Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
12 1 - 50 av 52
rss atomLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Olsson, Jens
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Bergström, Lena
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Lehikoinen, Annukka
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Bergström, Ulf
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Bryhn, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Uusitalo, Laura
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Statusklassning inom MSFD i Östersjön: – kustfiskexemplet2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Införandet av EU’s Havsmiljödirektiv (MSFD) har lett till ett ökat fokus på en ekosystembaserad förvaltning, utförandet av tillståndsbedömningar och tydliga krav på uppföljning av åtgärder. Målet med direktivet är att uppnå god miljöstatus i alla Europas marina vatten senast år 2020. Tillvägagångssättet med vilket tillståndet i miljön utvärderas är att följa upp och utvärdera ett antal indikatorer som karaktäriserar de marina ekosystemen.

    Det finns ett flertal utmaningar med Havsmiljödirektivet. Två av dessa utmaningar är kunskap om drivkrafter bakom varför tillståndet i miljön förändras, och hur man ska övervaka detta på ett kostnadseffektivt sätt. En annan är hur man ska göra heltäckande tillståndsbedömningar när övervakning i vissa områden saknas, och en tredje är hur man ska skala upp bedömningar från ekosystemets delkomponenter till hela miljön.

    Fisk i kustområdet utgör en viktig del för bedömning av miljöstatus enligt Havsmiljödirektivet, och detta forskningsprojekt använder kustfisken i Östersjön som modell för att besvara frågeställningar kopplade till några av utmaningarna som direktivet medför. Projektets specifika frågeställningar var:

    1) hur kopplingen mellan två föreslagna (abundans av abborre och abundans av karpfisk) indikatorer för kustfisk och miljövariabler ser ut,

    2) om man kan använda data från det småskaliga yrkesfisket för att bedöma kustfiskens tillstånd,

    3) om man med hjälp av resultaten från frågeställning 1 och 2 kan bedöma tillståndet för fisken på kusten även i områden som idag saknar fiskerioberoende övervakning, och slutligen

    4) hur man på bästa sätt kan skala upp statusbedömningar från lokal till regional skala för olika indikatorer för kustfisk.

    För att besvara den första frågeställningen använde vi oss av Bayesianska nätverk, en modelleringsmetod som oss veterligen är tidigare obeprövad i detta sammanhang. Valet av denna metod tillät oss att studera möjliga interaktioner mellan ett stort urval av miljövariabler och även mellan dessa miljövariabler och en utvald indikator. Resultaten från projektet visar att båda de indikatorer som vi studerade (abundans av abborre och abundans av karpfisk) påverkades av naturlig variation i miljövariabler, men även av mänsklig påverkan. Indikatorn abundans av karpfisk hade en tydligare och starkare koppling till omgivande miljövariation än indikatorn abundans av abborre.

    I en annan del av projektet utvärderade vi hur data från det småskaliga kustnära svenska yrkesfisket skulle kunna användas som ett komplement och stöd för att bedöma miljöstatus hos kustfisk. Resultaten visade att för indikatorn stor abborre finns möjligheter att nyttja data från yrkesfisket. Annars är denna datakälla begränsad till ett fåtal arter med ekonomiskt värde, och ingen information finns att tillgå om storleken på den fångade fisken, eller förekomsten av viktiga funktionella grupper i fisksamhället såsom karpfisk.

    Vi utvärderade även om de Bayesianska modellerna kan användas för att prediktera tillståndet för fisken på kusten i områden som saknar fiskerioberoende övervakning. Modellerna saknade dock tillräcklig robusthet för att användas till detta, sannolikt på grund av att underlaget för att utveckla dem var för litet, så att modellerna blev starkt begränsade till den variation i miljödata för vilka de utvecklats.

    För att studera möjligheten att väga samman information från flera indikatorer och områden till en samlad bedömning av kustfiskens tillstånd använde vi all befintlig data från den svenska ostkusten. Analysen visade att säkerheten i bedömningen enligt de kriterier som utvärderades var något starkare när bedömningen gjorde per havsbassäng än per kustvattentyp. I den här studien gav denna skala (havsbassäng) för bedömning även upphov till en större andel bedömningsenheter med god status än bedömning på lägre geografisk skala (kustvattentyp). Aggregering genom medelvärdesbildning visade sig ha högst relevans, jämfört med One-Out-All-Outprincipen och majoritetsprincipen. Oavsett skala för bedömning så var säkerheten i bedömningen dock bristande när det gäller aspekter av rumslig täckning.

    Sammanfattningsvis så visar resultaten att många miljövariabler är potentiellt viktiga för att påverka tillståndet för fisken på kusten, och att man måste ta hänsyn till naturlig miljövariation när man bedömer tillståndet för fisken på kusten och behov av åtgärder. En annan slutsats är att den rumsliga täckningen av dagens kustfiskövervakning behöver ökas för att täcka kraven som ställs inom  Havsmiljödirektivet. De Bayesianska nätverksmodellerna visade sig vara ett kraftfullt verktyg för att studera ekologiska system med en stor mångfald av möjliga interagerande variabler. För att kunna använda informationen från det småskaliga kustnära yrkesfisket på ett tillförlitligt sätt måste det ske en djupare utvärdering av datakvalitet och möjliga felkällor. En väg framåt kunde vara att i pilotstudier kontraktera yrkesfiskare för fördjupad och mer detaljerad journalföring av deras fångster. Slutligen, för att på ett tillförlitligt sätt kunna skatta tillståndet för fisken på kusten genom prediktiva modeller utifrån den omgivande miljövariationen krävs en ytterligare utveckling av modellerna och deras dataunderlag.

  • Otto, Saskia A.
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Kadin, Martina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Torres, Maria A.
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Casini, Michele
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Huss, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Blenckner, Thorsten
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Gårdmark, Anna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Ekosystembaserad utveckling av indikatorer för pelagiska födovävar2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Utveckling av indikatorer under EU:s ramdirektiv om en marin strategi, Havsmiljödirektivet, är en särskild utmaning när det gäller födovävar. Dessa indikatorer ska helst beskriva tillståndet i ett marint system, trots att sådana system är dynamiska och har komplexa interaktioner som ofta är icke-linjära. Havsområden som karaktäriseras av tydliga miljögradienter, som exempelvis Östersjön, medför ytterligare svårighet vid bedömningar av systemets tillstånd, eftersom det är nödvändigt att känna till hur pass relevanta indikatorerna är över hela spannet av miljöförhållanden som finns i området. Robusta tester och utvärderingar av indikatorerna är därför nödvändiga, särskilt för att undersöka hur de svarar på samtidiga påverkansvariabler och hur olika indikatorer är länkade genom artinteraktioner. I detta projekt använde vi flera olika metoder för att på ett robust sätt testa indikatorer för pelagiska födovävar i flera utsjöregioner i Östersjön: Bornholmsbassängen, Gotlandsbassängen, och Bottenhavet. Arbetet organiserades i tre delprojekt.

    I delprojekt 1 utvecklade vi ett modellbaserat ramverk där enskilda indikatorer testades mot enskilda påverkansvariabler, som till exempel koncentration av näringsämnen och fiskeintensitet. Detta möjliggjorde utvärdering av indikatorerna med avseende på deras sensitivitet, robusthet och specificitet. Med hjälp av ramverket kunde vi jämföra sex djurplanktonbaserade födovävsindikatorer och sju fiskbaserade födovävsindikatorer i två bassänger i Östersjön (Bornholmsbassängen och Gotlandsbassängen), medan i Bottenhavet jämfördes sex djurplanktonbaserade indikatorer (i detta område saknas längre tidsserier för fisk). De indikatorer som fick bäst resultat, inklusive de två tidigare föreslagna indikatorerna (’HELCOM core indicators’) baserade på djurplankton: Total djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA) och Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS), analyserades vidare för att förstå eventuellt samspeloch påverkan mellan indikatorer.

    Två metoder för att testa indikatorer utvecklades för att kunna förstå och kvantifiera kopplingen mellan indikatorer orsakade av interaktioner (samspel) mellan olika arter, samt hur förhållandet mellan indikatorer och påverkansvariabler ser ut när hänsyns tas till indikatorernas koppling pga samspel mellan arter. Dessa metoder tillämpades sedan på olika typer av födovävsindikatorer på två samspelande nivåer i födoväven (delprojekt 2, storleksbaserade indikatorer samt mängd av fiskätande fisk och av bytesfiskar) och på tre samspelande nivåer (delprojekt 3, olika fisk och djurplanktonbaserade indikatorer) i Bornholmsbassängen och Gotlandsbassängen.

    Länkar mellan födovävsindikatorer från olika trofinivåer, som beror på de olika arternas samspel, var nödvändiga att ta hänsyn till för att kunna förklara hur dessa indikatorer varierade över tid. Detta visades i analyser av födovävsindikatorerna baserade på torsk Gadus morhua, en rovfisk, och i de indikatorer baserade på dess huvudsakliga bytesdjur skarpsill Sprattus sprattus och strömming Clupea harengus i Bornholmsbassängen, där både länkar (som motsvarar samspelet mellan rovdjur och byten) samt täthetsberoende effekter inom varje art behövde inkluderas för att förklara variationen i dessa pelagiska födovävsindikatorer från 1980-talet fram till 2012. Detta gällde för både abundans- och storleksbaserade indikatorer, men variationen över tid kunde förklaras bättre för de förstnämnda (testade 1979-2012) än de senare (testade 1984-2012). Vi lyckades inte anpassa någon statistiskt säkerställd modell för dessa två typer av indikatorer i Gotlandsbassängen, där mängden oförklarad variation förblev stor. När indikatorer testades på tre samspelande trofinivåer med en annan metod visade även dessa analyser att indikatorer på olika trofinivåer ofta påverkade varandra. Robusta modeller som förklarade variationen över tid kunde utvecklas för de djurplanktonbaserade indikatorerna (i båda bassängerna) och för indikatorn baserad på rovfisk (torsk) i Bornholmsbassängen. Utvecklingen över tid för storleksbaserade fiskindikatorerna förklarades sämre av modellerna än för de andra indikatorerna också i denna testmetod.

    Båda typerna av analyser i delprojekt 2 och 3 (två och tre samspelande nivåer i födoväven) visade att indikatorerna i allmänhet svarade mot ett flertal påverkansvariabler snarare än en enda, och att dessa var variabler kopplade till klimat, fiske och koncentration av näringsämnen eller primärproduktion. I studierna av två samspelande nivåer i födoväven, i detta fall de olika fiskbaserade indikatorerna, var salthalt, temperatur och syreförhållanden samt näringsämnen väsentliga för att kunna förklara utvecklingen av indikatorerna över tid. När tre samspelande nivåer i födoväven studerades – dvs. när djurplanktonbaserade indikatorer även var med i analysen – hade klimatvariabler ofta en starkare effekt på indikatorerna än fiske och primärproduktion. Detta belyser vikten av att ta hänsyn till klimatförändring när indikatorer tolkas och används till utvärdering av förvaltningsinsatser. Indikatorernas svar på externa påverkansvariabler var i många fall icke-linjära och berodde i vissa fall på nivån av en annan påverkansvariabel. Detta visar på nyttan med avancerade modellverktyg som kan fånga upp den relevanta dynamiken i system som karakteriseras av olika tillstånd (där olika orsakssamband kan gälla under olika tillstånd, s.k. ’alternativa regimer’).

    Projektets resultat utgör de första stegen mot en bedömning av födovävarnas nuvarande status, baserat på bassängspecifika uppsättningar av välfungerande fiskoch djurplanktonbaserade födovävsindikatorer. Våra resultat visar att (1) kopplingar mellan olika indikatorer, som uppkommer genom samspel mellan arter på olika nivåer i födoväven, bör beaktas i arbetet med att utveckla indikatorer för födovävar, (2) indikatorer för pelagiska födovävar som representerar djurplankton, planktonätande fisk och fiskätande fisk svarar alla mot flera samtidiga påverkansvariabler och (3) variationen över tid i variabler relaterade till fiske, övergödning (primärproduktion och näringsämnen) och klimatförändring förklarade indikatorernas historiska utveckling (1979/1984-2012).

    Det fanns ett fåtal skillnader mellan de olika metodernas resultat vad gäller de specifika sambanden mellan indikatorer och påverkansvariabler, men vi bedömer de samband som identifierats av minst två metoder som tillförlitliga. Dessa påverkansvariabler anses därför som de huvudsakliga. Det var dock inte alla indikatorer som hade statistiskt tillförlitliga samband till påverkansvariabler, varken inom en metod eller vid jämförelser mellan metoder. Därför är det ett urval av indikatorer som vi rekommenderar, givet det underliggande datamaterialet och provtagningsförfarandet.

    Vi rekommenderar att följande indikatorer används till riskanalyser eller utvärdering av förvaltningsalternativ för pelagiska födovävar i de studerade områdena, inom Havsmiljödirektivet:

    • För Bornholmsbassängen: Total djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA), förhållandet mellan hinnkräftor och hoppkräftor (Ratio Cladocerans to Copepods, RCC), skarpsill (Sprat), strömming (Herring), samt torsk (Cod).

    • För Gotlandsbassängen: Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS), förhållandet mellan hinnkräftor och hoppkräftor (Ratio Cladocerans to Copepods, RCC), skarpsill (Sprat), strömming (Herring), samt torsk (Cod).

    • För Bottenhavet (där långsiktiga fiskdata saknas): Total djurplanktonförekomst (Total Zooplankton Abundance, TZA), Medelstorlek av djurplankton (Mean Size, MS) samt hoppkräftsbiomassa (Cops).

  • Danielsson, Sara
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Faxneld, Suzanne
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Sørensen, Anne
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Det svenska nationella miljöövervakningsprogrammet för miljögifter i marin biota (fram till 2018 års data): - Temporal- och spatial variation2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The report summarises the monitoring activities within the National Swedish Contaminant Programme in marine biota.

    Few trends are found for the biological variables of the biota included in the programme (age, weight, length, and fulton´s condition factor). This is expected, as samples are selectively selected to avoid trends. However, all variables for Holmöarna in the Bothnian Bay and the fish age at the West Coast sites (Kullen, Fladen and Väderöarna) stands out for herring, cod and perch as having upward trends over the last 10 years. Since many of the contaminants presented in this report bioaccumulate, this is likely to affect the trends presented below.

    For the aggregated herring data (on sub-basin scale) on chlorinated pesticides, PCBs, dioxins and furans, brominated flame retardants and perfluorinated substances (PFAS) a general downward trend for the last 10 years (2009-2018) is seen for all sub-basins (Southern and Northern Baltic Proper and Bothnian Sea and Bay) except the West Coast. On the West Coast, changes are small and often non-significant. The contaminant concentrations are in general lowest on the West Coast but the concentration difference between the West Coast and the other sub-basins has shrunken over the last 10 years as the concentrations in the other sub-basins are decreasing towards West Coast levels. The perfluorinated compound FOSA is an exception to this picture, with 2-4 times higher concentrations on the West Coast compared to the Baltic Sea. For the metals, no common patterns are seen for the aggregated herring data across the metals or for each specific metal between sub-basins.

  • Eriksson, Charlotta
    et al.
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedi-cinska enheten, Region Stockholm .
    Pyko, Andrei
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedi-cinska enheten, Region Stockholm .
    Lind, Tomas
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedi-cinska enheten, Region Stockholm .
    Pershagen, Göran
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedi-cinska enheten, Region Stockholm .
    Georgelis, Antonis
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedi-cinska enheten, Region Stockholm .
    Trafikbuller i befolkningen: Exponering, utsatta grupper och besvär2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna studie syftade till att beräkna antal och andel trafikbullerexponerade vid olika ljudnivåer i befolkningen i Stockholms län, både i nuläget och över tid. Ett anat syfte var att undersöka om det finns grupper i befolkningen som är särskilt utsatta för trafikbuller. Slutligen avsåg undersökningen även att studera samband mellan trafikbuller och livskvalitet samt olika former av besvär.

    Resultaten visar att en stor andel av befolkningen i Stockholms län utsätts för trafikbuller som kan vara potentiellt skadligt för välbefinnande och hälsa. Totalt beräknas att 395 000 personer, motsvarande 17,7 procent av länets befolkning, exponeras för ljudnivåer från trafik (väg- spår- eller flygtrafik) som överstiger 55 dB LAeq,24h. Utgår man istället från WHOs riktvärden, som är strängare än de svenska riktvärdena och satta enbart utifrån ett hälsoperspektiv, beräknas 926 000 personer (motsvarande 41,6 procent av befolkningen) utsättas för minst en bullerkälla vid bostaden.

    Rapporten visar också att det finns grupper i befolkningen som är särskilt utsatta vad gäller buller. Till exempel var det framför allt yngre personer (18-39 år), personer födda i övriga Europa/Världen, ogifta, de med högskoleutbildning, låginkomsttagare och personer boende i flerfamiljshus som var mest utsatta för ljudnivåer från vägtrafik som överstiger WHOs riktvärde (53 dB Lden). Bilden ser dock lite olika ut beroende på hur man väljer att definiera exponeringen samt på trafikslag.

     

    Slutligen, trafikbuller var i denna undersökning associerat med försämrad talförståelse och kommunikation, allmän bullerstörning och sömnstörning, men inte med livskvalitet.

  • Gruzieva, Olena
    et al.
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedicinska enheten, Region Stockholm.
    Pyko, Andrei
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedicinska enheten, Region Stockholm .
    Georgelis, Antonios
    Centrum för arbets- och miljömedicin, Miljömedicinska enheten, Region Stockholm .
    Utomhusluften i Stockholms län: Exponering, utsatta grupper och besvär2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Omgivningsmiljön och miljön i bostaden har en stor betydelse för folkhälsan. Dessa miljöer kan se olika ut för olika grupper i befolkningen vilket skapar ojämlika förutsättningar för en god hälsa. Den här undersökningen av särskilt utsatta grupper i befolkningen vad gäller exponering för luftföroreningar baserades på ett urval av befolkningen i Stockholms län som besvarat Miljöhälsoenkät 2015 (n=12 360).

    Resultaten visar ojämlikheter i exponering för luftföroreningar. Särskilt utsatta för luftföroreningar var yngre personer (18-39 år), ogifta, födda utanför Norden, de med högskoleutbildning och personer boende i flerfamiljshus. Dessutom observerade vi ett samband mellan exponering för luftföroreningar och upplevelse av luftkvalitet både inne i och utanför bostaden, självskattad påverkan på hälsa av utomhusluften, samt förekomst av besvär på grund av utomhusmiljö, framförallt avgaser.

    Resultaten visar också på en tydlig trend mellan halter av luftföroreningar utanför bostaden och självskattad påverkan på hälsa av utomhusluften, där de flesta som rapporterade negativ och mycket negativ påverkan på sin hälsa av utomhusluften bodde i område med högre halter av luftföroreningar.

    Det fanns även tydliga exponering-responssamband mellan luftföroreningshalter utanför bostaden och förekomst av besvär, framförallt av avgaser, samt trötthet.

    Sammanfattningsvis, resultaten som presenteras i den här rapporten talar för att det finns ojämlikheter i befolkningen både när det gäller exponering för luftföroreningar och besvär. Det är därför viktigt att fortsätta följa miljöns påverkan på hälsan med särskilt fokus på ojämlikhet mellan olika befolkningsgrupper.

  • Glynn, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Nyström, Jennifer
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Benskin, Jonathan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Plassmann, Merle
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Sandblom, Oskar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Lignell, Sanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Gyllenhammar, Irina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Lindroos, Anna Karin
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Ahrens, Lutz
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Koppling mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser i dricksvatten och blodserum bland deltagarna i Riksmaten ungdom 2016-172020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Den nationella matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 (RMU) användes för att studera sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i deltagarnas blodserum och dricksvatten (DV) som deltagarna druckit. Syftet var att undersöka om låggradigt PPFAS-förorenat DV (<10 ng/L av enskilda PFAS) kan vara en viktig källa för PFAS-exponering bland barn och ungdomar i Sverige (ålder 11-20 år). Denna kunskap är viktig för framtida riskbedömning och riskhantering av PFAS i DV. Halterna av redan välstuderade PFAS i serum från de 1097 deltagarna i RMU låg inom förväntade intervall. Vissa deltagare från Uppsala och Ronneby hade klart förhöjda halter av perfluorhexansulfonat (PFHxS) (Uppsala/Ronneby) och perfluoroktansulfonat (PFOS) (Ronneby) trots att de provtagits flera år efter att PFAS-förorening av DV åtgärdats på dessa orter. Detta beror på att PFHxS och PFOS försvinner mycket långsamt ur kroppen. Bland dåligt undersökta PFAS detekterades perfluorpentansulfonat (PFPeS), perfluorheptansulfonat (PFHpS), linjär metylperfluoroktansulfonamidättiksyra (lin MeFOSAA), 9-klorhexadekafluor-3-oxanon-1-sulfonsyra (9Cl-PF3ONS) och 6:2 1H,1H,2H,2H-perfluoroktansulfonat (6:2 FTSA) i en del deltagare. Halterna av PFAS i DV analyserades 2018 i prover från de 47 vattenverk (VV) som levererade DV till deltagarnas skolor och hem (2 prov per VV). Halterna var i allmänhet låga (<10 ng/L av enskilda PFAS). Inget prov överskred Livsmedelsverkets nuvarande åtgärdsgräns på 90 ng summa11PFAS/L. Förutom de 11 PFAS som ingår i åtgärdsgränsen detekterades perfluoroktansulfonamid (FOSA) i många DV-prover. Dessutom pekar resultaten på att PFPeS och PFHpS kan finnas som förorening i DV, eftersom deltagare från Uppsala och Ronneby hade förhöjda halter av dessa PFAS. Det finns många livsstilsfaktorer och demografiska faktorer som påverkar serum-halterna av PFAS. En statistisk analys av sambanden mellan serum- och DV-halter av PFAS (General Linear Model), där hänsyn togs till denna påverkan, visade att serumhalterna av PFHxS, PFOS, perfluoroktansyra (PFOA) och perfluornonansyra (PFNA) ökade med ökad halt i DV. Resultaten antyder att låggradigt PFAS-förorenat DV kan vara en viktig källa för barns och ungdomars exponering för vissa PFAS.

  • Dimming, Anna
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Oljepåslaget på Tjörn 2011: Uppföljande undersökning av oljeförorening i marin miljö 2011-20122012Rapport (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • Kippler, Maria
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI.
    Broberg, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Karolinska institutet, KI.
    Wennberg, Maria
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Hovgard, Annika
    Sahlgrenska Universitetet och Sahlgrenska Akademin.
    Sällsten, Gerd
    Sahlgrenska Universitetet och Sahlgrenska Akademin.
    Assarsson, Eva
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Lundh, Thomas
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Biomonitorering av kadmium i urin hos svenska och utländska kvinnor2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Exponering för låga halter av kadmium (Cd) via kosten kan ge upphov till benskörhet samt hjärtkärlsjukdom. Kvinnor utgör en riskgrupp. På uppdrag av Naturvårdsverket har vi genomfört en studie med syfte att kartlägga Cd-nivåer i urin hos medelålders kvinnor i Sverige. Vi rekryterade svenska medelålders (50–59 år) kvinnor boende i olika delar av Sverige samt utlandsfödda kvinnor (50–59 år), ffa från Östafrika och från Mellanöstern och boende i södra Sverige. Ingen kvinna hade rökt >10 cigaretter/år de senaste 25 åren. Kvinnorna lämnade biologiska prover och besvarade en enkät med frågor om kost, sjukdom och livsstil. Medianhalten av Cd i urin (U-Cd) bland svenska kvinnor (n=192; medelålder 55 år) var 0,24 μg/g kreatinin (spridning 0,05–7,4), vilket är jämförbart med tidigare mätningar i samma åldersgrupp i Sverige. Medianhalten av U-Cd bland utlandsfödda kvinnor (n=43, medelålder 56 år) var 0,41 μg/g kreatinin (0,15–2,7). Tre svenska kvinnor (1,6%) hade U-Cd >1 μg/g kreatinin, där negativa effekter på njure och skelett påvisats i gruppundersökningar. Motsvarande hos utlandsfödda kvinnor var 7%. Vi fann enbart samband mellan kost och U-Cd hos svenska kvinnor: källa till dricksvatten hade störst betydelse följt av köttkonsumtion. Resultaten tyder på att vissa grupper av utlandsfödda kvinnor har högre U-Cd än svenska kvinnor i samma åldersgrupp och därmed en högre risk för Cd-relaterad sjukdom. Denna grupp av kvinnor bör ingå i den hälsorelaterade miljöövervakningen för Cd och följas upp över tid.

  • Gorokhova, Elena
    et al.
    Mattsson, Calle
    Djurplanktonindikator för statusklassning i Östersjön2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Vi utvecklade indikator för djurplankton baserat på biomassan och medelstorlek (MSTS) för att utvärdera statusen hos pelagiska näringsvävar. Därmed bedömer man miljöstatus med hjälp av dels djurplanktons medelstorlek, och dels för den totala biomassan av djurplankton. Indikatorn är en del av deskriptorerna för näringsvävar (D4) och biodiversitet (D1) i MSFD. För utvärdering av GES använde vi data på djurplankton, som samlats in av svenska nationella miljöövervakningsprogrammet för fria vattenmassan och dess finska och tyska motsvarigheter över en 30 årsperiod. Resultatet av projektet är en D4-indikator baserad på djurplankton, med rekommendationer för statistisk analys och GES för svenska vatten i Östersjön. Avgränsningarna för god miljö (GES) skickades till projektet HOLAS II (HELCOM) och användes för att bedöma miljöstatus i Östersjön mellan 2011 och 2015.

    • Djurplankton betar av växtplankton och utgör föda för predatorer, så som fisk. De utgör därför en livsviktig roll i marina näringsvävar då de transporterar energi till högre trofinivåer och därmed ökar produktiviteten i ekosystemet. Dessutom hjälper de till att omsätta näringsämnen och kol. Därför är det nödvändigt att utvärdera djurplanktonsamhällen för att analysera pelagiska näringsvävar.

    • Djurplanktons medelstorlek ger en indikation på hur det står till med födotillgång för fisk och betestryck som djurplankton utövar på växtplankton. Storvuxna individer av djurplankton i stora antal ger större möjlighet till effektiv energitransport från växtplankton till fisk. Om djurplanktonsamhället istället domineras av småväxta individer så sker oftast ett större svinn av energi. Med detta i åtanke är det alltså önskvärt med rika djurplanktonsamhällen med storvuxna individer då detta ger en effektivare näringsväv. Därmed är djurplanktonsamhällen som inte består av många storvuxna individer suboptimala och begränsande när det gäller produktivitet och energitransport i näringsväv.

    • Indikatorn Djurplanktons storlek och mängd (Mean size and total stock; MSTS) använder dels djurplanktons medelstorlek och dels deras totala biomassa för att utvärdera strukturen av pelagiska näringsvävar med fokus på lägre trofinivåer för att utvärdera huruvida god miljöstatus (GES) uppnås. I regel sker detta då individerna är storvuxna och många till antalet. Ett område anses ha god miljöstatus när både medelstorlek och total biomassa hos djurplankton uppnår specifika tröskelvärden. Värdena för god miljöstatus varierar mellan de olika bassängerna i Östersjön.

    • MSTS är gemensam för alla bassänger inom HELCOM. Indikatorn utvärderas med hjälp av HELCOMs bedömningsskala 2. Framöver bör diskuteras huruvida exempelvis kustområden och havsområden börbedömas olika. Tillförlitligheten hos indikatorn är hög då dataserierna som använts i analysen är långa.

    • Bedömning av status med hjälp av indikatorn är redo för Norra Östersjön, Bottniska havet, Bottniska viken och Ålands hav. För resten av Östersjöns bassänger pågår arbetet med att fastställa de för utvärderings skull nödvändiga tröskelvärdena. I svenska vatten, saknar vi en fastslagen bedömning för djurplankton i Kvarken, Västra Gotlandshavet, Östra Gotlandshavet, Södra Östersjön, Arkona, Öresund och Kattegat i dagsläget.

    • God status under perioden 2011-2015 uppnåddes i Bottniska viken och Bottniska havet. I norra Östersjön och i Ålands hav har dock medelstorlek och total biomassa av djurplankton dalat de senaste decennierna, så god miljöstatus uppnåddes ej för perioden 2011-2015. Denna negativa trend är ett resultat av dels fler småvuxna djurplanktonarter (på grund av övergödning) och dels en minskning av hoppkräftor (på grund av högre tryck från predatorer). Det är också möjligt att andra faktorer, som exempelvis minskande salthalt och högre temperatur, skulle kunna ha spelat en roll. Den negativa trenden i flertalet av Östersjöns bassänger indikerar att de pelagiska näringsvävarna är suboptimala apropå energitransport från växtplankton till fisk.

  • Gisselman, Fredrik
    et al.
    Enetjärn Natur.
    Lindberg Alseryd, Niklas
    Enetjärn Natur.
    Edman, Tobias
    Geografiska Informationsbyrån GIB.
    Lindeberg, Greger
    Geografiska Informationsbyrån GIB.
    Ekosystemtjänstförteckning med inventering av dataunderlag: för kartläggning av ekosystemtjänster och grön infrastruktur2017Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    EKOSYSTEMTJÄNSTER ÄR IDAG ett relativt välkänt och etablerat begrepp. Som en följdav att fler aktörer i samhället nu arbetar med ekosystemtjänster har behovet av strukturerade klassificeringar, enhetliga namn och redogörelser av tillgängliga datakällor ökat. Därmed har behov uppstått av en enhetlig och lättillgänglig svensk förteckning.

    Rapporten har tre primära syften: i) att presentera en svensk förteckning över ekosystemtjänster med enhetliga och lättillgängliga namn, ii) att skapa en överblick över tillgängliga dataunderlag för varje ekosystemtjänst med syfte att förenkla och effektivisera kartläggningar, kvantifieringar och värderingar av ekosystemtjänster på lokal, regional och nationell nivå, samt iii) att identifiera brister avseende datatillgång för ekosystemtjänster.

    Intentionen med den svenska ekosystemtjänstförteckningen som presenteras i denna rapport är att skapa en bruttolista över ekosystemtjänster som är relevanta för Sverige, och koppla dessa till tillgängliga datakällor avseende tillgång på ekosystemtjänster. Förteckningen ska fungera som underlag vid identifiering, kartläggning, uppföljning och värdering av ekosystemtjänster. Den svenska förteckningen utgår från Common International Classification of Ecosystem Services (CICES), men har ett bredare syfte, därför har strukturen i vissa delar anpassats. Den svenska förteckningen innefattar också ett tillägg med kategorin stödjande ekosystemtjänster eftersom den ofta används.

    Rapporten inleds med en översiktlig genomgång av olika ekosystemtjänstklassificeringar. Detta följs sedan av en beskrivning av hur förslaget till nationell förteckning tagits fram, en diskussion kring skillnader på tillgång och efterfrågan samt en indelning utifrån geografiska aspekter. Därefter presenteras den uppdaterade svenska ekosystemtjänstförteckningen.

    Rapporten innehåller också en inventering av datakällor som kan användas för respektive ekosystemtjänst utifrån den föreslagna klassificeringen (digital bilaga). Slutligen redovisar vi, utifrån den föreslagen förteckning och tillgängliga dataunderlag, var det är mest angeläget att förbättra tillgången på underlagsdata.

  • Wetterin, Marianne
    et al.
    Mossberg, Bo
    All of Sweden's Orchids are Protected2016Rapport (Refereegranskat)
  • Andersson, Tova
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Bhasin, Aditi
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Viklund, Lars
    Statistiska Centralbyrån, SCB.
    Stålhandske, Sandra
    Statistiska Centralbyrån, SCB.
    Guban, Peter
    Statistiska Centralbyrån, SCB.
    Uppföljning av etappmålet för ökad resurshushållning i livsmedelskedjan: Data för år 20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I det här projektet har SMED utfört en uppföljning av etappmålet för en ökad resurshushållning i livsmedelskedjan som lyder: ”Insatser ska vidtas så att senast år 2020 sorteras minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas tillvara, och minst 40 procent av matavfallet behandlas så att även energi tas tillvara”.

    I praktiken innebär målformuleringen att av det uppkomna matavfallet från ovan nämnda avfallskällor ska minst 50 procent rötas eller komposteras där minst 40 procent av de uppkomna matavfallsmängderna måste rötas så att växtnäringen i matavfallet tas tillvara.

    Uppföljningen visar att omkring 38 procent av det uppkomna matavfallet från konsumtionsledet rötas och komposteras år 2018 så att växtnäringsämnen tas tillvara. Detta kan jämföras med målet på 50 procent. Motsvarande andel som rötas och där återföring av näringsämnen sker uppgår till 33 procent år 2018, att jämföra med målet på 40 procent. Sverige är idag en bra bit från att klara återvinningsmålet som inte bedöms uppnås till år 2020.

    De faktorer som har störst potential att öka återvinningsgraden utifrån genomförd studie är:

    • Öka mängden insamlat matavfall till biologisk behandling. Idag är den andelen ungefär 49 procent av de uppkomna matavfallsmängderna. I de hushåll som idag har möjlighet att sortera ut sitt matavfall finns det en stor potential att öka utsorteringen eftersom andelen matavfall i restavfallet i dessa hushåll är cirka 26 procent. Detta jämfört med omkring 35 procent i hushåll som inte har någon matavfallsinsamling. Regeringsbeslutet att ålägga kommunerna att tillhandahålla system för insamling av matavfall från hushåll senast 2021 (Regeringskansliet, 2019) är ett kraftfullt styrmedel som kommer att öka insamlingen av matavfall då det år 2018 var 82 % av kommunerna som erbjöd insamling av matavfall till hushållen (Avfall Sverige, 2019a)   
    • Minska rejektmängderna som uppstår vid förbehandlingen vid samrötningsanläggningar. Denna andel är idag cirka 24 procent av insamlade mängder matavfall. Det är viktigt att få en biogödsel med en så bra kvalitet och med så lite oönskade material som möjligt för att kunna återföra näringsämnen. Eftersom det idag inte finns någon teknik för att enbart ta bort oönskade material är det oundvikligt att matavfall hamnar i rejektet.  
    • Tidigare år har en ökad återföring av rötslam från kommunala avloppsreningsverk angetts som ett sätt att nå målet om återföring av näring. Idag är det omkring 72 procent av uppkomna mängder rötslam som avsätts på ett sådant sätt att det kan klassas som återföring av näringsämnen. Det finns dock en utredning som ska föreslå förbud mot spridning av avloppsslam på åkrar och krav på återvinning av fosfor (Regeringskansliet, 2019b). Resultatet av denna utredning och framtida krav på återföring av näringsämnen som ställs kommer medföra en stor påverkan på etappmålsuppföljningen, och troligen även på beräkningsmetod om det enbart är fosfor som kommer att återföras.
  • Mangsbo, Dan
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Värmland.
    Edekrans, Anja
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Värmland.
    Sundqvist, Maria
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Värmland.
    Fältgentiana (Gentianella campestris) i Värmlands län2019Rapport (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • Mangsbo, Dan
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Värmland.
    Övervakning av backsvala (Riparia riparia) i Övre Klarälvdalen 2009-20192019Rapport (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
    Abstract [sv]

    Den kolonihäckande backsvalan har minskat kraftigt i Sverige under senare decennier. Minskningen anses till stor del hänga samman med nedläggningen av grustäkter. Därmed har många framgrävda rasbranter som utgjort viktiga häckningsmiljöer för backsvalorna försvunnit. Länsstyrelsens övervakning av backsvala i Övre Klarälvdalen 2009–2019 visar på en kraftig minskning även i naturliga miljöer (nipor), vilket tidigare inte varit lika uppmärksammat. Kolonier med backsvala har påträffats på sammanlagt 22 platser inom inventeringsområdet i Övre Klarälvdalen 1989–2019. Antalet bohål har minskat från 557 bohål år 1989 till 35 bohål år 2019, vilket motsvarar en minskning på 94 %. Under perioden 2009–2019, som den kontinuerliga övervakningen pågått, är minskningen 84 %. Antalet aktiva kolonier har likaså minskat från nio (1989), till sex (2003), och slutligen till två (2019). Fortsätter minskningen är risken stor att vi inom ett decennium förlorar backsvalan som häckfågel i Värmland.

  • Lokal samverkan i fjällen: Strategier för att minska konflikter inom miljö- och naturresursförvaltning2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Fjällens rörelsearv: Upplev framtiden i fädrens spår2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Ett betespräglat fjällandskap: Hur påverkar renar fjällvegetationen?2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Fjällnära gruvdrift?: En studie av olika vägar till hållbarhet2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Förena natur och kultur?: Integrerad natur- och kulturmiljövård i fjällen2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Hur pratar man i samråd?: Kommunikativ kapacitet i fjällen2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • MILJÖÖVERVAKNING OCH BESLUTSSTÖD I FJÄLLEN: HUR KAN VI BEVARA NATUR- OCH KULTURVÄRDEN?2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Fjäll som kultur?: Kulturella ekosystemtjänster i fjällandskap2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Tornevi, Andreas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Forsberg, Bertil
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Umeå universitet, UmU.
    Luftföroreningars effekt på akutbesök för andningsorganen och uttag av astmamedicin2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport presenterar den femte studien för Naturvårdsverkets hälsorelaterade miljöövervakning inom detta område, och syftar till att analysera luftföroreningars korttidseffekter på antalet akutbesök för astma och övriga sjukdomar i andningsorganen under perioden 2013-2018 i Sveriges tre största storstadsområden. Som tillägg i denna studie är har även antalet astmamedicinuttag studerats. Uppgifter om akutbesök och läkemedelsuttag kommer från Socialstyrelsens register.

    I en gemensam analys, med alla tre områden och alla åldersgrupper, visar på att akutbesök för astma påverkas av de senaste två dygnens halt av alla tre studerade föroreningstyper: PM10, ozon och kvävedioxid, medan det för övriga akutbesök för andningsorganen enbart är PM10 som visar ett statistisk säkerställt samband totalt sett. I jämförelse med tidigare analysers resultat angående sambanden mellan PM10 och akutbesök för astma så ses ingen säkerställd trend sedan 2001, men i den senaste analyserade perioden ses den största effekten med omkring 4 % fler akutbesök per 10 μg/m3 för PM10.

    Medan det främst finns samband mellan partikelkoncentrationen som PM10 och akutbesök, ses för uttag av astmaläkemedel främst ett samband med halten av kvävedioxid, och särskilt för barn 0-17 år. För alla tre studieområdena och båda typerna av astmaläkemedel uppvisades liknande samband mellan NO2 och uttag av medicin, vilket kan motivera fördjupade analyser kring avgaskomponenter och mildare uttryck för astmabesvär än akutbesök.

  • von Oelreich, Kristina
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Kleen, Annika
    Naturvårdsverket.
    Hultåker Hammarström, Sofia
    SKOP-research AB.
    Waste prevention in criteria in public procurement: Tools for achieving the national environmental quality objectives2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The Environmental Protection Agency has carried out regular questionnairebased surveys in order to monitor the extent to which environmental requirements are imposed in connection with public procurement in Sweden. Questionnairebased surveys have been carried out in 2004, 2007, 2009 and 2013. The target group for the surveys has been procurement officers within municipal authorities, county councils, government agencies, state-owned companies and embassies belonging to the Ministry of Foreign Affairs.

    The Environmental Protection Agency carried out another questionnairebased survey during 2015 which focused on the extent to which and the way in which purchasing government agencies impose requirements concerning waste prevention measures in procurement.

    The conclusions that are drawn from the results of the survey and a subsequent workshop are that the extent to which requirements are imposed concerning waste prevention measures varies between different procurement areas, and that the work to impose this type of requirement needs to be improved.

    Among other things, the survey shows that many of the organizations that responded to the questionnaire have governing documents such as procurement policies which impose requirements to ensure that procurements are environmentally compatible. Despite these government documents, the survey shows that no significant requirements concerning waste prevention measures are imposed in procurements and that there is a lack of knowledge of how these requirements are imposed. One conclusion is that the management at various levels within the organization need to become better at monitoring and requiring the imposition of waste prevention measures in connection with procurement and the way in which they should be handled during the agreement period.

    The survey also shows that the majority of the organizations have both a centralized and decentralized procurement organization, which may also be of significance as regards the way in which the requirements are imposed in connection with procurement. There is a tendency for many people to believe that it costs more and takes longer to carry out procurements if requirements concerning waste prevention measures are imposed. In spite of this, the majority of the organizations will impose such requirements and there is demand for more and simpler tools, i.e. concrete assistance in individual cases for formulating requirements for different types of procurement.

    In order to achieve this, better training of procurement officers/buyers is needed, and those who provide the courses must have the right background and competence. Better internal collaboration is also needed within the organization between staff with a knowledge of environmental matters and buyers. In order to contribute to a reduction in the environmental impact, organizations should impose requirements concerning waste prevention measures in the first instance on the basis of a number of prioritized areas,such as energy, the construction sector, transport, food products, chemicals, IT and textiles.

    Environmentally compatible procurement where requirements are imposed concerning waste prevention measures is an important instrument for contributing to achievement of the generational goal and the national environmental quality objectives. In order to environmentally compatible procurements with requirements concerning waste prevention measures to achieve a breakthrough as desired, the issue needs to be monitored and brought up at political level and government agencies with central responsibility for procurement issues need to prepare guidance and offer courses within the area.

    The most important results from the present survey are as follows:

    Procurement method

    A majority (59 percent) of the organizations carry out their own procurements and have their own framework agreements.

    The way in which procurements are organized

    A large majority (61 percent) of the organizations have decentralized procurements in the organization.

    The quality/environment models by which the organization is governed

    Just over two out of every five (45 percent) replied that the organization is governed by a process-oriented working method.

    Environmental review

    One in four (27 percent) have carried out an environmental review which covers the work relating to environmentally compatible procurement.

    Procurement policy

    One third (32 percent) replied that their organization has a procurement policy or central guidelines which include environmental considerations in connection with procurement.

    Requirements concerning waste prevention measures

    Two in five (42) of the organizations impose environmental requirements concerning waste prevention measures within construction and demolition.

    Types of requirements concerning waste prevention measures

    Just over half (56 percent) usually impose general requirements. Almost as many (54) usually require an environmental management system to be in place.

    Requirement for a reduction in volumes of waste

    Just over two in five organizations (43 percent) have imposed a requirement for waste volumes to be reduced as regards construction and demolition contracts.

    Requirement for reduction in volumes of hazardous waste

    Almost half (49 percent) have imposed a requirement to reduce the volumes of hazardous waste generated as regards construction and demolition contracts.

    How requirements are imposed

    Most organizations (83 percent) which impose requirements in connection with procurement impose them as obligatory requirements/shall requirements.

    Decisive in connection with contract awards

    A few of the organizations (three percent) replied that the use of waste prevention criteria was decisive in connection with the awarding of contracts during 2014.

    Criteria linked to Sweden’s 16 environmental quality objectives

    During 2014, one third of the organizations (33 percent) used one or more criteria linked to Sweden’s environmental quality objectives.

    More guidance on how criteria can be linked to the 16 environmental quality objectives

    A large majority (69 percent) believe that their organization needs more guidance on how criteria that have been imposed can be linked to the 16 environmental quality objectives.

    Use of tools and guidelines

    A majority (54 percent) of the organizations use the criteria prepared by the Environmental Management Council.

    Use of total cost/life-cycle cost calculations

    Two in five organizations (43 percent) usually use total cost/life-cycle cost calculations where relevant.

    Waste prevention measures in a life-cycle perspective

    Most organizations (89 percent) believe that waste prevention measures must be viewed in a life-cycle perspective.

    Innovation procurements

    Almost two out of every five (38 percent) think that innovation procurements are preferable to ordinary procurements in order to stimulate new concepts for waste prevention measures.

    Follow-up of requirements concerning waste prevention measures

    One in five (21 percent) extensively follow up the requirements concerning waste prevention measures that are imposed in connection with procurement during the agreement period.

    Measurements to determine whether the criteria have reduced the environmental impact

    Very few organizations (two percent) have been able to any significant degree to measure whether the use of waste prevention criteria have reduced the environmental impact in the procurements that the organizations have carried out.

    The need for waste prevention measures

    Three in ten organizations (30 percent) think that there is a strong need for waste prevention measures.

    The biggest obstacles to the imposition of waste prevention requirements

    A very large majority (76 percent) replied that the biggest obstacle to imposing requirements concerning waste prevention measures is a lack of awareness concerning how to impose requirements.

    How can more requirements concerning waste prevention measures be imposed?

    A quarter of the organizations (24 percent) replied that they would impose environmental requirements concerning waste prevention measures if they received help to formulate the requirements.

  • Tytor, Simon
    Medins Havs och Vattenkonsulter.
    Bottenfauna i Gävleborgs län 2019: Regional miljöövervakning och kalkeffektsuppföljning vid 17 lokaler2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I årets undersökning av bottenfauna ingick nio lokaler i kalkeffektuppföljning-en (KEU) samt åtta lokaler i regional miljöövervakning (RMÖ). Sammanfatt-ningsvis visade resultatet från expertbedömningarna på tämligen opåverkade förhållanden vad gäller surhet (måttligt surt-nära neutralt) med undantag av lokalerna i Glasboån (BF184) samt Blecksjöån (HS409) som expertbedömdes som sura. Vidare visade statusklassningen med avseende på näringsämnespå-verkan på god till hög status på samtliga lokaler med undantag av Glasboån (BF184) som klassades som otillfredsställande. Vid expertbedömningen be-dömdes statusen med avseende på näringsämnespåverkan vara hög vid samt-liga undersökta lokaler med undantag av Murån (x33-27) som expertbedömdes som god.

  • Meissner, Ylva
    et al.
    Medins Havs- och Vattenkonsulter.
    Sundberg, Irene
    Medins Havs- och vattenkonsulter.
    Kiselalger i Gävleborgs län 2019: Kalkeffektuppföljning och Regional miljöövervakning2020Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I Gävleborgs län undersöktes år 2019 kiselalger på 11 vattendragslokaler inom kalkeffektuppföljningen och 8 lokaler inom den regionala miljöövervakningen.Statusklassningen av påverkan från näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI) och andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats. För surhetsklassningen användes ACID-indexet, som är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.

    Kalkeffektuppföljning

    Alla lokaler inom kalkeffektuppföljningen bedömdes tillhöra hög status, vilket visar näringsfattiga förhållanden.Samtliga av de undersökta lokalerna visade alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) förhållanden, vilket indikerar att där inte föreligger någon surhetspåverkan.

    Regional miljöövervakning

    Samtliga lokaler inom den regionala miljöövervakningen bedömdes tillhöra hög status, vilket visar näringsfattiga förhållanden.Björsjöbäcken hade ett surhetsindex som motsvarade alkaliska förhållanden, vilket innebär att årsmedelvärdet för pH bör vara högre än 7,3.I Sorgån, Gådaån, Kilbobäcken, Nianån och Djupråbäcken motsvarade surhets-indexet ACID nära neutrala förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 6,5-7,3. Indexvärdet i Sorgån och Gådaån låg dock mycket nära respektive relativt nära gränsen mot alkaliska förhållanden.Surhetsindexet ACID i Murån och Lillån visade måttligt sura förhållanden, vilket betyder att års-medelvärdet för pH bör ligga mellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum varit lägre än 6,4.

  • Kyrkander, Tina
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Utredning av bedömningsgrunder för makrofyter 20192019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sedan 2009 har ett antal länsstyrelser skapat ett samarbete avseende inventeringar av vattenväxter (makrofyter) som ingår i den regionala miljöövervakningen. Inventeringarna samordnas av Länsstyrelsen i Stockholm med ett gemensamt delprogram.Länsstyrelsen i Stockholm har gett Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB i uppdrag att utvärdera det gemensamma delprogrammet genom att undersöka hur nya indikatorvärden och viktfaktorer för makrofyter skulle kunna tas fram samt vilka begränsningar som finns idag. Detta har gjorts genom analys av data avseende makrofyter och vattenkemi.

  • Walve, Jakob
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Uppsala län. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik.
    Rolff, Carl
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Uppsala län. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Södermanlands län. Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU, Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik.
    Svealandskusten 2019: Tillståndet i kustvattnet - resultat från förbundets mätprogram2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • Flink, Henrik
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Yngwe, Rickard
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Blass, Martina
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Karlsson, Erik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Faktablad – Resultat från övervakningen av kustfisk 2019:3: Lagnö (Egentliga Östersjön) 2002–20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]
    • Sedan provfiskets start, med undantag för 2015–2017 då mört dominerade, har fångsten i Lagnö dominerats av abborre, följt av mört, strömming, nors och gärs.
    • Under 2018 års provfiske utgjorde abborre hela 61 procent av fångsten och den stora fångsten bröt en tidigare nedåtgående trend för arten. 
    • Strömming, nors, löja och tånglake har ökat i fångsten medan gädda och gös har minskat. 
    • Antalet fångade arter per år har minskat över tid. Exempel på arter som tidigare fångats men som inte förekommit under senare år är gädda, id, braxen och gös. Däremot har den totala mängden fisk som fångats ökat över tid. 
    • Fångsten av stora individer har minskat sedan provfiskets start, både för alla arter generellt (> 30 centimeter) och för abborre (> 25 centimeter) specifikt. Möjliga förklaringar kan vara ett ökat fisketryck eller en ökad naturlig dödlighet från till exempel säl och skarv. 
    • Den trofiska medelnivån har minskat över tid och är i Lagnö starkt kopplat till fångsten av abborre, den dominerande arten av rovfisk, samt mört. 
    • Abborrens tillväxt har inte förändrats över tid. Det antyder att den minskade förekomsten av stor abborre i fångsten inte kan förklaras av en långsammare tillväxthastighet. 
  • Flink, Henrik
    et al.
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Landfors, Fredrik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Stockholm. Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, vatten och miljö.
    Faktablad- Resultat från övervakningen av kustfisk 2019:2: Vaxholm (Egentliga Östersjön) 2016-20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]
    • Under de tre år som provfisket i Vaxholm har pågått har fångstsammansättningen varit relativt konstant. 
    • Under 2018 fångades 75 fiskar per ansträngning (antal individer per nät och natt) fördelat på 12 arter. Totalfångsten var större än 2016 och 2017. Mört var den vanligaste arten i fångsten (50 procent), följt av abborre, strömming, braxen och gärs. 
    • Den totala fångsten av karpfisk i Vaxholm var stor, under 2018 fångades 44 individer per ansträngning vilket var högre än tidigare år. De arter av karpfisk som fångats i Vaxholm är mört, braxen, löja, björkna, id och sutare. 
    • Det fångades relativt många stora individer (> 30 centimeter) i Vaxholm och fångsten var något större 2018 än under de två tidigare åren. Av stora fiskar dominerar braxen och abborre, men även individer av gös, sik, mört och sutare över 30 centimeter fångades. 
    • I provfiskefångsten utgjorde abborre 98 procent av all rovfisk. Förutom abborre förekom även rovfisken gös i fångsten. Antalet abborrar såväl som antalet rovfiskar var fler under 2018 än tidigare år. 
    • Diversitetsindexet och den trofiska medelnivån har varit likartad under de tre år provfisket pågått, och är i nivå med närliggande provfiskeområden. 
    • Ett- till fyra-åriga abborrar var efter den varma sommaren 2018 större vid given ålder jämfört med tidigare år. 
    • Ett lågt siktdjup i kombination med den stora fångsten av karpfisk antyder att Vaxholm är påverkat av hög näringsbelastning.   
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Karlsson, Per Erik
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Försurning och övergödning i Västra Götalands län: Resultat från Krondroppsnätet 2017/182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, nedfall och markvattenkemi i Västra Götalands län inom Krondroppsnätet.Västra Götalands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990, och den längsta mätserien är 28 år. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2017/18. Ett hydrologiskt år omfattar mätningar från och med oktober till och med september påföljande år. Samtliga tidigare mätningar, inklusive avslutade mätlokaler, visas i föregående års Krondroppsnätsrapport.Årets mätningar ger tillsammans med tidigare års mätningar en bra bild över försurningsläget och kväve-situationen i Västra Götalands län. Vidare redovisas resultaten i förhållande till övriga svenska mätningar inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade projekt samt aktuella händelser från 2018, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.

  • Procurement of pharmaceuticals in an environmental context and its inclusion into the CSR Compass2016Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This project is meant to be a follow-up to the experiences gained in the pre-study on Greening Supply Chains as an attempt to make a “Market Readiness Analysis” regarding potentials for Sustainable Public Procurement (SPP). As the pre-study was carried out mainly as a literature review, this project will focus on experiences from case studies based on practical work. The pharmaceutical industry was chosen as the sector to review due to the complexity of procurement of pharmaceuticals and in order to identify different types of obstacles for procurers in their daily work.

    The project includes different sub-studies with the specific objectives to:

     Understand the current knowledge of procurement of pharmaceuticals in the literature

     Review the use of public procurement in Sweden

     Understand the implications of public procurement applied to case studies

    Another main objective with this project is to suggest amendments to the CSR (Corporate Social Responsibility) Compass, which now focuses on the social dimension, with relevant information taking also into account the environmental dimension. By adding the environmental dimension into the CSR Compass it will cover a much broader context in line with the definition of sustainability. Hence, the combined approach including both the social and the environmental dimension might very well lead the final achievement of a Sustainability Compass.

    Environmental information is sparsely involved in current practices when procuring pharmaceuticals. One important reason is that the primary focus when evaluating risks and benefits with pharmaceuticals are linked to human health aspects and not impacts on the environment. Another equally important reason is the multiple obstacles for going public with environmental information linked to the manufacturing and use of pharmaceuticals following the market-induced secrecy necessary for original pharmaceutical producers to maintain their competitive edge as well as strict rules to adhere to with regard to “green” claims.

    However, there exist some future possibilities to broaden the use of environmental information in public procurement. These possibilities include the following areas:

     Developing a more structured overview of what the market can offer and the environmental work at potential suppliers through the Market Analysis

     Make use of Life Cycle Assessments (LCA) and Environmental Product Declarations (EPD) to facilitate the identification of products with superior environmental performance

     Stimulate the provision of more traditional product-related environmental information to be publicly available in www.Fass.se

     Start to routinely request environmental information from manufacturing and packaging as a part of an Environmental Management Systems in contract clauses

     Secure sufficient resources to carry-out follow-up activities to get a better control of deliverables according to contracts and to secure continuous improvements by suppliers and sub-suppliers

     Enhance the cooperation and the dialog between different actors/ target groups along the value chain

    Any attempt to make better use of environmental information in public procurement has most likely a better chance to be operational and used in practice if they are related to legislation or to widely recognized management systems on a global scale, e.g. via the new EU directive for public procurement or ISO 14001.

  • Ringblom, Helena
    et al.
    Berlin, Gudrun
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Skåne.
    Pettersson, Thomas
    Naturvårdsverket.
    Wennerblom, Tord
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Åberg, Johan
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Skogsstyrelsen.
    Kometprogrammet 2010-2014: Slutredovisning av regeringsuppdrag om att påbörja ett samverkansprogram med markägare med kompletterande metoder för skydd av natur2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    1 Sammanfattning

    Denna rapport utgör slutredovisningen av regeringsuppdraget.

    1.1 Kometprogrammet

    Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen Skåne har haft i uppdrag av regeringen att genomföra verksamhet med kompletterande metoder för skydd av natur i fem större geografiska områden. Uppdraget skulle bidra till att öka användningen av naturvårdsavtal och markägarnas intresse av att bidra till naturvården skulle tas tillvara. Uppdraget har bedrivits i projektform med en nationell projektarbetsgrupp, en styrgrupp och en referensgrupp, samt i nära samverkan med regionala myndigheter och med intresseorganisationer. Verksamheten inleddes i maj 2010 i fem områden, s.k. kometområden.

    Verksamheten gick i korthet ut på att genom bred information samla in markägares intresse för formellt skydd av skog. Inom kometområdena bedrev de regionala myndigheterna ingen uppsökande verksamhet utan skyddsarbetet byggde på markägarnas intresseanmälningar. Sedan tidigare pågående ärenden, liksom akuta hot mot skogsbiologiska värdekärnor, hanterades dock av myndigheterna på vanligt sätt i de fem kometområdena. Det strategiska arbetssättet enligt Nationell strategi för formellt skydd av skog tillämpades därmed inte i alla delar

    1.2 Resultat

    1.2.1 Måluppfyllelse Levande skogar

    Till och med den 31 mars 2014 skyddades totalt 292 områden om sammanlagt 1 130 hektar produktiv skogsmark inom ramen för Kometprogrammet; 138 biotopskyddsområden, 123 naturvårdsavtal och 31 avtal inför bildande av naturreservat. Genomsnittsarealen på de skyddade områdena inom kometområdena var lägre än utanför. Skyddsvärdet i form av värdegruppsplacering var något lägre på de skyddade områdena inom Kometprogrammet jämfört med utanför.

    1.2.2 Användningen av naturvårdsavtal

    Användningen av naturvårdsavtal ökade inom kometområdena jämfört med landet i övrigt, men den genomsnittliga arealen som skyddades genom naturvårdsavtal i kometområdena var lägre än i övriga landet.

    1.2.3 Tillvaratagande av markägarnas intresse för naturvården

    Totalt inkom 802 intresseanmälningar under projektperioden. Det innebär att cirka två % av markägarna i kometområdena lämnade in en intresseanmälan. Cirka 83 % av de bedömda intresseanmälningarna utgjordes till någon del av en skogsbiologisk värdekärna. Av dessa var i sin tur en tredjedel områden som inte var registrerade som nyckelbiotop eller objekt med naturvärde sedan tidigare. När det gäller markägarnas önskemål om skyddsform i programmet tillmötesgicks dessa önskemål i hög utsträckning. I den mån man kände till Kometprogrammet fick projektet i många avseenden ett positivt rykte vad gäller samverkan mellan markägare och myndigheter. Flera av referensgruppens organisationer vittnade om att mottagandet av Kometprogrammet som arbetssätt uppskattades av markägare i kometområdena, liksom av deras företrädare.

    1.2.4 Kostnader

    Kostnaderna för Kometprogrammet sammantaget 2010-2014 uppgick till drygt 30 miljoner kronor i administrativa kostnader och drygt 77 miljoner kronor i ersättningar till markägare. Det motsvarar en administrativ kostnad1 på ca 27 000 kr/ha och en genomsnittlig ersättning till markägare på drygt 68 000 kr/ha.

    1.3 Slutsatser

    Sammantaget kan det konstateras att Kometprogrammet under projektperioden utvecklats positivt i flera avseenden. Måluppfyllelsen beträffande areal formellt skyddad skog ökade, användningen av naturvårdsavtal ökade, samverkan på olika nivåer utvecklades och de administrativa kostnaderna minskade. Samtidigt blev Kometprogrammets bidrag till måluppfyllelsen låg jämfört med utanför, naturvårdsavtalens kvalitet både i form av areal och i form av skyddsvärde var lägre än utanför. Samverkan och information inom Kometprogrammet kunde ha utvecklats betydligt mer, i synnerhet som tre av fyra markägare vid programmets avslut fortfarande inte kände till programmet. De administrativa kostnaderna inom Kometprogrammet var höga jämfört med ordinarie arbete med formellt skydd av skog i övriga landet.

    Verksamheten med Kometprogrammet pågick i drygt fyra år och mycket behöver utvecklas ytterligare innan denna kompletterande metod kan komma att på ett väsentligt sätt bidra till måluppfyllelsen, en ökad användning av naturvårdsavtal och till rimliga kostnader. Samtidigt har Kometprogrammet bidragit till mycket positiva effekter såsom ett förbättrat samarbete såväl mellan myndigheter som mellan myndigheter och markägarnas organisationer. Aktiv medverkan från skogsbrukets aktörer med informationsinsatser har visat sig vara en förutsättning för en fortsatt framgångrik verksamhet och till en rimlig kostnad för myndigheterna. Skogsbrukets aktörer har även visat ett starkt engagemang för Kometprogrammet. Det har också visat sig att enskilda markägares intresse för naturvård har stimulerats och sedan tidigare oregistrerade naturvärden har fångats upp. Detta är erfarenheter som bör tas till vara i det fortsatta arbetet med formellt skydd av skog.

    1.4 Fortsatt arbete med formellt skydd av skog

    Vi föreslår att en kompletterande arbetsmetod för formellt skydd av skog med underlättade möjligheter till markägarinitiativ införs i hela landet fr.o.m. 2015. Arbetsmetoden tillämpas vid sidan av andra redskap i bevarandearbetet som innebär arbete med områdesskydd som bygger på initiativ från myndigheterna, vilket ligger helt i linje med de förväntningar som regeringen har uttryckt2.

    Samtidigt kan vi konstatera att regeringen i vårbudgeten3inte har aviserat någonförstärkning av anslagen. Införandet av arbetssättet och upplägget av arbetet med formellt skydd av skog får därför anpassas dels efter de resurser som berörda myndigheter har att disponera, dels efter hur mycket som skogsägarnas företrädare kan engagera sig. Vi bedömer därför att anslagen behöver förstärkas, dels mot bakgrund av ovanstående, dels mot bakgrund av att det redan nu finns en lång ”kö” av fastighetsägare i hela landet där överenskommelser om ersättning i praktiken är färdiga men medel saknas för att träffa slutliga överenskommelser.

    En uppskattning, baserat på Kometprogrammet, av kostnader för införandet av arbetsmetoden under de första tre åren redovisas. Uppskattningen landar på 116 miljoner kronor sammanlagt för åren 2015-2017. Efter initiala uppstartskostnader år 2015, bedöms den administrativa merkostnaden för arbetsmetoden uppgå till drygt 30 miljoner kronor per år.

    Konsekvenserna av ett införande inom ramen för befintliga resurser diskuteras i rapporten. Såväl myndighetsanslagen som anslagen för ersättning till markägare bedöms redan idag vara otillräckliga, både i förhållande till det höga intresset hos markägare för formellt skydd av skog och till måluppfyllelsen Levande skogar.Införandet av arbetsmetoden med dess merkostnader bedöms således bl.a. innebära att ”kön” av markägare som väntar på ersättning kommer att växa ytterligare.

    Huvuddragen i de ställningstaganden som vi redovisade till regeringen i februari 2014 återges i avsnitt 7. Ytterligare tre månaders verksamhet i Kometprogrammet, dvs. från 1 januari 2014 till och med den 31 mars 2014, har ytterligare bekräftat grunden för de ställningstaganden som redovisades då.

    Anvisningarna för det fortsatta arbetet med att införa det kompletterande arbetssättet i hela landet behandlas inte i detalj i denna slutredovisning. Det är en fråga som behöver behandlas vidare så att erfarenheterna från Kometprogrammet tillvaratas, bl.a. med hänsyn till rådande finansiella omständigheter. Anvisningarna avses att utarbetas av myndigheterna under hösten 2014, i dialog med länsstyrelserna, skogsbrukets företrädare och miljöorganisationer.

  • Pihl Karlsson, Gunilla
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Karlsson, Per Erik
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Länsvis totalt nedfall av oorganiskt kväve och svavel till barrskog: 2001-20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Krondroppsnätet (SWETHRO) genomför mätningar i skog och på öppet fält vid ett stort antal mätplatser fördelade över hela landet. Här mäts lufthalter, våtdeposition, torrdeposition, krondropp och markvattenkemi. Ett stort antal ämnen och parametrar mäts, däribland svavel- och kväveföreningar, som har stor betydelse för försurnings- och övergödningsproblematiken. Krondroppsnätet koordineras och genomförs av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Denna rapport utgör den tredje temarapporten inom programperioden 2015–2020 för Krondroppsnätet och presenterar totalt nedfall av oorganiskt kväve och svavel till barrskog för tidsperioden 2001 till 2018 för samtliga län som nu är medlemmar i Krondroppsnätet.

    Syftet med rapporten är att bidra till att belysa nedfalls-situationen i länen samt att ge underlag till den regionala miljömålsuppföljningen, främst för miljömålen Bara naturlig försurning och Ingen övergödning. Då ett syfte är att bidra till miljömålsarbetet presenteras data för kalenderår och inte för hydrologiskt år, då miljömålen följs upp på kalenderår.

    Kritisk belastning för kväve i barrskog och myrmark (5 kg/ha) har under perioden 2001–2018 överskridits i stort sett i alla län, förutom de fyra nordligaste länen: Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Det totala kvävenedfallet till barrskog har dock minskat, vilket är statistiskt säkerställt, över perioden för alla län utom Skåne och Västerbottens län. Den totala procentuella minskningen av kvävenedfallet varierade mellan 26 % (Halland och Västernorrland) till 53 % (Stockholms län). Under de tre senaste åren överskreds den kritiska belastningen för barrskog och myrmark i hela Götaland, men inte i Norrland. I Svealand överskreds den kritiska belastningen enbart i Värmland.

    Nedfallet av svavel till barrskog har minskat kraftigt under perioden 2001 till 2018. Den statistiska analysen visade att det länsvisa nedfallet av svavel (utan bidrag från havssalt) sedan 2001 minskat statistiskt signifikant i samtliga undersökta län. Den totala procentuella minskningen av svavelnedfallet varierade mellan 50 % (Jämtlands län) till 87 % (Jönköpings län).

    Jämfört med kritisk belastning för kväve är kritisk belastning för svavel svårare att definiera eftersom den beror på nedfallet av både svavel och kväve samt även och skogsbrukets försurande påverkan. Under de senaste tre åren har det totala nedfallet av svavel till barrskog i Sverige, om man undantar de tre sydliga länen Skåne, Halland och Blekinge, generellt varit mycket lågt, under 1 kg per hektar och år. Detta innebär att svavelnedfallets bidrag till fortsatt försurning är mycket litet i stora delar av Sverige. Det särskilt låga svavelnedfallet under senare år beror sannolikt till stor del på minskningar av svavelhalten i fartygsbränsle, i kombination med låga nederbördsmängder. År 2014 påverkades svavelnedfallet över hela Sverige i stor utsträckning av de stora utsläpp av svaveldioxid som kom från ett vulkanutbrott på Island, vilket syns tydligt i mätningarna. De sydligaste delarna av Sverige påverkas sannolikt alltjämt från svavelutsläpp från de östra delarna av centrala Europa.

    Det minskande kväve- och svavelnedfallet under perioden 2001-2018 beror främst på att utsläppen, både i Sverige och från källor i Europa, har minskat som ett resultat av nationellt och internationellt luftvårdsarbete inom EU och FN:s Luftvårdskonvention (CLRTAP). De rapporterade utsläppen av oorganiskt kväve (NOx-N + NH3-N) från både EU-28 och separat från Sverige har under perioden 2001–2017 minskat med 28 %, medan de rapporterade utsläppen av oxiderat svavel från EU-28 under perioden 2001–2017 har minskat med 83 % och från enbart Sverige med 62 %.

  • Pihl Karlsson, Gunilla
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Hellsten, Sofie
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Naturvårdsverket.
    Akselsson, Cecilia
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Försurning och övergödning i Kronobergs län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2017/182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2017/18 gjordes mätningar på fyra platser i länet, från granskogen i Fälleshult i väster till tallskogen i Attsjö i öster.

    Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning

    Försurning utgör fortsatt ett stort miljöproblem i Kronobergs län. Svavelnedfallet i länet har minskat kraftigt under de senaste drygt två decennierna, med mellan 78 och 93 %. Trots detta går återhämtningen från försurning i markvattnet i länets skogar långsamt, med stora variationer mellan de olika provytorna.Ett historiskt högt försurande nedfall under många år återspeglas i bestående surt markvatten, med pH runt eller under 5 och utan buffringskapacitet. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet ligger kring eller under noll vid de tre provytorna i länet med långa mätserier. Vid två av provytorna förekommer förhöjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. Den återupptagna mätserien vid Fälleshult, i länets västra del, är ännu för kort för att ge ett tillräckligt bra underlag för en bedömning av försurningsläget.En analys av trenderna på samtliga mätplatser i södra Sverige visar att det finns många ytor utan signifikant återhämtning från försurning, och i de fall där återhämtning kan påvisas är den långsam. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp, och att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Två diagram. Figurtext: Svavelnedfall som krondropp (till vänster) och syraneutraliserande förmåga (ANC) i markvattnet (till höger) vid två mätplatser i länet, tallskogen i Attsjö i länets östra del och i granskogen i Angelstad i länets västra del. Mätningarna vid Angelstad flyttades en kort sträcka 2013, vilket visas med olika symboler.

    Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning

    Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har beräknats till mellan 6 och 10 kg per hektar för det hydrologiska året 2017/18, med högst nedfall i länets västra delar. Kvävenedfallet överskrider den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. En analys över större geografiska områden visar att det totala kvävenedfallet till barrskog i sydvästra Sverige (dit Kronobergs län i detta fall räknas) minskade signifikant under perioden 2001–2017, med 26 %.

    Under februari och mars 2018 uppmättes ett ovanligt högt nedfall av oorganiskt kväve vid tallytan i Attsjö, strax öster om Växjö, på totalt 6 kg per hektar för dessa två månader. Orsaken till det höga nedfallet är oklar men eventuellt orsakades det av starkt förorenad luft från sydöstra Europa. Förhöjt nedfall av ammoniumkväve i krondropp under augusti 2018 indikerade att luftkvaliteten över Kronobergs län kan ha varit påverkad av sommarens skogsbränder.

    Det torra vädret medförde att markvatten endast kunde provtas vid ett fåtal tillfällen under 2018. Genomgående har dock halterna av nitrat i markvatten under de senaste åren varit mycket låga i ostörd växande skog i länet. Stormskador kan dock leda till tillfälliga perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet och risk för utlakning till grund- och ytvatten. Att skogen mår bra och fortsätter ta upp kväve är viktigt, inte bara för miljökvalitetsmålen Levande skogar, Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning, utan även för Bara naturlig försurning.

     

  • Andreasson, Ida
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Persson, Per-Anders
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Regional plan för infrastuktur för elfordon och förnybara drivmedel: Kronobergs län Rapport 2019-12-182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sverige har som mål att vara klimatneutralt senast år 2045. Transporterna står för en stor del av våra klimatpåverkande utsläpp nationellt och regionalt. Inom transportsektorn ska utsläppen minska med 70 procent till år 2030 jämfört med år 2010 – ett av de mest ambitiösa klimatmålen i världen. För att nå målet är samhället i behov en snabb övergång till förnybara drivmedel inom transportsektorn. Omställningen kräver engagemang, innovationer och handlingskraft från samhällets alla berörda aktörer. För att nå målet kommer det behövas flera förnybara drivmedel inom den nuvarande och framtida fordonsflottan. En väl fungerande publik infrastruktur för förnybara drivmedel med god geografisk täckning är därför en helt avgörande förutsättning för omställningen till en fossilfri fordonspark.

    Denna plan är en del av Länsstyrelsens regleringsbrevsuppdrag 3.19 för budgetåren 2018 och 2019. Uppdraget har genomförts i dialog med Länsstyrelserna, Energimyndigheten och Trafikverket, länets kommuner, Region Kronoberg, Energikontor sydost, Miljöfordon Sverige, Småländska bränslen, Eon samt Bee Charging. Samverkan kring framtagande av planen har skett med närliggande länsstyrelser i Blekinge, Kalmar och Jönköpings län.

    I utredningen ”Strategisk plan för transportsektorns omställning till fossilfrihet” har sex nationella myndigheter lagt fram ett antal förslag kring insatser som behövs för transportsektorns omställning. Enligt utredningen står omställning till fossilfrihet på tre ben – ett mer transporteffektivt samhälle, energieffektiva och fossilfria fordon samt högre andel förnybara drivmedel. 

    Med transporteffektivt samhälle menas att transportarbetet med personbil, lastbil och flyg ska minska. Detta kan ske genom att transporter överflyttas till mer ener-gieffektiva trafikslag, kortas eller ersättas helt. Energieffektiva och fossilfria fordon fås genom att ställa krav på nya fordons koldioxidutsläpp. Högre andel förnybara drivmedel realiseras i en kombination av insatser inom produktion distribut-ion och användning.

    I utredningen lämnades förslag om upprättande av regionala planer till stöd för in-frastruktur för förnybara drivmedel (förslag och åtaganden 2.1.10).

  • Ellman Kareld, Louise
    Naturvårdsverket. Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län.
    Regional årlig uppföljning av miljökvalitetsmålen år 2019 Kronobergs län2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING KRONOBERG

    Endast Frisk luft är nära att nås. Jord- och skogsbruk är viktiga näringar, som påverkar livet på landsbygden, biologisk mångfald och landskapets attraktivitet för friluftsliv. Ändrade vanor, skärpt lagstiftning, effektivare styrmedel och att framtagna åtgärder genomförs, behövs för att nå målen.

    Den snabba nedläggningstakten av djurhållning och åkermark möts av ett regionalt arbete inom livsmedelsstrategin. Den skapar förutsättningar för både ökad matproduktion och förädlingsgrad i länet samt för framtidstro på landsbygden.

    Restaureringen av våtmarker, som görs inom Våtmarkssatsningen, minskar näringstransporterna till havet. Övergödningssituationen påverkar både länets sjöar och vattendrag men även haven då det mesta av näringen rinner ut där. Den Nationella planen för översyn av kraftverk innebär att vattenverksamheter för elproduktion ska få nya moderna miljövillkor, samtidigt som de kan bidra till förnybar el.

    Samtidigt som det sura nedfallet har minskat har skogsbrukets andel av bidraget till försurningen ökat. GRoT är visserligen en förnybar energikälla men för att minska näringsämnesförlusten skulle näringsämnena behöva ligga kvar eller åtminstone återföras till marken som aska. Idag sprids askan huvudsakligen i andra län.

    Brist på kunskap och för lite resurser för skydd och skötsel av värdefull natur minskar möjligheterna att skydda hotade arter och miljöer i jord- och skogsbrukslandskapet liksom i vattenmiljöer. Vardagshänsynen i landskapet behöver öka.

    Utsläppen från transporter måste minska snabbare. Det påverkar klimatet, luften och bidrar till övergödning. Många människor drabbas av hälsoproblem. De projekt som pågår för att öka mängden förnybar energi, exempelvis förnybar vätgas, är viktiga steg i rätt riktning.

    Det ökade bostadsbyggandet är en utmaning för planeringsprocesserna då förtätning kan leda till ökat buller och minskade grönområden.

  • Olofsson Madestam, Håkan
    Synlab.
    MÖRRUMSÅN 2018: Mörrumsåns vattenråd2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    PÅ uppdrag av Mörrumsåns vattenråd har Synlab i samarbete med Medins Havs och vattenkonsluter AB utfört recipientkontrollen i i Mörrumsån år 2018.  

  • Olofsson Madestam, Håkan
    Synlab.
    Ronnebyån 2018: Ronnebyåns vattenvårdsförbund2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Ronnebyåns vattenvårdsförbund genomför regelbundna recipientundersökningar i sjöar och vattendrag inom Ronnebyåns avrinningsområde. Redovisning av mätningar från 2018.

  • Olofsson, Håkan
    Synlab.
    Lyckebyån 2018: Lyckebyåns vattenförbund2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Lyckebyåns vattenförbund genomför regelbundna recipientundersökningar i sjöar och vattendrag inom Lyckebyåns avrinningsområde. Undersökningarna utförs av Synlab, i samarbete med Medins Havs och vattenkonsulter AB. 

    Recipientkontrollen i i Lyckebyån utförs vid totalt 17 provtagningslokaler och omfattar undersökningar av vattenkemi, metaller i vatten, och sediment, samt växtplankton, bottenfanuna, kiselalger och elfiske. Även resultat från den nationella och regionala miljöövervakningen ingår i redovisningen från 2018. 

  • Svärd, Caroline
    Synlab.
    Helgeån 2018: Helgeåkommittén2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Helgeåkommittén (hette tidigare Kommittén för samordnad kontroll av Helgeån)utför SYNLAB Analytics & Services Sweden AB (hette tidigare ALcontrol AB) recipientkontrollen i Helgeåns avrinningsområde sedan år 1994. Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år 2018. Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogram daterat 2017-09-14. År 2018 omfattade programmet fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser av metaller i vatten samt undersökningar av växtplankton, påväxt, bottenfauna och fisk. 

    Rapportens utformning

    I rapportens huvuddel presenteras resultaten för år 2018 kortfattat. I olika bilagor är analysresultatoch metodik för vattenkemi placerade, liksom en mer ingående presentation av de biologiskaundersökningarna samt månadsvisa transporter och inrapporterade kalkmängder.

  • Hilding, Elisabet
    Synlab.
    Bräkneån 2018: Bräkneåns vattenförbund2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Bräkneåns vattenförbund utför SYNLAB Analytics & Services Sweden AB (hettetidigare ALcontrol och KMLAB) recipientkontrollen i Bräkneån sedan år 1992. Föreligganderapport är en sammanställning av resultaten från år 2018. Undersökningarna har utförts ienlighet med ”Förslag till nytt kontrollprogram för Bräkneån, juni 2011” med hänvisning till ”Program för samordnad recipientkontroll i Bräkneån”, daterat 2003-02-18. År 2018 omfattade programmet vattenkemiska undersökningar, metaller i vatten, undersökningar av plankton och påväxt (kiselalger).

    Riksdagen har fastställt 16 övergripande nationella miljökvalitetsmål och ca 70 nationella delmål.Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för attsamhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem iSverige inom en generation (år 2020). De nationella miljökvalitetsmål som främst berör sjöar ochvattendrag är: ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Ingen övergödning”, ”Bara naturlig försurning”och ”Giftfri miljö”. För att kunna nå målen är det viktigt att känna till tillståndet i miljön.Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen därmålet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är att:

    • åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inomett vattenområde,
    • relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet till belastande utsläpp och förväntadbakgrund,
    • belysa utsläppens effekter i vattenområdet,
    • samt att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder.

    Rapportens utformning

    I rapportens huvuddel presenteras resultaten kortfattat. Analysresultat och metodik förvattenkemi är placerade i bilagor liksom en mer ingående presentation av de biologiskaundersökningarna med metodik, artlistor och lokalbeskrivningar. Även månadsvisa transporteroch kalkmängder återfinns i bilagorna.

  • Ljungström Rautiainen, Ville
    Calluna AB.
    Alsteråns recipientkontroll 2016-2018: versionsdatum 2019-03-282019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I föreliggande rapport redovisas de vattenundersökningar och resultat som inom ramen för Alsteråns recipientkontroll har utförts under perioden 2016-2018. Nuvarande status och tillstånd i systemet med avseende på ett stort antal biologiska, kemiska och fysikalisk parametrar redovisas i rapporten. Även långtidstrender som baseras på mätresultat sedan recipientkontrollens start år 1989 redovisas och diskuteras. 

  • Thore, Anna
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Jansson, Magnus
    Utförare miljöövervakning, Företag, WSP.
    Energibalans Kronoberg 20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    WSP har på uppdrag av Kronobergs länsstyrelse och Region Kronoberg uppdaterat länets energibalans från 2015 med 2016 års värden. Data baseras på SCB:s Kommunala och Regionala Energistatistik (KRE) vilken har kompletterats genom statistik genom kontakter med relevanta aktörer i länet. Energibalansen för länet som helhet och respektive kommun har sammanställts och presenteras i form av Sankey-diagram. Vidare har statistik för utsläpp av klimatpåverkande gaser sammanställts. Statistiken över energibalansen och utsläppsnivåer har sedan jämförts med regionens uppsatta miljömål.

    En stor andel av Kronobergs läns användning av el kommer från importerad el, dessbättre är fjärrvärmen till stor del genererad med förnybara källor. Transporterna drivs fortfarande till allra största del av oljeprodukter och är också den del i samhället som orsakar störst utsläpp av växthusgaser. Kronoberg har många industrier och här börjar en energiomställning synas.

  • Langvall, Ola
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Naturvårdsverket.
    Marknära ozon i Asa: Årsrapport 20182019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Sammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2018.

  • Kyrkander, Tina
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Makrofyter i Kronobergs län 20192019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Inventeringen av de fem sjöarna Vidöstern, Möckeln, Örsjön, Sandsjön samt Västra och Östra Åsnen med avseende på makrofyter (undervattensväxter) ingår i länets (kronobergs läns)miljöövervakningsprogram ”Sötvatten”. Sjöarna ingår helt eller delvis i områden som är skyddade som Naturreservat och/eller Natura 2000-område.

    2019 års inventeringar, som redovisas i föreliggande rapport, är en uppföljning av en inventering som genomfördes i sjöarna 2007.

    I rapporten beskrivs resultatet från varje inventerad och bedömd sjö med tabeller, kartor, fotografier och figurer.

  • Aspenberg, Per
    FÖREKOMSTEN AV TRUTSJUKA OCH ONORMAL FÅGELDÖD I GÄVLEBUKTEN SOMMAREN 20192019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna PM är utformad enligt samma textmall som tidigare upplagor av den årliga rapporteringen om onormal sjöfågeldöd. En upprepning av texterna från tidigare versioner av rapporteringen kan tyckas onödig, men görs här för att i ett och samma dokument ge tillgång till t.ex. en fyllig bakgrundsbeskrivning utan att behöva söka fram tidigare rapporter.  Rapporten fokuserar således i första hand på tillståndet för Gästriklands kusthäckande gråtrutar. Dessa fåglar har i länsstyrelsens regi specialstuderats årligen sedan 2008 med inriktning på populationsutveckling och förekomsten av döda, sjuka eller förlamade fåglar under häckningstid.   Besök har sommaren 2019 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. Björns båk utanför Norrsundet besöktes bara vid ett tillfälle i juni. Men på övriga öar med gråtrutkolonier har både tidiga och sena landstigningar skett. På dessa platser har datummässigt tidiga inventeringen fokuserat på populationsstorlek medan de sena har fokuserat på uppföljning av sjuka och döda fåglar.   Undersökningen har således gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök i månaden maj. Vid ett senare tillfälle, normalt i början eller mitten av juli längre fram i häckningscykeln, har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång till detta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelen av de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”.  Totalt sett har ett 50-tal öar, med eller utan trutkolonier, men med ansamlingar av häckande tärnor och/eller skrattmås hunnit besökas sommaren 2019. På samtliga dessa inventerade fågelöar har förekomsten av döda häckfåglar undersökts. Sammanfattningsvis kan sägas att påtagliga tecknen på minkangrepp, i form av t.ex mängder av ihjälbitna ungar, varit ovanligt få sommaren 2019 jämfört med tidigare år. Ändå har tärnkolonierna haft ojämn och på många öar oroväckande låg produktion av flygga ungar. I vissa fall kan predation från gråtrut och korp ha varit en del av förklaringen. Men på många andra öar har tärnorna helt enkelt mer oförklarligt helt misslyckats med häckningarna.  Om vi återvänder till gråtrutarna så visade räkningarna 2019 på en ökning av antalet häckande gråtrutar i undersöknings-området från fjolårets svaga siffra på 612 häckande par upp till nu 666 par 2019.   Fynden av sannolika fall av offer för trutsjukan var fåtaliga. De nio funna döda adulta gråtrutarna på häckningslokalerna visade tecken på att ha drabbats av den tiaminbristrelaterade sjukdomen, men dödsorsaken  bedömdes ändå i vissa fall inte vara helt säker. Bilden blev att trutsjukan fick mindre fäste 2019 än 2018. Det verkar subjektivt sett som trutdöden har ett samband med varmt väder sommartid. Förra året, med fler döda trutar, var ju osedvanligt varm. På Eggegrund återfanns även denna sommar en del döda fiskmåsungar med tydliga tecken på trutsjuka. De hittades i mitten av juli under sommarens varmaste period..  Tiaminbrist hos Gävlebuktens måsfåglar verkar just för närvarande inte vara något särskilt iögonfallande problem. Men sänkta nivåer av B1 är ju konstaterade för många av kustens djurarter, från blåmusslor och fisk till fåglar över hela Norra halvklotet. Hälsotillståndet hos gråtrutarna bör fungera som ett värdefullt instrument för att studera problematiken lokalt.

  • Sandsten, Håkan
    Utförare miljöövervakning, Företag.
    Makrofyter i Hornssjön, Kogaren, Stora och Lilla Sinnern: Inventering i Kalmar län2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Länsstyrelsen i Kalmar län har gett Calluna i uppdrag att inventera makrofyter (vattenväxter) i fyra sjöar. Uppdraget är ett led i den regionala miljöövervakningen och omfattade Hornssjön,Kogaren, Stora och Lilla Sinnern.

  • Forssén, Mikael
    Utförare miljöövervakning, Företag.
    Bottenfauna i Kalmar län: Biologisk uppföljning i kalkade vatten 20182018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar har Medins Havs och Vattenkonsulter AB under oktober 2018 genomfört bottenfaunaundersökningar på sex lokaler i rinnande vatten i Kalmar län. Syftet med undersökningen var att utifrån bot-tenfaunan följa upp effekten av den kalkning som genomförts i vattendragen. Lokalernas status bedömdes med avseende på surhet, föroreningar eller annan påverkan samt erhålla information om bottenfaunans naturvärde.

  • Sundberg, Irene
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Företag.
    Meissner, Ylva
    Utförare miljöövervakning, Företag.
    Kiselalger i Kalmars län 2018: En undersökning av 16 vattendrag inom kalkeffektuppföljning, regional miljöövervakning och kommunal övervakning2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Medins Havs- och Vattenkonsulter AB har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar att utföra analyser och utvärdering av kiselalger inom kalkeffketuppföljning, regional mijöövervakning och kommunal övervakning. Undersökningen syftar till att öka kunskapen om miljötillståndet i länet och att vara underlag för statusklassning av länets och kummuners vattenförekomster samt för framtida undersöknings- och åtgärdsprogram.