Mark- och vattenområden har förorenats under lång tid bland annat genom industriell verksamhet. Naturvårdsverket uppskattar att det finns ca 10 000 lokalt förorenade områden i landet där föroreningshalterna betydligt överskrider de halter som finns i omgivningen. Naturvårdsverket har under många år arbetat med kunskapsuppbyggnad, utveckling av verktyg och styrmedel, uppbyggnad av ett system för efterbehandlingsarbetet i landet och med genomförande av åtgärder. 

I arbetet med att åtgärda ett förorenat område ingår många moment såsom fältundersökning, olika utredningar, riskbedömning, projektering och åtgärder. I denna rapport beskrivs generella riktvärden, hur de tagits fram och metodik för att bedöma risker med hjälp av dessa riktvärden.

Bedömning av risker med förorenade områden går ut på att identifiera och kvantifiera riskerna för människa och miljö. Detta kan göras med varierande ambitionsnivå och säkerhet beroende på sammanhang och omfattningen på dataunderlaget. Naturvårdsverket har valt att identifiera tre nivåer; riskklassning samt förenklad riskbedömning och fördjupad riskbedömning. För samtliga tre nivåer görs en sammanvägning av följande fyra delar:

• Föroreningarnas farlighet, bedömning av hur hälso- och miljöfarliga de föroreningar är som förekommer på objektet. 
• Föroreningsnivå, bedömning av hur förorenat objektet är av förekommande föroreningar i halter och mängder.
• Utbredning/spridningsförutsättningar, bedömning av dagens utbredning och förutsättningar för vidare spridning i miljön.
• Känslighet/skyddsvärde, bedömning av hur människor, djur och växter kan exponeras och hur allvarligt man ser på denna exponering. 

Riskklassning görs i samband med inventering och generella riktvärden kommer till användning främst vid bedömning av föroreningsnivå. 

Förenklad riskbedömning görs för att avgöra i vilken grad ett markområde är förorenat, om det behöver åtgärdas och i så fall ner till vilka nivåer. Förenklad riskbedömning kan också användas för att avgöra om renade massor kan återföras objektet eller användas på annan plats. Till hjälp för att avgöra detta kan generella riktvärden under vissa förutsättningar användas. De generella riktvärdena är beräknade för att gälla många, men inte alla objekt i landet. Innan man använder dem måste man därför bedöma om förutsättningarna på det aktuella objektet medger att ett generellt riktvärde kan användas. Detta görs genom att besvara elva frågor om föroreningarnas farlighet, spridningsförutsättningar och känslighet/skyddsvärde. Om det generella riktvärdet kan användas jämförs dessa med halterna på objektet för att avgöra föroreningsnivå och åtgärdsbehov. 

Om förhållande på objektet är sådana att det generella riktvärdet inte kan användas bör fördjupad riskbedömning göras och ett platsspecifikt beräknat riktvärde användas. 

De generella riktvärden som beskrivs i rapporten

• gäller för hela landet och är satta för att skydda människa och miljö, 
• markerar den nivå som bör underskridas för att undvika risk för oönskade effekter, 
• är rekommendationer och ej juridiskt bindande,
• är beräknade så att spridning av förorening inte ger upphov till förorenat yt- eller grundvatten, 
• gäller för halter i jordprover analyserade och i övrigt hanterade enligt metoder angivna i bilaga 2 eller enligt andra metoder som visats ha motsvarande kvalitet. 

Generella riktvärden har utarbetats för tre olika typer av markanvändning, där exponeringsvägar och exponerade grupper samt skyddsvärdet för miljön varierar. De tre markanvändningarna är känslig markanvändning (KM), mindre känslig markanvändning med grundvattenuttag (MKM GV) och mindre känslig markanvändning utan grundvattenuttag (MKM). Fyra till sju exponeringsvägar beaktas för människa och för miljön tas hänsyn till effekter på området och i närbeläget ytvatten. De risknivåer för människa som använts vid beräkningen av riktvärdena är sådana som används av olika myndigheter i liknande sammanhang. För miljön gäller att markens funktioner skall upprätthållas och att alla former av liv i ytvatten skall skyddas. 

Generella riktvärden har utarbetats för 36 ämnen eller grupper av ämnen. Det är metaller, persistenta organiska klorföreningar, lösningsmedel samt enkla och polycykliska aromatiska föreningar. Riktvärdena har beräknats enligt en modell som baseras på metoder och modeller använda i andra länder, framförallt från Nederländerna, USA, Kanada och Danmark. Ett omfattande arbete har lagts ner på att inventera och utvärdera dessa. Modellen som tagits fram för beräkning kräver fysikaliska och kemiska data, data rörande utspädning i grundvatten, ytvatten och inomhusluft, data för olika exponeringsvägar samt toxicitetsdata för människa och miljö. Parametervärden har valts som bedömts vara anpassade till svenska förhållanden, men ingen heltäckande analys har gjorts av medelvärden och variationsbredden för de parametrar som ingår. 

Det generella riktvärdet tas fram genom att välja det lägsta av ett beräknat humantoxikologiskt och ett ekotoxikologiskt värde. Detta värde kan justeras bland annat på grund av att ämnets naturliga halter är höga i marken, att ämnets exponering via föda är stor eller att ämnet är mycket akuttoxiskt. 108 generella riktvärden har utarbetats och för 73 av dem har effekter på människa varit begränsande, för 33 har effekter på miljön varit begränsande. 

Den senaste populationsberäkningen 2015 visar att järvstammen minskar något. Beräkningen visar att det finns omkring 921 (793–1 142) järvar i Skandinavien varav 585 (481–758) i Sverige.

Den senaste inventeringen av lodjur under vintern 2014/15 visar att det finns cirka 1 020 lodjur i Sverige. Resultaten visar att lodjursstammen ökar i norra Sverige.

Inventeringsresultaten från vintern 2014/15 visar att det fanns cirka 415 vargar i Sverige. Vinterns jakt på varg motsvarar vargstammens årliga tillväxt på cirka 15 procent. Det gör att vargstammen beräknas vara på ungefär samma nivå som föregående år.

Årsskriften Vindkraft och miljö följer kortfattat upp forskning som tagits fram inom Vindval till och med 2014.

Här presenteras erfarenhet och kunskap när det gäller vindkraftens lokala förankring och nytta för människor. Ett projekt sätter vindkraften i ett sammanhang genom att analysera hur miljöopinioner kring olika kraftslag har formats och hörsammats. Forskarna bakom syntesrapporten om vindkraftenspåverkan på fåglar och fladdermöss ger sin syn på kunskapsläget. Erfarenheter från vindkraftens effekter på marin miljö tas upp i årsskriften, som även beskriver försiktighetsprincipen och ekologisk riskbedömning i vindkraftssammanhang. Hur vindkraft under driftfasen kan påverka renar och rennäring är föremål för ett pågående forskningsprojekt.

Vindvals forskning har huvudsakligen bedrivits inom fyra områden – vindkraftens påverkan på människors intressen, på fåglar och fladdermöss, marint liv samt landgående däggdjur. Den som vill fördjupa sig mer inom något område kan ta del av forskarnas rapporter, populärvetenskapliga broschyrer och filmade forskarintervjuer. 

Detta dokument VARG: Instruktion för fastställande av familjegrupp, revirmarkerande par och föryngring inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta faktablad ROVDJUR: Hantering av döda rovdjur inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta dokument Rovdjur: Instruktion för regelbunden eller tillfällig förekomst inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta dokument ROVDJUR: Instruktion för insamling av biologiskt material för DNA-analys inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur iSverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Resultaten från de senaste inventeringarna vintern 2013/14 tyder på att lodjurstammen i Sverige minskar. Under förra vinterns inventeringar dokumenterades 142 familjegrupper av lodjur (honor med ungar). Populationsberäkningar utifrån inventeringsresultaten tyder på att det fanns cirka 840 lodjur i Sverige och 1 150 i Skandinavien.

Efter några år av relativt stark positiv utveckling för den svenska järvstammen antyder den senaste populationsberäkningen 2014 att järvstammen kan vara stabil eller att den minskar. Beräkningen visar att det fanns omkring 647 (502–867) järvar i Sverige och omkring 990 (806–1 264) järvar i Skandinavien.

Detta faktablad Varg: Gruppering och särskiljning av observationer och revir inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta faktablad VARG: Barmarksinventering inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta faktablad BJÖRN: Övervakningen i Skandinavien inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta faktablad ROVDJUR: Hantering av döda rovdjur inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta faktablad ROVDJUR: Inventering i samebyarna inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta faktablad Varg: Allmänhetens medverkan i inventeringen inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se)är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar avstora rovdjur i Sverige och Norge.

Detta dokument ROVDJUR: Genetisk övervakning inom Nasjonalt overvåkningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge.

Trenden för vargstammen i Skandinavien pekar uppåt när det gäller antalet vargar. Den senaste inventeringen från vintern 2013/14 visar att det då fanns cirka 370 vargar i Sverige.

Utvecklingen de senaste 200 åren har gått från nedgrävda latriner via underjordiska kloaker som släpptes ut i närmaste sjö eller kustvatten till avancerade avloppsreningsverk. Avloppsfrågan har förändrats från att vara lösningen på ett lokalt sanitärt problem till att bli en global miljöfråga.

Rening av avloppsvatten i Sverige ges ut av naturvårdsverket och beskriver hur reningen av avloppsvatten från tätorter utvecklats i Sverige under 1900- och 2000-talen. Skriften ges ut vartannat år och har uppdaterats med senaste statistiken från 2012 angående utsläpp och slam från reningsverk.

Informationen presenteras enligt artikel16 i avloppsdirektivet (91/271/EEG). avloppsdirektivet omfattar allt avloppsvattensom samlas upp i ledningsnät,men kvantitativa krav ställs bara för de reningsverk som betjänar mer är 2 000 personer. I Sverige motsvarar det drygt 400 anläggningar. De gamla medlemsländerna i EU (EU15) skulle ha uppfyllt alla åtgärder inom ramen för direktivet vid utgången av 2005. De 12 nya EU-länderna har olika övergångsregler.

Efter några år av stark utveckling för den svenska björnstammen visar den senaste populationsberäkningen från våren 2014 att tillväxten är negativ, vilket tyder på att björnstammen minskar. Populationsberäkningarna anger att det 2013 fanns runt 2 800 björnar i Sverige.

3Our production, distribution and consumption of food have a significant impact on our environment. Considerable focus has recently been put on theneed to improve resource-efficiency in our society. Reducing the large volumes of food waste will be a key part of this challenge. It is also important toseparate and make biogas from the food waste that nevertheless is generated. The Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) has been working for a number of years to produce data and calculate food waste volumes – it is important to know how large these volumes are and where they are generated in order to monitor objectives andimplement appropriate measures and instruments.

This report summarizes food waste volumes for 2012 and presents recalculated figures for 2010. The volumes for each sector are given in Table 1 below. Each chapter contains a description of how thevolumes have been calculated.

As can be seen in the above table, households are responsible for the largest volumes of food waste. About 35 percent of their food waste is unnecessary food waste, i.e. food that could have been eaten if it had been handled differently (SMED 2011). There is currently no comprehensive data for agriculture and fishing (primary production). Only unnecessary food waste is presented for industry. If we were to include what is called “unavoidable” food waste, the total volume from industry would amount to 642,000 tonnes.

The differences between the 2010 data presentedhere and the data previously reported for 2010 (Jensen et al. 2010) are due to the fact that all waste factors have now been updated and the data is therefore more comprehensive than previously – the increase for 2010 is not therefore due to greater waste volumes but to an improvement in thecalculation method.

Vår produktion, distribution och konsumtion av mat står för en betydande del av vår miljöpåverkan. Under senare år har det lagts stor fokus vid att vi behöver uppnå ett resurseffektivare samhälle. Att minska de stora mängderna matavfall blir en viktig del i den utmaningen. Det är även viktigt att sor­tera ut och göra biogas av det matavfall som ändå uppstår. Naturvårdsverket arbetar sedan ett antal år med att ta fram uppgifter och beräkna mängderna matavfall – det är viktigt att veta hur stora mängderna är och var de uppkommer för att kunna följa upp mål och sätta in lämpliga åtgärder och styrmedel.

I denna rapport sammanfattas resultaten över mängderna matavfall för 2012 samt omräknade siff­ror för 2010. Mängderna för varje sektor redovisas i Tabell 1 nedan. Under varje kapitel finns beskrivet hur mängderna har tagits fram.

 Som syns i tabellen är det hushållen som står för de största mängderna matavfall. Av hushållens mat-avfall är cirka 35 procent onödigt matavfall, det vill säga mat som hade kunnat ätas om det hade behand­lats annorlunda (SMED 2011). För jordbruk och fiske (primärproduktionen) saknas idag heltäckande data. För industrin är det endast onödigt matavfall som redovisas. Om man även skulle inkludera det som kallas oundvikligt matavfall beräknas mat-avfallet uppgå till 642 000 ton från industrin.

Skillnaderna mellan data för 2010 som redovisas här och data som tidigare redovisats för 2010 (Jensen m.fl. 2011) beror på att samtliga avfalls­faktorer nu är uppdaterade och mer heltäckande än tidigare – ökningen för år 2010 beror alltså inte på att avfallsmängderna har ökat utan att metoden att räkna fram uppgifterna har blivit bättre.

Resultaten från de senaste inventeringarna vintern 2012/13 tyder på att lodjurstammen i Sverige minskar. Under förra vinterns inventeringar hittades 191 familjegrupper avlodjur (honor med ungar). Populationsberäkningar utifrån inventeringsresultaten tyder på att det fanns mellan 1 000 och 1 400 lodjur i Sverige.

Faktabladet innehåller lättillgänglig och översiktlig, men likväl fördjupande information om direktivet och hur det genomförs i svensk rätt. Målgruppen är tillsynsmyndigheter så väl länsstyrelser som kommuner men också verksamhetsutövare, domstolar och andra yrkesverksamma inom området.

Vargen är en naturlig del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i livskraftiga populationer. Naturvårdsverket har tillsammans med Jordbruksverket fått uppdraget av regeringen att arbeta med aktiva åtgärder för att genetiskt förstärka den svenska vargstammen så att den uppnår en gynnsam bevarande status. I den här broschyren får du veta mer om uppdraget och hur det går till att göra en valputsättning.

Den största påverkan uppstår när vindkraftverken anläggs, alltså under en relativt kort period. De flesta negativa effekter kan minimeras genom olika teknikåtgärder. Vindvals studier visar att lokala förhållandena har stor betydelse för hur det marina livet påverkas. Det är viktigt med noggrann planering för att undvika etablering i särskilt känsliga områden eller vid vissa tidpunkter på året.

Det finns stora kunskapsluckor när det gäller hur landlevande däggdjur påverkas av utbyggnaden av vindkraft. Det handlar framför allt om samlade effekter av habitatförändringar och olika typer av störning. Tillfartsvägar till vindkraftverken gör att tillgängligheten för friluftsliv, jakt och nöjestrafik ökar. Det är väl känt att störningar från sådan mänsklig aktivitet kan påverka älg, hjort, tamren samt stora rovdjur - och i praktiken leda till en habitatförlust. En slutsats är att det behövs bättre uppföljning av de förändringar som vindkraftetablering kan innebära för framförallt vilda djur och ren. Här redovisas de tillgängliga kunskaperna. 

Broschyren är framtagen inom kunskapsprogrammet Vindval som samlar in, bygger upp och förmedlar fakta om vindkraftens påverkan på människa och miljö.  

Vindkraftverk kan utgöra en fara för fåglar och fladdermöss. Därför är det viktigt att placera vindkraftverken rätt. Riskerna kan nämligen minimeras, med hjälp av kunskap om fåglarna och fladdermössens beteende. Det framkom i en syntesrapport som publicerades 2011, där forskning från Europa och USA sammanfattas. I rapporten framgår vilka miljöer som bör undvikas och vilka arter som påverkas i olika områden. Denna populärvetenskapliga broschyr bygger på syntesrapporten ”Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss”. 

Broschyren är framtagen inom kunskapsprogrammet Vindval som samlar in, bygger upp och förmedlar fakta om vindkraftens påverkan på människa och miljö. 

Vindkraften medverkar till en nödvändig utveckling av förnybar energi. Samtidigt påverkar den människors intressen. Underlaget till broschyren är en sammanställning av forskning som tar upp människorsupplevelser av ljud från vindkraft, hälsa och ohälsa. Ett annat forskningsområde är landskapet och landskapsanalyser, samt hur vindkraften påverkar den lokala ekonomin.

Metoder för att skapa dialog i vindkraftprocessen tas också upp i broschyren.

I det här faktabladet beskriver vi hur bildandet av miljöriskområden går till och vad länsstyrelsernakan tänka på när de ska fatta beslut om miljöriskområden.

Vår utgångspunkt är att i första hand alltid efterbehandla ett förorenat område. Om ett förorenat område inte kan efterbehandlas i tillräcklig omfattning så att riskerna för hälsa och miljö blir acceptabla, kan administrativa skyddsåtgärder somreglerar markingrepp och liknande vara nödvändiga för att minska riskerna. Då kan i vissa fall ett alternativ vara att länsstyrelsen beslutar omett miljöriskområde för att föroreningar inte ska spridas. Syftet med faktabladet är att underlätta bildandet av miljöriskområden när det bedöms vara ett lämpligt alternativ för att hantera riskerna med ett förorenat område. Faktabladet vänder sig främst till länsstyrelserna men även andra berörda som exempelvis fastighetsägare.

Halterna av dioxiner i strömming och annan fet fisk i Östersjön är så höga att de ofta överskrider EU:s gränsvärde för försäljning av konsumtionsfisk. Varför är halterna så höga och vilka är de viktigaste källorna? Dessa två frågor har forskningsprogrammet BalticPOPs sökt svar på. Forskningsprogrammet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag.

Kungsörnen är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med fågeldirektivet med beaktande även av ekonomiska krav och rekreationsbehov, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla arten på en nivå som svarar mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att återupprätta arten till denna nivå. Det är inte många människor vars vardag påverkas av kungsörnen, samtidigt som kungsörnen påverkas av människan på olika sätt. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att hantera de utmaningar som förvaltningen av kungsörnsstammen står inför. 

Politiska målsättningar 

Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning 2009. Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat kungsörn. De politiska målsättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att

· det ska finnas en långsiktigt livskraftig kungsörnsstam och · det ska råda en god samexistens mellan människa och kungsörn. 

Adaptiv förvaltning

Förvaltningen av kungsörnsstammen är komplex och i delar beroende av faktorer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärderas sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig.

Lodjuret är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med art- och habitatdirektivet verka för att den svenska lodjursstammen uppnår respektive bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Lodjuret påverkar vardagen för en del människor som lever och verkar i dess närhet, samtidigt som dess förekomst uppskattas av många. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att fortsätta den framgångsrika förvaltning av lodjur som Sverige har haft och att hantera de nya utmaningarna som förvaltningen av lodjursstammen står inför. 

Politiska målsättningar 

Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om 

en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning 2009. Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat lodjur. De politiska målsättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att 

• det ska finnas en långsiktigt livskraftig lodjursstam med gynnsam bevarandestatus och 

• det ska råda en god samexistens mellan människa och lodjur. 

Adaptiv förvaltning 

Förvaltningen av lodjursstammen är komplex och i delar beroende av faktorer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärderas sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig. 

Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2022, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2022 är det andra året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling som gäller för programperioden 2021-2026. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning:

 Småbiotoper i åkerlandskapet

 Gräsmarkernas gröna infrastruktur

 Vegetation och ingrepp i våtmarker

Sedan 1996 har Livsmedelsverket årligen samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Sedan 2008 har mor-barn-paren tillfrågats att vara med i en uppföljande studie när barnet uppnått 4, 8 och 12 års ålder. I följande rapport redovisas halterna av 32 poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i serum från 4-, 8- och 12-åriga barn provtagna under perioden 2020-2022. Resultaten visar att de flesta analyserade PFAS, 22 av 32 stycken, inte hade mätbara halter i serum. Bland de detekterbara PFAS hade PFOS, PFHxS och PFOA de högsta halterna följt av de långkedjiga karboxylsyrorna PFNA, PFDA och PFUnDA. För att studera tidstrender av PFAS slogs resultaten ihop med redan insamlad data från barn i samma studie från 2008-2019. Resultaten visade att medelhalterna har minskat med 6 % per år för PFOA, 4 % för PFNA, 4 % för PFDA och 3 % för PFOS under tidsperioden 2008-2022. För PFHxS och PFUnDA fanns ingen signifikant trend under samma period. Eftersom det är känt att Uppsalas dricksvatten varit kontaminerat av PFAS, studerades också tidstrenden för PFHxS efter att åtgärder för att minska halterna sattes in från 2012. Resultaten visade att barnens halter av PFHxS har sjunkit i medeltal 6 % per år, 2013-2022, vilket indikerar att åtgärderna har haft effekt och exponeringen har minskat. Skillnader i serumhalter mellan kön och ålder utvärderades också. De yngre barnen (4- och 8-åringar) visade inte på några skillnader i halter mellan pojkar och flickor. I 12-åringar hade däremot pojkarna högre serumhalter av PFOA, PFNA, PFDA, PFOS och PFAS4 jämfört med flickorna. I jämförelsen mellan åldersgrupper var PFOA-halterna högre i 4-åringarna jämfört med 8-åringarna och för PFDA och PFUnDA hade 8-åringarna högre halter jämfört med 12-åringarna.

Sammanfattning

Enkätundersökningen är en del av Fjällsäkerhetsrådets arbete för att öka säkerheten i samband med snöskoteråkande med fokus på fjällen. Syftet är ytterst att minska antalet snöskoterolyckor. Åkvanor, kunskaper och attityder kring ett antal centrala ämnesområden har kartlagts hos 3 000 personer som alla är vana skoterförare. Kunskaperna som genererats i samband med denna undersökning kommer att utgöra grund för fortsatt kommunikation med snöskoterförare kring riskminimering, säkerhetstänkande och attityder kring snöskoteråkning. Projektet har genomförts av Naturvårdsverkets Fjällsäkerhetsråd och Nationella snöskoterrådet i samarbete med snöskotermagasinen Snowmobile och Snowrider. Här följer några av slutsatserna från rapporten: 

 En av fyra har varit med om olycka med personskador. Var fjärde av förarna har egen erfarenhet av olyckor där de själva eller en passagerare har skadats. 

Friåkare och yngre mest riskbenägna. Hälften av förarna är inte beredda att ta några risker för att få bra snöskoteråkning. Bland dem som är riskvilliga är friåkare och yngre överrepresenterade. 

Klart nej till alkohol. En majoritet av dödsolyckorna på snöskoter är alkoholrelaterade. En tydlig attitydförändring kan dock ses i svaren. Nio av tio tar avstånd från alkohol och skoteråkning. Förarna själva upplever också att attityden är betydligt mindre tillåtande idag jämfört med för tio år sedan.  

Körning utanför leder ökar. Friåkning, dvs. körning utanför markerade leder, är den vanligaste typen av åkning. Den har också ökat de senaste tre åren och förväntas fortsätta öka de kommande åren. 

Mountain-skotrar vanligast. Valet av snöskoter följer åkbeteendet. Den enskilt vanligaste typen är en mountain-skoter som är särskilt anpassad för lössnöåkning och körning i brant terräng. 

Flera med direkt lavinerfarenhet. En av tre kör ofta eller ibland snöskoter i lavinterräng. Omkring två av tio i denna grupp har löst ut och i flera fall dragits med av laviner. 

Få använder lavinsändare. I samma grupp är det bara en av sju som använder lavinsändare. Av dessa är det fyra av tio som sällan eller aldrig tränar användning. Det stora flertalet som kör i lavinterräng har därför ytterst begränsade förutsättningar att hantera en lavinolycka. 

Begränsat antal med god lavinkunskap. Av dem som ofta eller ibland kör i lavinterräng bedömer tre av tio att de har god kunskap om laviner och lavinsäkerhet. Det understryker slutsatsen att förmågan att möta laviner är begränsad hos de snöskoterförare som rör sig i lavinterräng. 

Lavinbedömningar värderas högt men informationen svår att finna. I samma grupp svarar sex av tio att det är viktigt att kunna ta del av lavinbedömningar över den terräng där de ska åka de kommande dagarna. Bara tre av tio tycker att det är lätt att få tag på information om lavinfara och lavinterräng. 

Medvetenhet om olycksrisker vid iskörning. Mer än hälften av dödsfallen på snöskoter sker genom drunkning. Förarna är dock mycket medvetna om riskerna vid körning på is, särskilt i början och slutet av säsongen. Denna insikt kan bana väg för ett förändrat beteende. 

En av fyra placerar barn framför sig. Rekommendationen är att alltid placera barn bakom sig på snöskotern eller i en pulka med en vuxen. En av fyra placerar ändå barnet framför sig på snöskotern. Flera uppger att de vet att det är fel men gör det ändå. 

Sammanfattning

Björnen är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med art- och habitatdirektivet verka för att den svenska björnstammen uppnår respektive bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Björnen påverkar vardagen för en del människor som lever och verkar i dess närhet, samtidigt som dess förekomst uppskattas av många. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att fortsätta den framgångsrika förvaltning av björn som Sverige har haft och att hantera de nya utmaningarna som förvaltningen av björnstammen står inför. 

 Politiska målsättningar

Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning 2009. Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat björn. De politiska målsättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att • det ska finnas en långsiktigt livskraftig björnstam med gynnsam bevarandestatus och • det ska råda en god samexistens mellan människa och björn. 

 Adaptiv förvaltning

Förvaltningen av björnstammen är komplex och i delar beroende av faktorer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärderas sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig. 

Detta dokument Järv: Instruktion för insamling av spillning inom Nasjonalt over­vakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Instuktionen gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. I Sverige finns också förordnningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i denna instruktion.

 Detta dokument Lodjur: Instruktion för fastställande av föryngring inom Nasjonalt overvakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. Instruktionen gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssam- ordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskapliglitteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

 I detta dokument presenteras vilka regler som gäller för registrering av familjegrupper av lodjur under lodjursinventeringen. Dokumentet beskriver hur observationer ska registreras i databasen Rovbase, vilken information som ska bifogas och hur observationerna värderas. Dataunderlaget för registrering av familjegrupper är syn- och spårobservationer, döda eller tillvaratagna lodjursungar, foto och film, och radiomärkta lodjur. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i denna instruktion. 

 Detta dokument Lodjur: Instruktion för att fastställa antal föryngringar (familje-grupper) inom Nasjonalt overvakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Instruktionen gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssam­ordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska data­basen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjurs-inventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar invenyteringarna av stora rovdjur. De listas sist i denna instruktion. 

Det finns flera metoder för att ta reda på hur många olika familjegrupper av lodjur som rör sig i ett område. I det här dokumentet presenteras metoderna avstånds­kriterium (AK), ringning, bakspårning till senaste snöfall och DNA-analys. Med hjälp av de olika metoderna kan man särskilja och gruppera olika observationer av lodjur.

Detta faktablad Lodjur: Särskiljning och gruppering i fält inom Nasjonalt overvak­ningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Faktabladet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i detta faktablad.

Detta faktablad Lodjur: Snoking inom Nasjonalt overvakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styr­ning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Faktabladet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i detta faktablad.

Detta faktablad Lodjur: Rullande inventering inom Nasjonalt overvakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för in­ventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera doku­ment för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. Faktabladet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventerings­samordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i detta faktablad.

Detta faktablad Lodjur: Områdesinventering inom Nasjonalt overvakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Faktabladet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i detta faktablad. 

Metoden områdesinventering har värderats som mindre lämplig för inventering av lodjur i Norge mot bakgrund av topografiska och klimatiska förhållanden, och metoden används därför inte i Norge.

 Detta faktablad Lodjur: Avståndskriterier inom Nasjonalt overvaknings­program for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Faktabladet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inven­teringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska data-basen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för veten­skaplig litteratur om rovdjurs-inventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i detta faktablad.

Detta dokument Lodjur: Instruktion för regelbunden eller tillfällig förekomst inom Nasjonalt  övervakningsprogram for rovvilt (www.rovdata.no) i Norge och inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägled-ning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. 

Dokumentet gäller för personer, knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssam-ordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska data-basen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjurs-inventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. 

I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. De listas sist i denna instruktion. Detta dokument, som presenterar vilka regler som gäller för registrering av regel-bunden och tillfällig förekomst av lodjur, gäller endast i Sverige.

New light fittings at the hospital have contributed to reduced electricity consumption, a better working environment and a better hospital stay for the patients.

I den här redovisade enkätstudien har SMED samlat in uppdaterade teknikuppgifter för kommunala B-klassade avloppsreningsverk för att förbättra dataunderlaget till Sveriges rapportering enligt avloppsdirektivet (91/271/EEG), artikel 15 och artikel 17. 

Enkäten skickades till 453 reningsverk varav 384 st svarade, dvs 85 % svarsfrekvens. Av dessa var 26 enkäter (6,8 %) inskickade men inte ifyllda. 

Av de verk som svarade uppgav 146 st (38 %) att de har någon form av kväverening. Vad det gäller det spillvattenförande allmänna ledningsnätet svarade 305 avloppsreningsverk med en total ledningslängd på 42 952 km att 72 % av detta utgörs av duplikatsystem. 

De totalt inrapporterade nyinvesteringarna i avloppsreningsverk uppgick år 2016 till 935 Mkr (121 verk) och utfall nyinvesteringar i ledningsnät uppgick samma år till 2 618 Mkr (126 verk). 

Kvalitén på de inlämnade teknikuppgifterna betraktas som god, varför de redovisas både i en sammanställning i rapportens resultatdel, samt på anläggningsnivå i bilaga 3. Efter återkoppling och uppdatering av enkäter med uppenbara felaktigheter rörande investeringskostnader och ledningsnät är kvalitén även på dessa uppgifter tillfredställande för ändamålet, där investeringsuppgifterna redovisas på en samlad, nationell nivå.

EU kommissionen har, för 12 reningsverk som saknar särskild kväverening, bett om underlag som visar att naturlig kväverening, eller retention, medger reduktion av kväve upp till de nivåer som krävs enligt avloppsdirektivet.Detta dokument beskriver metoden Sverige använder för att kontrollera att utsläppen inte bidrar till förorening, tack vare naturlig kväverening i svenska sjösystem under transporten mellan utsläppspunkten och kusten.