Publications
6 - 10 of 10
rss atomLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Lundh, Thomas
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Assarsson, Eva
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Broberg, Karin
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Tidstrender för bly, kadmium och kvicksilver: – en uppdatering 20192020Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Exponering för låga halter av bly, kadmium och kvicksilver kan ge skador på nervsystemet, benskörhet, ökad risk för frakturer samt hjärtkärlsjukdom. På uppdrag av Naturvårdsverket har vi genomfört en studie med syfte att kartlägga tidstrender för dessa metaller i blod hos barn i Landskrona. Vi har även analyserat antimon i urin.

    Mellan åren 2013 och 2019 togs det blodprov på cirka 100 unika barn per år. Åren 2017 och 2019 kompletterades provtagningen med ett urinprov för att mäta antimon. Halterna av bly i blod har sjunkit mellan 2013 och 2017 till 7,8 μg/L (geometriskt medelvärde) men inte ytterligare år 2019. Kadmiumhalten i blod var relativt konstant - runt 0,09 μg/L - under 2013-2019. Halterna av kvicksilver i blod sjönk 2015 och 2017 men ökade 2019 till 1,3 μg/L. Halterna av antimon i urin var låga - mestadels under detektionsgränsen 0,05 μg/L - både 2017 och 2019.

    Jämfört med andra delar av Europa är halten av bly i barnen från Landskrona ungefär lika hög men på en nivå som kan ge effekter på kognitiva funktioner. Halten av kadmium är låg i jämförelse men ändå på en nivå som kan tänkas leda till toxiska effekter på lång sikt. Kvicksilverhalten är jämförelsevis högre men inte på en nivå som kan förväntas ge toxiska effekter. De uppmätta halterna av antimon i urin är låga. Bidraget av antimon från barnens konsumtion av dryck från PET-flaskor är liten.

    Resultaten tyder på att minskningen av bly-halter i blod har avtagit, kadmium-halterna är oförändrade och att kvicksilver-halterna i blod eventuellt ökar. Fortsatt uppföljning av halterna av metallerna bly, kadmium och kvicksilver hos barn i Landskrona rekommenderas.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Kommunal avfallsplanering: vägledning om kommunala avfallsplaner om förebyggande och hantering av avfall2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Detta är en vägledning till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2017:2) om kommunala avfallsplaner om förebyggande och hantering av avfall. Vägledningen innehåller också information om olika aspekter att ta hänsyn till vid framtagandet av en kommunal avfallsplan. Vidare finns en beskrivning av de regler som styr avfallsplaneringen.

    Huvudmålgrupp är kommunerna, som är ansvariga för att ta fram den kommunalaavfallsplanen. En annan målgrupp är länsstyrelsernasom har en viktig roll i denkommunala avfallsplaneringen. Länsstyrelsenska bland annat sammanställakommunernas planer och bör delta vid samråd samt ges möjlighet att yttra sig angående behovsbedömningen enligt kriterierna i bilaga 4 i förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.

    Med de nya föreskrifterna och vägledningen vill Naturvårdsverket att kommunerna ska lägga mer fokus på avfallsförebyggande åtgärder, vilket bland annat framgår av den ändrade rubriken till föreskrifterna. Även ordningen på paragraferna är ändrad så att krav på mål och åtgärder kommer först. Detta för att visa att det viktiga med planerna är att redovisa vad som behöver hända med avfallsarbetet i kommunen, inte att beskriva nuläget. Vidare lägger de nya föreskrifterna och vägledningen stor vikt på samverkan inom kommunen, såväl som med andra aktörer i arbetet med att ta fram planen. En större samverkan under hela processen med att ta fram ny eller reviderad avfallsplan höjer kvaliteten och ökar förankringsgraden av planen liksom sannolikheten att åtgärderna i avfallsplanen kommer att genomföras.

    Andra viktiga förändringar är att:

    􀁸 Avfallsplanens syfte ska beskrivas.

    􀁸 Mål och åtgärder ska utgå från de nationella miljökvalitetsmålen, etappmålen samt andra relevanta mål, strategier och planer.

    􀁸 Mål och åtgärder för att förebygga och begränsa nedskräpning har tillkommit.

    􀁸 Kommunerna ska redovisa de styrmedel man planerar att använda för att implementera mål och åtgärder i kommunens avfallsplan.

    􀁸 Begreppet hushållsavfall har ersatts av begreppet avfall som kommunen ansvarar för, vilket tydliggör att kommunen ansvarar för både hushållsavfall och avfall som uppkommer i kommunens egna verksamheter. Skälet är att kommunen bör föregå med gott exempel och ta fram mål och åtgärder för att förebygga och minska avfallets mängd från egna verksamheter.

    􀁸 Tydligare koppling mellan fysisk planering och avfallsplanering.

    När det gäller nulägesbeskrivningen, som många kommuner upplevt som tids- och resurskrävande, innehåller de nya föreskrifterna mindre krav på vilka uppgifter som ska redovisas. Kommunen får i större utsträckning avgöra vilka uppgifter sombehövs. Motivet är att avfallsplanen bör fokusera på mål och åtgärder och inte handla så mycket om att beskriva nuläget.

    Slutligen har kraven på vilka uppgifter om planen som kommunerna ska lämna till länsstyrelsen ändrats. Istället för att redovisa uppgifter om avfallsmängder ska kommunen bland annat redovisa uppgifter om mål, åtgärder och styrmedel. Det är viktigt för att länsstyrelsen ska kunna följa upp om de kommunala avfallsplanerna innehåller mål och åtgärder, i enlighet med de nationella miljökvalitetsmålen, etappmålen samt andra relevanta mål, strategier och planer. Även de uppgifter om avfallsplanerna som länsstyrelsen ska sammanställa och lämna till Naturvårdsverket har ändrats på motsvarande sätt. Syftet med länsstyrelsens sammanställning till Naturvårdsverket är att den ska utgöra ett underlag till nya nationella strategier och planer.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Sundin, Anna Maria
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Linderholm, Linda
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Hedlund, Britta
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Bly Joyce, Kerstin
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Klingspor, Karin
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Avancerad rening av avloppsvatten för avskiljning av läkemedelsrester och andra oönskade ämnen: Behov, teknik och konsekvenser Redovisning av ett regeringsuppdrag2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket konstaterar att det finns ett behov att införa avancerad rening av läkemedelsrester i avloppsvatten. Sådan rening skulle även medföra rening av andra oönskade ämnen, vilket förstärker behovet.

    Om och var läkemedelsrester riskerar att vara ett problem beror bland annat på de lokala förhållandena, till exempel recipientens känslighet. Samtidigt anser Naturvårdsverket att recipientens känslighet mot föroreningar inte bör vara ensamt avgörande vid kravställande på rening. Mängden utsläppta läkemedelsrester och långsiktiga effekter bör även tas i beaktande. Den samhällsekonomiska kostnaden för att införa avancerad rening beror delvis på reningsverkens storlek och existerande kapacitet varför även storleksgränser kan vara en indelningsgrund för kravställan.

    Behovet motiveras framförallt utifrån risken för långsiktiga effekter av konstant exponering av låga halter läkemedelssubstanser i den akvatiska miljön med eventuell negativa effekter på vattenlevande organismer. Behovet motiveras även av att en del läkemedelsubstanser också är persistenta och kommer att lagras upp i miljön och ackumuleras i biota. Att framtida effekter för miljön och människans hälsa är svåra att förutse gör att införandet av avancerad rening kan motiveras utifrån försiktighetsprincipen i miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Studier har visat att läkemedel bland annat kan ha hormonstörande effekter och risk för bidrag till spridning av antibiotikaresistens.

    Vidare har en studie visat att beräknade halter1för ett antal läkemedelssubstanser irecipienterna överstiger värden i bedömningsgrunder2och effektnivåer3i ett antalvattenförekomster vid avloppsreningsverk. Detta indikerar att det finns ett behov av att vidare utreda om sådana vattenförekomster uppfyller kraven för godekologisk status. Dessutom har det i en screeningstudie detekterats ett antal läkemedelssubstanser (15 av 101) i så hög halt i ytvattnet i recipienterna att deförväntas ha en farmakologisk effekt4i fisk som exponeras för vattnet.

    Vid vilka och hur många avloppsreningsverk det finns ett behov av avancerad rening kan inte pekas ut med befintligt underlag, men faktorer som har stor betydelse för att prioritera var insatser behöver vidtas har identifierats. Vid implementering av kompletterande reningssteg för läkemedelsrester och andra oönskade ämnen behöver hänsyn tas till lokala förhållanden, såsom:

    o􀀃 Mängden läkemedelsrester och andra persistenta föroreningar som släpps ut till recipienten

    o􀀃 Recipientens vattenomsättning, där de recipienter med låg initial utspädning och låg vattenomsättning riskerar att uppnå halter som värdena i bedömningsgrunderna för särskilt förorenande ämnen (SFÄ) och effektnivåer

    o􀀃 Flera avloppsreningsverk med utflöde till samma recipient

    o􀀃 Recipientens känslighet, såsom till exempel ekologisk känslighet

    o􀀃Variationer över året i vattenomsättning i recipienten ochvariationer i utsläppsmängder från avloppsreningsverket

    Det finns tillgängliga tekniker för avancerad rening av avloppsvatten från läkemedelsrester. Teknikkombinationer som använder sig av olika reningsmekanismer, såsom fysikaliska metoder, oxidativa metoder, biologiska metoder och adsorption, resulterar i en nära fullständig rening av samtliga läkemedelssubstanser från avloppsvatten. Teknikerna skulle därutöver kunna bidra till rening av andra oönskade ämnen och möjlighet till minskad spridning av antibiotikaresistens, beroende på val av teknikkonfiguration. Det är viktigt att välja reningsteknik utifrån vilken målsättning som gäller och lokala förutsättningar då varje avloppsreningsverk är unikt.

    Avancerad rening implementeras som ett komplement till befintligt avloppsreningsverk och samtliga tekniker är beroende av en väl fungerande huvudrening, vilket framförallt behöver beaktas vid mindre avloppsreningsverk där det inte är givet att en effektiv rening av närsalter, organiska ämnen och partiklar finns på plats. Samtliga tekniker fungerar vid både mindre och större avloppsreningsverk, men det finns skalfördelar vid installation vid större anläggningar med lägre kostnader. Generellt sett har större anläggningar även mer resurser för att säkerställa uppföljning, processoptimering, drift och underhåll av anläggningen. En effektiv rening för studerade ämnen för anläggningar större än100 000 pe kan för flertalet reningstekniker uppnås för under 1 kr/m3utifrån vissaantaganden. För mindre anläggningar (2 000 – 20 000 pe) kan kostnaderna förvissa reningstekniker uppgå till ca 5 kr/m3, dock är osäkerheten i beräkningarnabetydligt större för mindre avloppsreningsverk. Med bland annat fortsattteknikutveckling, driftserfarenheter och mer resurseffektiva anläggningar kommer kostnadsbilden att kunna förändras över tid.

    De miljökostnader som är förknippade med införandet av avancerad rening handlar främst om en ökad energianvändning och kemikalieanvändning. Detta innebär en negativ påverkan på andra miljökvalitetsmål. Andra miljöaspekter att beakta är bildandet av restprodukter. En del av teknikerna medför en kontaminering av avloppsslammet, vilket bör beaktas vid val av teknik och slamstrategi på avloppsreningsverket.

    Införandet av avancerad rening medför nyttor för miljö och hälsa. Flertalet studier har visat att läkemedel kan ha negativa effekter i den akvatiska miljön, bland annat hormonstörande effekter och risk för spridning av antibiotikaresistens. Nyttor för samhället är här identifierade, men det har inte varit möjligt att kvantifiera den nytta som avancerad rening skulle bidra till på nationell nivå.

    Ett antal drivkrafter och hinder för införande av avancerad rening vid svenska avloppsreningsverk har identifierats. Exempel på drivkrafter är det identifierade behovet i den lokala recipienten, liksom förväntade nya eller tillkommande reningskrav. Vad gäller hinder står vatten- och avloppsbranschen inför stora utmaningar framöver, främst i form av ökade investeringsbehov. Ledningar behöver bytas ut i snabbare takt och kraven på avloppsvattenrening och säkrad produktion av dricksvatten ökar alltmer. Detta är särskilt kännbart för mindre kommuner. Kommuner som ingår i samverkanslösningar och regionala samarbeten bedöms dock kunna möta de framtida utmaningarna lättare. Små kommuner med liten betalningsbas har som regel svårare att finansiera avancerad uppgradering av sina avloppsreningsverk utöver lagkrav då andra investeringar måste prioriteras för att trygga den långsiktiga hållbarheten.

    Sammanfattningsvis behöver en rimlighetsavvägning göras i det enskilda fallet där behovet och nyttan av införandet av avancerad rening ställs mot kostnaderna.

    Behov av fortsatt arbete

    Behovet av att införa avancerad rening på avloppsreningsverk varierar och vi vet idag inte hur många eller vilka som bör prioriteras. Det är också önskvärt att säkerställa en kunskapsuppbyggnad och hållbar implementering av avancerad rening eftersom detta är under utveckling, till exempel genom ett etappvis införande. Naturvårdsverket föreslår att regeringen låter utreda fortsatta steg i riktning mot ett införande av avancerad rening med början där behovet är störst:

    Steg 1: Utreda vid vilka avloppsreningsverk behovet är störst att införa avancerad rening av läkemedelsrester

    Steg 2: Utreda vilken styrning som på ett samhällsekonomiskt effektivt och ändamålsenligt sätt kan leda till att avancerad rening införs där behovet är störst.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Nationell strategi för formellt skydd av skog: Reviderad version 20172017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This document provides a report on a revised national strategy for implementation of formal protection of forests. The term “formal protection” comprises nature reserves, habitat protection areas and nature conservation agreements. The document is part of the authorities’ final report from the Government assignment for Valuable Forests. The assignment has been jointly completed by the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Forest Agency. The national strategy targets county administrative boards, the Swedish Forest Agency, municipalities, landowner organisations, parties involved in forestry, nonprofit organisations and other involved parties.

    VALUE-BASED APPROACH

    The strategy is based on a value-based approach that in brief implies that it is more cost-efficient to protect vulnerable high conservation values than to allow their loss then subsequently attempt to recreate them. The strategy focuses on value-based conservation work, but also highlights other values, such as natural environments close to urban centers and their importance for outdoor recreation. The strategy also weighs up the protection of valuable forest areas in relation to the interests of other environmental quality goals, outdoor recreation, care for the cultural environment, reindeer herding and other societal interests.

    DIALOGUE AND COOPERATION

    The strategy clearly states that in order to achieve successful formal protection, the process must take place in a spirit of openness and dialogue with all parties involved. The “Nya Komet” (or New Comet) method is applied to ensure that landowners have greater opportunities to contribute. The voluntary set-asides provided by landowners represent an important part of the process to preserve and develop the biodiversity of forest landscapes and their importance for outdoor life and recreation.

    PRIORITISATION MODEL FOR AREA SELECTION

    The strategy comprises a prioritization model for selection of the areas to be assigned formal protection. The prioritization model has been simplified in the revised strategy, but is still based on an evaluation of the object’s qualities in terms of forest biology and other values. The natural value of the objects is ranked in terms of population level, long-term ecological functionality and content of prioritized types of forest. These three factors involving conservation value for forest biology are then compared. In the revised strategy, points can also be allocated according to whether the valuable forest areas are located within 500 meters from an urban center, or whether the protection of sites of special interest generate apparent synergy effects with other environmental quality goals or general interests.

    In addition to the prioritization of forests near urban centers, the strategy also comprises an ambition to continue to highlight the protection of broadleaved forests and in particular to prioritize key habitats in management units that have a ratio of key habitats in excess of 5%. The goal is to increase the extent of protection for these types of key habitats by a further 12,000 hectares by 2020 when compared with 2015.

    ACREAGE TARGETS

    The milestone target for forest protection is that 150,000 hectares of forest of a high nature conservation value and in need of formal protection shall be awarded protection by 2020, when compared with 2012. The strategy comprises a distribution of the milestone target acreage by county and type of protection. This distribution has been compiled on the basis of the total acreage of sites of high conservation values (core areas) without formal protection in the respective counties. In order to support the priorities stated in the strategy, the acreage of different types of sites of special interest has been weighted up or down as appropriate. Core areas of broadleaved forest, core areas that are close to urban centers and units rich in key habitats are allocated double points, while core areas where information exists of voluntary set-asides are allocated half the points. With this amendment in weighting, the acreage targets for the different counties will be in proportion to the national prioritisation. This also applies to the amendment in weighting of voluntary set-asides, which clarifies sector responsibility and the importance of the work on the milestone target to increase these by 200,000 hectares by 2020. In total, the distribution of area by county represents a minor shift towards the south for those areas to be protected up to 2020. The distribution is applied to the entire milestone target area, 150,000 hectares, although the area that can be distributed according to revised principles is that which remains to be protected up to 2020, an area of approximately 90,000 hectares. The milestone target shall be reached by the end of 2020.

    At the end of 2018, the Swedish Environmental Protection Agency, together with the Swedish Forest Agency, will carry out a joint status analysis for the outcome of the milestone target. If required, there will then be a redistribution of the acreage between counties and authorities, ensuring that the potential to reach the milestone target by the end of 2020 is as high as possible.

    IMPACT ASSESSMENTS

    The ecological impact of the revised strategy’s total prioritisation is considered in total as beneficial for biodiversity, with some reservations. On the one hand, the milestone target limits the size of forest areas worthy of protection that can be conserved. On the other hand, the value-based approach implies that important restoration work cannot be prioritised in the foreseeable future.

    The economic impact assessment provides an analysis of the socio-economic effect and effect on public finances of the revised area distribution. The strategy’s distribution of the remaining area to be protected by the milestone target has been compared with a scenario whereby the area is distributed according to the principles in the former strategy. The cost for public finances is an expression of how much the loss of yield from utilisation of the protected land of a certain size will cost society in general, including the impact on e.g. employment. The figure specified for the actual difference in area distribution is approx. SEK 36 million, which can be considered negligible in this context. The cost for public finances is approximately SEK 230 million. This cost can be justified in that the strategy promotes protection of forests that are more productive and rich in timber, and therefore more expensive.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Rydell, Jens
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Ottvall, Richard
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Pettersson, Stefan
    Executive, Företag, EnviroPlanning AB.
    Green, Martin
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss: Uppdaterad syntesrapport 20172017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    1. Since the previous report on the impact from wind power on birds and bats was published in 2011, much new and important information have appeared both internationally and in Sweden. The present report is a summary of the international research in this area in recent years, and also of the Swedish post-construction surveys made until 2016. This report is hence an update of the previous (2011) report.

    2. With respect to birds, the results of new research largely confirm the conclusions from the previous report. For bats, however, new results show that wind power is a larger problem than we realized five years ago, but, on the other hand, new mitigation methods have recently been developed and tested, so that the problem can now be handled more efficiently.

    3. Wind power facilities are generally a larger problem for bats than for birds. This is because more bats are being killed, and also because the mortality is concentrated to a few species of bats, which therefore may be affected seriously. At the same time, wind power facilities can also be a problem for certain kinds of birds, some of which may be affected negatively at the population level. Common for birds and bats that risk being negatively affected at the population level is that they have low reproductive potential, and therefore may have difficulties compensating for increased mortality.

    4. The fatality rate of birds at wind turbines remain at 5–10 birds per turbine and year on average, even after several and more detailed surveys that have been conducted recently. The location of the turbine is often an important determinant of the fatality rate. While most turbines kill few birds, others may kill up to 60 birds per year. So far there is only one study from Sweden that has been executed in sufficient detail to allow estimation of annual fatality rates. This study was conducted at Näsudden on the island of Gotland, a coastal site very rich in birds, and show, as expected, fatality rates much higher than average. Regarding fatality rates of birds and bats at marine wind farms, no new evidence-based knowledge have been presented since the previous report.

    5. Bird mortality at wind turbines generally increases with the size of the turbines. However, in relation to installed effect and produced electricity the mortality declines with increased turbine size. As fewer new, large plants replace old, small ones, the total mortality per wind farm can be lowered at the same time as the electricity production increases. This was the case at Näsudden when the old turbines were replaced by new ones. If a similar effect also is achieved for bats has not been investigated.

    6. All kinds of birds can be killed at wind turbines. Also, birds are probably killed at all sites where modern wind turbines are being used. Most fatalities are small songbirds. Raptors, gulls and game birds are killed at higher rates than expected based on their population sizes. Relatively few swans, geese and cranes are killed at wind turbines, probably because these birds show strong avoidance behaviours. Relatively few birds are killed while in flight during migration. Generally, mortality is higher for birds that stay in an area over longer periods such as during breeding, wintering or at stopovers during migration.

    7. Estimates of fatality rates for bats at wind turbines presented in 2011 were much too low. New research from Europe and North America suggest that on average a wind turbine kills 10–15 bats per year, in some cases up to 100 or more. We still have no comparable estimates from Sweden, but an ongoing study from a site in Halland suggests that the fatality rate is about 5 bats per turbine and year at that site.

    8. Mortality of bats at wind turbines is limited to a few species that move and feed in the open air above the tree-canopies. We call them high-risk species. The consideration of bats at wind turbines should focus on them. The noctule, the parti-colored bat and in the north also the northern bat are those that we believe are in most need of concern, but the soprano-, common and Nathusius’ pipistrelles as well as the rarer Leisler’s bat and serotine are also high-risk species and thus potentially affected. Remaining species are rarely or never killed at wind turbines.

    9. There have been some recent attempts to investigate if the mortality caused by wind turbines has negative population effects on bird species. In North America it was found that present wind farms probably do not affect any continental population of songbirds. Similar results were obtained for Canada specifically, but in this case the results applied to all breeding birds. No such broad studies have been made in Europe, but estimates have been made for species considered as particularly vulnerable. In northern Germany, with particularly many wind farms in operation, it is believed that the populations of red kites and common buzzards are already being affected negatively and this may perhaps apply to the white-tailed eagle as well.

    10. We still have no estimates of population sizes for bats in Sweden or internationally and therefore we cannot estimate if and how the increased mortality from wind turbines affects bat populations. However, there are concerns from North America and Europe that serious negative effects on bat populations of certain species already have occurred.

    11. Recent results from studies on the impact of wind turbines on habitats, avoidance and disturbance of birds confirm the pattern from the previous report. There is large variation among different species, areas and habitats and general conclusions are difficult to draw. Nevertheless, avoidance behaviour is usually less obvious during the breeding season compared to the rest of the year. During the breeding season avoidance is usually obvious only within a few 100 m, the greatest distances are found among waders. During other parts of the year, it is birds that live in flocks and certain marine birds that show the greatest avoidance distances. Nothing new has appeared regarding habituation of birds to wind turbines and there is still considerable variation between different studies. There are some recent studies suggesting that the distance and habitat between the turbines affect the degree of avoidance behaviour and disturbance. Marine wind farms are avoided by most marine birds, but some species (cormorants and gulls) are attracted to marine wind farns, probably because these provide resting sites or access to food. Long-term studies of avoidance and disturbance are still lacking.

    12. Impact on the habitats, avoidance behaviour and disturbance has not been investigated with respect to bats so far and may generally be less of a problem for bats than for birds. It is nevertheless obvious that drastic physical changes of the habitat will have effects also on bats, one way or another. On the contrary, it is clear that bats are attracted to wind turbines and that they search for them actively, in contrast to birds, which means that the problem usually requires different solutions for the two groups of animals.

    13. Measures to minimize negative impact on birds are still mostly focused on avoiding building wind turbines in places that are rich in birds, particularly sites with high numbers of birds during breeding, wintering and stopovers during migration. Areas around specific occurrences and breeding sites of birds belonging to species or groups of species that have turned out to be particularly vulnerable to negative impact from wind turbines should be avoided. One such example is the larger raptors. Maintaining protective zones, areas within which wind turbines should not be built, is a way to reduce the risks in such cases. In this report we review the current use of protection zones for birds and provide new suggestions for their future application. We discuss how we can achieve new and more scientifically based protection zones, particularly for our eagles. We appreciate that protection zones is a useful way to reduce the risks for some birds, but at the same time we emphasize that that this method cannot eliminate the risks entirely.

    14. Although we consider protection zones as an effective and practically useful way to reduce negative impact on particular birds, we and many other scientists are becoming aware of that this method may not always be sufficient for the protection and formation of viable populations of the species in question. To achieve such goals, planning at a larger scale may be necessary, where areas with the lowest risks of negative environmental impacts are designated suitable for e.g. establishment of wind farms. We believe that this would increase the efficiency of the planning and handling processes during wind turbine establishment and also facilitate the protection of both birds and bats, in comparison with current practices. This would also ensure that sufficiently large areas with relatively low risks are maintained for long-term conservation of (bird and bat) populations.

    15. Once the turbines are built the available mitigation options are few when it comes to protection of birds. To mitigate by temporary halting the turbines during periods of high risk, as employed for bats, is a less useful method for birds. For birds there is no clear and general relationship between prevailing conditions on one hand, and the mortality risk on the other, which is in sharp contrast to the situation for bats. Although there are some cases from other countries where wind turbines have been halted to protect birds, this method do not seem to be useful in Sweden, as far as we can see. However, there is a promising development of various technical monitoring solutions that aim to keep bird fatalities at a very low level. As far as we know, no such system is yet fully developed and operational, but this is probably only a matter of time. Finally we also have the option of using compensation measures at a different site, a method that may help minimize the total effect on a population. It has barely been used in Sweden so far, but is more common internationally.

    16. The most important measure for protection of bats at wind farms is to adjust the operation of turbines according to the occurrence of certain high risk species. This should be done by halting the rotors during periods when bat activity at rotor height is most frequent. Halting the rotors is a feasible method where noctules, parti-colored bats and serotines, and, particularly in the north, northern bats occur. This measure is expected to inhibit 60–90% of the potential fatalities.

    17. To evaluate if mitigation at a particular site is feasible and decide how it should be applied locally, activity of the high risk species at rotor height should be measured continuously over longer periods, preferably during three seasons. Alternatively, searches for dead bats can be made, but this is quite complicated and requires more work. In some cases it may be more efficient to use a general mitigation scheme based on general knowledge about potentially dangerous situations, without spending resources and time to investigate bat activity. This option can be worth considering particularly in cases where it is clear already from the start that mitigation will be necessary.

    18. How often halting the rotors will be required at a site depends primarily on the weather, and is hard to predict. A rough estimate for southern Sweden suggests that turbines need to be stopped during about 10 nights on average per year. Most likely mitigation will be required less frequently in the north.

    19. Post-construction surveys so far made in Sweden have not contributed much new and useful data on how birds and bats are affected by wind farming. Unfortunately, most of them have not been up to expected standards and have not been able to answer even the most basic and relevant questions. A common impression is that it has been more important to do something, no matter why and how, rather than focussing on what has actually been achieved. There are certainly exceptions. A few programs have been carefully planned and well executed and have contributed with significant and important results that will be well used. This applies to birds and bats alike. There is every reason to reconsider the system of post-construction surveys as used at present in Sweden, so that future programs can contribute with useful information about local conditions and also can be used together with results from other programs to investigate broader patterns. Particularly for bats but sometimes also for birds, well designed programs are needed for efficient mitigation so that the negative impact on the fauna can be minimized.

    20. We present guidelines on how surveys should be made and standardized to provide the best possible foundation for decisions and at the same time be cost-effective. Standardization of the methodology is important if the results are to be useful also in a broader context, although this is usually not the primary objective of the surveys. A national standard consisting of common guidelines for how surveys and measures should be employed with respect to methods and equipment is needed.

    Download full text (pdf)
    fulltext