Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
1 - 25 av 25
rss atomLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Hansson, Katarina
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Andersson, Hanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ejhed, Heléne
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Liljeberg, Marcus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Olshammar, Mikael
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Skårman, Tina
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sörme, Louise
    SCB Statistics Sweden.
    Dunsö, Olof
    SCB Statistics Sweden.
    Segersson, David
    SMHI Swedish Meteorological and Hydrological Institute.
    Diffuse emissions to air and water2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The Swedish environmental reporting system has large amounts of information regarding point source discharges. But, point sources represent only a limited part of the total discharges. Therefore contributions from diffuse sources are important to identify in relation to the spread of various substances to the environment. Ex-amples of diffuse sources include road traffic, agriculture, use of solvents, chemi-cals emitted from use-phase of products, and small industries. Here, these and simi-lar diffuse emissions to air are published in the Swedish Pollutant Release and Transfer Register (S-PRTR, with Swedish acronym UTIS). This data is derived from the air and climate reporting made to the Convention on Long-range Trans-boundary Air Pollution (CLRTAP) and UNFCCC. Data at the S-PRTR is listed for several organic pollutants, such as PAHs and heavy metals. Data on diffuse emis-sions to water is currently not provided at the S-PRTR website. Certain diffuse emissions into water are included in the international emission reporting, such as the HELCOM PLC periodical and EEA WISE SoE Emissions.

    The project described herein is based on the development project "Feasibility study for possible publication of diffuse emissions at SPRTR, and is designed to:

     Publish data on emissions from diffuse sources, primarily to water, from selected sectors and substances or substance groups.

     Compare data collected for these diffuse emissions in relation to totals for data reported to E-PRTR.

     Based on the knowledge acquired during this project to propose more regu-lar procedures for collecting data regarding diffuse emissions.

    Substances considered in the project include nutrients (nitrogen and phosphorus), metals (lead, cadmium, copper, mercury, nickel and zinc) and certain organic com-pounds (PAHs, PBDEs, nonylphenols, PCBs, HCHs, DDT, endosulfan, and diox-ins. There is currently no data in certain matrices for these organic pollutants.

    The project has four separate subprojects:

     Diffuse emissions of metals and nutrients to water.Diffuse emissions of certain organic pollutants to water.Diffuse emissions of nonylphenols and nonylphenol ethoxylates from different product groups.Analyses of report-ed data for air and water, and comparison with diffuse emissions.Project 1 covers the following diffuse sources: atmospheric deposition on water, forest land, agriculture, other land, stormwater, local on-site wastewater treatment facilities, industrial facilities and wastewater treatment plants not included in reporting to E-PRTR. Copper is also considered as emission from antifouling boat paint. Subpro-ject 1 findings show that the most significant emission source for nitrogen and phosphorus is agricultural and forests land. Forests dominate as the source of all metals. As well, diffuse emissions of most other metal are significant from agricul-ture, deposition on water, other land and stormwater. Geographically, distribution of emissions shows that stormwater is more significant in the south (Northern Baltic, Southern Baltic, and Skagerrak and Kattegat river basin districts) than in the north (Bothnian Bay and Bothnian Sea river basin districts). This is as expected due to greater traffic volumes in the south. In future, data from water load reporting can be easily recalculated in the geo-database to match publication in the E-PRTR. Coordinating with departments producing water emission statistics is necessary, though.

    Subproject 2 findings show that data for only a few organic pollutants is currently available (such as PAHs, PBDEs, nonylphenols, dioxins, DEHP, PCBs, HCH, DDT, endosulfan and chlorinated paraffins). Data for many of these substances is available only for single or a few diffuse sources (small industries and WWTPs, deposition on water, stormwater and deposition on land). Data for diffuse emis-sions of organic pollutants that is currently available are uncertain and based on few measurements.

    Subproject 3 shows that it is possible to estimate nonylphenols (NPequ) emissions to air, soil and wastewater. The largest source of NPequ to wastewater is from textiles, while smaller amounts are from detergents. The data are uncertain, however, as they are based on emission factors with significant uncertainties.

    Finally,subproject 4 findings show that all diffuse emissions are significant. Dif-fuse emission of nitrogen, phosphorus and metals to water is at least 10 times or more larger compared to point sources, in nearly all cases. Agricultural land domi-nates as a source in the case of phosphorus and nitrogen. Emissions of organic pollutants to water show significant gaps in the data because very few companies report emissions.

    Regarding emissions of organic pollutants and metals to the air, the difference between point sources (E-PRTR) and diffuse emissions based on data from CLRTAP are in most cases not as great as for water. For copper, diffuse emissions to air from brake linings is the largest source of diffuse emission (>90%). And for PAH, diffuse emissions from the energy sector dominates, corresponding to nearly 100% of the total. Emissions of each pollutant (nearly all) is greater to water than to air for point sources, diffuse sources, and the total.

    When comparing emissions from various industries, findings show that forestry industry facilities contribute approximately 90% when it comes to cadmium emis-sions to water from point sources according to E-PRTR (total 440 kg). Still, this is much lower than diffuse emissions as found in Subproject 1, 3,900 kg – indicating diffuse emissions are nearly 9 times greater. The difference for emissions to water is not very large between point sources reported to E-PRTR and those not (in the e-PRTR) – indicating that the point sources under E-PRTR include a large portion of all discharges from point sources to water.

    The quality of data is sufficient to show diffuse emission levels of nutrients and metals at the S-PRTR, reported for the national, river basin district or more refined levels, since this data is based on values reported to the EU and HELCOM. Re-garding organic pollutants to water and nonylphenols from products, the data is more uncertain and is therefore not recommended to be published in the S-PRTR. For emissions to air, our conclusion is that national totals, as reported to the UNPCCC and CLRTAP can be included in the S-PRTR.

  • Skårman, Tina
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansson, Katarina
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Mietala, Johanna
    Statistics Sweden.
    Brorström-Lundén, Eva
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    PRTR and synergies with other multilateral agreements, EU legal acts and EEA reportings2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Swedish Environmental Emissions Data (SMED) has, on behalf of the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) compiled an overview of the multilateral agreements, EU legal acts and EEA reports, which is listed in Table 1, together with identified similarities and differences between these and the UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) Protocol on Pollutant Release and Transfer Register, i.e. the PRTR Protocol.

    Relevant general information regarding each agreement has been collected from the Internet and, based on the summarized information, possible synergies with the PRTR protocol have been analyzed.

    The study shows that there are synergies between regulations that are included in the project and the PRTR. Furthermore, the results also show that even though similarities can be identified, each regulation requires different information and is thus unique. In Table 2, identified general synergies are presented, and it can be concluded that the regulations that have most in common with the PRTR protocol are the Minamata Convention and the Industrial Emissions Directive.

  • Skårman, Tina
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Mietala, Johanna
    Statistiska centralbyrån (SCB) .
    Brorström-Lundén, Eva
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    PRTR och synergier med andra multilaterala överenskommelser, EU-rättsakter och EEA-rapporteringar2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Svenska MiljöEmissionsData (SMED) har på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) sammanställt övergripande information om de multilaterala överenskommelser, EU-rättsakter och EEA-rapporteringar som listas i Tabell 1, samt identifierat huruvida det finns beröringspunkter respektive avvikelser mellan dessa och UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) -protokollet om "Pollutant Release and Transfer Register", dvs. PRTR-protokollet.

    Relevant övergripande information för respektive reglering har sammanställts från Internet och utifrån dessa sammanställningar har eventuella synergier med PRTR-protokollet analyserats.

    Studien visar att det finns synergier mellan de regleringar som inkluderats i projektet och med PRTR. Samtidigt visar studien att även om man kan identifiera beröringspunkter så efterfrågas inte exakt samma information utan samtliga regleringar är unika. I Tabell 2 redovisas identifierade övergripande synergier och man konstatera att de regleringar som PRTR-protokollet har flest antal beröringspunkter med är Minamatakonventionen och Industriutsläppsdirektivet (IED).

  • Wengström, Niklas
    et al.
    Naturvårdsverket. Melica.
    Martinsson, Anders
    Naturvårdsverket. Melica.
    Flodpärlmusslans status i Västra Götaland: en inventering av fyra av länets mussellokaler 20102011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under sommaren 2010 har Melica på uppdrag av Länsstyrelsen Västra Götalandslän inventerat flodpärlmussla i Sollumsån, Stommebäcken, Teåkersälven ochLjungaån, fyra av länets nio permanenta miljöövervakningsstationer förflodpärlmussla. Syftet med övervakningen är att följa status och trender för deingående vattendragen med avseende på flodpärlmussla. Ljungaån har inte ingått iden regionala miljöövervakningen tidigare. Resultaten visar att antalet individer ibestånden har ökat i Sollumsån, emmellertid har någon föryngring ej skett. IStommebäcken och Teåkersälven har ingen signifikant ökning skett jämfört medtidigare inventeringar. Andelen juvenila musslor är mycket låg i alla vattendragen.Skyddsvärdet för alla ingående vattendrag är högt enligt de nationellabedömningsgrunderna. Statusen för alla bestånd i de ingående vattendragen ärminskande, vilket beror på utebliven föryngring. Orsakerna till den uteblivnaföryngringen bör utredas och man bör också följa upp.

  • Wengström, Niklas
    et al.
    Naturvårdsverket. Sportfiskarna.
    Ruist, Elin
    Naturvårdsverket. Sportfiskarna.
    Biotopkartering av Teåkersälven 20142015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sportfiskarna har på uppdrag av Dalbergså/Holmsåns vattenråd biotopkarterat

    Teåkersälven från Teåkerssjön upp till kraftverket i Bäckefors nedanför

    Marsjön. Syftet med undersökningen var att få en bred nulägesbeskrivning

    av älven och ge förslag på åtgärder som gynnar flodpärlmusslor och öring i

    älven.

    Vattenbiotopen är påverkad av historiska rensningar och omgrävningar men

    vattendraget har börjat återhämta sig av egen kraft. Stora delar av flodpärlmusslornas

    utbredningsområde har en hög sedimentationsbelastning (sand)

    och det saknas lekområden för musslornas värdfiskar där musslorna sitter.

    Närmiljön bedöms ha en låg påverkan på vattendraget då endast 12 % utgörs

    av artificiell mark (ex. åkermark, industrimark).

    Nio vattendrag och sex diken har noterats utmed älven. Sex av dem bedöms

    med måttlig eller stor risk att påverka älven negativt.

    Det finns fem vandringshinder för fisk i älven. Alla är konstgjorda och tre

    av dem är bedömda som definitiva för öring, ett partiellt och ett passerbart.

    Dessa hinder påverkar vattenbiotopen och flodpärlmusslornas spridningsförmåga

    negativt.

    Med hjälp av biotopkarteringen kan fem av de nio vanligaste hoten mot

    flodpärlmussla pekas ut i Teåkersälven. Ökad sedimentbelastning, ökad

    humushalt, ändrad vattenföring, avsaknad av lämpliga substrat för småmusslor

    och fragmentering av landskapet.

    Sportfiskarna föreslår följande åtgärder, att undersöka möjligheten att

    •  Få en naturligare vattenföring i älven
    •  Skapa fria vandringsvägar för fisk i älven
    •  Återställa de sträckor som bedömts som omgrävda och kraftigt rensade.
    •  Ta bort de stockar som utgör vandringshinder 2 och som påverkar transporten av grus och sten förbi hindret negativt.
    •  Undersöka funktionen på fiskvägen vid Bäcken.
    •  Öka vattnets uppehållstid i diken/biflöden som bedömts påverka älven negativt.

    Sportfiskarna föreslår också att man utför en fördjupad studie med syfte att

    reda ut vilken del i flodpärlmusslans livscykel som inte fungerar i

    Teåkersälven genom att undersöka

    •  Infektionsgraden på öring
    •  Andelen nedgrävda musslor
    •  Mäta redoxpotentialen i bottnarna
  • Hårding, Ingrid
    et al.
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Garberg, Åsa
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Bloch, Ina
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Växtplankton i fem sjöar i Västra Götalands län 20122013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Medins Biologi AB har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland att undersökaväxtplankton i fem sjöar år 2012. Tre av sjöarna ingår i länsstyrelsens regionala övervakningsprogramför referenssjöar, nämligen Torrgårdsvattnet, Stora Galten och Fisjön.Ellenösjön och Östersjön ligger i Örekilsälvens avrinningsområde och ingår i recipientkontrollen.Växtplanktonsamhället kan variera påtagligt mellan sjöar. Viktiga faktorer är bl.a. näringstillgång,ljus, temperatur, humushalt, pH och det övriga ekosystemets sammansättning, t.ex. artsammansättning och biomassa av fisk, djurplankton och undervattensvegetation. När någon av ovanstående faktorer förändras kan det snabbt ske förändringar iväxtplanktonsamhället eftersom växtplankton är kortlivade organismer.Olika växtplanktonarter har således olika krav på omvärldsförhållanden och genom attstudera växtplanktonsamhällets biomassa, artsammansättning och förekomsten av indikatorarterkan man bl.a. få information om sjöars näringssituation och surhet. Syftet med denna undersökning är att klassificera sjöarnas status vad gäller näring och surhet enligt gällande bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I uppdraget ingårockså att göra en jämförelse med de planktonundersökningar som tidigare genomförtsmed samma metodik i Ellenösjön och Östersjön.

  • Svensson, Jan-Erik
    et al.
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Hårding, Ingrid
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Växtplankton i tio sjöar i Västra Götalands län 20112012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Växtplankton studeras inom miljöövervakningen av sjöar av främst två skäl: 1) Växtplanktonsamhällets mängd och sammansättning avspeglar miljösituationen i den aktuella sjön. 2) En del växtplankton kan själva bli ett direkt problem, t.ex. vid algblomningar eller om problemskapande arter uppträder i dricksvattentäkter. I denna undersökning används växtplankton främst av det första skälet. Här bedöms miljösituationen med hjälp av växtplankton i de undersökta sjöarna.

    Växtplanktonsamhället kan variera påtagligt mellan sjöar. Viktiga faktorer är bl.a. näringstillgång, ljus, temperatur, humushalt, pH och det övriga ekosystemets sammansättning, t.ex. artsammansättning och biomassa av fisk, djurplankton och undervattensvegetation. När någon av ovanstående faktorer förändras kan det snabbt ske förändringar i växtplanktonsamhället och eftersom växtplankton är kortlivade organismer kan förändringarna ske snabbt.

    Olika växtplanktonarter har således olika krav på omvärldsförhållanden och genom att studera växtplanktonsamhällets mängd, artsammansättning och förekomst av indikatorarter kan man bl.a. få information om sjöars näringssituation och surhet.

    Denna undersökning har beställts av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Avsikten är att klassificera sjöarnas status vad gäller näring och surhet. Provtagningen och analysen utformades med syfte att statusklassificera sjöarna enligt gällande bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I samband med provtagningen samlades även vattenprov in för vissa kemiska analyser. Vi presenterar här resultaten från undersökningen och statusklassificeringen.

  • Kyrkander, Tina
    et al.
    Naturvårdsverket. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Örnborg, Jonas
    Naturvårdsverket. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Inventering av makrofyter (vattenväxter) i Västra Götalands län 20162016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Följande rapport redovisar inventering av makrofyter (vattenväxter) i Västra Göta-lands län utförd 2016. Inventeringen ingår i Länsstyrelsens Regionala övervak-ningsprogram för sjöar och vattendrag för programperioden 2015-2020.

    Inventeringen av undervattensväxter är gjord i de sju sjöarna Mullsjön, Furusjön, Grytteredssjön, Hullsjön, Öresjö, Nolhagaviken och Kolungen. Samtliga sjöar är inventerade enligt den standardiserade undersökningstypen Makrofyter i sjöar (Havs- och Vattenmyndigheten 2015). Denna inventeringsmetodik tillåter bedöm-ning av ekologisk status med avseende på makrofyter.

    Furusjön, Mullsjön, Nolhagaviken och Öresjö bedöms ha Hög ekologisk status med avseende på makrofyter. Enligt TMI (trofiskt makrofytindex) har Mullsjön God ekologisk status men flera arter som noterades vid inventeringen gör att statu-sen höjs till Hög vid en expertbedömning. Grytteredssjön bedöms ha God ekolo-gisk status medan Hullsjön och Kolungen har Måttlig ekologisk status.

    I Öresjö noterades rikliga mängder äkta målarmussla (Unio pictorum) vid invente-ringen.

  • Kyrkander, Tina
    et al.
    Naturvårdsverket. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Örnborg, Jonas
    Naturvårdsverket. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Makrofytinventering i Västra Götalands län 20152015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Följande rapport redovisar inventeringar av makrofyter (vattenväxter) i Västra Götalands län utförda 2015. Inventeringen ingår i Länsstyrelsens Regionala över-vakningsprogram för sjöar och vattendrag för programperioden 2015-2020

    Inventeringen av undervattensväxter är gjord i de åtta sjöarna Eggbysjön, Stora Hästefjorden, Ämten, Kärnsjön, Kollungeröd vatten, Strömsvattnet, Mogden och Store Nären. Vissa av sjöarna har inventerats tidigare men aldrig enligt den stan-dardiserade undersökningstypen Makrofyter i sjöar (Naturvårdsverket 2010). Denna inventeringsmetodik tillåter bedömning av ekologisk status med avseende på makrofyter.

    Store Nären och Stora Hästefjorden bedöms ha Hög ekologisk status med avseende på trofiindex för makrofyter. I Store Nären noterades även den rödlistade (VU) arten klotgräs (Pilularia globulifera) och i Stora Hästefjorden påträffades den röd-listade (EN) skaftslamkrypa (Elatine hexandra). Kärnsjön och Mogden bedöms ha God ekologisk status medan övriga sjöar har Måttlig ekologisk status med avse-ende på makrofyter. Bedömningen av Eggbysjön, Stora Hästefjorden och Ämten anses dock vara något missvisande. I Eggbysjön påträffades ett begränsat antal arter vilket i vissa fall kan leda till en felaktig bedömning. I Ämten påträffades den rödlistade (VU) kransalgen spretsträfse (Chara rudis) samt två andra kransalger, mellansträfse (Chara intermedia) och rödsträfse (Chara tomentosa), som inte på-träffas särskilt ofta i våra svenska sjöar. I Stora Hästefjorden påträffades många arter som bidrar till ett högt trofiindex, dock i generellt låg frekvens och på ringa djup. Författarna anser att den ekologiska statusen för Eggbysjön, Stora Hästefjor-den och Ämten är felaktig och en egen bedömning görs som innebär att dessa tre sjöar bedöms ha God ekologisk status.

  • Nilsson, Carin
    et al.
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Johansson, Karin
    Naturvårdsverket. Medins Biologi AB.
    Vegetation i fem sjöar i Viskans och Ätrans vattensystem 20112012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Medins Biologi har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland att utföravegetationsundersökningar i fem sjöar i Ätrans och Viskans vattensystem. Undersökningarna utfördes under augusti och början av september 2011. Syftet var att tafram underlag för att bedöma sjöarnas status med avseende på näringsämnen samthydromorfologisk påverkan i form av vattenreglering.Samtliga sjöar är reglerade men i olika omfattning. Regleringsregimerna är bristfälligtsammanställda men Storsjön är sannolikt den mest reglerade av sjöarna. Såken, Frisjön,Stora Hålsjön och Storsjön är flikiga skogssjöar med svagt färgat till färgat vatten. Runtde tre första finns en del bebyggelse medan det i Storsjön endast finns bebyggelse i dennordöstra viken. Tolken är en stor långsträckt klarvattensjö omgiven av såväl skog- somjordbruksmark och en del bebyggelse. I sjöarna Såken och Tolken förekom det en riklig vegetation av kort- och långskottsväxter. Stora Hålsjön och Frisjön var däremot tämligen vegetationsfattiga och Storsjön mycket vegetationsfattig. Det noterades två rödlistade arter i undersökningen:sjöhjortron, Nostoc zetterstedtii och strandsprötmossa Oxyrrhynchium speciosum, båda iTolken.Trofiskt makrofytindex (TMI) indikerade god status med avseende på näring ocheutrofiering i Såken, Frisjön och Storsjön samt måttlig/otillfredsställande/dålig status medavseende på näringsämnen i Stora Hålsjön och Tolken. Värdet på TMI låg dock näraklassgränser för flera av sjöarna. I vår expertbedömning justerade vi klassningen till högstatus i Såken, Frisjön och Storsjön samt god status i Stora Hålsjön och Tolken. Hålsjönvar svårbedömd, matt-/glansslinke, som är en god oligotrofiindikator, var dendominerande arten men det påträffades även flera eutrofiindikatorer. De senarepåträffades dock endast i sjöns östra vik. Sjön som helhet bedömdes således ha god statusmen sannolikt finns det en lokal påverkan i den östra delen av sjön.WIc-index som är framtaget för att mäta regleringspåverkan varierade från 0 till 63(indexet kan även ge negativa värden). Storsjön hade det lägsta och Stora Hålsjön dethögsta värdet. Kortskottsvegetationens sammansättning är en viktig faktor vid bedömningav regleringspåverkan. Såken och Tolken hade en rik kortskottsvegetation med både småoch stora arter representerade. I de övriga sjöarna var kortskottsvegetationen sparsam ochutgjordes främst av strandpryl. Vid vår sammanvägda bedömning klassade vi statusenmed avseende på hydromorfologisk påverkan (reglering) som hög i Såken och Tolken,god i Stora Hålsjön, måttlig i Frisjön och dålig i Storsjön.

  • Persson, Josefin
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Hagberg, Jessika
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    Wang, Thanh
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Örebro universitet.
    A survey of organic flame retardants and plasticizers in building materials on the Swedish market and their occurrence in indoor environments2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Idag är våra inomhusmiljöer fulla av syntetiska och industriella kemikalier på grund av deras användning i byggmaterial, inredning och konsumentprodukter. Dessa kemikalier kan klassas som flyktiga organiska föreningar (VOC:er) eller mindre flyktiga organiska föreningar (SVOC:er) efter deras kokpunkter och flyktighet. VOC:erna emitterar till inomhusmiljön från byggmaterial främst via förångningsprocesser medan SVOC:er kan emittera via förångningsprocesser, genom nötningsprocesser och även vid överföring via fysisk kontakt mellan byggmaterialet och andra material samt hud. Samband mellan exponering för vissa SVOCer och hälsoeffekter, som exempelvis allergier, kronisk astma och störning av det endokrina systemet, har påvisats hos människor. Syftet med denna rapport var att undersöka förekomsten av två grupper av SVOCer som används regelbundet i byggvaror, nämligen organiska flamskyddsmedel och mjukgörare. Omkring 300 flamskyddsmedel och mjukgörare valdes ut med hjälp av en litteraturstudie. För att undersöka om dessa ämnen används i byggmaterial som finns på den svenska marknaden användes materialdatabaserna SundaHus och Byggvarubedömningen.

    Omkring 2500 byggmaterial innehållande dessa flamskyddsmedel och mjukgörare identifierades i materialdatabaserna. Mjukgörare förekom främst i lim, tätningsprodukter, färg samt inomhusgolv medan flest flamskyddsmedel identifierades i olika belysningsprodukter, brandskyddsfärg och tätningsprodukter. Mer än hälften av flamskyddsmedlen och mjukgörarna i vår lista fanns inte registrerade i materialdatabaserna vilket kan bero på att de inte används eller att de enbart används i mindre utsträckning i svenska byggvaror.

    Idag finns stora kunskapsluckor om hur och i vilken omfattning som kemikalieemissioner från byggmaterial bidrar till vår totala exponering av farliga kemikalier. Framtida forskning som att kombinera fältemissionstester av byggmaterial med provtagning och analys av inomhusprover som damm från samma rum som byggmaterialen används i skulle kunna ge en utökad förståelse. En annan inriktning är att använda en så kallad förutsättningslös screeninganalys med hjälp av högupplösande masspektrometri och sammanlänka resultaten med kemiska tillsatsämnen i byggvaror som anges i olika databaser.

  • Josefsson, Sarah
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Hexaklorbensen i svenska sediment 1986–20152018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vid den nationella miljöövervakningen som görs av föroreningar i utsjösediment har halterna av

    hexaklorbensen (HCB) visat en ökande trend. Utsläppen av HCB har minskat sedan 1970/80-talet

    och tillverkningen ska ha upphört 2004. Det är därför oklart varför halterna nu ökar. För att få en

    bättre bild av situationen har Sveriges geologiska undersökning (SGU) på uppdrag av Naturvårdsverket

    sammanställt data över halterna av HCB i prover som finns i SGUs databaser. Syftet är att

    undersöka var det finns höga halter av HCB i sedimentet, hur halterna varierar längs kusten och i

    utsjön, och hur utvecklingen har varit över tid.

    HCB är en persistent organisk förorening som har tillverkats avsiktligt, främst för att användas

    som fungicid inom jordbruket. Den bildas också oavsiktligt i olika förbrännings- och kloreringsprocesser.

    Under 1970- och 1980-talen förbjöd många länder användningen av HCB som fungicid

    vilket resulterade i kraftigt minskande utsläpp och sjunkande halter i miljön. Eftersom den avsiktliga

    produktionen har upphört står nu oavsiktlig bildning för de primära utsläppen. I Sverige

    kommer den största delen av HCB-utsläppen (år 2016) från el- och fjärrvärmeproduktion, gruvindustrin,

    tillverknings- och byggsektorn samt avfallssektorn. Luftutsläppen har dock minskat

    kraftigt sedan 1990. Förutom primära källor kan HCB också remobiliseras från sekundära källor,

    dvs. platser som förorenats från tidigare utsläpp och varifrån ämnet nu kan sprida sig, t.ex. förorenad

    mark, förorenade sediment och deponier.

    HCB-data i denna undersökning kommer från två SGU-databaser över föroreningar i sediment där

    den ena innehåller data från prover tagna av SGU i olika projekt och den andra innehåller data

    som rapporterats in till SGU som datavärd. Sedimentproverna har tagits mellan 1986 och 2015

    och totalt omfattar dataunderlaget 809 prover. I ett första skede av analysen, för att undersöka var

    det förekommer höga HCB-halter, inkluderades alla prover som omfattade sedimentytan oavsett

    hur djupt provet sträckte sig, dvs. som djupast inkluderades prover som integrerade djupet 0–50 cm.

    I det andra skedet, för att undersöka storskaliga geografiska och tidstrender, inkluderades endast

    ytprover, dvs. från 0–1 eller 0–2 cm djup i sedimentet. Detta representerar de partiklar som

    sedimenterat åren närmast innan provtagningen. För att utvärdera trender över tid användes enbart

    data från utsjöprover för att minimera inflytandet från punktkällor, eftersom en del data härrörde

    från projekt som fokuserat på förorenade sediment nära land.

    Resultaten visade på högst halter vid kusten eller i sjöar och vattendrag. Endast ett utsjöprov hade

    en HCB-halt som klassades som mycket hög, dvs. i klass 5 enligt Naturvårdsverkets bedömningssystem.

    De högsta halterna förekom i Iggesund (som högst 450 μg/kg torrsubstans (TS)), Örnsköldsvik/

    Domsjö (140 μg/kg TS), Indalsäven nedströs Hissmofors (26 μg/kg TS), Stockholm

    (24 μg/kg TS) och vid TimråÖtrand (21 μg/kg TS). Måga av dessa ä skogsindustriobjekt dä

    klorblekning förekommit men även kloralkaliindustri med grafitelektroder vilket har gett upphov

    till HCB-förorening. Det bör noteras att denna undersökning endast omfattar data som förekommer

    i SGUs databaser, inklusive data från projekt som fokuserat på sediment påverkat av

    skogsindustrirelaterad verksamhet. Det finns därför högst troligt andra områden med höga halter

    HCB som inte har kunnat inkluderas i undersökningen. I många fall är de höga HCB-halterna

    kopplade till höga halter av dioxiner men i Hissmofors, ett område där det funnits massabruk och

    sågverksverksamhet, är dioxinhalterna överraskande låga. Anledningen till HCB-föroreningen här

    är oklar.

    Även i utsjöområdena varierar HCB-halten geografiskt, med generellt lägre halter i Västerhavet

    än i Östersjön. Halterna i Västerhavet är dock förhöjda längst norrut respektive längst söderut, i

    Öresund. De lägsta HCB-halterna i Östersjön förekommer generellt i de sydöstra delarna av

    Egentliga Östersjön medan halterna är förhöjda utanför Stockholm samt i de västra delarna av

    Arkonahavet söder om Skåne. I Bottenhavet och Bottenviken förekommer några prover med förhöjda

    halter vid Kvarken, men om dessa tidiga prover (alla tagna 1990) utelämnas är halterna förhöjda

    i de södra delarna av Bottenhavet jämfört med norra delarna av Bottenhavet eller Bottenviken,

    inte minst om halterna normaliseras till mängden organiskt kol i sedimentet.

    Det finns ingen genomgående nord–sydlig trend i HCB-halter i utsjösediment i Västerhavet eller

    i Östersjön, varken normaliserat till torrvikt eller till organiskt kol i sedimentet. Detta visar att

    global långväga lufttransport inte styr halterna utan att det även finns en påverkan från punktkällor.

    HCB-halterna i utsjöproverna var signifikant korrelerade till halterna av pentaklorbensen, vilket

    är förväntat eftersom HCB bryts ned till detta ämne samt att de kan ha samma källor. Antalet

    utsjöprover för vilka det fanns både HCB- och dioxinhalter bestämda var lågt och det var därför

    inte möjligt att se eventuella korrelationer mellan dessa ämnen.

    HCB-halterna verkar överlag öka i utsjön under det senaste decenniet. Detta är fallet i Bottenviken,

    Norra och Södra Egentliga Östersjön och Södra Västerhavet. I Bottenhavet är det svårare

    att se en tydlig trend, varken på torrviktsbasis eller när halterna normaliseras till organiskt kol.

    I Norra Västerhavet förekommer prov med avvikande hög halt, men förutom detta verkar trenden

    ökande. Den ökande trenden i sediment över tid stöds av analyser i djupare sedimentlager, gjorda

    i en tidigare studie på ett urval av de nationella miljöövervakningsstationerna i Östersjön, där

    HCB-halterna börjar öka i sedimentet efter ca år 2000. Liknande tidstrender har också setts i biota

    i Östersjön och Västerhavet, med ökande halter för strömming, torsk och sillgrissleägg från ca

    2005 på i stort sett alla övervakade lokaler. Förutom dessa marina matriser har under senare år

    ökande trender för HCB observerats även i exempelvis luft i Arktis och Europa samt i ren och

    nötkreatur i Sverige.

    Orsaken till de ökande halterna har inte gått att fastställa. De möjliga orsakerna är ökade utsläpp

    från primära källor eller ökad remobilisering från sekundära källor. Emissionsinventeringar pekar

    snarare på minskande än ökande utsläpp från primära källor. Det finns sannolikt utsläppskällor

    som inte är inkluderade i inventeringen – i en modellering av HCB-halter i luft i Europa var de

    modellerade halterna, som bygger på rapporterade uppgifter om utsläpp, mycket lägre än de

    uppmätta halterna, vilket tyder på att det finns HCB-källor som saknas i inventeringen. Det är

    emellertid oklart varför HCB-utsläppen från dessa icke-inventerade källor skulle öka. Detta är

    dock en kunskapsbrist, t.ex. finns det en brist på information om innehållet av HCB-förorening i

    bekämpningsmedel som innehåller klor, och därmed hur mycket HCB som sprids via bekämpningsmedel

    globalt.

    Den andra möjligheten är ökade utsläpp från sekundära källor, det vill säga en ökad remobilisering

    från mer förorenade områden på grund av till exempel ökad evaporation av ämnet eller ökad

    avsmältning av is som innehåller ämnet på grund av klimatförändringar. Detta borde i så fall påverka

    fler ämnen än HCB, men det finns inte samma ökande halter för andra ämnen som övervakas

    i utsjösedimentet vilket talar emot detta scenario. Det är möjligt att HCB på grund av sina

    fysikalisk-kemiska egenskaper (t.ex. flyktighet) påverkas snabbare av förändringar, men en förändring

    borde ändå kunna observeras för andra ämnen med tiden. Det är således viktigt att fortsätta

    att granska eventuella ökningar över tid även för andra föroreningar än HCB.

  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2017: En undersökning av 60 vattendragslokaler2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Västra Götalands län undersöktes år 2017 kiselalger på 60 lokaler. Status-klassningen av närings- och organisk föroreningspåverkan gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS med stöd av mängden näringskrävande (TDI) och ande-len föroreningstoleranta (%PT) kiselalger. Nio lokaler bedömdes ha Hög sta-tus, varav tre bedömdes vara mycket sura (se nedan). På 16 lokaler konstatera-des klass 2, god status. Kåbäcken hade visserligen ett IPS-index som visade hög status, men det gjordes en expertbedömning att lokalen bör tillhöra god status. Många av lokalerna hade näringspåverkade kiselalgssamhällen, men låga andelar föroreningstoleranta arter (%PT) gör att de ofta betraktas ha god status. I riskzonen för att hamna i måttlig status, ligger framför allt 14 Lidan, 34 Ätran övre och 19 Nossan som alla hade IPS-index nära gränsen mot klass 3 tillsammans med stor mängd näringskrävande arter (TDI) och svag för-höjd andel föroreningstoleranta kiselalger (%PT). De flesta lokalerna (22 st.) tillhörde klass 3, måttlig status. I 15 Långevallsbäcken, som låg i god status, var diversiteten mycket låg, IPS-indexet mycket nära klass 3 och stödparamet-rarna TDI och %PT förhöjda, vilket motiverade en expertbedömning till måttlig status. Sämst till av lokalerna med måttlig status låg 8 Brattorpsån, 24 Träs-vallälven, 49 Rödsvattenån uppströms Rödsvatten och 51 Kolbuxerödsbäcken. Träsvallälven, som hade mycket stora andelear föroreningstoleranta kiselalger (%PT), dessa lokaler expertbedömdes tillhöra klass 4, otillfredsställande status. Klass 4, otillfredsställande status tillhörde 12 lokaler. Alla, utom 26 Skeppsbrobäcken hade dessutom mycket stora andelar föroreningstoleranta ki-selalger (%PT), vilket stärker klassningen otillfredsställande status. Sämst i klassen ligger 29 Dälpan och 44 Strane å och närmare sig dålig status. Sämst resultat, klass 5 dålig status, visade 45 Kärrebergsån, som hade extremt stor andel föroreningståliga arter (%PT), vilket också motiverar bedömningen

    Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna bedömdes 2017 ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden. I 2 Såge-bäcken, 5 Svartåbäcken och 39 Lillån vid Härja hamnade ACID-indexet på måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-mini-mum under 6,4). Mycket sura förhållanden, (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8) noterades i 7 Bråtaån, 33 Kvarntorpsån och 42 Galtabäcken. Kvarntorpsån låg nära gränsen mot sura förhållanden.

    Missbildningar på kiselalger kan visa påverkan av miljögifter, t.ex. bekämp-ningsmedel, metaller eller liknande. Indikation på svag påverkan konstatera-des i 51 Kolbuxerödsbäcken, 33 Kvarntorpsån, 49 Rödsvattenån uppströms Rödsvatten, 55 Säveån, Finngösa, 37 Broälven nedre, 12 Forsnäsån, 57 Söneån, 30 Årnäsån, 44 Strane å, 13 Gatebäcken och 20 Grimån. Måttlig påverkan vi-sade 38 Dänningen (Figur 7), 54 Säveån, Kåhög, 58 Jungån, 16 Stenungeå, 4 Sandaredsån och 23 Kobbungbäcken.

  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2016: En undersökning av 39 vattendragslokaler2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Västra Götalands län undersöktes år 2016 kiselalger på 39 lokaler. Status-klassningen (närings- och organisk föroreningspåverkan) gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrä-vande (TDI) respektive andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats. Hög status konstaterades på elva lokaler, varav fem bedömdes vara sura eller mycket sura (se nedan).

    På nio lokaler hamnade IPS-indexet i klass 2, god status. Flera låg dock i den nedre, dvs. sämre delen av klassintervallet. 26 Ösan, utlopp i Östen låg mycket nära och 1 Stallbackaån relativt nära gränsen mot klass 3, måttlig status.

    De flesta lokalerna (16 st.) tillhörde klass 3, måttlig status. Vissa låg mer eller mindre nära gränsen mot god status, men klassningen måttlig status motivera-des med stor mängd näringskrävande kiselalger (TDI) och för någon även för-höjd andel föroreningstoleranta former (%PT). Punkten i 15 Storebergsån låg i klassintervallets nedre, dvs. sämre del.

    Sämst resultat visade 5 Grannebyån, 13 Gundleboån och 39 Säbyån som ham-nade i klass 4, otillfredsställande status. Alla hade mycket stor andel för-oreningstoleranta former (%PT)

    Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna bedömdes 2016 ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden.

    I 12 Broälven hamnade ACID-indexet måttligt sura förhållanden (årsmedel-värde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4), dock relativt gränsen mot sura förhållanden.

    Sura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) noterades i 11 Bastån.

    I 17 Bäck från Köljesjön, 19 Lafsån, 21 Heråälven och 22 Bästorpsälven visade ACID-indexet mycket sura förhållanden (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8).

    Missbildningsanalys gjordes på 33 av lokalerna i Västra Götalands län 2016. I 11 Bastån, 5 Grannebyån och 23 Friaån, uppströms Töreboda arv noterades en något förhöjd andel missbildningar, vilket kan innebära en svag påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande. I 13 Gundleboån var andelen något större och kan betyda en måttlig påverkan. Störst andel missbildningar kon-staterades i 37 Kvillebäcken/Lillhagsbäcken, vilket bör tyda på en stark påverkan.

  • Ahlgren, Johan
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Stenberg, Marika
    Nyström, Per
    Åbjörnsson, Kajsa
    Klimatrelaterade förändringar i sjöar och vattendrag: En jämförelse mellan två perioder (1995-2000 och 2009-2014)2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakningsprogrammen ger oss möjligheten att övervaka hur storskaliga förändringar,såsom klimatet och försurningen, påverkar våra sjöar och vattendrag. Det nationellasötvattensprogrammets delprogram "Trendstationer sjöar" och "Trendstationer vattendrag"kan tillsammans med regionala övervakningsprogram ge en övergripande bild av dennuvarande statusen samt fungera som ett verktyg för övervakning av potentiella förändringari våra sötvattenssystem.En faktor som kan framkalla stora förändringar är den pågående klimatförändringen, vilkenbland annat innebär en högre medeltemperatur och förändrade vädersystem. Till exempelleder dessa förändringar till en förlängd växtsäsong och en snabbare nedbrytning av organisktmaterial i marken. Samtidigt kommer de kraftigare regnen att öka på vissa platser, vilketleder till att mer organiskt material sköljs ut i våra sjöar och vattendrag. Den ökade temperaturenförändrar också spelreglerna för de organismer som är anpassade för kallt vattenoch det möjliggör att nya områden kan koloniseras av arter som är anpassade för varmareklimat.Det finns även andra antroprogena störningar som påverkar våra sjöar och vattendrag, tillexempel utsläppen av svaveldioxid som låg bakom den kraftiga försurning av mark och vattensom man än idag ser konsekvenserna av. Utsläppen av svaveldioxid har sedan 80-taletminskat kraftigt och nu börjar man se en långsam återhämtning i vissa sjöar och vattendrag. För att förstå mer om hur dessa direkta och indirekta effekter av klimatförändringarna ochförsurningen påverkar våra svenska vatten har denna studie utvärderat tidsseriedata för perioderna1995-2000 och 2009-2014 från svenska sjöar och vattendrag. Samtliga sjöar och vattendrag i denna studie ingår i den nationella eller regionala miljöövervakningenoch totalt har 177 sjöar och 121 vattendragslokaler inkluderats i analyserna. Generellaförändringar mellan perioderna i vattenkemi och biologiska parametrar har studerats. Likaså om dessa förändringar skiljer sig åt beroende på sjöarnas och vattendragensstorlek, vattenfärg och alkalinitet. Slutligen har även sjöarnas och vattendragens geografiskaplacering baserat på de så kallade ekoregionerna inkluderats i utvärderingen.De kemisk-fysikaliska parametrar från sjöarna och vattendragen som har undersökts är lufttemperatur,absorbans, TOC (totalt organiskt kol), järn, sulfat, totalkväve, totalfosfor samtpH och alkalinitet. Förändringar avseende växtplankton har studerats med hjälp av parametrarnatotal biovolym (mm3/l), trofiskt planktonindex (TPI), antalet växtplanktonarteroch andelen cyanobakterier. För bottenfauna har förändringar av kvotenOligochaeta/Chironomidae analyserats.Resultaten visar att siktdjupet i de undersökta sjöarna minskar mellan perioderna. Dennaminskning i siktdjup kan kopplas till den ökning av TOC, absorbans och järn som sker parallellt.För vattendragen sker en liknande utveckling med en generell ökning i absorbans,TOC och järn. Dessa förändringar har dels en direkt koppling till klimatförändringarna genomen förlängd växtsäsong och dels en koppling till ökad nedbrytning vilket leder till mertillgängligt organiskt material. Vidare så kan förändringar i nederbörden påverka hur mycket av detta organiska material som spolas ut i vattensystemen. Dessutom så spelar denminskade sulfatdepositionen en stor roll i den ökande vattenfärgen och i förlängningensiktdjupet genom kemiska förändringar i jordlagren som leder till att mer material blir tillgängligtoch kan sköljas ut i vattnet. Den minskade mängden sulfat i sjöarna och vattendragenär den tydligaste förändringen i datamaterialet och kan direkt kopplas till en minskadsulfatdeposition, men inte till klimatförändringarna. Denna minskning syns även i pH ochalkaliniteten som båda generellt ökar mellan perioderna. Förändringen för pH och alkalinitetär dock inte lika tydlig som för sulfat. Även om trenderna är desamma i vattendragensom för sjöarna är förändringen dock inte lika tydlig i vattendragen. Orsaken är de fysiskaskillnaderna mellan vattendrag och sjöar, där vattendragen ser mycket kraftigare variationeri flöde inom och mellan år och därmed också i de undersökta variablerna.För sjöarnas närsalter sker också signifikanta förändringar mellan perioderna, kväve minskargenerellt, medan fosfor minskar eller ökar beroende på vilken sjötyp man tittar på. Förvattendragen sker inte några generella förändringar i fosfor mellan de undersökta perioderna,däremot så minskar kväve generellt även i vattendragen. Kväveminskningen kandelvis härledas direkt till den minskning i atmosfärisk deposition som skett under perioden,men åtgärder inom skogs- och jordbruket för att minska kväve- och fosforläckaget påverkarantagligen också förändringen av närsaltskoncentrationerna. Här kan en mer lokal utvärderingdär man även inkluderar olika kväveminskande åtgärder samt markanvändning ianalyserna, ge en bättre förståelse för vad som drivit förändringen i näringssalter.Bland de biologiska variabler som har kunnat undersökas så ökar antalet växtplanktonartergenerellt i sjöarna mellan perioderna, vilket kan vara en respons på den minskade försurningen.Vidare så ökar det trofiska planktonindexet mellan perioderna, vilket indikerar attsjöarna blivit näringsrikare. En möjlig förklaring kan också vara den ökade mängden TOCoch därmed en tillförsel av mer organiskt bundna närsalter. Det är dock så att även om detsker en ökning i trofiska planktonindex så visar det fortfarande inte på att det finns någrakraftiga övergödningsproblem i de undersökta sjöarna. Vidare har andelen cyanobakterieroch den totala biovolymen växtplankton inte förändrats generellt under perioden. För bottenfaunanundersöktes Oligochaeta/Chironomidae-kvoten, som ökar generellt vid övergödningför att syrgashalten blir låg och/eller den organiska belastningen hög på sjöbotten.För kvoten sker inga generella förändringar, dock sker det förändringar när sjöarna delasupp i sjötyp. Det är svårt att hitta någon generell förklaring till dessa förändringar, men lokalaoch mer ingående analyser kan möjligen hitta förklaringar till dessa förändringar i O/Ckvoten. Det saknas mycket biologiska provtagningar i det datamaterial som låg till grundför denna studie, för vattenkemin finns det till exempel ca 170 sjöar, men för biologin endastca 50 sjöar som kan inkluderas i utvärderingen. Med tanke på de stora förändringar somsker i vattenfärg och sulfatkoncentrationer så skulle övergripande analyser av både bottenfaunaoch växtplankton vara av stor betydelse för miljöövervakningen av våra sjöar ochvattendrag. Sammanfattningsvis har klimatförändringarna i form av temperaturökningar och förändradenederbördsmönster påverkat våra sjöar och vattendrag under perioden 1995-2014.Men även andra faktorer, såsom den minskande sulfatdepositionen, påverkar våra sjöar ochvattendrag. Dels direkt genom högre pH och alkalinitet, men framför allt indirekt genomförändringar i exporten av TOC och järn. I förlängningen ökar denna export brunifieringenoch tillgången på kol och närsalter för djur och växter.

  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2015: En undersökning av 26 vattendragslokaler2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Västra Götalands län undersöktes år 2015 kiselalger på 26 lokaler. Statusklassningen (närings- och organisk föroreningspåverkan) gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI) respektive andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.Hög status konstaterades på fjorton lokaler, varav dock fyra bedömdes vara sura eller mycket sura (se nedan).På fyra lokaler – 16 Hjoån, 11 Lidan, 7 Bäck nedströms Furusjön och 3 Valboån – ham-nade IPS-indexet i klass 2,god status. Valboån låg relativt nära gränsen mot klass 3 måttlig status.9 Ätran övre, 13 Dänningen, 1 Skeppsbrobäcken och 15 Ängebäcken tillhörde klass 3, måttlig status. Ätran övre låg mycket nära gränsen mot god status, medan Ängebäcken däremot låg relativt nära gränsen mot klass 4, otillfredsställande status och eftersom stödparametrarna TDI och %PT var mycket stora, befinner sig lokaleni riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.IPS-indexet i 5 Årnäsån, 2 Överbyån, 4 Dälpan och 12 Broälven motsvarade klass 4,otillfredsställande status. Broälven hamnade relativt nära gränsen mot klass 5, dålig status och den anmärkningsvärt stora andelen föroreningstoleranta kiselalger visar att lokalen ligger i riskzonen för att hamna i dålig status.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna bedömdes 2015 haalkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden.På fyra lokaler i undersökningen, 14 Lillån vid Härja, 13 Dänningen, 21 Svartåbäcken och 23 Lygnö å, motsvarande ACID-indexetmåttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4). Lillån vid Härja låg emellertid mycket nära och Dänningen relativt gränsen mot nära neutrala förhållanden.Sura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) noterades i 18 Sågebäcken vid Självik.8 Kvarntorpsån, 25 Galtabäcken och 26 Sågebäcken hamnade imycket sura förhållan-den (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8).Missbildningsanalys gjordes på 18 av lokalerna i Västra Götalands län 2015. På fem av lokalerna – 2 Överbyån, 5 Årnäsån, 8 Kvarntorpsån, 12 Broälven och 13 Dänningen – noterades en något förhöjd andel missbildningar, vilket kan innebära en svag påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande.

  • Sundberg, Iréne
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Meissner, Ylva
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2014: En undersökning av 25 vattendragslokaler2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kiselalger analyserades på 25 vattendragslokaler i Västra Götalands län år 2014. Eventuellförekomst av missbildade på kiselalgsskal undersöktes på punkter inom den regionalamiljöövervakningen (1-19).Statusklassningen (närings- och organisk föroreningspåverkan) gjordes med hjälp avkiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI)respektive andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beräknats. Elva lokaler bedömdeshahög status, 7 Örekilsälven, 8 Iglabäcken, 9 Jälmån, 10 Pineboån, 11 Bastån,20 Bäck från Köljesjön, 21 Lillån, 22 Lafsån, 23 Sillebäcken, 24 Heråälven och 25Bästorpsälven. Av dessa befinner sig Örekilsälven och Sillebäcken i den nedre, dvs.sämre delen av klassintervallet.På två lokaler– 2 Rambergsån och 19 Härån – visade IPS-indexet klass 2, god status. Rambergsån befinner sig relativt gränsen mot måttlig status. Åtta lokaler hamnade i klass 3,måttlig status: 1 Stallbackaån, 4 Mjölån, 6 Lövbrobäcken,12 Gundleboån, 13 Brattöälven, 14 Klevaån, 16 Ryksbäcken och 17 Bakerödsbäcken.Stallbackaån, Gundleboån, Ryksbäcken ligger i den nedre (sämre) delenav klassintervallet och Klevaån ligger mycket nära gränsen mot klass 4. De tre sistnämndaligger i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status på grund av att de harmycket stora andelar föroreningstoleranta arter (%PT).IPS-indexet i 3 Kämpegårdsån, 5 Grannebyån, 15 Storebergsån och 18 Grönå motsvaradeklass 4,otillfredsställande status och bedömningen stärks av att andelen föroreningstolerantakiselalger (%PT) var mycket stor på samtliga lokaler.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framförallt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta av lokalerna(18 st.) i Västra Götalands län 2014 klassades som antingenalkaliska (årsmedelvärdeför pH över 7,3) ellernära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3). För två lokaler i undersökningen, 14 Klevaån och 19 Härån, motsvarade ACID-indexetmåttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4. Båda låg mer eller mindre nära gränsenmot nära neutrala förhållanden. Surhetsindexet ACID visadesura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) på en lokal, 11 Bastån. Indexvärdet lågnära gränsen mot mycket sura förhållanden.20 Bäck från Köljesjön, 22 Lafsån, 24 Heråälven, och 25 Bästorpsälven hamnade imycket sura förhållanden, vilket tyder på att årsmedelvärdet för pH är lägre än 5,5och/eller att pH-minimum är under 4,8. Andelen missbildningar var 1,2– 1,9 % i 2 Rambergsån, 12 Gundleboån, 14 Klevaånoch 17 Bakerödsbäcken, vilket bör motsvara svag påverkan av bekämpningsmedel, metallereller liknande, samt 2,3 % i 6 Lövbrobäcken, vilket tyder på en svag-tydlig påverkan. Övriga lokaler hade mindre än 1 % missbildade skal, vilket motsvarar ingen ellerobetydlig påverkan.

  • Kinsten, Björn
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Glacialrelikta kräftdjur i Stora Kroksjön Blekinge 20182018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Stora Kroksjön har med avseende på glacialrelikta kräftdjur undersökts vid två till-fällen under 1960-talet och vid sju tillfällen fr.o.m. 1991. Vid samtliga tillfällen har samma tre arter påträffats, nämligen

    Mysis relicta s.l., Monoporeia affinis och Pallaseopsis (Pallasea) quadrispinosa. De övriga tre i Sverige förekommande glacialrelikta kräftdjursarterna Gammaracanthus lacustris, Saduria entomon och Limnocalanus macrurus har aldrig påträffats i Stora Kroksjön. Stora Kroksjön är en av bara två sjöar som idag har påvisade bestånd av glacialrelikta kräftdjur i Ble-kinge län men är den enda sjön i länet som har flera arter. Den andra sjön i Blek-inge som hyser glacialrelikta kräftdjur är Immeln i Olofströms kommun. Sannolikt har kalkningar av Stora Kroksjön minskat risken för att nämnda djur utrotats från sjön. Detta kan jämföras med två andra sjöar i länet, Galtsjön och Blanksjön i Ron-neby kommun, som tidigare hyst bestånd av glacialrelikta kräftdjur, men idag sak-nar dessa djur. Sannolikt har försurning varit orsak till dessa försvinnanden.

    Vid samtliga sju tillfällen under perioden 1991–2018 då Stora Kroksjön undersök-tes sommartid har trålning utförts med en s.k. bomtrål. Mätseriens tidsutsträckning och antal mättillfällen är för svenska förhållanden ovanligt omfattande. Trålning är den bästa metoden då förekomst av glacialrelikta kräftdjur skall undersökas, men har sin klara begränsning vid kvantifiering av dessa djur. Den talrikaste arten i trål-proven har varit

    M. relicta s.l., medan P. quadrispinosa vanligtvis har varit den art som har haft klart lägst täthet. De beräknade tätheterna av den tredje förekom-mande arten, M. affinis, har sannolikt underskattats en hel del då arten gräver ned sig i sedimentet och på så vis kan undgå att fångas i trålen. Vid trålningen 2018 noterades högre tätheter av M. relicta s.l. än vid tidigare trålningar, vilket framför-allt gällde på cirka 9 meters djup där medeltätheten var ovanligt hög och klart högre än den medeltäthet som skattades över det största djupet. Alla tre arternas skattade tätheter har varierat mellan undersökningsåren, men variationen kan mest sannolikt förklaras med naturlig variation och metodbrister. En statistisk analys visade dock på en tendens till ökning av tätheten hos M. relicta s.l. i trålproven 1991 till 2018. Ökningen var signifikant. Däremot förelåg ingen signifikant föränd-ring av tätheten hos M. affinis och P. quadrispinosa under samma period.

    Vid undersökningen 2013 användes för första gången en ny metod i Stora Kroksjön nämligen håvning med stor håv nattetid över största djupet (22 m). Metoden an-vändes även 2018 och är bättre för beräkning av tätheten hos

    M. relicta s.l. än trål-ning. Den skattade medeltätheten för hela tidsintervallet under kvällen/natten den 2–3 juli 2018 var 198 individer per m2 (ind./m2). Tätheten ökade under nämnda tidsperiod med maximala tätheter vid midnatt (kl 23.40-00.45) då den skattade me-deltätheten var 277 ind./m2. Nämnda tätheter var högre än 2013 vid motsvarande tidpunkter på dygnet. Högre tätheter än tidigare noterades alltså 2018 såväl vid trålning som håvning.

    Vid en jämförelse av trålprov insamlade på olika djup framgick det att andelen små individer ökade markant mot mindre djup. Samma trend syntes också tydligt i håv-proven där andelen små djur ökade på de lägre djupen 5 och 10 meter.

    Längdmätningar av M. relicta s.l. antydde att livscykeln i Stora Kroksjön är tvåårig med vinterfortplantning.

    Med tanke på den globala uppvärmningen och de glacialrelikta kräftdjurens krav på låg temperatur är det av stort värde om undersökningar av det slag som redovisats i denna rapport kan fortsätta även i framtiden. Sjön är unik på det viset att den är en av de sydligaste i Sverige med glacialrelikta kräftdjur som dessutom har undersökts under många år.

  • Marklund, Einar
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västmanlands län. Botaniska Föreningen i Västmanlands län.
    Eriksson, Bo
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västmanlands län. Botaniska Föreningen i Västmanlands län.
    Floraväkteriet i Västmanlands län 20182018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västra Götalands län har under decennier legat långt över vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. Det bedrivs därför en omfattande kalknings-verksamhet i länet. Kvarvarande försurningsproblematik beror på en kombination av ett historiskt högt svavelnedfall och en låg syraneutraliserande förmåga hos skogsmarken.Nedfallet av svavel till skogen i länet låg i början av 1990-talet mellan 10 och 25 kg S per hektar och år, men har minskat i stort sett i takt med minskade utsläpp av svavel från Europa. Det hydro-logiska året 2016/17 låg svavelnedfallet mellan 0,2 och 2,0 kg S per hektar och år i länet.Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken förbättrats. Halterna av svavel i markvattnet har minskat vid alla nu aktiva mätplatser i Västra Götaland, och för pH har en ökning kunnat konstateras vid två av tre platser med tillräckligt långa tidsserier för en trendanalys. I början av 1990-talet saknades buffringskapacitet (syraneutraliserande förmåga, ANC) i markvattnet vid i stort sett alla mätplatser i länet, det vill säga ANC var negativt. Under 2000-talet har nu aktiva mätplatser närmat sig en positiv buffringskapacitet, med värden för ANC nära noll (se figur). Vid två av fyra platser har dock ANC de senaste åren återigen blivit negativ. För att sjöar och vattendrag i länet ska återhämta sig krävs att vattnet som passerat skogsmarken kan bidra med en betydande buffrande förmåga, det vill säga att ANC är klart positivt.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till länet under 2016/17 överskrider den kritiska nivån som antagits för att motverka förändringar av artsammansättningen hos markvegetationen, 5 kg kväve per hektar och år för barrskog, i hela länet. Motsvarande kritiska nivå för lövskog, 10 kg per hektar och år, överskrids i länets sydvästligaste delar under 2016/17. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Nitrat har i vissa fall uppträtt i förhöjda halter vid provytor med växande skog i länet. Vid en provyta i länet där granarna dött som ett resultat av ett angrepp av granbarkborre, uppträdde under flera år mycket höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar att kväveläckage kan uppstå vid störningar av skogsekosystemen i länet.

  • Sundberg, Iréne
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Meissner, Ylva
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 20122013Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kiselalger analyserades på 21 vattendragslokaler i Västra Götalands län år 2012. Missbildningarpå kiselalger undersöktes på 15 lokaler.Statusklassning av övergödningspåverkan gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS,Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta(%PT) kiselalger beaktats.Tio lokaler bedömdes hahög status, nämligen 20 Heråälven, 15 Bastån, 16 Bäck frånKöljesjön, 13 Jälmån, 14 Pineboån, 18 Lafsån, 12 Iglabäcken, 21 Bästorpsälven, 17Lillån och 19 Sillebäcken.På fyra lokaler– 10 Lövbrobäcken, 3 Rambergsån, 11 Örekilsälven och 6 Getån – visadeIPS-indexet klass 2,god status (Tabell 5). Av dessa låg 6 Getån nära gränsen motmåttlig status.I klass 3,måttlig status hamnade tre lokaler i undersökningen: 1 Mellbyån, 2 Lärjeånoch 8 Mjölån. Den förstnämnda hamnade nära gränsen mot god status.IPS-indexet i 4 Skeppsbrobäcken, 9 Grannebyån, 5 Överbyån och 7 Kämpegårdsånmotsvarade klass 4,otillfredsställande status och bedömningen stärks av att andelenföroreningstoleranta kiselalger (%PT) var mycket stor på alla dessa lokaler.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framförallt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.Sex av vattendragen i Västra Götalands län 2012– 14 Pineboån, 2 Lärjeån, 8 Mjölån, 7Kämpegårdsån, 1 Mellbyån och 6 Getån– klassades år 2012 som alkaliska, dvs. årsmedelvärdetför pH bör ligga över 7,3.Lokalerna 5 Överbyån, 13 Jälmån, 10 Lövbrobäcken, 17 Lillån, 9 Grannebyån, 11 Örekilsälven,19 Sillebäcken och 4 Skeppsbrobäcken, hamnade inära neutrala förhållanden,vilket tyder på ett årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3För två lokaler i undersökningen, 3 Rambergsån och 12 Iglabäcken, motsvarade ACIDindexetmåttligt suraförhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör liggamellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4.Surhetsindexet ACID visadesura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) på en lokal, nämligen 21 Bästorpsälven.Indexvärdet låg relativt nära gränsen mot mycket sura förhållanden.Fyra lokaler hamnade imycket sura förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde förpH som är lägre än 5,5 och/eller ett pH-minimum under 4,8. Dessa är: 18 Lafsån, 20Heråälven, 16 Bäck från Köljesjön och 15 Bastån.Analysen av missbildningar på kiselalger visade att de flesta lokaler hade mindre än 1 %missbildade skal, vilket innebär ingen eller obetydlig påverkan av någon annan föroreningän näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening, t.ex. bekämpningsmedel,metaller eller liknande. I 6 Getån och 10 Lövbrobäcken noterades 1 % missbildade skal,vilket är på gränsen till vad som kan anses vara en svag påverkan.

  • Gälman, Veronika
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Paleolimnologisk undersökning av Grindsbyvattnet, Sannesjön och Viksjön: Sjöarnas historiska utveckling av totalfosfor- från dåtid till nutid2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Sundberg, Iréne
    Naturvårdsverket.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2009: En undersökning i vattendrag inom kalkeffektuppföljningen2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har Medins Biologi AB undersöktkiselalger på sex vattendragslokaler 2009.IPS-indexet visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk föroreningi ett vattendrag. Alla sex vattendragslokalerna bedömdes tillhöra klass 1,högstatus. I Hjällöbäcken låg dock IPS-värdet i nedre delen av klassintervallet.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör. ACID var högst i Sandaredsån,Lygnö å och Kroksån och motsvarade surhetsklass 2,nära neutrala förhållanden(tyder på medel-pH 6,5-7,3). För Kroksån låg värdet dock relativt nära gränsenmot måttligt sura förhållanden.I Hjällöbäcken, Ekån och Sågebäcken vid Självik motsvarade ACID-värdetmåttligtsura förhållanden, dvs. medel-pH bör vara 5,9-6,5 och/eller pH- minimum under 6,4.I Sandaredsån dominerades kiselalgssamhället av artkomplexetAchnanthidium minutissimum.Tidigare erfarenheter har visat att total dominans kan vara ett tecken på en störningi kiselalgssamhället, t.ex. orsakad av lågt eller högt vattenstånd som kan medförauttorkning eller omlagring av substraten.

  • Lagesson, Håkan
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Norling, Karl
    Oscarsson, Hans
    Många bäckar små: Små bohuslänska bäckars transport avkväve och fosfor till Skagerrak2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Ruist, Elin
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Fosfor- och kvävefraktioner i miljöövervakningen: En studie av bohuslänska vattendrag2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det höga läckage av näringsämnen vi ser i bebodda områden runt om i världen berortills störst del på människans sätt att utnyttja marken och jordens naturresurser. I våravattenmiljöer ger detta upphov till övergödning med igenväxning, algblomning, syrefriabottnar och en minskad biologisk mångfald som följd. I vattendrag transporteras storamängder näringsämnen från inlandet till havet och transporten av näringsämnenpåverkar också ekosystemet i kustvattnet och ger bl a upphov till massförekomst avfintrådiga alger och algblomningar. Övergödning beror särskilt på en stor tillgång avnäringsämnena fosfor och kväve som oftast är de begränsande näringsämnena iakvatiska miljöer. Det är bara som lös oorganisk näring i form av fosfat-P, nitrat-N ochammonium-N som fosfor och kväve kan tas upp av växter. Vanligtvis ingår tot-P ochtot-N som mätparametrar i den traditionella miljöövervakningen i limniska miljöer,men även delfraktionerna fosfat-P, nitrat-N och ammonium-N förekommer.I detta arbete framgår det att fraktionerad mätdata av fosfor och kväve är mycketanvändbar inom miljöövervakningsarbetet och även som underlag i arbetet med attföreslå åtgärder för att minska näringsämnesläckaget. Vid en effektuppföljning av enåtgärd med syftet att minska läckaget av näringsämnen kan vattenkemiska parametraranvändas och möjligheten att mäta åtgärdens effekt ökar vid fraktionerad mätdata avfosfor och kväve i jämförelse med mätningar av endast tot-P och tot-N. Fraktioneradmätdata av fosfor och kväve kan fungera som underlag i arbetet med att föreslå åtgärderför att minska näringsämnesläckaget eftersom en specifik åtgärd ofta är mer effektiv påatt reducera vissa näringsformer mer än andra. Det finns många faktorer som påverkarvariationen av fosfat-P, ammonium-N och nitrat-N, vilket gör det intressant attinkludera fraktionerad mätning av fosfor och kväve i miljöövervakningen. Genom attmäta delfraktioner av fosfor och kväve skapas en unik och mer detaljrik bild avnäringstillgång och näringstransport i varje enskilt vattendrag.Studien baseras på mätdata av fraktionerad fosfor och kväve för 17 mätstationer ibohuslänska vattendrag, vilka ingår i ett regionalt miljöövervakningsprogram somsamordnas av Länsstyrelsen i Västra Götalands LänResultaten i arbetet visar att andelen fosfat-P, ammonium-N och nitrat-N skiljer sigsignifikant mellan vattendragen. Det finns en signifikant årstidsvariation för både fosforoch kväve. Fosfat-P tycks endast ha en tydlig årstidsvariation i de större vattendragen.Resultaten visar att en rad faktorer, så som hygge, öppen mark och dagvatten samtflödesvariation har en signifikant påverkan på andelen av kvävefraktionerna.Variationen av andelen fosfat-P och nitrat-N kan till viss del förklaras av halten tot-Prespektive tot-N. Detta beror antagligen på att den antropogena belastningen främstförekommer i lös oorganisk form och är tydligt märkbar i Bohuslän. Generellt för debohuslänska vattendragen är att N/P-kvoten är ovanligt låg, med en trend från en mernormal kväve-fosforbalans i norr till förhållanden med kväveunderskott i söder.Antagligen beror detta på ett stort läckage av fosfor som inte står i förväntad proportiontill läckaget av kväve.Vidare bör processer och orsaker bakom det mycket höga fosforläckaget i Bohuslänutredas. Det vore också intressant att studera kopplingen mellan vattendragensnäringstransport och eutrofieringen i deras recipienter; havsvikar och de innerstadelarna av kustvattnet.