes 2016 ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden. I måttligt sura förhållanden hamnade D40 Sågsjöbäcken, D56 Vattendraget från Stora Kalven till Övre Gällringen och D57 Moraån, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4. ACID-indexet i Moraån låg dock mycket nära gränsen mot nära neutrala förhållanden.

    Missbildningar (indikation - påverkan av bekämpningsmedel, metaller e.dyl.).

    D0 Nyköpingsån, D12 Sila bäck, D28 Slytån, D29 Laketorpsån, D61 Eksågsån, D62 Histaån, D64 Kafjärdsgraven, D66 Forsaån och D84 Nässelstaån hade 1,0 -1,8 % missbildningar, vilket kan tyda på en svag påverkan av t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande. D53 Aspån, övre och D69 Lifsingeån hade 2,1 % respektive 2,2 %, vilket kan innebära en måttlig påverkan.

  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Kiselalger i Södermanlands län 2017 – en undersökning av 23 vattendrag2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Södermanlands län undersöktes år 2017 kiselalger på 23 vattendragslokaler.

    Statusklassning näringsämnen och organisk förorening

    IPS-indexet visade klass 2,

    god status i D7 Tandlaåns mynning, D8 Torshällaån, D10 Lännaån, D14 Vattendraget från Regnaren till Hunn, D31 Bålsjöån och D50 Gärsån. Torshällaån och Bålsjöån låg nära gränsen mot klass 3 och båda hade en stor mängd näringskrävande arter (TDI), vilket visar att de ligger i riskzonen för att hamna i måttlig status. Även Tandlaåns mynning och Lännaån befinner sig i denna riskzon och har vissa tidigare år hamnat i måttlig status.

    Merparten av lokalerna (13 st.) hade IPS-index som motsvarade klass 3, måttlig status. Mycket nära till relativt nära gränsen mot god status låg (i fallande IPS-ordning) D9 Råckstaåns utlopp, D94 Näveån, D16 Ån mellan Klämmingen och Frösjön och D82 Vattendraget från Hosjön till Malmaån. De flesta av dessa hade dock relativt stor andelen föroreningstoleranta arter (%PT), som styrker klassningen måttlig status. IPS-indexet i D11 Vedaån och D17 Trosaån, mynningen låg relativt nära gränsen mot klass 4. Åtminstone Trosaån befinner sig i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status, eftersom andelen föroreningstoleranta kiselalger (%PT) var stor, nära gränsen mot mycket stor.

    Sämst tillstånd konstaterades i D1:2 Kilaån, D3 Storån, D15 Sigtunaån och D2 Svärtaån, som alla hamnade i klass 4, otillfredsställande status. Samtliga hade mycket stor andel av föroreningstoleranta kiselalger (%PT).

    Surhetsklassning

    De flesta lokalerna bedömdes 2016 ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden. I måttligt sura förhållanden hamnade D9 Råckstaåns utlopp och D11 Vedaån, vilket tyder på att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4. Båda hade relativt stor andel av det surhetståliga släktet Eunotia, som bidrar till att sänka ACID-indexet. De arter som noterades kan dock även förekomma i mer eller mindre näringsrika miljöer.

    Missbildningar

    Andelen missbildade kiselalgsskal var mindre än 1 % på samtliga lokaler, vilket innebär ingen eller obetydlig påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande. I D0 Nyköpingsån har det dock vissa tidigare år funnits indikationer på en måttlig påverkan av miljögifter.

  • Liungman, Annika
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Mohlin, Malin
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Växtplankton i Södermanlands län 20172019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanland har Medins Havs och Vattenkon-sulter under 2017 provtagit och analyserat växtplankton från 37 sjöar i Söder-manlands län. Undersökningen genomfördes främst i syfte att bedöma närings-statusen i sjöarna. Provtagning och analys utfördes enligt standardiserad me-tod (Havs- och vattenmyndigheten 2016, SS-EN 16698:2015 och SS-EN 15204: 2006) och gällande bedömningsgrunder (Havs- och vattenmyndigheten 2013). I denna rapport presenteras resultaten från provtagningen, laboratorieanalysen och statusklassificeringen.

    Växtplankton i sjöar studeras inom miljöövervakningen av främst två skäl. Dels för att växtplanktonsamhällets mängd och sammansättning avspeglar närings-tillståndet i den aktuella sjön. Dels kan en del växtplankton själva bli ett direkt problem som t.ex. vid toxiska algblomningar eller om problemskapande arter uppträder i dricksvattentäkter. I denna undersökning studerades växtplankton främst av det första skälet.

    Artsammansättningen hos växtplankton varierar mellan olika typer av sjöar. Viktiga faktorer som styr artsammansättning och biomassa är bl.a. näringstill-gång, ljus, temperatur, humushalt, pH och det övriga ekosystemets samman-sättning, t.ex. artsammansättning och biomassa av fisk, djurplankton och un-dervattensvegetation. När någon av ovanstående faktorer ändras kan det på-verka växtplanktonsamhället och eftersom växtplankton är relativt kortlivade organismer kan förändringar ske snabbt. Eftersom olika växtplanktonarter har olika krav på omvärldsförhållandena kan man genom att studera växtplankton-samhället få information om framförallt sjöars näringssituation och surhet.

  • Sundberg, Iréne
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Meissner, Ylva
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Medins Havs- och Vattenkonsulter AB.
    Kiselalger i Södermanlands län 2018: En undersökning av 28 vattendrag2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Södermanlands län undersöktes år 2018 kiselalger på 28 vattendragslokaler.

    Statusklassning näringsämnen och organisk förorening

    D74 Vattendraget från Holpen till Östjuten, D77 Björnhultaån och D85 Dammkärren visade klass 1,

    hög status. I Björnhultaån hamnade IPS-indexet nära gränsen mot god status.

    IPS-indexet visade klass 2,

    god status i D86 Vattendraget från Sticksjön till Likstammen, D45 Skarendalån, D49 Vingåkersån och D44 Åtorpsån. Vingåkersån och Åtorpsån låg relativt nära gränsen mot klass 3 och framför allt Vingåkersån, som hade en mycket stor mängd näringskrävande arter (TDI), befinner sig i riskzonen för att hamna i måttlig status. IPS-indexet i D35 Tisnare Kanal hamnade visserligen i hög status, men det låg mycket nära gränsen mot klass 2 och eftersom både mängden näringskrävande (TDI) och andelen föroreningstoleranta (%PT) arter var något förhöjda gjordes en expertbedömning till god status.

    Merparten av lokalerna (13 st.) hade IPS-index som motsvarade klass 3

    , måttlig status. Nära eller mycket nära gränsen mot god status låg (i fallande IPS-ordning) D28 Slytån, D20 Skebokvarnsån, D87 Jättnaån och D88 Järnaån.

    Sämst tillstånd konstaterades i D1:2 Kilaån, D2 Svärtaån, D17 Trosaån, D25 Örboholmsån, D26 "Norrtunabäcken", D27 Enarenån och D76 Sundbyån (

    Tabell 6), som hamnade i klass 4, otillfredsställande status. Trosaån låg relativt nära gränsen mot måttlig status, medan Sundbyån befann sig närmare dålig status.

    Surhetsklassning

    De flesta lokalerna bedömdes 2018 ha

    alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden.

    I

    måttligt sura förhållanden hamnade D20 Skebokvarnsån och D44 Åtorpsån, vilket tyder på att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4. Skebokvarnsån låg nära gränsen mot när neutralt. D74 Vattendraget från Holpen till Östjuten hade ett ACID-index som motsvarade sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,5-5,9 och/eller att pH-minimum varit lägre än 5,6. Indexvärdet låg dock relativt nära gränsen mot måttligt surt.

    Missbildningar

    Mindre än 1 % missbildade kiselalgsskal konstaterades på de flesta lokalerna, vilket innebär ingen eller obetydlig påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande. I D26 "Norrtunabäcken", D45 Skarendalån, D61 Eksågsån, D76 Sundbyån, D77 Björnhultaån och D85 Dammkärren var andelen mellan 1

    – 1,9 %, vilket kan tyda på en svag påverkan av något miljögift. D35 Tisnare Kanal hade precis 2 %, vilket kan betyda en måttlig påverkan.

  • Weiss, Jana
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. ACES.
    Franke, Vera
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Gustafsson, Åsa
    Swetox.
    Screening of polyfluoroalkyl substances (PFASs), including fluorinated organophosphates in Skellefteå municipality2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Resultaten visar att många fler PFAS kongener kan bestämmas i dammprover än i ytvatten och

    avloppsvattenprover. I damm kvantifierades i minst ett prov 36 PFAS, jämfört med 6 PFAS i ytvatten

    och 8 PFAS i avloppsvatten. Det vara stora variationer i PFAS-koncentrationerna i dammprover mellan

    industrier med olika aktiviteter, vilket mycket väl återspeglar en användning av PFAS-innehållande

    produkter. Nivåerna var generellt högre i industriellt damm än vad som uppmättes tidigare i

    hushållsdamm. Tidigare observerade höga PFPA- och PFPIA-koncentrationerna kunde inte bekräftas,

    varken i damm eller i vattenproverna. Omfattande metodvalideringsarbete indikerade att damm

    representerar en exceptionellt komplex matris, vilket kan vara en del av förklaringen. Därmed ska

    rapporterad damm koncentrationer tolkas med varsamhet och uppföljande studier behövs för att

    bekräfta observationer.

    PFAS-nivåerna i ytvattnet var generellt under kvantifieringsnivåer. Endast 6:2 FTSA hade förhöjda

    nivåer i några få prover. Källan till 6:2 FTSA är inte känd. Som förväntat kunde det konstateras att

    Skellefteå flygplats släpper ut PFAS som kommer från brandbekämpningsskum, främst PFOS och

    PFHxS. Kvantifierbara nivåer av PFAS hittades även i ett prov nedströms samhället Kusmark, med

    okänd källa.

    En viktig slutsats i studien var att många företrädare för industrin inte kände till omfattningen av PFASförorening

    i sina anläggningar. Ingen av de inkluderade industrierna rapporterade användningen av

    PFAS, medan det framgår av litteraturgranskningen och den observerade PFAS-koncentrationen i

    dammproverna, att PFASs hanteras i respektive anläggning. Detta belyser behovet av att förbättra

    medvetenheten om källorna genom bättre rapportering av innehållet i produkter. Det är viktigt att

    förbättra informationen om vilka PFAS som finns i produkter, och därmed ytterligare undersöka

    potentiella exponeringskällor. Flera toxikologiska studier har gjorts på det reglerade PFOS och PFOA,

    medan för andra PFASs är informationen möjliga hälsoeffekter ytterst begränsat.

  • Karlsson, Per Erik
    et al.
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ferm, Martin
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Hultberg, Hans
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Hellsten, Sofie
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    Naturvårdsverket. IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Totaldeposition av kväve till skog2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Akselsson, Cecilia
    et al.
    Naturvårdsverket. Lunds Universitet.
    Stadmark, Johanna
    Naturvårdsverket. Lunds Universitet.
    Kahlert, Maria
    Naturvårdsverket. SLU.
    Vattenkvalitet i skogsbäckar 1999-2016: En analys av tidstrender i brukade och obrukade avrinningsområden i sydvästra Sverige2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)