Naturvårdsverkets öppna rapportarkiv
1 - 28 of 28
rss atomLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Mawdsley, Ingrid
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Skårman, Tina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hansson, Katarina
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
    Hytteborn, Julia
    Statistikmyndigheten SCB.
    Eriksson, Marie
    Naturvårdsverket.
    Linderholm, Linda
    Naturvårdsverket.
    Wihlke, Johan
    Naturvårdsverket.
    Oskarsson, Lina
    Miljödepartementet.
    YOUR RIGHT TO ENVIRONMENTAL INFORMATION: The Swedish PRTR2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    In order to impact the environment around you, you have to have knowledge about the state of the environment. The Swedish PRTR provides information on the amount of pollutants that are released to the environment around you and throughout Sweden. You can use this information as support when you want to impact different actors in issues concerning the environment. In this way, you can contribute to reducing pollution of our environment.

  • Skötselplan för Tyresta nationalpark och Tyresta naturreservat2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Följande skötselplan har tagits fram för Tyresta nationalpark och naturreservat. Planen ersätter tidigare skötselplaner för nationalparken och naturreservatet från 1993.

    Eftersom det på många sätt är lämpligt att behandla Tyrestaområdet som en helhet när det gäller till exempel zonindelning och övrig planering för förvaltning av området har Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Stockholms län tagit fram en gemensam skötselplan för området. Planen grundar sig på det förslag till skötselplan som har utarbetats av Stiftelsen Tyrestaskogen på uppdrag av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.

    Skötselplanen består av två delar: dels en beskrivning av området, dels en plandel som anger hur områdets olika delar ska skötas och förvaltas.

    Planen fastställs av Naturvårdsverket vad avser nationalparksdelen samt Länsstyrelsen i Stockholms län vad avser naturreservatsdelen.

    Naturvårdsverket i maj 2017

    Länsstyrelsen i Stockholms län i maj 2017

  • Geijer, Erik
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Lundmark Essen, Anna
    Naturvårdsverket.
    Kommunal tillstyrkan av vindkraft: Hur fungerar det idag?2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Den 1 augusti 2009 infördes de nya bestämmelserna för prövning av vindkraft som innebar att kravet på detaljplan och bygglov togs bort och kommunal tillstyrkan krävdes för större, tillståndspliktiga vindkraftverk. Bestämmelsen om kommunal tillstyrkan infördes genom miljöbalken 16 kap. 4 § (hädanefter MB 16:4). Förändringen av regelverket gjordes i syfte att effektivisera handläggningen och korta handläggningstiderna för att främja vindkraftsutbyggnaden i Sverige, samtidigt som prövningen skulle förbli omsorgsfull och rättsäker. Syftet med bestämmelsen om kommunal tillstyrkan var att kommunens inflytande i frågan om vilka ändamål som kommunens mark- och vattenområden är mest lämpade för inte skulle minska.

    Denna utvärdering har syftat till att belysa aktörernas bild av 1) hur kommunal tillstyrkan fungerar och om eller hur den kan eller bör förändras samt 2) om vägledningen kring kommunal tillstyrkan (utkommen 2015) har eller kommer att påverka planerings- och tillståndsprocessen.

    Utvärderingen konstaterar att aktörerna (kommuner, miljöprövningsdelegationer och projektörer) anser att vägledningen är bra men öppen för många tolkningar. Vägledningen verkar även vara välkänd men ingen av intervjupersonerna tror att den har någon större styreffekt.

    Avseende hur den kommunala tillstyrkan fungerar så kommer utvärderingen i stort fram till detsamma som tidigare studier. Regelförändringarna som infördes 2009 (som kommunal tillstyrkan var en del av) verkar inte ha lett till effektivisering, även om det anses fördelaktigt att kommunen inte längre behöver upprätta en detaljplan. Tidsåtgången för tillståndsprocessen verkar inte ha minskat, utan har om något ökat marginellt. Den så kallade ”dubbelprövningen”, det vill säga att etableringen prövas enligt både miljöbalken och plan- och bygglagen (2010:900), PBL, verkar i stort sett ha fortsatt även om kommunens ”prövning” inte längre är en formell prövning utan enbart utgör ett underlag för kommunens tillstyrkansbeslut.

    Projektörerna anser att bestämmelsen om kommunal tillstyrkan inte är rättssäker och att det ofta är svårt att förutsäga om kommunen kommer att tillstyrka en ansökan eller inte. Beslutet om kommunal tillstyrkan kan inte överklagas, behöver inte motiveras och det finns inte några kriterier för vad kommunen ska basera sitt beslut på. Tillstyrkansbeslutet kan även vara avhängigt ”politiska ställningstaganden” och politiska förhandlingar avseende frågor som inte har någon direkt anknytning till vindkraftsetableringen i sig. Ur projektörernas synvinkel innebär detta att vindkraftsetableringen inte nödvändigtvis prövas utifrån sina egna meriter. Utifrån åtminstone vissa av kommunernas synvinkel är det dock en självklarhet att en fråga av den här magnituden bör behandlas som en politisk fråga (snarare än något som kan/ bör prövas utifrån snäva kriterier). Det har även påpekats att det kan vara svårt för intressenterna (verksamhetsutövare men även kommunmedborgare) att veta vem som kommer att ta beslutet – dels på grund av till exempel kommunala val men även på grund av att det inte alltid går att vara säker på vem som kommer att närvara då beslutet tas eller på vilken nivå beslutet kommer att tas. Detta anses ha mindre betydelse vid exempelvis prövningar enligt PBL, då det finns kriterier och praxis på området, men kan ha relativt stor betydelse vid kommunal tillstyrkan då besluten bygger på ”politiska ställningstaganden”.

    Till skillnad från hur det var innan ändringen av bestämmelserna, där kommunen upprättade detaljplan och bygglov vilka projektören sedan hade att förhålla sig till, ger kommunal tillstyrkan ett visst utrymme för förhandlingar men innebär samtidigt ytterligare en osäkerhetsfaktor. En projektör kan idag i sin ansökan inkludera aspekter vilka de vet att kommunen egentligen inte vill ha, och hoppas att de ändå får en tillstyrkan, men samtidigt utsätta sig för en risk att det leder till avslag.

    Den punkt där utvärderingen främst skiljer sig från det som tidigare skrivits i frågan är att vi inte hittar någon stark koppling mellan förekomsten av olika typer av ekonomiska ersättningar (till exempel bygdepeng) och regeln om kommunal tillstyrkan.

    Som resultaten av denna utvärdering visar är ekonomiska ersättningar vid etablering av vindkraft allmänt förekommande. Utvärderingen visar att denna typ av ersättningar existerade redan innan bestämmelsen om kommunal tillstyrkan infördes. Det är dock otydligt i vilken utsträckning de förekommer kopplade till just tillstyrkanbeslutet. Överenskommelser om ekonomiska ersättningar i sig uppfattas inte nödvändigtvis som ett problem av projektörerna. För dem är det ett sätt att skapa goda relationer och acceptans, för kommunerna en möjlighet att få något tillbaka till bygden. Problemet för berörda aktörer är snarare när det uppstår en gråzon för vad som kan bedömas som muta och om den kommunala tillstyrkan används som ett påtryckningsmedel.

  • Ward, Ingegerd
    Naturvårdsverket.
    Naturvård och friluftsliv Sverige runt: Vägvisare till en kunskapsbank med erfarenheter från LONA-projekt2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Från biparadis till bygdedemokrati, från akvarium på äldreboenden till snorkelleder, ochfrån lekplatser för salamandrar till lekplatser i skolskogen ... Den som ger sig in i registret över alla LONA-projekt möter ett myller av visioner som har blivit verklighet över hela landet under de dryga tio år som gått sedan den Lokala naturvårdssatsningen LONA startade.

    En stor majoritet av Sveriges kommuner har deltagit, och därmed är LONA den största nationella satsningen hittills på lokala initiativ för naturvård och friluftsliv. Regeringens mål med LONA var att koppla ihop naturvård och friluftsliv med folkhälsa, integration, kunskapsuppbyggnad och samverkan. Just så tycks det ha blivit.

    Många naturområden har gjorts tillgängliga och blivit populära besöksmål. Uppmärksam het i lokala media ger mersmak både bland tjänstemän och politiker, vilket har gjort att frågorna hamnat på kommunens agenda. Lärandet har ökat, och då särskilt i naturvårdsfrågor. Många kommuner har upprättat naturvårdsprogram och friluftsplaner baserade på kunskap från olika LONA-projekt, vilket bidrar till långsiktighet. LONA har även bidragit till att en mängd naturskolor och naturpedagogik i förskolor fått resurser, vilket också långsiktigt kan påverka barnens relation till naturen.

    Samtidigt pekar allt på att LONA har haft positiv inverkan på intresset för naturvård och friluftsliv hos kommunala politiker och ännu mer hos allmänheten. Detta har resulterat i ökade resurser för lokalt naturvårdsarbete. Det ökade intresset har också gjort att naturvård och friluftsliv nu upplevs som bättre integrerat i kommunernas översiktsplanering än tidigare.

    Tanken med denna skrift är att inspirera och visa hur naturvård och andra samhällsnyttor kan växa fram tillsammans. Det har inte varit lätt att plocka ut bara ett projekt per län bland de många tusen som finns att välja på. De har valts ut i samråd med länsstyrelserna för att få fram en blandning som visar på LONA:s stora bredd.

    Exemplen ger en bild av vilka krafter som frigörs när lokala idéer får vingar. Stora ord som engagemang, tillgänglighet, skydd av tätortsnära natur, ekosystemtjänster, lokal förankring, öppna landskap och levande landsbygd får konkreta former, fast förankrade i myllan.

    Vill du gräva vidare i denna kunskapsbank där vi fortlöpande uppdaterar Goda/lärande exempel är du välkommen till http://lona.naturvardsverket.se/. Där publicerar vi också alla rapporter som tagits fram med LONA-bidrag, till exempel grönstrukturplaner, naturvårdsplaner och inventeringar.

    Ingegerd Ward på Naturvårdsverkets landskaps enhet har varit projektledare för denna skrift.

    Stockholm 2017

    Björn Risinger

    Generaldirektör Naturvårdsverket

  • Gustafson, Daniel
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Gustafson, Tomas
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Ljungkvist, Hans
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Karlsson, Elisabeth
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Örebro län.
    Norberg, Gisela
    Naturvårdsverket.
    Skötselplan för Tivedens nationalpark2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Tivedens nationalpark bildades 1983 och utvidgades 2017. Utvidgningen innebar att områden runt sjön Trehörningen och ett större skogsområde i öster införlivades i Tivedens nationalpark.

    Tivedens nationalpark är ett välbesökt område med ett väl utvecklat system av leder som i och med utvidgningen förbättrats ytterligare. Möjligheterna att ta emot den ökande mängden besökare har också förbättrats i och med att ytterligare en entré anlagts i den utvidgade delen vid Ösjönäs.

    Sedan nationalparken bildades 1983 har flera omfattande inventeringar genomförts. Ökad kunskap om områdets naturvärden, artförekomster, historik, kulturvärden och besökare har varit ett mycket värdefullt underlag vid framtagandet av denna skötselplan.

    Den största förändringen när det gäller förvaltningen av nationalparken är att brand åter införs i delar av Tivedens skogar.

    Enligt nationalparksförordningen ska nationalparker vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och föreskrifter är styrande för förvaltningen. Skötselplanen anger närmare hur nationalparken ska vårdas och förvaltas. Skötselplanen är förvaltningens verktyg för att lyckas med sitt uppdrag att förvalta ett av Sveriges finaste naturområden, en av Sveriges nationalparker.

    Ansvariga för framtagandet av skötselplanen har varit Daniel Gustafson, Tomas Gustafson, Hans Ljungkvist och Elisabeth Karlsson på Länsstyrelsen i Örebro samt Gisela Norberg på Naturvårdsverket.

    Naturvårdsverket i juni 2017

  • Elmhagen, Bodil
    et al.
    Eide, Nina E
    Killengreen, Siw T
    Norén, Karin
    Angerbjörn, Anders
    Wallén, Johan
    Åtgärdsprogram för fjällräv, 2017–2021: (Vulpes lagopus)2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Fjällräven är klassificerad som starkt hotad i Sverige och akut hotad i Norge. På 1800-talet var det en vanligt förekommande art, men till följd av intensivt jakttryck reducerades populationen kraftigt i slutet av 1800-talet. Fjällräven fridlystes 1928 i Sverige och 1930 i Norge. Trots skydd har populationen inte återhämtat sig. Detta beror på ett flertal samverkande faktorer, framförallt låg populationsstorlek, ökad konkurrens från rödrävar som expanderar in i fjällvärlden, samt uteblivna eller mer oregelbundna lämmeltoppar som leder till födobrist. Dessutom har inavel och inavelsdepression med ökad dödlighet och minskad reproduktion dokumenterats i vissa delbestånd. Sjukdomar och parasiter utgör ett ytterligare hot mot de små delpopulationernas fortlevnad. Störningar från mänskliga aktiviteter kan utgöra ytterligare bidragande faktorer.

    År 2015 fanns omkring 240 reproducerande vuxna fjällrävar i Sverige och Norge, vilket utgör ett mått på beståndets minimala storlek. Inom EU är fjällräven en prioriterad art enligt habitatdirektivet, i Sverige är fjällräven fridlyst enligt artskyddsförordningen, och i Norge är fjällräven skyddad med ”fjällrävförskriften” enligt naturmangfoldloven.

    Åtgärder för att rädda fjällräven genomfördes i Sverige och Finland under 1998–2002 genom EU-Life Nature projektet SEFALO. Projektet fortsatte i en andra fas, SEFALO+ (2003–2008) som även involverade Norge. Båda projekten inkluderade åtgärder som stödutfodring, rödrävsjakt och inventeringar. I Norge startade flera åtgärder 2004 på uppdrag av Miljødirektoratet (tidigare Direktoratet for naturforvaltning). Sedan dess har en kombination av åtgärder genomförts i olika delbestånd: avel och utsättning av valpar, stödutfodring, samt kontroll av rödrävsbestånden. Avelsprojekt för fjällräv startade 2005 och de första valparna sattes ut 2006. Inom EU-Interregprojektet Felles Fjellrev (2010–2013) genomfördes utvidgade åtgärder i Jämtlands län samt Nord- och Sør-Trøndelag, med riktade åtgärder i mindre fjällområden mellan de fyra större delbestånden av fjällräv.

    För att fjällrävsstammen ska återuppnå en gynnsam bevarandestatus bör bevarandeåtgärderna fortsätta inom ramen för det svensk-norska åtgärdsprogrammet. Den långsiktiga visionen är att skapa en stabil och livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus utan behov av ytterligare åtgärder. Det är emellertid långt tills denna vision uppnås och i detta program definieras konkreta målsättningar på lång (2035) och kort (2021) sikt. I detta program föreslås fortsatt genomförande av centrala åtgärder i form av stödutfodring och rödrävskontroll. Dessutom ska orsakerna till rödrävens ökade förekomst på fjället hanteras genom åtgärder mot de faktorer som gynnar expansionen. Avel och utsättning från det norska avelsprojektet, alternativt translokering av rävar mellan delpopulationerna, föreslås som åtgärd för att förstärka små populationer, etablera fjällrävar i mellanområden samt minska graden av inavel. Populationernas hälsostatus bör övervakas och vid ett utbrott ska behandling sättas in. Riktade informationskampanjer ska utformas för att minska konflikt och störning med människan.

    De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverket och Miljødirektoratet för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 15, 1 miljoner kronor respektive 47,6 miljoner kronor under programmets giltighetsperiod 2017–2021.

  • Soerensen, Anne L
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Faxneld, Suzanne
    Utförare miljöövervakning, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    The use of common tern, Eurasian oystercatcher, and great cormorant as indicator species for contaminant monitoring2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Bird eggs are a good matrix for the measurement of environmental contaminants, especially those contaminants that biomagnifies through the food web. The purpose of this report is to create an overview of the usefulness of three species (Eurasian oystercatcher, common tern and great cormorant) as indicator species for (local) contaminant monitoring within the Swedish National Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota. Eurasian oystercatcher and common tern has been part of the monitoring programme since 2011. No monitoring of the great cormorant has taken place in Sweden.

    We present data that show that the great cormorant is placed at the highest trophic level (~4) followed by common tern (~3.5) and the Eurasian oystercatcher (~3). This is reflected in higher contaminant concentrations for the great cormorant. Great cormorant and common tern thus better reflect the trophic level suggested for monitoring of marine systems (4.5-5).and suggests that this species might be a good choice as an indicator species. The Eurasian oystercatcher and the great cormorant are represented in both freshwater and marine environments, but while the great cormorant population is increasing that of the Eurasian oystercatcher is declining in Sweden. However, long time series for Eurasian oystercatcher and common tern within another European network (TMAP) means that there with these species are a possibility of conducting comparative studies across multiple European sites.

    We find that the contaminant fingerprint seem more comparable between Eurasian oystercatcher and common tern than guillemot eggs from the Baltic Proper and that the pattern of both species in general compare to the local food web. For the temporal trends on the other hand, the fat soluble contaminants in Eurasian oystercatcher show increasing trends opposite to that of common tern. Such an increase is not observed at other European stations. The contaminant levels also indicate some unexplained deviations from the trophic levels between Eurasian oystercatcher and common tern. Thus, while both Eurasian oystercatcher and common tern seem to represent the local food web to some extent, there are several unexplained patterns that suggest a need to continuously monitor both species.

  • Wallman, Karin
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Metallanalys i vatten från Bottenhavet och Bottenviken2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Naturvårdsverket har vattenkemiska laboratoriet vid Institutionen för vatten och miljö, SLU tagit fram en metod för analys av metaller i brackvatten och analyserat prover från Bottenhavet och Bottenviken.

     

    Halterna av arsenik, kobolt och nickel ökade i sydlig riktning, liksom för vanadin och zink ehuru trenden var mindre tydlig för dem. För bly, kadmium och krom kunde inga spatiala skillnader ses eftersom analysresultaten låg under rapporterings­gränsen. För koppar var halterna vid de nordligaste stationerna RA1 och RA2 lite lägre än vid övriga stationer men längre söderut syntes ingen skillnad.

    För kadmium, krom, koppar, nickel och bly var medelhalterna vid respektive station i denna studie lägre än gränsvärdena i Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25. Enligt dessa föreskrifter ska hänsyn tas till den naturliga bakgrunden vid jämförelse med gränsvärden för arsenik och zink, men dessa bakgrundshalter är inte kända i Bottenviken och Bottenhavet. Om den regionala bakgrundshalten som Herbert et.al. tog fram för zink i Östersjön används istället så låg medelhalterna vid alla provpunkter i Bottenhavet utom utsjöstationen C3 över gränsvärdet. Vid stationerna i Bottenviken och C3 i Bottenhavet låg medelhalterna under gränsvärdet men det kan inte uteslutas att anledningen till detta kan vara att halterna på dessa stationer korrigerats för mycket genom att den regionala bakgrunds­halten använts istället för den naturliga bakgrundshalten. För arsenik låg medelhalterna i de nordligaste stationerna RA1, RA2 och A5 under gränsvärdet även utan att värdena korrigerats för bakgrundshalterna. För övriga stationer låg medelhalterna över gränsvärdet för arsenik men i och med att ingen korrigering av bakgrundshalt hade gjorts kan ingen slutsats dras av detta.

  • Andersson, Mathias H
    et al.
    Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
    Andersson, Brodd Leif
    Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
    Pihl, Jörgen
    Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
    Persson, Leif KG
    Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
    Sigray, Peter
    Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
    Andersson, Sandra
    Utförare miljöövervakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Wikström, Andreas
    Utförare miljöövervakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Ahlsén, Jimmy
    Utförare miljöövervakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    Hammar, Jonatan
    Utförare miljöövervakning, Företag, Marine Monitoring AB.
    A framework for regulating underwater noise during pile driving2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vid byggnation av broar, havsbaserad vindkraft och andra havsbaserade eller strandnära konstruktioner används det oftast någon form av pålningsteknik för att få ner konstruktionen i botten. Detta innebär att ett fundament, balk eller spont hamras eller vibreras ner i botten, vilket kan generera mycket höga ljudnivåer som sprids ut i vattnet och ner i botten. Ljudnivåerna är så höga att marina organismer kan störas, skadas eller till och med dödas.

    Idag saknar Sverige fastställda ljudnivåer för när undervattensbuller blir så högt att de kan skada djur i havet. Det saknas därför också vedertagna begränsningsvärden som anger vilka nivåer av undervattensbuller som kan tillåtas för bullrande aktiviteter utan att riskera allvarliga miljöeffekter. Flera länder i Europa har någon form av gränsvärden för när bullernivån under vattnet kan ge upphov till allvarlig miljöpåverkan liksom standarder för hur undervattensbuller skall mätas och rapporteras. Syftet med denna studie var att ta fram ett vetenskapligt underlag rörande ljudet från pålning i havet och dess påverkan på det marina livet. Slutmålet var att utifrån den vetenskapliga information som finns idag ge förslag på ljudnivåer för skador och negativ påverkan som sedan kan användas för att ta fram begränsningsvärden för reglering av undervattensbuller anpassade för svenska vatten och arter. Studien ger ett antal exempel på vilka faktorer som påverkar ljudutbredningen i svenska vatten och hur detta påverkar ett pålningsslags ljudnivå som funktion av avstånd i fyra typområden kring den svenska kusten. Vidare presenteras ingående både tekniska beskrivningar av pålningsaktiviteter, undervattensakustik samt påverkan på marina djur. Denna påverkan (skada och flyktbeteende men ej subtila effekter) demonstreras med hjälp av ett antal typarter som tandvalen tumlare (Phocoena phocoena) och fiskarterna torsk (Gadus morhua) och sill (Clupea clupea) samt fiskägg och fisklarver. I dennastudie har författarna gått tillbaka till de originalkällor av information som andra länders gränsvärden grundas på, så att rekommendationerna bygger på vetenskapliga nivåer och inte värden som har avrundats eller på annat sätt ändrats.

    Studien presenterar ljudnivåer i tre olika enheter då dessa har olika biologisk relevans för påverkan från en pålningsaktivitet. Inga av dessa värden har frekvensviktats för att anpassas för en specifik art då denna metod ännu inte är helt vedertagen. Den första enheten är ljudtrycksnivå SPL(topp), d.v.s. det maximala över- eller undertryck som den av pålningsslaget genererade ljudpulsen har. Denna enhet har hög relevans för beteendepåverkan. För ljudexponeringsnivå SEL, beräknas ljudnivån över en viss tid och tar då med energin i hela ljudpulsen. SEL är den enhet som visats vara bäst relaterad till hörselskador. SEL(enkel) är värdet för en enkel puls och för det kumulativa SEL(kum) har antalet pulser under en viss tid summerats.

    Litteraturstudien på torsk och sill visar att det i dagsläget inte finns några studier som kan användas för att fastställa en artspecifik ljudnivå för skada men litteraturen visar tydligt på att höga bullernivåer kan påverka torsk och sill negativt. Istället baseras de föreslagna nivåerna i huvudsak på studier på andra arter som har exponerats för pålningsljud i laboratoriemiljö med stöd av studier från mer storskaliga experiment i tankar och hav. De nivåer då fiskriskerar att dödas eller få allvarliga skador på inre organ är SPL(topp)207 dBre 1 μPa, SEL(enkel)174 dB re 1 μPa2s och SEL(kum)204 dB re 1 μPa2s. Notera attför skada på fisk har det kumulativa värdet högre relevans än enkelvärdet för SEL eftersom studier visar att skador uppkommer efter en viss tids exponering. Nivåerna för påverkan på fiskägg och larver grundas i att inga negativa effekterhar observerats vid exponering för ljudtryck från pålning upp till SPL(topp)217 dB re 1 μPa, SEL(enkel)187 dB re 1 μPa2s och SEL(kum)207 dB re 1 μPa2s.Det finns emellertid mycket få studier relaterat till pålningsljud för dessa livsstadier.

    För tumlare finns det fler artspecifika studier gjorda relaterat till buller än för torsk och sill. Det är dock endast ett fåtal som kan användas för att bestämma ljudnivåer som leder till skada eller negativ beteendepåverkan. De ljudnivåer som riskerar ge tillfällig hörselnedsättning (TTS) hos tumlare är SPL(topp) 194 dB re 1 μPa, SEL(enkel) 164 dB re 1 μPa2s och SEL(kum) 175 dB re 1 μPa2s. Det är framförallt den kumulativa ljudexponeringsnivån SEL(kum) som har stor betydelse för just TTS, dock hänger detta värde ihop med en specifik tid och antalet pulser vilket kan vara svårt att uppskatta i förväg. Vidare avseende permanent hörselskada (PTS) är ljudnivån SPL(topp) 200 dB re 1 μPa, SEL(enkel) 179 dB re 1 μPa2s och SEL(kum)190 dB re 1 μPa2s. Föreslagna nivåer bör uppdateras när nya relevanta forskningsstudier tillkommer.

  • Dänhardt, Juliana
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Nilsson, Lovisa
    Naturvårdsverket.
    Hristov, Jordan
    Naturvårdsverket.
    Alkan Olsson, Johanna
    Naturvårdsverket.
    Brady, Mark
    Naturvårdsverket.
    Olsson, Peter
    Naturvårdsverket.
    Smith, Henrik G
    Naturvårdsverket.
    Clough, Yann
    Naturvårdsverket.
    Ekologiska fokusarealer i samverkan: Utvärdering av effekter på ekosystemtjänster, jordbruk och administration2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I den här studien utvärderar vi konsekvenserna av så kallat gemensamt genomförande av ekologiska fokusarealer enlig artikel 46:5 och 46:6 i EU:s direktstödsförordning. Genom bredare analyser beaktar vi även andra former av samverkan och justerade skötselvillkor. Att främja sammanhängande områden med ekologiskt fokus är en del av EU:s satsning på grön infrastruktur. Sverige tillämpar inte gemensamt genomförande i dagsläget. Ekologisk-ekonomisk modellering, workshop med jordbrukare och intervjuer med tjänstemän ligger till grund för studiens resultat. Fokus i våra analyser är effekter på pollinering och biologisk skadedjursbekämpning, båda ekosystemtjänster till nytta för jordbruket.

    Jordbrukare positiva till samverkan, tjänstemän befarar högre kostnader

    Generellt är de medverkande jordbrukarna positiva till samverkan. Tydligare och mer konkret koppling mellan godkända fokusarealer, skötselvillkor och miljönytta behövs dock för att skapa acceptans hos jordbrukarna. Tjänstemän med erfarenhet av samverkan är generellt positiva, medan personer utan erfarenhet är mer tveksamma. På svenska myndigheter befaras ökade transaktionskostnader, trots att fungerande exempel på samverkan i Europa finns. Vi rekommenderar att inspiration och kunskap hämtas från dessa lyckade exempel.

    Små miljöeffekter med dagens fokusarealer

    Att med dagens regelverk införa gemensamt genomförande av ekologiska fokusarealer ger små miljöeffekter. Miljöeffekten förblir svag eftersom möjligheten att välja fokusarealer med låg miljöeffekt kvarstår, och eftersom generösa viktningsfaktorer minskar den faktiskt avsatta arealen av fokusarealer med högre miljönytta. Dessutom finns incitament att placera fokusarealerna på lågproduktiv mark, där behovet av fokusarealer som gynnar ekosystemtjänster är lägre. I dag godkänns också fokusarealer som ingår i det normala brukandet, vilket skapar dödvikt. Våra modeller visar att möjligheten till samverkan inte löser dessa problem.

    Bättre miljöeffekt med rätt fokusarealer och krav på kvalitet

    För att uppnå en bättre miljöeffekt behövs en utformning av reglerna som premierar de mest miljöeffektiva fokusarealerna. Först och främst bör menyn av fokusarealer innehålla miljöeffektiva åtgärder. Dessutom bör viktningssystemet omvärderas så att den mest effektiva fokusarealen används som referens. Slutligen bör placeringen av ekologiska fokusarealer göras i ett landskapsperspektiv för att säkerställa fokusarealernas bidrag till grön infrastruktur. På gårdsnivå bör fokusarealerna genom information och rådgivning styras till platser där potentialen för miljönytta är störst, exempelvis intill grödor som gynnas av pollinering och biologisk skadedjursbekämpning. Ett effektivt sätt att gynna just dessa ekosystemtjänster vore att begränsa menyn av valbara fokusarealer till träda och obrukade fältkanter och samtidigt ha krav på att så in blommande växter.

  • Hedlund, Britta
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Norström, Karin
    Naturvårdsverket.
    Linderholm, Linda
    Naturvårdsverket.
    Lilja, Karl
    Naturvårdsverket.
    GIFTER & MILJÖ 2017: Kemikalier i vardagenOm påverkan på yttermiljö och människor2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    vi exponeras för ett stort antal kemikalier i vår vardag och många av dessa sprids vidare till den yttre miljön. Därför har vi valt ”Kemikalier i vardagen” som tema för Gifter och Miljö 2017. Rapporten innehåller ett urval av aktuella resultat från miljöövervakningen av miljögifter – analyser av tidstrender och studier som återspeglar hur läget ser ut idag.

    fortfarande saknas mycket kunskap om vilka egenskaper hos kemikalier och föroreningar som påverkar människors hälsa och miljön. Därför är riskerna svåra att bedöma och begränsa, men vissa ämnen har välkända negativa effekter på både vår hälsa och miljön. Många kemiska ämnen ingår i till exempel bilar, kläder, plastartiklar och byggnadsmateriel. Hur många okända kemikalier som kommer in i Sverige via importerade varor är okänt och ytterligare ämnen bildas oavsiktligt i industriella processer.

    naturvårdsverket ansvarar i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten församordningen av miljöövervakningen i Sverige och driver det nationella miljöövervakningsprogrammet, som består av tio olika programområden. Naturvårdsverket har ansvar för all övervakning av miljöfarliga ämnen i miljön, inklusive i vatten. I slutet av rapporten beskrivs vilken typ av övervakning som görs inom olika programområden.

    miljöövervakningen av miljögifter kan svara på vad vi hittar i miljö och människa, hur exponeringen sker och hur utsläppsminskande åtgärder givit effekt. Många kemiska ämnen omfattas. De har olika egenskaper och har släppts ut i miljön under olika lång tid. Gemensamt för alla övervakade ämnen är att de har kunnat misstänkas ha negativa effekter på miljö och människa.

  • Förstudie nationalpark Bästeträsk2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Förstudie nationalpark Bästeträsk har genomförts av Havs- och vattenmyndigheten, Länsstyrelsen i Gotlands län, Naturvårdsverket och Region Gotland. Länsstyrelsen har varit utförare av arbetet med förstudien på uppdrag av Naturvårdsverket.

    Bästeträsk är ett av de områden som ska prioriteras för nationalparksbildning enligt Naturvårdsverkets Nationalparksplan för Sverige. Förstudien omfattar ett stort, relativt opåverkat område på norra Gotland med flera sällsynta naturtyper sammanlänkade i ett funktionellt ekosystem. Mosaiken av alvarmarker, hällmarker, gamla tallskogar, myrar och sjöar gör området unikt och värt att bevara.

    Syftet med förstudien är att identifiera vilka möjligheter och utmaningar som behöver beaktas, med andra ord vilka frågor som behöver utredas mer utförligt, innan en process för bildande av en eventuell nationalpark kan starta, samt ta reda på vilka intressen som finns i området. Förstudierapporten ger ett underlag för att kunna fatta beslut om hur arbetet med att skydda områdets naturvärden kan fortsätta.

    Förstudien har kartlagt hur de som bor, verkar i och har intresse av området använder detta, vad de tycker om en nationalpark och vilka möjligheter och utmaningar de ser med en nationalpark. Under förstudien har fastighetsägare, föreningar och organisationer i området bjudits in till samtal, fältvandringar har arrangerats för att väcka intresse och visa områdets naturvärden och en kort film har tagits fram för att informera om förstudiearbetet.

    Av de personer, organisationer och föreningar som deltagit i förstudien är en stor majoritet positivt inställda till en nationalpark i området. Några få vill inte att en nationalpark bildas och en mindre andel har inte berört frågan eller har förhållit sig neutrala.

    Kalkbolagen Nordkalk AB och SMA Mineral AB, samt Försvarsmakten är inte emot naturskyddsåtgärder eller en nationalpark på Gotland utan förespråkar en samexistens mellan naturskydd och annan verksamhet.

    Vattnet som en livsviktig resurs berörs på något sätt av de allra flesta och det finns en tydlig oro för att vattnet ska ta slut eller förstöras. Möjligheten att få fortsätta beta området med djur är också en angelägen fråga för många och igenväxning nämns som en utmaning för området. Djurhållning och bete ger möjligheter både för att skapa arbetstillfällen på landsbygden och för att gynna och bevara de naturvärden som är knutna just till bete. Det uttrycks också en oro för att förvaltning och skötsel av området inte genomförs på ett tillräckligt bra sätt så att naturvärdena kan bevaras för framtiden.

    De som deltagit i förstudien använder alla området för rekreation. De berättar om sina naturupplevelser, artrikedomen och att de uppskattar områdets karaktär och avskildhet. De ser möjligheter med en nationalpark för att utveckla en hållbar besöksnäring och vill ge fler möjlighet att använda området på sin fritid.

    Denna rapport är resultat av första delen i förstudien som avslutades juni 2017. De fyra organisationerna har beslutat att fortsätta till ett nästa steg i förstudieprocessen och fördjupa sig vidare i ett antal frågor.

  • Schönberg Alm, David
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Inghe, Ola
    Naturvårdsverket.
    Carlsson, Anna Lena
    Naturvårdsverket.
    Östergård, Susann
    Naturvårdsverket.
    Skog & mark 2017: Tema miljöövervakningen då - nu - senOm tillståndet i svensk landmiljö2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    idag har vi en mycket mer sammanhållen och riktad miljöövervakning än för 50 år sedan. Den utmärks av systematiska och återkommande undersökningar inom långsiktiga program för att visa på förändringar i vår natur – orsakade av såväl naturliga skeenden som av mänsklig påverkan. Myndigheterna har ett ansvar att informera om resultaten från övervakningen på ett begripligt sätt, samt att göra underlagen tillgängliga och enkla att använda för alla.

    miljöövervakningen är en viktig kugge i ett ständigt lärande och den utvecklas och förstärks löpande. Drivkraften är stadig efterfrågan på mer information och tillgång till ny teknik som ger bättre möjlighet till rationell datainsamling. Många utvecklingsinsatser görs för att få fram mer detaljerade underlag, till exempel genom fjärranalys för bättre rumslig täckning, DNA-baserade metoder för ökad information om genetisk variation och artbestämning, medborgardata i form av artobservationer samt modellering som metod för att uppskatta en viss utveckling i tid och rum. Det finns många spännande områden att fortsätta utforska!

    möjligheterna att använda miljöövervakningsdata tillsammans med andra data ökar. Då kan vi koppla ihop analyser av förändringar i miljön med information som beskriver påverkan, utifrån kända och antagna orsakssamband mellan mänsklig verksamhet och miljö- och hälsoeffekter. Det ökar vår förmåga att förstå och beskriva konsekvenser, göra underbyggda förutsägelser och ta fram system och modeller som fångar upp risker i tid. Kunskaper som ger stöd för beslutsfattande i såväl offentlig sektor som i näringslivet, så att rätt frågor kan ställas och besvaras redan i planeringsfasen av ny infrastruktur, nya stadsdelar och nya produkter och tjänster.

    i skog & mark 2017 presenteras exempel på utvecklingsarbeten. Inte alla på miljöövervakningens uppdrag och med olika potential och förutsättningar att bli framgångsrika. Vi är ändå övertygade om att inom en nära framtid kommer många av dem att ge oss än mer information och fortsatta möjligheter att fatta miljömässigt underbyggda beslut. Det kommer säkert att behövas eftersom trycket på vår miljö ökar. Vi blir fler, klimatförändringarna ser ut att bli mer påtagliga och vi behöver en samhällsutveckling som är förberett för de konsekvenser det medför. Därför är det glädjande att många deltar i arbetet med att samla in miljöinformation som använd på ett klokt sätt kan bidra till en hållbar utveckling.

    Trevlig läsning!

    Manuela Notter

    chef för Miljöanalysavdelningen

    Naturvårdsverket

  • Terrängkörning på barmark2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna broschyr är en sammanfattning av reglerna för barmarkskörning. Du ansvarar alltid själv för att ta reda på vad som gäller.

  • Thews, Björn
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Höjding, Ping
    Naturvårdsverket.
    Jansson, Bo
    Naturvårdsverket.
    Swedish Environmental Law: An introduction to the Swedish legal system for environmental protection2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    This report gives an introduction to the Swedish system for environmental protection and the legal framework that governs it. To provide a better understanding of the motives and purpose of the system, the report starts with a brief look at how environmental legislation in Sweden has evolved over time to become the system of today.

    Swedish environmental law has developed out of general principles ofcivil law. It was not until Swedish industrialisation in the late 19thcenturythat the first “real” environmental legislation started to emerge. The development of environmental legislation in Sweden was to a large extent driven by the new challenges that society was facing due to industrialisation.

    A major consolidation and reform of the environment legal framework in Sweden took place in 1999 when the Environmental Code entered into force, replacing fifteen previous environmental acts. The aim of this reform was to reduce the number of acts dating from various eras which made the environmental legislation complex and fragmented, and therefore harder to enforce. Sweden’s membership in the European Community in 1995 also necessitated a review of the legal framework structure.

    The purpose of the Environmental Code is to promote sustainable development. It is applicable to all persons and operators who undertake activities or measures which could impact on the fulfilment of the objectives of the Environmental Code. Its provisions concern, amongst other, management of land and water, nature conservation, protection of flora and fauna, environmentally hazardous activities, water operations, genetic engineering, chemical products and waste management. Consequently, the Environmental Code has a broad scope.

    Apart from material provisions, the Environmental Code also sets out the basic framework for implementing environmental protection through its provisions on procedure, supervision, sanctions as well as provisions on compensation and environmental damages. This includes provisions which set out a permit regime for environmentally hazardous activities as well as for water operations.

    Many activities and operations are subject to permit, and may not commence until a permit has been issued by the competent authority. The permit for environmentally hazardous activities and/or water operations sets out the scope for the activity concerned. It must also state the conditions under which the activity may be carried out.

    The legal framework governing the permit regime, as well as supervision and sanctions, is described in this report. This will hopefully provide the reader with an overview of the whole system for environmental protection in Sweden.

  • Glimskär, Anders
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Kindström, Merit
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Björkén, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Lundin, Assar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 20192019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Artoch habitatdirektivet för år 2019. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitets¬uppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt.

    För hällmarkstorrängar är 2019 det femte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. För kalkhällmarks¬naturtyper presenteras även de resultat för Öland som ursprungligen ingick i uppdraget 2018, eftersom vi då valde att senarelägga inventeringen på grund av den extremt torra sommaren. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018 vid Nedre Dalälven, fortsatte under 2019 vid övriga Dalälven. Även 2018 och 2019 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräs¬marker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade oväntat liten, men både 2018 och 2019 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtyps¬uppdrag som redovisas i denna rapport

  • Haldén, Petter
    et al.
    Hushållsningssällskapet.
    Berg, Åke
    Utförare miljöövervakning, Forskningsinstitut, Centrum för biologisk mångfald, CBM.
    Sallmén, Niina
    Naturföretaget.
    Åtgärdsprogram för ortolansparv, 2017–2021: (Emberiza hortulana)2017Rapport (Fagfellevurdert)
    Abstract [sv]

    Ortolansparven (Emberiza hortulana) häckar i öppen terräng, vanligen i ettmosaikartat jordbrukslandskap med tillgång på solexponerade, vegetationsfattiga grus-, sand- eller jordytor, t.ex. trädor och körvägar, samt hävdade hagmarker, energiskogar, hällmarker och öppna diken. Förekomst av åkerholmar, spridda solitära träd, små dungar, alléer, luftledningar eller stora stenblock verkar attrahera de sjungande hanarna. De senaste decennierna har en allt större andel av de svenska ortolansparvarna funnits på hyggen i Norrland som ofta är markberedda.

    Vi vet av uppgifter från 1800-talet och stora delar av 1900-talet att ortolansparven haft en vidsträckt utbredning i Sverige. Arten häckade under en lång tid i alla landskap, dock endast tillfälligt på Öland och Gotland. Efter en långsiktig och fortgående kraftig tillbakagång har den försvunnit som regelbunden häckfågel från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Dalsland. Kraftiga minskningar har noterats de senaste decennierna i Mälardalen, t.ex. är minskningen i Uppland av storleksordningen 90−95 % under perioden 1980−2010. De tätaste populationerna finns för närvarande längs Norrlandskusten. En beräkning av landets totala bestånd anger drygt 3 700 par år 2012, med de flesta i Västerbotten (ca 1 800 par) och Norrbotten (ca 1 000 par).

    Ortolansparvens tillbakagång kan kopplas till rationaliseringar inom jordbruket. Igenväxning, skogsplantering och nedläggning av åkermark, användning av bekämpningsmedel, mer höstsådda grödor, färre betesdjur och färre småbiotoper har bidragit till den kraftiga minskningen.

    Ortolansparven jagas i Frankrike och omfattningen har tidvis varit mycket stor. Nya studier indikerar att de svenska ortolansparvarna övervintrar i Västafrika. Med tanke på att andelen återvändande fåglar är hög verkar det dock som att huvudorsakerna till artens tillbakagång får sökas i habitatförändringar i Sverige.

    Den högst prioriterade åtgärden i åtgärdsprogrammet är att skapa födosöksområden med bar jord. Vidare ska häckningsmiljöer restaureras och igenväxning av nuvarande lokaler motverkas. Målen ska uppnås genom uppsökande rådgivning till markägare, i huvudsak lantbrukare, där de får information om vilka åtgärder som ortolansparven gynnas av samt vilka ersättningsmöjligheter som lantbrukaren har via bl.a. landsbygdsprogrammet.

    I skogslandskapet är det viktigt för ortolansparven att en dialog förs med skogsbolag och andra markägare i områden med ortolansparvsrevir.

    De åtgärder som förutsätts finansieras av Naturvårdsverkets medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 1 700 000 kr under programmets giltighetsperiod 2017–2021.

  • Larsson, Karl-Johan
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Göteborgs universitet, GU.
    Vägvisare för en hållbar stadsutveckling: Innovativa spjutspetsexempel för olika funktioner i byggd miljö.2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Innovationer, ny teknik och nya systemlösningar behövs för att göra våra städer ekologiskt, socialt och ekonomiskt mer hållbara. Spetstekniker som IT, bio-, rymd- och nanoteknik och andra teknikområden med höga miljöprestanda och betydande innovationsgrad kan bidra till detta. Avancerade systemlösningar som kopplar ihop olika system, resursflöden eller platsens resurser med varandra kan också göra detta.

    Denna exempelsamling är en del av Naturvårdsverkets eget arbete med innovationsprojektet ”Den attraktiva kretsloppsstaden 2.0” och är avsedd att visa vad som redan finns världen över som kan bidra till att utveckla och genomföra detta koncept.

    Den har också syftet att vara inspirerande för sökande till Naturvårdsverkets stöd stadsinnovationer (www.naturvardsverket.se/stadsinnovationer). Naturvårdsverket fördelar på regeringens uppdrag, tillsammans med Boverket och Energimyndigheten, 68 miljoner kronor 2016–2019 till projektering, förstudier och annan planering som ökar användningen av spetstekniker och avancerade systemlösningar i stadsmiljöer. Rapportens exempel är byggnader, anläggningar, teknik- och systemlösningar som skulle kunna vara en grund för ansökningar till detta stöd, om de inte redan funnits.

    Att beskriva spjutspetsexempel och andra typer av goda exempel kan bidra till arbetet att nå miljömålen och Agenda 2030-målen genom att underlätta spridning av de urbana miljölösningar på framkant som finns idag, i Sverige och globalt. Goda resultat på hållbara innovationer, ny teknik och nya systemlösningar som tagits fram av företag, kommuner och andra aktörer är grunden för detta.

    Med spjutsspetsexempel menas i denna rapport någon teknik, systemlösning eller tjänst som finns i praktiken (alltså inte bara planer, koncept under utveckling eller forskningsresultat) i Sverige eller i andra länder. Sammantaget ska exemplen vara baserade på eller beröra samtliga aspekter eller varianter av spetstekniker och avancerade systemlösningar.

    Spetstekniker

    Med spetsteknik menar Naturvårdsverket en ny generation avancerad teknik med hög miljöprestanda och betydande innovationsgrad. Här har informationsteknologi (IT), bio-, rymd- och nanoteknik en särställning, eftersom de är breda och möjliggörande teknikområden som påverkar de flesta samhällsområden. I Naturvårdsverkets rapport Spetstekniker för miljömålen (2015) identifieras hållbar stadsutveckling som ett viktigt tillämpningsområde för spetstekniker.

    Avancerade systemlösningar

    Med avancerade systemlösningar menar Naturvårdsverket en integrering av tekniska eller andra delsystem i en stad så att betydande synergieffekter och miljönytta uppnås. Avancerade systemlösningar skapar effektivare användning av råvaror, insatsvaror, vatten och energi, vilket är positivt ur både ekonomiskt perspektiv och miljöperspektiv.

    Avancerade systemlösningar som skapas genom att befintliga system och tekniker kopplas ihop till mer helhetliga och hållbara lösningar för staden kan också bidra till detta. Resurser kan samutnyttjas eller återutnyttjas i nya sammanhang. Då skapas resurseffektivitet och en urban cirkulär ekonomi.

    Detta kan i praktiken ta sig många olika uttryck och utformas på olika systemnivåer. Exempel på systemnivåer är staden, stadsdelen, enskilda byggnader och infrastrukturanläggningar. Nya hållbara lösningar kan bygga på antingen befintlig teknik eller nya tekniker som integreras på nya innovativa sätt. Lokala förutsättningar och tillgången till lokala resurser är ofta avgörande för utformning och drift av avancerade systemlösningar.

    Många aspekter av urban hållbarhet

    Alla aspekter av stadens hållbarhet vilket vi avser att illustrera genom de valda exemplen, t.ex. av innovativa lösningar och miljötekniska tillämpningar av hög kvalitet som minskar användningen av miljö- och hälsofarliga ämnen, ökar användningen av förnybara material och förnybar energi och ger effektivare logistik vid byggprocessen. Andra områden är kretsloppsanpassade försörjningssystem för resurseffektivitet och en cirkulär ekonomi samt lösningar för en förbättrad boendemiljö genom minskade bullernivåer och bättre inomhusmiljö. För den hållbara staden är det också viktigt att uppmärksamma hur natur och ekosystemtjänster kan användas på innovativa sätt och ge tekniska och andra nyttor. Ett viktigt undantag i urvalet av exempel är att vi inte här tar upp transporter, mobilitet och tillförsel av extern producerad energi. Dessa är naturligtvis viktiga aspekter för hållbara städer, men har valts bort just för denna rapport för att inte gör den alltför omfångsrik.

    Det finns en mängd olika sätt att kategorisera spjutspetsexempel för urban hållbarhet. I denna rapport har vi valt att inte ta vår utgångspunkt i vilken teknik eller systemlösning som åstadkommer en miljömässig eller andra slag av hållbarhet. Istället har vi valt att använda tillämpningsområdet i staden i vid mening som indelningsgrund för exemplen.

    Spjutspetsexempel som norm?

    Naturvårdsverket menar att även om dessa exempel representerar fronten när det gäller innovations- och miljöaspekter, så är de inte att anse som varken föreskrivande eller uttömmande inom sina respektive områden.

    De är inte föreskrivande i den meningen att Naturvårdsverket menar att de enskilda exemplen ska vara normgivande för utvecklingen, och med nödvändighet är de absolut allra mest miljövänliga, innovativa eller kostnadseffektiva tillämpningar inom sitt område, utan att de är just goda spjutspetsexempel på vad som är möjligt och som nu finns, i Sverige eller i andra länder.

    De är naturligtvis inte heller uttömmande inom sina respektive områden. Det är vår förhoppning att innehållet i denna rapport kan vidareutvecklas genom att det uppdateras med fler spjutsspetsexempel som visar upp lösningar och systemtänkande hos de städer, företag och andra aktörer som ligger längst fram i utvecklingen av urban hållbarhet.

  • Rovdjursinventering, järv 20172017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Totalt hittades 137 järvföryngringar i Skandinavien, varav 97 av dessa återfanns i Sverige respektive 40 i Norge. Sammanfattningsvis har ett högre antal föryngringar hittats i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Dalarna, och Värmlands län, vilket motsvarar en ökning i sex av sju län i Sverige. Baserat på de antal föryngringar som hittats 2015–2017 beräknas den skandinaviska populationen 2017 till 846 vuxna järvar som är ett år eller äldre (95 % CI = 710–1067), varav cirka 522 (409-696) i Sverige vilket är oförändrat jämfört med fjolårets populationsuppskattning för Skandinavien som helhet. Den svenska delen visar på en ökning på 5 procent medan den norska delen av populationen tvärtemot visar på en minskning på 7 procent jämfört med 2016.

    Att jämföra inventeringsresultat från ett år till ett annat bör göras med försiktighet, eftersom inventeringen kan påverkas av flera olika faktorer, som till exempel bristen på spårsnö.

    Förändring i antalet järvar kan även påverkas av andra faktorer, såsom järvarnas benägenhet att stanna kvar i sina hemregioner samt att järvhonor som får ungar varierar mellan åren. Enstaka år kan en stor andel av de vuxna honorna få ungar medan det under andra år är en mindre andel som lyckas, andra viktiga faktorer som påverkar är födotillgång, ålderssammansättning, naturlig dödlighet samt effekten av olika former av jakt.

  • Research in support of Air Pollution Policies: Results from the first phase of the Swedish Clean Air and Climate Research programme Final report2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The overall objective of the Swedish Clean Air and Climate Research Programme (SCAC) financed by the Swedish Environment Protection Agency (SEPA) is “To develop and improve the scientific basis for air pollution policies on national and international scales”. The present report summarizes the key findings of the Phase 1 of the programme (November 2013 – March 2017).

    The program has been successful in generation new knowledge in several areas for direct importance for both national and international policy. The international part covers results to be implemented within the CLRTAP, the EU and the Arctic Council. Some of the key findings are listed below:

    • A Scandinavian version of the GAINS model was developed, by which it is possible to optimize costs for air pollution measures with respect to the main pollutants and SLCPs. (WP1)

    • The choice of climate metric shows surprisingly little impact on the relative cost effectiveness of SLCP abatement measures in Sweden, even if including variation in climate metric values for the SLCPs. (WP1)

    • Current and future needs for national emission projections and scenarios were analysed as well as roles and responsibilities in the present system. Based on the analysis needs for changes have been identified. (WP2)

    • Systematic sensitivity analysis could improve the understanding and quantification of projections and it was shown how sensitivity analyses in emission projections and scenarios could be undertaken, taking different objectives into account. (WP2)

    • High-resolution dispersion models were developed for the three urban domains Göteborg, Stockholm and Umeå with respect to the most important source categories of particle emissions; traffic exhaust, road

    traffic non-exhaust, residential wood combustion, shipping and other activities. (WP3)

    • A new methodology was developed to calculate highly resolved (time and space) ozone concentrations without the need to use advanced photochemical modelling. The method was used to assess impact of ozone on pregnancy outcomes. (WP3)

    • Exposure data for 1990–2011 on PM10, PM2.5 and BC for the three urban areas were applied to several cohorts, and dose response-functions were calculated for cardiovascular disease, lung function as well as pregnancy outcomes. The most consistent evidence for cardiovascular effects was observed for BC and stroke with a hazard ratio of 1.14 per μg m–3. For lung function, data from Gothenburg showed small but statistically significant reductions related to all three types of particles from road traffic. In a study in Stockholm it was also shown that exhaust particle exposure was associated with small birth weight; the odds ratio increase during the first trimester was 1.09 per 200 ng m–3. (WP3)

    • Model calculations show that emission changes in Europe affect Arctic climate. Model simulations indicate that the Arctic has warmed by 0.5 K since 1980’s due to sulphur emission reductions over Europe. Further, by 2050, a reduction of global aerosol emissions from fossil fuels could lead to a global and Arctic warming of 0.3 K and 0.8 K respectively, compared to 2005. (WP4)

    • The contribution from different sectors and pollutants to Arctic temperature change has been studied by using the RTP concept. However, analyses of robustness of the concept show less agreement for the Arctic, an issue to be further investigated. (WP4)

    • Future ozone impacts on human health and ecosystems will depend more on chronic exposure to medium rather than high peak concentrations. (WP4)

    • In order to evaluate ozone effects on tree growth and carbon sequestration, a database on annual stem growth has been established for Norway spruce, Scots pine and European beech at 25 different forest observation sites in southern part of Sweden. Statistical analysis of the data is presently ongoing. (WP4)

    • The present understanding of dynamic effects to ecosystems from nitrogen deposition was evaluated through an international workshop. (WP4)

  • Fördjupad analys av svensk klimatstatistik 20172017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Sveriges utsläpp av växthusgaser fortsätter minskar – men snabbare takt behövs för att nå målen

    Utsläppen av växthusgaser inom Sveriges gränser (så kallade territoriella utsläpp)var 52,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2016. Jämfört med 2015 är det en minskning med 1,6 procent. Det sammantagna upptaget i skog och mark är fortsatt oförändrat på en hög nivå. de territoriella utsläppen har minskat med 26 procent mellan 1990 och 2016. Minskningstakten har i genomsnitt varit strax över 1 procent per år sedan 1990 och strax över 2 procent per år sedan 2005. För att nåklimatmålet om nettonollutsläpp år 2045 behöver en minskningstakt om i snitt 5–8procent per år uppnås. I målet omfattas både utsläppen inom EU:s handelssystem för utsläppsrätter och de utsläpp inom den icke-handlande sektorn som regleras nationellt.

    Utsläppen i den icke-handlande sektorn (de utsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter) var 32,6 miljoner ton år 2016. Jämfört med 2015 är det en minskning med 4,1 procent. Utsläppen var därmed cirka 30 procent lägre jämfört med 1990. Utsläppen ska enligt etappmålen minska med 40 procent, 63 procent och 75 procent jämfört med 1990 till 2020, 2030 respektive 2040. Utsläppen har minskat med omkring 2 procent per år i genomsnitt sedan 2005. För att nå etappmålen för 2030 och 2040 så behöver minskningstakten öka till i snitt 3–4,5 procent per år.

    Inrikes transporter (exkl. inrikes flyg som täcks av EU:s handelssystem för utsläppsrätter) står för hälften av utsläppen i den icke-handlande sektorn. Inrikes transporter har ett separat etappmål om att minska utsläppen med 30 procent till2030 jämfört med 2010. Utsläppen från inrikes transporter (exkl. inrikes flyg) hade minskat med 18 procent år 2016 jämfört med 2010. Jämfört med 2015 minskade utsläppen med 5,9 procent. Minskningen sedan 2010 motsvarar en genomsnittlig takt om 3 procent per år. För att nå etappmålet för sektorn så behöver minskningstakten öka till över 7 procent per år.

    Beslutade och planerade styrmedel kan bidra väsentligt till att snabba på minskningstakten men ytterligare åtgärder är nödvändiga för att nå klimatmålen (läs mer i Naturvårdsverket, 2017. Med de nya svenska klimatmålen i sikte).

    Biobränslen, effektiv energianvändning och växande tjänstesektor förklarar utvecklingen

    Utsläppsminskningarna i Sverige har skett parallellt med en stark ekonomisk tillväxt, med undantag för den globala ekonomiska krisen år 2009, samt en växande befolkning. Den huvudsakliga utsläppsminskningen har skett under de senaste 10 åren. I många fall har utsläppen minskat till följd av åtgärder och styrmedel som införts tidigare, såsom investeringar i infrastruktur för fjärrvärme och skatter på energi och koldioxidutsläpp.

    De största bidragen till utsläppsminskningarna sedan 1990 kommer från uppvärmning av bostäder och lokaler samt, under senare år, industrin. De främsta åtgärderna som har bidragit till detta är utbyggnaden av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme, samt hög användning av biobränslen inom industrin. Effektivare bilar och ökad användning av biobränslen har bidragit till minskade utsläppen från inrikes transporter. Även inom el- och fjärrvärmeproduktion har ökad användning av biobränslen bidragit till minskade utsläpp tillsammans med ökad förbränning av avfall. Utsläppen från avfallsbehandling har minskat till följd av mindre deponering. Den ökade användningen av biobränslen har kunnat ske utan att påverka det sammantagna upptaget av koldioxid på skogsmark, som ligger på samma nivå 2016 som 1990.

    En dekomponeringsanalys för 2008–2015 visar att olika faktorer påverkarutsläppen på olika vis. Den starka ekonomiska tillväxten har haft en ökande effekt på utsläppen medan andra faktorer har haft en minskande effekt. Det största bidraget till utsläppsminskningen under perioden uppskattas ha varit övergången från fossila bränslen till biobränslen (inom exempelvis pappers- och massaindustrin samt inom el- och fjärrvärmeproduktionen).

    Det näst största bidraget kommer från en växande tjänstesektor inom den svenska ekonomin. De huvudsakliga bidragen till utsläppsminskningen har skett under de senaste 10 åren. I många fall har utsläppen minskat till följd av åtgärder och styrmedel som införts tidigare, såsom investeringar i infrastruktur för fjärrvärme och skatter på energi och koldioxidutsläpp.

    Under perioden har den ekonomiska tillväxten stagnerat inom tillverkningsindustrin, som i många fall är förknippad med hög utsläppsintensitet. Samtidigt har den ekonomiska tillväxten inom tjänster varit stark och sammantaget har det lett till en förändrad struktur av den svenska ekonomin. Även en effektivare användning av energi uppskattas ha bidragit.

    Utsläpp till följd av svensk konsumtion fortsatt höga

    Ett kompletterande sätt att mäta Sveriges utsläpp är att utgå ifrån Sveriges konsumtion av varor och tjänster oavsett produktionsland. De konsumtionsbaserade utsläppen har varierat något mellan åren, med en genomsnittlig nivå på omkring 100 miljoner ton. De konsumtionsbaserade utsläppen 2015 var cirka 11 ton per person, att jämföra med 5,3 ton per person räknat på de territoriella utsläppen. För att uppnå generationsmålet och Parisavtalets mål behöver de globala utsläppen ner till så långt under två ton per person och år som möjligt till 2050 (UN Environment (UNEP), 2017. The Emissions Gap Report 2017).

    Fördelningen mellan utsläpp som skett inhemskt och i andra länder har dock förändrats över tid. De inhemska utsläppen till följd av svensk konsumtion har minskat med omkring 30 procent sedan 1993. En stor del av utsläppsminskningen har skett i sektorer som inte påverkas av import, såsom uppvärmning och avfallshantering. Utsläppen i andra länder till följd av import för svensk konsumtion har ökat med omkring 50 procent sedan 1993.

    Utsläpp som förknippas med svensk konsumtion men som sker i andra länder är baserade på en förenklad ekonomisk modell vilket gör uppskattningarna osäkra. Beräkningarna riskerar att felskatta utsläppen för produkter och tjänster vars utsläpp inte styrs av ett lands utsläppsintensitet såsom kött, material med stora processutsläpp samt flygresor. Därför bör trender och absoluta nivåer av utsläpp i andra länder tolkas med försiktighet.

    Olika sätt att beräkna utsläppen från utrikes transporter – men utsläppen ökar

    De utsläpp som utrikes transporter via sjöfart och flyg ger upphov till omfattas inte av nationella klimatmål eller internationella klimatåtaganden.

    Utsläpp från internationell bunkring motsvarar de utsläpp som fartyg och flygplan som har tankat i Sverige släpper ut på väg till en destination utanför Sveriges gränser. Dessa utsläpp var 9,4 miljoner ton 2016 vilket är 160 procent högre 2016 jämfört med 1990 men följer inte trenden i det utrikes transportarbetet utan avspeglar snarare hur marknaden för sjöfartsbränslen utvecklats i Östersjön och Nordsjön. Den internationella bunkringen är alltså inte ett mått som går att använda för att följa utsläppsutveckling från de svenska gods- och persontransporter som görs internationellt.

    Kompletterande indikatorer visar att klimatpåverkan från utrikes personflyg är omkring 11 miljoner ton, baserat på antalet flygresor samt resvaneundersökningar (Kamb et al., 2016. Klimatpåverkan från svenska befolkningens internationella flygresor). Det motsvarar hela den svenska personbilstrafikens utsläpp, och kan sättas i relation till de 2 miljoner ton som internationell bunkring av flygbränsle ger upphov till.

  • Alopaeus, Tea
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Boström, Björn
    Naturvårdsverket.
    Björsell, Mats
    Naturvårdsverket.
    Boije, Martin
    Naturvårdsverket.
    Dickinson, Joanna
    Naturvårdsverket.
    Henning, Dag
    Naturvårdsverket.
    Engström Stenson, Daniel
    Naturvårdsverket.
    Jernbäcker, Eva
    Naturvårdsverket.
    Morel, Julien
    Naturvårdsverket.
    Münnich Vass, Miriam
    Naturvårdsverket.
    Stigzelius, Karl-Anders
    Naturvårdsverket.
    Svensson, Ulrika
    Naturvårdsverket.
    Wollin, Per
    Naturvårdsverket.
    Med de nya svenska klimatmålen i sikte: Gapanalys samt strategier och förutsättningar för att nå etappmålen 2030 med utblick mot 20452017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under våren 2017 presenterade Naturvårdsverket scenarier för hur växthusgasutsläppen i Sverige skulle kunna utvecklas till 2035. Sedan Naturvårdsverket presenterade scenarierna har ett nytt klimatpolitiskt ramverk för Sverige beslutats av riksdagen med nya klimatmål till 2030, 2040 och 2045. Regeringen har även presenterat ett antal nya styrmedel i budgetpropositionen.

    Naturvårdsverket ska inom miljömålssystemet löpande och strategiskt analysera och utvärdera styrmedel och åtgärder. Naturvårdsverket har mellan maj och november 2017 gjort en första uppföljning mot de nya klimatmålen. I denna rapport presenteras hur beslutade och planerade styrmedel kan komma att falla ut givet olika antagande. En översiktlig analys av styrmedel görs också.

    Arbetsgruppens sammansättning har varierat över tid. Sammantaget har följande personer på Naturvårdsverket deltagit i arbetsgruppen: Tea Alopaeus (projektledare), Björn Boström, Mats Björsell, Martin Boije, Joanna Dickinson, Dag Henning, Daniel Engström Stenson, Eva Jernbäcker (projektledare till september), Julien Morel, Miriam Münnich Vass, Karl-Anders Stigzelius, Ulrika Svensson, Per Wollin.

    Stockholm 29 november 2017

    Björn Risinger

    Generaldirektör

  • Staafjord, Tomas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västerbotten.
    Henriksson, Stefan
    Naturvårdsverket.
    Skötselplan för Björnlandets nationalpark2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Bjornlandets nationalpark bildades 1991 och utvidgades 2017. Utvidgningen som innebar att nationalparken blev ungefar dubbelt sa stor, omfattade skogsomraden bade oster, soder och vaster om den ursprungliga nationalparken. Bjornlandets nationalpark utgor numera ett storre bergsmassiv med en dramatisk dalgang i mitten.

    Bjornlandet gor skal for att kallas 1000-araskogen. Nationalparkens skogar har strukturer och en brandhistoria som ger en sallsynt inblick i hur skogarna kunde se ut i norra Sveriges inland fore skogsbrukets tid. Den nya skotselplanen innebar att brand ater infors i nagra omraden i delar av nationalparken.

    Stora satsningar har gjorts pa friluftslivet med upprustning av den befintliga entren vid Angsjon och ytterligare en entre i den utvidgade delen i Haggsjo. Ett omfattande ledsystem har byggts upp som tillsammans med tva overnattningskojor gor Bjornlandet till ett fantastiskt besoksmal med mojlighet att uppleva ett spannande och omvaxlande skogslandskap.

    Enligt nationalparksforordningen ska nationalparker vardas och forvaltas i enlighet med de syften for vilka de har bildats. Nationalparkens syfte och foreskrifter ar styrande for forvaltningen. Skotselplanen anger narmare hur nationalparken ska vardas och forvaltas. Skotselplanen ar forvaltningens verktyg for att lyckas med sitt uppdrag att forvalta ett av Sveriges finaste naturomraden, en av Sveriges nationalparker.

    Arbetet med att ta fram denna skotselplan har pagatt parallellt med utvidgningsprocessen. Tomas Staafjord, Lansstyrelsen i Vasterbotten och Stefan Henriksson, Naturvardsverket, har haft huvudansvaret for framtagandet av skotselplanen.

  • Sabelström, Helena
    et al.
    Naturvårdsverket.
    Boberg, Pelle
    Naturvårdsverket.
    Genberg, Johan
    Naturvårdsverket.
    Klintwall, Lars
    Kyrklund, Titus
    Naturvårdsverket.
    Luft & miljö 2017 Barns hälsa2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Barn ar sarskilt utsatta for luftfororeningar, dels genom sin fysik, men aven genom sina dagliga rorelsemonster. Manga barn vaxer idag upp i miljoer dar dalig luftkvalitet kan paverka deras framtida halsa. For att vi ska kunna skapa en luftmiljo som ar bra for barns halsoutveckling, behover vi tanka pa hur vi utformar stader och narmiljo och vi behover kunskap om hur barn paverkas av den luftkvalitet som omger dem. Idag behover vi aven ta hansyn till de konsekvenser som klimatforandringarna for med sig och som paverkar barns fysiska och psykiska halsa.

    Overvakning av luftkvalitet ar viktig i bade tatorten och pa landsbygden for att vi ska kunna folja hur halterna av luftfororeningar utvecklas, bade over tid och hur de varierar i olika miljoer. Forskare kombinerar uppgifter om barns halsa med luftkvalitetsdata vid relevanta platser och kan pa sa vis se vilken paverkan luftfororeningarna har.

    Den har skriften har tagits fram inom ramen for Naturvardsverkets arbete med nationell miljoovervakning, och ar fylld med innehall dels av dem som utfor overvakningen, men aven av forskare vid universitet och hogskolor, myndigheter och andra aktorer. Skriften ar tankt att vara ett inspirationsdokument for handlaggare pa kommuner och lansstyrelser som arbetar med miljo- och planeringsfragor med koppling till barn och deras halsa samt for politiker. Med ett barnperspektiv vid planering och beslut hoppas vi att samhallet banar vagen for en framtid med battre luft for alla.

    Lat er inspireras och verka for en battre luftmiljo for barn!

  • Zamaratskaia, Galia
    et al.
    Lignell, Sanna
    Bjermo, Helena
    Contaminants in blood and urine from adolescents in Sweden: Results from the national dietary survey Riksmaten Adolescents 2016–17 2020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanfattar vi biomonitoreringen av kemiska föroreningar i blod och urin från deltagarna i matvaneundersökningen Riksmaten ungdom 201617. Data från matvaneundersökningar som denna utgör en viktig vetenskaplig grund för Livsmedelsverkets risk- och nyttovärderingar. De är också viktiga när vi arbetar med riskhantering som kostråd, livsmedelskontroll och livsmedelslagstiftning.

    Riksmaten ungdom 201617 är en nationell tvärsnittsstudie där Livsmedelsverket undersökt matvanorna hos barn och ungdomar i årskurserna 5 och 8 samt andra året på gymnasiet (dvs. i åldrarna 1112, 1415 respektive 1718 år). Vi bjöd in representativa skolor över hela Sverige för att delta. Samtliga elever i en till två klasser vid de deltagande skolorna tillfrågades. I den här rapporten ingår den delgrupp av deltagare i Riksmaten ungdom 2016–17 där blod- och urinprover samlades in. Vi rekryterade elever från skolorna mellan september 2016 och maj 2017. Av de 259 skolor som blev inbjudna för blod- och urinprovtagning deltog 62 (24 procent). Vid dessa skolor deltog 1 305 av de 2 377 tillfrågade eleverna, varav 1 105 elever (46 procent) både gav fullständig information om matvanor och lämnade blod- och urinprover. 56 procent av deltagarna var flickor. 30 procent gick i årskurs 5, 37 procent i årskurs 8 och 32 procent i årskurs 2 på gymnasiet. Skolorna fanns i regionerna för Sveriges sju arbets- och miljömedicinska enheter (Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Umeå, Uppsala och Örebro).

    I de blod- och urinprover som vi samlade in undersöktes ett brett spektrum av kemiska föroreningar: ämnen som inte längre är godkända för användning men ännu finns i miljön, ämnen som fortfarande produceras och används samt naturligt förekommande metaller. Vi analyserade följande grupper av substanser: klorerade och bromerade persistenta organiska föroreningar, högfluorerade ämnen, metaller, ftalatmetaboliter och flera fenolära ämnen (bl.a. bisfenoler och metaboliter av några bekämpningsmedel).

    Analysen av klorerade organiska föroreningar i serum visade att halterna var högst av DDT-metaboliten DDE, följt av PCB-153, hexaklorbensen (HCB), PCB-138 och PCB-180. Av den totala halten PCB utgjorde PCB-153, PCB-138 och PCB-180 ca 70 procent. Pojkarna i undersökningen hade högre halter än flickorna av de flesta klorerade föreningar. Halterna av DDE och vissa typer av PCB var dessutom högre bland de äldre deltagarna.

    Av de högfluorerade ämnena uppmätte vi högst serumhalter av PFOS och PFOA. De högsta halterna fanns hos ungdomar från Ronneby kommun (region Lund), där dricksvattnet tidigare varit kraftigt förorenat av dessa ämnen. Ämnena PFNA, PFHxS och PFOS fanns i högre halter hos pojkar än hos flickor.

    Nästan alla deltagare hade mätbara halter i blodet av kadmium, kvicksilver, bly, krom, mangan, kobolt och nickel. Aluminium kunde mätas i serum hos hälften av deltagarna. Hos pojkar fanns högre halter av kvicksilver och bly, medan halterna av kadmium var högre hos flickor.

    Hos 123 av deltagarna undersökte vi om det fanns arsenik i urinen. Alla prover hade mätbara halter av oorganisk arsenik eller minst en av de två analyserade organiska metaboliterna (monometylarsenik ochdimetylarsenik). Högst var halten av dimetylarsenik. Pojkar hade högre totalhalter av arsenik än flickor.

    Vi analyserade även en rad ftalatmetaboliter och fenolära ämnen i urin från deltagarna. Nästan alla (94100 procent) hade mätbara halter av ftalatmetaboliter och metaboliter till DiNCH (mjukgörare som används som ersättare till ftalater) i urinen. Högst halter fanns av monobutylftalat (MnBP), följt av monoetylftalat (MEP). Fenolära ämnen som kunde mätas i de flesta urinprover (mer än 90 procent) var bisfenol A och S, difenylfosfat (DPP, metabolit till ett fosforbaserat flamskyddsmedel), trikloropyridinol (metabolit till insekticiden klorpyrifos) och 3-fenoxybensoesyra (metabolit till pyretroider, en grupp bekämpningsmedel). Triklosan var mätbart hos 81 procent av deltagarna. Halterna av ftalatmetaboliter, DPP och bisfenol S var något högre hos flickor än hos pojkar. De ftalatmetaboliter och fenolära ämnen som undersöktes är kortlivade och försvinner snabbt ur kroppen. Att de ändå kunde mätas i urin tyder på en kontinuerlig exponering.

    Sammanfattningsvis kunde vi mäta föroreningar ur alla undersökta substansgrupper hos de flesta deltagare i Riksmaten ungdom 2016–17. Nivåerna var generellt jämförbara med nivåerna i andra studier och inom de intervall som kunde förväntas. Vi såg vissa köns- och åldersrelaterade skillnader i halter. Detta tyder på att det kan finnas skillnader i exponering, upptag eller eliminering mellan kön och åldersgrupper. Deltagarna var dock i olika tillväxtfaser och stadier av puberteten.

    Att göra en fullständig värdering av riskerna med de halter som uppmätts ligger utanför syftet med denna rapport. För några substanser finns det dock föreslagna halter i människokroppen under vilka det är osannolikt med negativa hälsoeffekter. Detta gäller vissa PCB-varianter, PFOS, PFOA, kvicksilver, bly, några ftalat- och DiNCH-metaboliter, bisfenol A samt triklosan. Våra resultat visar att de flesta svenska ungdomar har halter i sina kroppar som utifrån nuvarande kunskap sannolikt inte utgör någon risk för hälsan. Vissa individer hade emellertid högre halter av PFOS eller bly. Detta gällde framför allt bly. Där hade 7 procent av deltagarna blodhalter över Efsas referenspunkt för ökad risk för kronisk njursjukdom hos vuxna och 13 procent hade halter över referenspunkten för påverkan på hjärnans utveckling hos foster och små barn. Detta understryker vikten av att ytterligare minska exponeringen för bly från alla källor. Vi kan heller inte utesluta att det finns grupper i Sverige med högre exponering för kemiska föroreningar än deltagarna i Riksmaten ungdom 201617.

    Halterna av föroreningar varierade mycket mellan de som deltog i undersökningen. För att kunna bedöma och hantera risker är det viktigt att undersöka möjliga orsaker till dessa variationer. Därför kommer Livsmedelsverket att fortsätta utvärdera data från Riksmaten ungdom 201617. Detta kommer vi att göra genom att studera samband mellan halter av kemiska föroreningar och faktorer som kost, sociodemografi och livsstil.

  • Miaz, Luc T
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Plassmann, Merle M
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Gyllenhammar, Irina
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Bignert, Anders
    Sandblom, Oskar
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Lignell, Sanna
    Utförare miljöövervakning, Myndigheter, Livsmedelsverket, SLV.
    Glynn, Anders
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
    Benskin, Jonathan P
    Utförare miljöövervakning, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Temporal trends of suspect and target per/polyfluoroalkyl substances (PFASs), Extractable organic fluorine (EOF) and total fluorine (TF) in pooled serum from first-time mothers in Uppsala 1996-20172020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    A combined method for quantitative, suspect, and non-target screening of per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) was developed using ultra-high pressure liquid chromatography-ultra-high resolution (Orbitrap) mass spectrometry. The method was applied together with measurements of total- and extractable organofluorine (TF and EOF, respectively), to pooled serum samples from 1996–2017 from first-time mothers living in the county of Uppsala, Sweden, some of which were exposed to drinking water contaminated with perfluorohexane sulfonate (PFHxS) and other PFASs until mid-2012. Declining trends were observed for all target PFASs as well as TF, with homologue-dependent differences in year of onset of decline. Only 33% of samples displayed detectable EOF, and amongst these samples the percentage of EOF explained by target PFASs declined significantly (−3.5% per year) over the entire study period. This finding corroborates prior observations in Germany after the year 2000, and may reflect increasing exposure to novel PFASs which have not yet been identified. Non-target time trend screening revealed 3 unidentified features with time trends matching PFHxS (Spearman’s ρ > 0.5). These features require further investigation, but may represent contaminants which co-occurred with PFHxS in the contaminated drinking water.

  • Edlund, Jonas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Östergötland. Litoralis Natur AB.
    Siljeholm, Eva
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Östergötland. Zostera.
    Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård 20192019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Rapporten redovisar resultaten från transektinventeringar av undervattensvegetation på bottnar iÖstergötland skärgård sensommaren 2019. Inventeringen utgör det trettonde året i det regionalamiljöövervakningsprogrammet för grunda vegetationsklädda havsbottnar och har utförts av JonasEdlund (Litoralis Natur AB) och Eva Siljeholm (Zostera) på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland. Arbetet har finansierats av Länsstyrelsen med stöd av Motala ströms vattenvårdsförbund ochNorrköpings kommun.

    Övervakningsprogrammet består av elva stationer. Varje station utgörs i sin tur av tre transekter.Under 2019 inventerades tre stationer, det vill säga nio transekter. En av stationerna är referens sombesöks årligen medan övriga inventeras vart tredje år. Följande stationer inventerades detta år:

    • Bosöfjärden
    • Hesselöfjärden (referens)
    • Kvädöfjärden

    Inventeringen följer den nationella metoden för miljöövervakning av undervattensvegetation påostkustens grunda bottnar. Metoden innebär att transekterna dykinventeras från den djupastepunkten upp till ytan vid strandkanten.

    För varje station har ekologisk status beräknats. Klassningen bygger på djuputbredningen hos ettantal referensarter, i första hand blåstång, ishavstofs, kräkel och rödblad. Utifrån de största djupenarterna hittas på inom respektive transekt beräknas ett EK-värde, varifrån stationens ekologiskastatus bestäms.

    Resultaten visar att stationerna Bosöfjärden, Hesselöfjärden och Kvädöfjärden har en hög ekologiskstatus avseende makrofyter. Detta bekräftar bilden från tidigare år med ett generellt sett gotttillstånd inom de vegetationsklädda hårdbottnarna i skärgårdsområdet. Mindre förändringar av EKvärdethar skett inom samtliga stationer, men samtliga bibehåller tidigare statusklassning.

  • Wengström, Niklas
    et al.
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Företag, EnviroPlanning AB.
    Gudmundson, Amanda
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Företag, EnviroPlanning AB.
    Andersson, Johan
    Utförare miljöövervakning, Länsstyrelser, lst, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Utförare miljöövervakning, Företag, EnviroPlanning AB.
    Flodpärlmusslans status i Västra Götalands län: Inventering av 12 musselvattendrag 20192020Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under sommaren 2019 har EnviroPlanning och Sportfiskarna, på uppdrag av Länsstyrelsen Västra Götalands län, inventerat flodpärlmussla i Bratteforsån, Gärebäcken, Hedån, Kolarebäcken, Kullabäcken, Lysjöån, Nordsjöbäcken (Önnarp), Roasjöbäcken, Solbergsån, Teåkersälven, Tidan mellan Strängseredssjön och Jogen och sträckan mellan Vållern och Brängen. Syftet med övervakningen är att följa status och trender för de ingående vattendragen med avseende på flodpärlmussla och jämföra resultaten med tidigare inventeringar.