Publications
1 - 38 of 38
rss atomLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Hansson, Katarina
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Andersson, Hanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Ejhed, Heléne
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Liljeberg, Marcus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Olshammar, Mikael
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Skårman, Tina
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sörme, Louise
    SCB Statistics Sweden.
    Dunsö, Olof
    SCB Statistics Sweden.
    Segersson, David
    SMHI Swedish Meteorological and Hydrological Institute.
    Diffuse emissions to air and water2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The Swedish environmental reporting system has large amounts of information regarding point source discharges. But, point sources represent only a limited part of the total discharges. Therefore contributions from diffuse sources are important to identify in relation to the spread of various substances to the environment. Ex-amples of diffuse sources include road traffic, agriculture, use of solvents, chemi-cals emitted from use-phase of products, and small industries. Here, these and simi-lar diffuse emissions to air are published in the Swedish Pollutant Release and Transfer Register (S-PRTR, with Swedish acronym UTIS). This data is derived from the air and climate reporting made to the Convention on Long-range Trans-boundary Air Pollution (CLRTAP) and UNFCCC. Data at the S-PRTR is listed for several organic pollutants, such as PAHs and heavy metals. Data on diffuse emis-sions to water is currently not provided at the S-PRTR website. Certain diffuse emissions into water are included in the international emission reporting, such as the HELCOM PLC periodical and EEA WISE SoE Emissions.

    The project described herein is based on the development project "Feasibility study for possible publication of diffuse emissions at SPRTR, and is designed to:

     Publish data on emissions from diffuse sources, primarily to water, from selected sectors and substances or substance groups.

     Compare data collected for these diffuse emissions in relation to totals for data reported to E-PRTR.

     Based on the knowledge acquired during this project to propose more regu-lar procedures for collecting data regarding diffuse emissions.

    Substances considered in the project include nutrients (nitrogen and phosphorus), metals (lead, cadmium, copper, mercury, nickel and zinc) and certain organic com-pounds (PAHs, PBDEs, nonylphenols, PCBs, HCHs, DDT, endosulfan, and diox-ins. There is currently no data in certain matrices for these organic pollutants.

    The project has four separate subprojects:

     Diffuse emissions of metals and nutrients to water.Diffuse emissions of certain organic pollutants to water.Diffuse emissions of nonylphenols and nonylphenol ethoxylates from different product groups.Analyses of report-ed data for air and water, and comparison with diffuse emissions.Project 1 covers the following diffuse sources: atmospheric deposition on water, forest land, agriculture, other land, stormwater, local on-site wastewater treatment facilities, industrial facilities and wastewater treatment plants not included in reporting to E-PRTR. Copper is also considered as emission from antifouling boat paint. Subpro-ject 1 findings show that the most significant emission source for nitrogen and phosphorus is agricultural and forests land. Forests dominate as the source of all metals. As well, diffuse emissions of most other metal are significant from agricul-ture, deposition on water, other land and stormwater. Geographically, distribution of emissions shows that stormwater is more significant in the south (Northern Baltic, Southern Baltic, and Skagerrak and Kattegat river basin districts) than in the north (Bothnian Bay and Bothnian Sea river basin districts). This is as expected due to greater traffic volumes in the south. In future, data from water load reporting can be easily recalculated in the geo-database to match publication in the E-PRTR. Coordinating with departments producing water emission statistics is necessary, though.

    Subproject 2 findings show that data for only a few organic pollutants is currently available (such as PAHs, PBDEs, nonylphenols, dioxins, DEHP, PCBs, HCH, DDT, endosulfan and chlorinated paraffins). Data for many of these substances is available only for single or a few diffuse sources (small industries and WWTPs, deposition on water, stormwater and deposition on land). Data for diffuse emis-sions of organic pollutants that is currently available are uncertain and based on few measurements.

    Subproject 3 shows that it is possible to estimate nonylphenols (NPequ) emissions to air, soil and wastewater. The largest source of NPequ to wastewater is from textiles, while smaller amounts are from detergents. The data are uncertain, however, as they are based on emission factors with significant uncertainties.

    Finally,subproject 4 findings show that all diffuse emissions are significant. Dif-fuse emission of nitrogen, phosphorus and metals to water is at least 10 times or more larger compared to point sources, in nearly all cases. Agricultural land domi-nates as a source in the case of phosphorus and nitrogen. Emissions of organic pollutants to water show significant gaps in the data because very few companies report emissions.

    Regarding emissions of organic pollutants and metals to the air, the difference between point sources (E-PRTR) and diffuse emissions based on data from CLRTAP are in most cases not as great as for water. For copper, diffuse emissions to air from brake linings is the largest source of diffuse emission (>90%). And for PAH, diffuse emissions from the energy sector dominates, corresponding to nearly 100% of the total. Emissions of each pollutant (nearly all) is greater to water than to air for point sources, diffuse sources, and the total.

    When comparing emissions from various industries, findings show that forestry industry facilities contribute approximately 90% when it comes to cadmium emis-sions to water from point sources according to E-PRTR (total 440 kg). Still, this is much lower than diffuse emissions as found in Subproject 1, 3,900 kg – indicating diffuse emissions are nearly 9 times greater. The difference for emissions to water is not very large between point sources reported to E-PRTR and those not (in the e-PRTR) – indicating that the point sources under E-PRTR include a large portion of all discharges from point sources to water.

    The quality of data is sufficient to show diffuse emission levels of nutrients and metals at the S-PRTR, reported for the national, river basin district or more refined levels, since this data is based on values reported to the EU and HELCOM. Re-garding organic pollutants to water and nonylphenols from products, the data is more uncertain and is therefore not recommended to be published in the S-PRTR. For emissions to air, our conclusion is that national totals, as reported to the UNPCCC and CLRTAP can be included in the S-PRTR.

  • Skårman, Tina
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansson, Katarina
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Mietala, Johanna
    Statistics Sweden.
    Brorström-Lundén, Eva
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    PRTR and synergies with other multilateral agreements, EU legal acts and EEA reportings2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Swedish Environmental Emissions Data (SMED) has, on behalf of the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) compiled an overview of the multilateral agreements, EU legal acts and EEA reports, which is listed in Table 1, together with identified similarities and differences between these and the UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) Protocol on Pollutant Release and Transfer Register, i.e. the PRTR Protocol.

    Relevant general information regarding each agreement has been collected from the Internet and, based on the summarized information, possible synergies with the PRTR protocol have been analyzed.

    The study shows that there are synergies between regulations that are included in the project and the PRTR. Furthermore, the results also show that even though similarities can be identified, each regulation requires different information and is thus unique. In Table 2, identified general synergies are presented, and it can be concluded that the regulations that have most in common with the PRTR protocol are the Minamata Convention and the Industrial Emissions Directive.

  • Skårman, Tina
    et al.
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hansson, Katarina
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Mietala, Johanna
    Statistiska centralbyrån (SCB) .
    Brorström-Lundén, Eva
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    PRTR och synergier med andra multilaterala överenskommelser, EU-rättsakter och EEA-rapporteringar2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Svenska MiljöEmissionsData (SMED) har på uppdrag av Naturvårdsverket (NV) sammanställt övergripande information om de multilaterala överenskommelser, EU-rättsakter och EEA-rapporteringar som listas i Tabell 1, samt identifierat huruvida det finns beröringspunkter respektive avvikelser mellan dessa och UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) -protokollet om "Pollutant Release and Transfer Register", dvs. PRTR-protokollet.

    Relevant övergripande information för respektive reglering har sammanställts från Internet och utifrån dessa sammanställningar har eventuella synergier med PRTR-protokollet analyserats.

    Studien visar att det finns synergier mellan de regleringar som inkluderats i projektet och med PRTR. Samtidigt visar studien att även om man kan identifiera beröringspunkter så efterfrågas inte exakt samma information utan samtliga regleringar är unika. I Tabell 2 redovisas identifierade övergripande synergier och man konstatera att de regleringar som PRTR-protokollet har flest antal beröringspunkter med är Minamatakonventionen och Industriutsläppsdirektivet (IED).

  • Wengström, Niklas
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Melica.
    Martinsson, Anders
    Swedish Environmental Protection Agency. Melica.
    Flodpärlmusslans status i Västra Götaland: en inventering av fyra av länets mussellokaler 20102011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under sommaren 2010 har Melica på uppdrag av Länsstyrelsen Västra Götalandslän inventerat flodpärlmussla i Sollumsån, Stommebäcken, Teåkersälven ochLjungaån, fyra av länets nio permanenta miljöövervakningsstationer förflodpärlmussla. Syftet med övervakningen är att följa status och trender för deingående vattendragen med avseende på flodpärlmussla. Ljungaån har inte ingått iden regionala miljöövervakningen tidigare. Resultaten visar att antalet individer ibestånden har ökat i Sollumsån, emmellertid har någon föryngring ej skett. IStommebäcken och Teåkersälven har ingen signifikant ökning skett jämfört medtidigare inventeringar. Andelen juvenila musslor är mycket låg i alla vattendragen.Skyddsvärdet för alla ingående vattendrag är högt enligt de nationellabedömningsgrunderna. Statusen för alla bestånd i de ingående vattendragen ärminskande, vilket beror på utebliven föryngring. Orsakerna till den uteblivnaföryngringen bör utredas och man bör också följa upp.

  • Wengström, Niklas
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Sportfiskarna.
    Ruist, Elin
    Swedish Environmental Protection Agency. Sportfiskarna.
    Biotopkartering av Teåkersälven 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sportfiskarna har på uppdrag av Dalbergså/Holmsåns vattenråd biotopkarterat

    Teåkersälven från Teåkerssjön upp till kraftverket i Bäckefors nedanför

    Marsjön. Syftet med undersökningen var att få en bred nulägesbeskrivning

    av älven och ge förslag på åtgärder som gynnar flodpärlmusslor och öring i

    älven.

    Vattenbiotopen är påverkad av historiska rensningar och omgrävningar men

    vattendraget har börjat återhämta sig av egen kraft. Stora delar av flodpärlmusslornas

    utbredningsområde har en hög sedimentationsbelastning (sand)

    och det saknas lekområden för musslornas värdfiskar där musslorna sitter.

    Närmiljön bedöms ha en låg påverkan på vattendraget då endast 12 % utgörs

    av artificiell mark (ex. åkermark, industrimark).

    Nio vattendrag och sex diken har noterats utmed älven. Sex av dem bedöms

    med måttlig eller stor risk att påverka älven negativt.

    Det finns fem vandringshinder för fisk i älven. Alla är konstgjorda och tre

    av dem är bedömda som definitiva för öring, ett partiellt och ett passerbart.

    Dessa hinder påverkar vattenbiotopen och flodpärlmusslornas spridningsförmåga

    negativt.

    Med hjälp av biotopkarteringen kan fem av de nio vanligaste hoten mot

    flodpärlmussla pekas ut i Teåkersälven. Ökad sedimentbelastning, ökad

    humushalt, ändrad vattenföring, avsaknad av lämpliga substrat för småmusslor

    och fragmentering av landskapet.

    Sportfiskarna föreslår följande åtgärder, att undersöka möjligheten att

    •  Få en naturligare vattenföring i älven
    •  Skapa fria vandringsvägar för fisk i älven
    •  Återställa de sträckor som bedömts som omgrävda och kraftigt rensade.
    •  Ta bort de stockar som utgör vandringshinder 2 och som påverkar transporten av grus och sten förbi hindret negativt.
    •  Undersöka funktionen på fiskvägen vid Bäcken.
    •  Öka vattnets uppehållstid i diken/biflöden som bedömts påverka älven negativt.

    Sportfiskarna föreslår också att man utför en fördjupad studie med syfte att

    reda ut vilken del i flodpärlmusslans livscykel som inte fungerar i

    Teåkersälven genom att undersöka

    •  Infektionsgraden på öring
    •  Andelen nedgrävda musslor
    •  Mäta redoxpotentialen i bottnarna
  • Hårding, Ingrid
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Sundberg, Iréne
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Garberg, Åsa
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Bloch, Ina
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Växtplankton i fem sjöar i Västra Götalands län 20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Medins Biologi AB har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland att undersökaväxtplankton i fem sjöar år 2012. Tre av sjöarna ingår i länsstyrelsens regionala övervakningsprogramför referenssjöar, nämligen Torrgårdsvattnet, Stora Galten och Fisjön.Ellenösjön och Östersjön ligger i Örekilsälvens avrinningsområde och ingår i recipientkontrollen.Växtplanktonsamhället kan variera påtagligt mellan sjöar. Viktiga faktorer är bl.a. näringstillgång,ljus, temperatur, humushalt, pH och det övriga ekosystemets sammansättning, t.ex. artsammansättning och biomassa av fisk, djurplankton och undervattensvegetation. När någon av ovanstående faktorer förändras kan det snabbt ske förändringar iväxtplanktonsamhället eftersom växtplankton är kortlivade organismer.Olika växtplanktonarter har således olika krav på omvärldsförhållanden och genom attstudera växtplanktonsamhällets biomassa, artsammansättning och förekomsten av indikatorarterkan man bl.a. få information om sjöars näringssituation och surhet. Syftet med denna undersökning är att klassificera sjöarnas status vad gäller näring och surhet enligt gällande bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I uppdraget ingårockså att göra en jämförelse med de planktonundersökningar som tidigare genomförtsmed samma metodik i Ellenösjön och Östersjön.

  • Svensson, Jan-Erik
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Hårding, Ingrid
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Växtplankton i tio sjöar i Västra Götalands län 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Växtplankton studeras inom miljöövervakningen av sjöar av främst två skäl: 1) Växtplanktonsamhällets mängd och sammansättning avspeglar miljösituationen i den aktuella sjön. 2) En del växtplankton kan själva bli ett direkt problem, t.ex. vid algblomningar eller om problemskapande arter uppträder i dricksvattentäkter. I denna undersökning används växtplankton främst av det första skälet. Här bedöms miljösituationen med hjälp av växtplankton i de undersökta sjöarna.

    Växtplanktonsamhället kan variera påtagligt mellan sjöar. Viktiga faktorer är bl.a. näringstillgång, ljus, temperatur, humushalt, pH och det övriga ekosystemets sammansättning, t.ex. artsammansättning och biomassa av fisk, djurplankton och undervattensvegetation. När någon av ovanstående faktorer förändras kan det snabbt ske förändringar i växtplanktonsamhället och eftersom växtplankton är kortlivade organismer kan förändringarna ske snabbt.

    Olika växtplanktonarter har således olika krav på omvärldsförhållanden och genom att studera växtplanktonsamhällets mängd, artsammansättning och förekomst av indikatorarter kan man bl.a. få information om sjöars näringssituation och surhet.

    Denna undersökning har beställts av Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Avsikten är att klassificera sjöarnas status vad gäller näring och surhet. Provtagningen och analysen utformades med syfte att statusklassificera sjöarna enligt gällande bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). I samband med provtagningen samlades även vattenprov in för vissa kemiska analyser. Vi presenterar här resultaten från undersökningen och statusklassificeringen.

  • Kyrkander, Tina
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Örnborg, Jonas
    Swedish Environmental Protection Agency. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Inventering av makrofyter (vattenväxter) i Västra Götalands län 20162016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Följande rapport redovisar inventering av makrofyter (vattenväxter) i Västra Göta-lands län utförd 2016. Inventeringen ingår i Länsstyrelsens Regionala övervak-ningsprogram för sjöar och vattendrag för programperioden 2015-2020.

    Inventeringen av undervattensväxter är gjord i de sju sjöarna Mullsjön, Furusjön, Grytteredssjön, Hullsjön, Öresjö, Nolhagaviken och Kolungen. Samtliga sjöar är inventerade enligt den standardiserade undersökningstypen Makrofyter i sjöar (Havs- och Vattenmyndigheten 2015). Denna inventeringsmetodik tillåter bedöm-ning av ekologisk status med avseende på makrofyter.

    Furusjön, Mullsjön, Nolhagaviken och Öresjö bedöms ha Hög ekologisk status med avseende på makrofyter. Enligt TMI (trofiskt makrofytindex) har Mullsjön God ekologisk status men flera arter som noterades vid inventeringen gör att statu-sen höjs till Hög vid en expertbedömning. Grytteredssjön bedöms ha God ekolo-gisk status medan Hullsjön och Kolungen har Måttlig ekologisk status.

    I Öresjö noterades rikliga mängder äkta målarmussla (Unio pictorum) vid invente-ringen.

  • Kyrkander, Tina
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Örnborg, Jonas
    Swedish Environmental Protection Agency. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB.
    Makrofytinventering i Västra Götalands län 20152015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Följande rapport redovisar inventeringar av makrofyter (vattenväxter) i Västra Götalands län utförda 2015. Inventeringen ingår i Länsstyrelsens Regionala över-vakningsprogram för sjöar och vattendrag för programperioden 2015-2020

    Inventeringen av undervattensväxter är gjord i de åtta sjöarna Eggbysjön, Stora Hästefjorden, Ämten, Kärnsjön, Kollungeröd vatten, Strömsvattnet, Mogden och Store Nären. Vissa av sjöarna har inventerats tidigare men aldrig enligt den stan-dardiserade undersökningstypen Makrofyter i sjöar (Naturvårdsverket 2010). Denna inventeringsmetodik tillåter bedömning av ekologisk status med avseende på makrofyter.

    Store Nären och Stora Hästefjorden bedöms ha Hög ekologisk status med avseende på trofiindex för makrofyter. I Store Nären noterades även den rödlistade (VU) arten klotgräs (Pilularia globulifera) och i Stora Hästefjorden påträffades den röd-listade (EN) skaftslamkrypa (Elatine hexandra). Kärnsjön och Mogden bedöms ha God ekologisk status medan övriga sjöar har Måttlig ekologisk status med avse-ende på makrofyter. Bedömningen av Eggbysjön, Stora Hästefjorden och Ämten anses dock vara något missvisande. I Eggbysjön påträffades ett begränsat antal arter vilket i vissa fall kan leda till en felaktig bedömning. I Ämten påträffades den rödlistade (VU) kransalgen spretsträfse (Chara rudis) samt två andra kransalger, mellansträfse (Chara intermedia) och rödsträfse (Chara tomentosa), som inte på-träffas särskilt ofta i våra svenska sjöar. I Stora Hästefjorden påträffades många arter som bidrar till ett högt trofiindex, dock i generellt låg frekvens och på ringa djup. Författarna anser att den ekologiska statusen för Eggbysjön, Stora Hästefjor-den och Ämten är felaktig och en egen bedömning görs som innebär att dessa tre sjöar bedöms ha God ekologisk status.

  • Nilsson, Carin
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Johansson, Karin
    Swedish Environmental Protection Agency. Medins Biologi AB.
    Vegetation i fem sjöar i Viskans och Ätrans vattensystem 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Medins Biologi har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland att utföravegetationsundersökningar i fem sjöar i Ätrans och Viskans vattensystem. Undersökningarna utfördes under augusti och början av september 2011. Syftet var att tafram underlag för att bedöma sjöarnas status med avseende på näringsämnen samthydromorfologisk påverkan i form av vattenreglering.Samtliga sjöar är reglerade men i olika omfattning. Regleringsregimerna är bristfälligtsammanställda men Storsjön är sannolikt den mest reglerade av sjöarna. Såken, Frisjön,Stora Hålsjön och Storsjön är flikiga skogssjöar med svagt färgat till färgat vatten. Runtde tre första finns en del bebyggelse medan det i Storsjön endast finns bebyggelse i dennordöstra viken. Tolken är en stor långsträckt klarvattensjö omgiven av såväl skog- somjordbruksmark och en del bebyggelse. I sjöarna Såken och Tolken förekom det en riklig vegetation av kort- och långskottsväxter. Stora Hålsjön och Frisjön var däremot tämligen vegetationsfattiga och Storsjön mycket vegetationsfattig. Det noterades två rödlistade arter i undersökningen:sjöhjortron, Nostoc zetterstedtii och strandsprötmossa Oxyrrhynchium speciosum, båda iTolken.Trofiskt makrofytindex (TMI) indikerade god status med avseende på näring ocheutrofiering i Såken, Frisjön och Storsjön samt måttlig/otillfredsställande/dålig status medavseende på näringsämnen i Stora Hålsjön och Tolken. Värdet på TMI låg dock näraklassgränser för flera av sjöarna. I vår expertbedömning justerade vi klassningen till högstatus i Såken, Frisjön och Storsjön samt god status i Stora Hålsjön och Tolken. Hålsjönvar svårbedömd, matt-/glansslinke, som är en god oligotrofiindikator, var dendominerande arten men det påträffades även flera eutrofiindikatorer. De senarepåträffades dock endast i sjöns östra vik. Sjön som helhet bedömdes således ha god statusmen sannolikt finns det en lokal påverkan i den östra delen av sjön.WIc-index som är framtaget för att mäta regleringspåverkan varierade från 0 till 63(indexet kan även ge negativa värden). Storsjön hade det lägsta och Stora Hålsjön dethögsta värdet. Kortskottsvegetationens sammansättning är en viktig faktor vid bedömningav regleringspåverkan. Såken och Tolken hade en rik kortskottsvegetation med både småoch stora arter representerade. I de övriga sjöarna var kortskottsvegetationen sparsam ochutgjordes främst av strandpryl. Vid vår sammanvägda bedömning klassade vi statusenmed avseende på hydromorfologisk påverkan (reglering) som hög i Såken och Tolken,god i Stora Hålsjön, måttlig i Frisjön och dålig i Storsjön.

  • Persson, Josefin
    et al.
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Hagberg, Jessika
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    Wang, Thanh
    Executive, Universitet, Örebro universitet.
    A survey of organic flame retardants and plasticizers in building materials on the Swedish market and their occurrence in indoor environments2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Man-made and industrial organic chemicals are ubiquitous in the indoor environments due to their frequent usage in building materials, interior decorations and consumer products. These chemicals are classified as volatile organic compounds (VOCs) or semivolatile organic compounds (SVOCs) depending on their physical characteristics such as boiling points and vapor pressures. The VOCs are mostly released to the indoor environment via volatilization processes, whereas the emission mechanisms of SVOCs is a more complex mix of volatilization, abrasion and/or direct transfer to other contact materials or skin. Exposure to certain SVOCs has been linked to adverse human health effects such as allergies, chronic asthma, endocrine disruption and neurodevelopmental issues. The aim of this report was to investigate two groups of SVOCs that are frequently used as additives in building materials; organic flame retardants (FRs) and plasticizers. A literature search was performed in order to identify currently used FRs and plasticizers as well as some new alternatives, which totaled to almost 300 compounds. These were further investigated for their presence in building materials available on the Swedish market with the help of two building material assessment databases SundaHus and Byggvarubedömningen. In all, around 2 500 building materials in the two databases were identified to contain the listed FRs and plasticizers. Plasticizers were frequently used in adhesives, jointing mastics, paints and indoor flooring while FRs were frequently used in different lighting articles, fireproof paints and jointing mastics. Interestingly, more than half of the FRs and plasticizers in our list were not registered in the material databases. This could be owing to the absence or low usage of these compounds in building materials in Sweden.

    There is currently still a lack of knowledge on the chemical content in building materials and their emission characteristics to the indoor environment and the potential exposure risks to occupants. Future work such as combining field emission tests of building materials with indoor air and dust sampling in the same room is recommended to fill some of the knowledge gaps. Another strategy is to conduct suspect screening chemical analysis by high resolution mass spectrometry on representative indoor matrices such as dust, and link detected compounds to specific chemical additives found in different building products. The database which was established within this survey could then be useful for this purpose.

  • Josefsson, Sarah
    Executive, Myndigheter, Sveriges geologiska undersökning, SGU.
    Hexaklorbensen i svenska sediment 1986–20152018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    During the Swedish environmental monitoring of contaminants in off-shore sediments, so far

    carried out in 2003, 2008 and 2014, the levels of hexachlorobenzene (HCB) have displayed an increasing

    trend. The emissions of HCB have decreased since the 1970/80s and the production is

    believed to have ceased in 2004. It is therefore unclear why levels are now increasing. To obtain a

    better picture of the situation, the Geological Survey of Sweden (SGU), commissioned by the

    Swedish Environmental Protection Agency, has compiled data on the levels of HCB in samples in

    SGU databases, encompassing Swedish sediment samples. The aim is to investigate where there

    are high sediment levels of HCB, how the levels vary along the coast and in the sea, and how the

    levels have changed over time.

    HCB is a persistent organic pollutant that has been intentionally produced, primarily for use as a

    fungicide in agriculture. It is also unintentionally formed in various combustion and chlorination

    processes. During the 1970s and 1980s, many countries banned the use of HCB as fungicide,

    resulting in significantly decreasing emissions and declining levels in the environment. As the

    intentional production has ceased, the unintentional formation is now responsible for the primary

    emissions. In Sweden, the largest part of HCB emissions (in 2016) derive from electricity and

    district heating production, mining, manufacturing and construction, and the waste sector, but air

    emissions have fallen sharply since 1990. In addition to primary sources, HCB can also be mobilized

    from secondary sources, i.e. sites polluted from previous emissions and from where HCB

    can now disperse. Secondary sources are, for example, contaminated land, contaminated sediments

    and landfills.

    HCB data in this study comes from two SGU databases of sediment pollution, one containing data

    from samples taken by SGU in different projects and the other containing data reported to SGU as

    a data host. Sediment has been sampled between 1986 and 2015 and in total the data comprises

    809 samples. At the first stage of the analysis, to investigate where there are high HCB sediment

    levels, all samples encompassing the sediment surface were included regardless of how deep the

    samples stretched. The deepest sample integrated the depth 0–50 cm, although most samples

    covered the 0–1 cm depth. In the second phase, to investigate large-scale geographical and time

    trends, only surface samples were included, i.e. 0–1 or 0–2 cm deep in the sediment. This represents

    the particles that sedimented the years just before the sampling. To evaluate trends over

    time, only data from off-shore samples were used in order to minimize the impact of point

    sources, as some data was derived from projects focused on contaminated sediments near land.

    The results showed that the highest levels were found at the coast or in lakes and streams. Only

    one off-shore sample had a HCB content that was classified as very high, i.e. in class 5 according

    to the Swedish Environmental Protection Agency's assessment system. The highest levels were

    found in Iggesund (up to 450 μg/kg dry weight (DW)), Örnsköldsvik/Domsjö (140 μg/kg DW),

    the Indal river downstream of Hissmofors (26 μg/kg DW), Stockholm (24 μg/kg DW) and at

    Timrå/Östrand (21 μg/kg DW). Many of these sites are connected to forest-related industries,

    where for example chlorine bleaching of pulp has taken place but also chlor-alkali processes

    involving graphite electrodes, which has caused HCB contamination. It should be noted that this

    study only covers data from SGU databases, including data from projects focused on sediments

    affected by forest industry-related activities. There are therefore probably other areas with high

    levels of HCB which have not been included in the study. In many cases, the high HCB levels are

    linked to high levels of dioxins, but in Hissmofors, an area with a former pulp mill and a sawmill,

    dioxin levels are surprisingly low compared to the HCB levels. The reason for the HCB pollution

    here is so far unclear.

    In the off-shore areas, the HCB content also varies geographically, with generally lower concentrations

    on the Swedish west coast (the Skagerrak and Kattegat seas) than in the Baltic Sea. However,

    the levels on the west coast are elevated at the far north and far south. The lowest levels in

    the Baltic Sea generally occur in the south-eastern parts of the Baltic Proper while the levels are

    elevated outside Stockholm as well as in the western parts of the Arkona basin south of Sweden.

    In the Bothnian Sea and Bay, some samples with elevated levels occur in the region of Kvarken,

    but if these early samples (all taken 1990) are omitted, the levels are elevated in the southern parts

    of the Bothnian Sea compared to the northern parts of the Bothnian Sea or the Bothnian Bay,

    especially if the levels are normalized to the amount of organic carbon in the sediment.

    No north–south trend in HCB concentrations could be observed on the west coast or in the Baltic

    Sea, neither normalized to dry weight or to organic carbon in the sediment. This shows that global

    long-range air transport does not determine the levels of HCB; instead there seem to be an impact

    from point sources. HCB levels in off-shore samples were significantly correlated with the levels

    of pentachlorobenzene, which is expected because HCB is degraded to this substance and they

    have similar sources. The number of samples for which both HCB and dioxin levels were determined

    was low and it was therefore not possible to see any correlations between these substances.

    Overall, HCB levels seem to have increased in the past decade. This is the case in the Bothnian

    Bay, north and south Baltic Proper and the south west coast (Kattegat). In the Bothnian Sea, it is

    more difficult to see a clear trend, either on a dry weight basis or when the levels are normalized

    to organic carbon. In the north west coast (Skagerrak) there are a few samples with deviating high

    levels, but apart from this, the trend seems to be increasing. The increasing trend in sediment over

    time is supported by analyses in deeper sediment layers made in a previous study of a few of the

    national environmental monitoring stations in the Baltic Sea, where levels of HCB were found to

    begin to increase after about 2000. Similar time trends have also been observed in biota from the

    Baltic Sea and the Swedish west coast, with increasing levels of HCB in herring, cod and guillemot

    eggs from around 2005 at most monitored stations. In addition to these marine matrices, increasing

    time trends for HCB have also been observed recently in, for example, air in the Arctic

    and in Europe, and in reindeer and cattle in Sweden.

    The reason for the increasing levels has not been established. The possible reasons are increased

    emissions from primary sources or increased remobilization from secondary sources. Emission

    inventories point to decreasing rather than increasing emissions from primary sources. There are

    probably emission sources that are not included in the inventory – in a modelling of HCB levels in

    air in Europe, the modelled levels, based on reported emission data, are much lower than the

    measured levels, suggesting that there are HCB sources missing in the inventory. However, it is

    unclear why HCB emissions from these not inventoried sources would increase. This illustrates

    that there is a lack of knowledge on HCB primary sources, such as the content of HCB contamination

    in pesticides containing chlorine, and hence the amount of HCB dispersed via pesticides

    globally.

    The second possibility is increased emissions from secondary sources, that is, increased remobilization

    from more polluted areas due to, for example, increased evaporation of the substance or increased

    melting of ice containing the substance due to climate change. However, this should affect

    more substances than HCB, but similar increasing trends in levels have not been observed for

    other substances in the monitoring of off-shore sediment. It is possible that HCB due to its

    physicochemical properties (e.g. relatively high volatility among the persistent organic pollutants)

    may be affected more quickly by climate changes, but a change should still be observed for other

    substances. It is thus important to continue to monitor possible increases over time also for other

    pollutants than HCB.

  • Sundberg, Iréne
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2017: En undersökning av 60 vattendragslokaler2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Västra Götalands län undersöktes år 2017 kiselalger på 60 lokaler. Status-klassningen av närings- och organisk föroreningspåverkan gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS med stöd av mängden näringskrävande (TDI) och ande-len föroreningstoleranta (%PT) kiselalger. Nio lokaler bedömdes ha Hög sta-tus, varav tre bedömdes vara mycket sura (se nedan). På 16 lokaler konstatera-des klass 2, god status. Kåbäcken hade visserligen ett IPS-index som visade hög status, men det gjordes en expertbedömning att lokalen bör tillhöra god status. Många av lokalerna hade näringspåverkade kiselalgssamhällen, men låga andelar föroreningstoleranta arter (%PT) gör att de ofta betraktas ha god status. I riskzonen för att hamna i måttlig status, ligger framför allt 14 Lidan, 34 Ätran övre och 19 Nossan som alla hade IPS-index nära gränsen mot klass 3 tillsammans med stor mängd näringskrävande arter (TDI) och svag för-höjd andel föroreningstoleranta kiselalger (%PT). De flesta lokalerna (22 st.) tillhörde klass 3, måttlig status. I 15 Långevallsbäcken, som låg i god status, var diversiteten mycket låg, IPS-indexet mycket nära klass 3 och stödparamet-rarna TDI och %PT förhöjda, vilket motiverade en expertbedömning till måttlig status. Sämst till av lokalerna med måttlig status låg 8 Brattorpsån, 24 Träs-vallälven, 49 Rödsvattenån uppströms Rödsvatten och 51 Kolbuxerödsbäcken. Träsvallälven, som hade mycket stora andelear föroreningstoleranta kiselalger (%PT), dessa lokaler expertbedömdes tillhöra klass 4, otillfredsställande status. Klass 4, otillfredsställande status tillhörde 12 lokaler. Alla, utom 26 Skeppsbrobäcken hade dessutom mycket stora andelar föroreningstoleranta ki-selalger (%PT), vilket stärker klassningen otillfredsställande status. Sämst i klassen ligger 29 Dälpan och 44 Strane å och närmare sig dålig status. Sämst resultat, klass 5 dålig status, visade 45 Kärrebergsån, som hade extremt stor andel föroreningståliga arter (%PT), vilket också motiverar bedömningen

    Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna bedömdes 2017 ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden. I 2 Såge-bäcken, 5 Svartåbäcken och 39 Lillån vid Härja hamnade ACID-indexet på måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-mini-mum under 6,4). Mycket sura förhållanden, (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8) noterades i 7 Bråtaån, 33 Kvarntorpsån och 42 Galtabäcken. Kvarntorpsån låg nära gränsen mot sura förhållanden.

    Missbildningar på kiselalger kan visa påverkan av miljögifter, t.ex. bekämp-ningsmedel, metaller eller liknande. Indikation på svag påverkan konstatera-des i 51 Kolbuxerödsbäcken, 33 Kvarntorpsån, 49 Rödsvattenån uppströms Rödsvatten, 55 Säveån, Finngösa, 37 Broälven nedre, 12 Forsnäsån, 57 Söneån, 30 Årnäsån, 44 Strane å, 13 Gatebäcken och 20 Grimån. Måttlig påverkan vi-sade 38 Dänningen (Figur 7), 54 Säveån, Kåhög, 58 Jungån, 16 Stenungeå, 4 Sandaredsån och 23 Kobbungbäcken.

  • Sundberg, Iréne
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2016: En undersökning av 39 vattendragslokaler2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Västra Götalands län undersöktes år 2016 kiselalger på 39 lokaler. Status-klassningen (närings- och organisk föroreningspåverkan) gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrä-vande (TDI) respektive andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats. Hög status konstaterades på elva lokaler, varav fem bedömdes vara sura eller mycket sura (se nedan).

    På nio lokaler hamnade IPS-indexet i klass 2, god status. Flera låg dock i den nedre, dvs. sämre delen av klassintervallet. 26 Ösan, utlopp i Östen låg mycket nära och 1 Stallbackaån relativt nära gränsen mot klass 3, måttlig status.

    De flesta lokalerna (16 st.) tillhörde klass 3, måttlig status. Vissa låg mer eller mindre nära gränsen mot god status, men klassningen måttlig status motivera-des med stor mängd näringskrävande kiselalger (TDI) och för någon även för-höjd andel föroreningstoleranta former (%PT). Punkten i 15 Storebergsån låg i klassintervallets nedre, dvs. sämre del.

    Sämst resultat visade 5 Grannebyån, 13 Gundleboån och 39 Säbyån som ham-nade i klass 4, otillfredsställande status. Alla hade mycket stor andel för-oreningstoleranta former (%PT)

    Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna bedömdes 2016 ha alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden.

    I 12 Broälven hamnade ACID-indexet måttligt sura förhållanden (årsmedel-värde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4), dock relativt gränsen mot sura förhållanden.

    Sura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) noterades i 11 Bastån.

    I 17 Bäck från Köljesjön, 19 Lafsån, 21 Heråälven och 22 Bästorpsälven visade ACID-indexet mycket sura förhållanden (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8).

    Missbildningsanalys gjordes på 33 av lokalerna i Västra Götalands län 2016. I 11 Bastån, 5 Grannebyån och 23 Friaån, uppströms Töreboda arv noterades en något förhöjd andel missbildningar, vilket kan innebära en svag påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande. I 13 Gundleboån var andelen något större och kan betyda en måttlig påverkan. Störst andel missbildningar kon-staterades i 37 Kvillebäcken/Lillhagsbäcken, vilket bör tyda på en stark påverkan.

  • Ahlgren, Johan
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Jönköpings län.
    Stenberg, Marika
    Nyström, Per
    Åbjörnsson, Kajsa
    Klimatrelaterade förändringar i sjöar och vattendrag: En jämförelse mellan två perioder (1995-2000 och 2009-2014)2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Miljöövervakningsprogrammen ger oss möjligheten att övervaka hur storskaliga förändringar,såsom klimatet och försurningen, påverkar våra sjöar och vattendrag. Det nationellasötvattensprogrammets delprogram "Trendstationer sjöar" och "Trendstationer vattendrag"kan tillsammans med regionala övervakningsprogram ge en övergripande bild av dennuvarande statusen samt fungera som ett verktyg för övervakning av potentiella förändringari våra sötvattenssystem.En faktor som kan framkalla stora förändringar är den pågående klimatförändringen, vilkenbland annat innebär en högre medeltemperatur och förändrade vädersystem. Till exempelleder dessa förändringar till en förlängd växtsäsong och en snabbare nedbrytning av organisktmaterial i marken. Samtidigt kommer de kraftigare regnen att öka på vissa platser, vilketleder till att mer organiskt material sköljs ut i våra sjöar och vattendrag. Den ökade temperaturenförändrar också spelreglerna för de organismer som är anpassade för kallt vattenoch det möjliggör att nya områden kan koloniseras av arter som är anpassade för varmareklimat.Det finns även andra antroprogena störningar som påverkar våra sjöar och vattendrag, tillexempel utsläppen av svaveldioxid som låg bakom den kraftiga försurning av mark och vattensom man än idag ser konsekvenserna av. Utsläppen av svaveldioxid har sedan 80-taletminskat kraftigt och nu börjar man se en långsam återhämtning i vissa sjöar och vattendrag. För att förstå mer om hur dessa direkta och indirekta effekter av klimatförändringarna ochförsurningen påverkar våra svenska vatten har denna studie utvärderat tidsseriedata för perioderna1995-2000 och 2009-2014 från svenska sjöar och vattendrag. Samtliga sjöar och vattendrag i denna studie ingår i den nationella eller regionala miljöövervakningenoch totalt har 177 sjöar och 121 vattendragslokaler inkluderats i analyserna. Generellaförändringar mellan perioderna i vattenkemi och biologiska parametrar har studerats. Likaså om dessa förändringar skiljer sig åt beroende på sjöarnas och vattendragensstorlek, vattenfärg och alkalinitet. Slutligen har även sjöarnas och vattendragens geografiskaplacering baserat på de så kallade ekoregionerna inkluderats i utvärderingen.De kemisk-fysikaliska parametrar från sjöarna och vattendragen som har undersökts är lufttemperatur,absorbans, TOC (totalt organiskt kol), järn, sulfat, totalkväve, totalfosfor samtpH och alkalinitet. Förändringar avseende växtplankton har studerats med hjälp av parametrarnatotal biovolym (mm3/l), trofiskt planktonindex (TPI), antalet växtplanktonarteroch andelen cyanobakterier. För bottenfauna har förändringar av kvotenOligochaeta/Chironomidae analyserats.Resultaten visar att siktdjupet i de undersökta sjöarna minskar mellan perioderna. Dennaminskning i siktdjup kan kopplas till den ökning av TOC, absorbans och järn som sker parallellt.För vattendragen sker en liknande utveckling med en generell ökning i absorbans,TOC och järn. Dessa förändringar har dels en direkt koppling till klimatförändringarna genomen förlängd växtsäsong och dels en koppling till ökad nedbrytning vilket leder till mertillgängligt organiskt material. Vidare så kan förändringar i nederbörden påverka hur mycket av detta organiska material som spolas ut i vattensystemen. Dessutom så spelar denminskade sulfatdepositionen en stor roll i den ökande vattenfärgen och i förlängningensiktdjupet genom kemiska förändringar i jordlagren som leder till att mer material blir tillgängligtoch kan sköljas ut i vattnet. Den minskade mängden sulfat i sjöarna och vattendragenär den tydligaste förändringen i datamaterialet och kan direkt kopplas till en minskadsulfatdeposition, men inte till klimatförändringarna. Denna minskning syns även i pH ochalkaliniteten som båda generellt ökar mellan perioderna. Förändringen för pH och alkalinitetär dock inte lika tydlig som för sulfat. Även om trenderna är desamma i vattendragensom för sjöarna är förändringen dock inte lika tydlig i vattendragen. Orsaken är de fysiskaskillnaderna mellan vattendrag och sjöar, där vattendragen ser mycket kraftigare variationeri flöde inom och mellan år och därmed också i de undersökta variablerna.För sjöarnas närsalter sker också signifikanta förändringar mellan perioderna, kväve minskargenerellt, medan fosfor minskar eller ökar beroende på vilken sjötyp man tittar på. Förvattendragen sker inte några generella förändringar i fosfor mellan de undersökta perioderna,däremot så minskar kväve generellt även i vattendragen. Kväveminskningen kandelvis härledas direkt till den minskning i atmosfärisk deposition som skett under perioden,men åtgärder inom skogs- och jordbruket för att minska kväve- och fosforläckaget påverkarantagligen också förändringen av närsaltskoncentrationerna. Här kan en mer lokal utvärderingdär man även inkluderar olika kväveminskande åtgärder samt markanvändning ianalyserna, ge en bättre förståelse för vad som drivit förändringen i näringssalter.Bland de biologiska variabler som har kunnat undersökas så ökar antalet växtplanktonartergenerellt i sjöarna mellan perioderna, vilket kan vara en respons på den minskade försurningen.Vidare så ökar det trofiska planktonindexet mellan perioderna, vilket indikerar attsjöarna blivit näringsrikare. En möjlig förklaring kan också vara den ökade mängden TOCoch därmed en tillförsel av mer organiskt bundna närsalter. Det är dock så att även om detsker en ökning i trofiska planktonindex så visar det fortfarande inte på att det finns någrakraftiga övergödningsproblem i de undersökta sjöarna. Vidare har andelen cyanobakterieroch den totala biovolymen växtplankton inte förändrats generellt under perioden. För bottenfaunanundersöktes Oligochaeta/Chironomidae-kvoten, som ökar generellt vid övergödningför att syrgashalten blir låg och/eller den organiska belastningen hög på sjöbotten.För kvoten sker inga generella förändringar, dock sker det förändringar när sjöarna delasupp i sjötyp. Det är svårt att hitta någon generell förklaring till dessa förändringar, men lokalaoch mer ingående analyser kan möjligen hitta förklaringar till dessa förändringar i O/Ckvoten. Det saknas mycket biologiska provtagningar i det datamaterial som låg till grundför denna studie, för vattenkemin finns det till exempel ca 170 sjöar, men för biologin endastca 50 sjöar som kan inkluderas i utvärderingen. Med tanke på de stora förändringar somsker i vattenfärg och sulfatkoncentrationer så skulle övergripande analyser av både bottenfaunaoch växtplankton vara av stor betydelse för miljöövervakningen av våra sjöar ochvattendrag. Sammanfattningsvis har klimatförändringarna i form av temperaturökningar och förändradenederbördsmönster påverkat våra sjöar och vattendrag under perioden 1995-2014.Men även andra faktorer, såsom den minskande sulfatdepositionen, påverkar våra sjöar ochvattendrag. Dels direkt genom högre pH och alkalinitet, men framför allt indirekt genomförändringar i exporten av TOC och järn. I förlängningen ökar denna export brunifieringenoch tillgången på kol och närsalter för djur och växter.

  • Sundberg, Iréne
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2015: En undersökning av 26 vattendragslokaler2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I Västra Götalands län undersöktes år 2015 kiselalger på 26 lokaler. Statusklassningen (närings- och organisk föroreningspåverkan) gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI) respektive andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beaktats.Hög status konstaterades på fjorton lokaler, varav dock fyra bedömdes vara sura eller mycket sura (se nedan).På fyra lokaler – 16 Hjoån, 11 Lidan, 7 Bäck nedströms Furusjön och 3 Valboån – ham-nade IPS-indexet i klass 2,god status. Valboån låg relativt nära gränsen mot klass 3 måttlig status.9 Ätran övre, 13 Dänningen, 1 Skeppsbrobäcken och 15 Ängebäcken tillhörde klass 3, måttlig status. Ätran övre låg mycket nära gränsen mot god status, medan Ängebäcken däremot låg relativt nära gränsen mot klass 4, otillfredsställande status och eftersom stödparametrarna TDI och %PT var mycket stora, befinner sig lokaleni riskzonen för att hamna i otillfredsställande status.IPS-indexet i 5 Årnäsån, 2 Överbyån, 4 Dälpan och 12 Broälven motsvarade klass 4,otillfredsställande status. Broälven hamnade relativt nära gränsen mot klass 5, dålig status och den anmärkningsvärt stora andelen föroreningstoleranta kiselalger visar att lokalen ligger i riskzonen för att hamna i dålig status.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattnet tillhör och är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta lokalerna bedömdes 2015 haalkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3) förhållanden.På fyra lokaler i undersökningen, 14 Lillån vid Härja, 13 Dänningen, 21 Svartåbäcken och 23 Lygnö å, motsvarande ACID-indexetmåttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4). Lillån vid Härja låg emellertid mycket nära och Dänningen relativt gränsen mot nära neutrala förhållanden.Sura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan 5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) noterades i 18 Sågebäcken vid Självik.8 Kvarntorpsån, 25 Galtabäcken och 26 Sågebäcken hamnade imycket sura förhållan-den (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8).Missbildningsanalys gjordes på 18 av lokalerna i Västra Götalands län 2015. På fem av lokalerna – 2 Överbyån, 5 Årnäsån, 8 Kvarntorpsån, 12 Broälven och 13 Dänningen – noterades en något förhöjd andel missbildningar, vilket kan innebära en svag påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande.

  • Sundberg, Iréne
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Meissner, Ylva
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2014: En undersökning av 25 vattendragslokaler2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kiselalger analyserades på 25 vattendragslokaler i Västra Götalands län år 2014. Eventuellförekomst av missbildade på kiselalgsskal undersöktes på punkter inom den regionalamiljöövervakningen (1-19).Statusklassningen (närings- och organisk föroreningspåverkan) gjordes med hjälp avkiselalgsindexet IPS. Som stöd till detta index har även mängden näringskrävande (TDI)respektive andelen föroreningstoleranta (%PT) kiselalger beräknats. Elva lokaler bedömdeshahög status, 7 Örekilsälven, 8 Iglabäcken, 9 Jälmån, 10 Pineboån, 11 Bastån,20 Bäck från Köljesjön, 21 Lillån, 22 Lafsån, 23 Sillebäcken, 24 Heråälven och 25Bästorpsälven. Av dessa befinner sig Örekilsälven och Sillebäcken i den nedre, dvs.sämre delen av klassintervallet.På två lokaler– 2 Rambergsån och 19 Härån – visade IPS-indexet klass 2, god status. Rambergsån befinner sig relativt gränsen mot måttlig status. Åtta lokaler hamnade i klass 3,måttlig status: 1 Stallbackaån, 4 Mjölån, 6 Lövbrobäcken,12 Gundleboån, 13 Brattöälven, 14 Klevaån, 16 Ryksbäcken och 17 Bakerödsbäcken.Stallbackaån, Gundleboån, Ryksbäcken ligger i den nedre (sämre) delenav klassintervallet och Klevaån ligger mycket nära gränsen mot klass 4. De tre sistnämndaligger i riskzonen för att hamna i otillfredsställande status på grund av att de harmycket stora andelar föroreningstoleranta arter (%PT).IPS-indexet i 3 Kämpegårdsån, 5 Grannebyån, 15 Storebergsån och 18 Grönå motsvaradeklass 4,otillfredsställande status och bedömningen stärks av att andelen föroreningstolerantakiselalger (%PT) var mycket stor på samtliga lokaler.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framförallt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7. De flesta av lokalerna(18 st.) i Västra Götalands län 2014 klassades som antingenalkaliska (årsmedelvärdeför pH över 7,3) ellernära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3). För två lokaler i undersökningen, 14 Klevaån och 19 Härån, motsvarade ACID-indexetmåttligt sura förhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4. Båda låg mer eller mindre nära gränsenmot nära neutrala förhållanden. Surhetsindexet ACID visadesura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) på en lokal, 11 Bastån. Indexvärdet lågnära gränsen mot mycket sura förhållanden.20 Bäck från Köljesjön, 22 Lafsån, 24 Heråälven, och 25 Bästorpsälven hamnade imycket sura förhållanden, vilket tyder på att årsmedelvärdet för pH är lägre än 5,5och/eller att pH-minimum är under 4,8. Andelen missbildningar var 1,2– 1,9 % i 2 Rambergsån, 12 Gundleboån, 14 Klevaånoch 17 Bakerödsbäcken, vilket bör motsvara svag påverkan av bekämpningsmedel, metallereller liknande, samt 2,3 % i 6 Lövbrobäcken, vilket tyder på en svag-tydlig påverkan. Övriga lokaler hade mindre än 1 % missbildade skal, vilket motsvarar ingen ellerobetydlig påverkan.

  • Kinsten, Björn
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Blekinge län.
    Glacialrelikta kräftdjur i Stora Kroksjön Blekinge 20182018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Stora Kroksjön har med avseende på glacialrelikta kräftdjur undersökts vid två till-fällen under 1960-talet och vid sju tillfällen fr.o.m. 1991. Vid samtliga tillfällen har samma tre arter påträffats, nämligen

    Mysis relicta s.l., Monoporeia affinis och Pallaseopsis (Pallasea) quadrispinosa. De övriga tre i Sverige förekommande glacialrelikta kräftdjursarterna Gammaracanthus lacustris, Saduria entomon och Limnocalanus macrurus har aldrig påträffats i Stora Kroksjön. Stora Kroksjön är en av bara två sjöar som idag har påvisade bestånd av glacialrelikta kräftdjur i Ble-kinge län men är den enda sjön i länet som har flera arter. Den andra sjön i Blek-inge som hyser glacialrelikta kräftdjur är Immeln i Olofströms kommun. Sannolikt har kalkningar av Stora Kroksjön minskat risken för att nämnda djur utrotats från sjön. Detta kan jämföras med två andra sjöar i länet, Galtsjön och Blanksjön i Ron-neby kommun, som tidigare hyst bestånd av glacialrelikta kräftdjur, men idag sak-nar dessa djur. Sannolikt har försurning varit orsak till dessa försvinnanden.

    Vid samtliga sju tillfällen under perioden 1991–2018 då Stora Kroksjön undersök-tes sommartid har trålning utförts med en s.k. bomtrål. Mätseriens tidsutsträckning och antal mättillfällen är för svenska förhållanden ovanligt omfattande. Trålning är den bästa metoden då förekomst av glacialrelikta kräftdjur skall undersökas, men har sin klara begränsning vid kvantifiering av dessa djur. Den talrikaste arten i trål-proven har varit

    M. relicta s.l., medan P. quadrispinosa vanligtvis har varit den art som har haft klart lägst täthet. De beräknade tätheterna av den tredje förekom-mande arten, M. affinis, har sannolikt underskattats en hel del då arten gräver ned sig i sedimentet och på så vis kan undgå att fångas i trålen. Vid trålningen 2018 noterades högre tätheter av M. relicta s.l. än vid tidigare trålningar, vilket framför-allt gällde på cirka 9 meters djup där medeltätheten var ovanligt hög och klart högre än den medeltäthet som skattades över det största djupet. Alla tre arternas skattade tätheter har varierat mellan undersökningsåren, men variationen kan mest sannolikt förklaras med naturlig variation och metodbrister. En statistisk analys visade dock på en tendens till ökning av tätheten hos M. relicta s.l. i trålproven 1991 till 2018. Ökningen var signifikant. Däremot förelåg ingen signifikant föränd-ring av tätheten hos M. affinis och P. quadrispinosa under samma period.

    Vid undersökningen 2013 användes för första gången en ny metod i Stora Kroksjön nämligen håvning med stor håv nattetid över största djupet (22 m). Metoden an-vändes även 2018 och är bättre för beräkning av tätheten hos

    M. relicta s.l. än trål-ning. Den skattade medeltätheten för hela tidsintervallet under kvällen/natten den 2–3 juli 2018 var 198 individer per m2 (ind./m2). Tätheten ökade under nämnda tidsperiod med maximala tätheter vid midnatt (kl 23.40-00.45) då den skattade me-deltätheten var 277 ind./m2. Nämnda tätheter var högre än 2013 vid motsvarande tidpunkter på dygnet. Högre tätheter än tidigare noterades alltså 2018 såväl vid trålning som håvning.

    Vid en jämförelse av trålprov insamlade på olika djup framgick det att andelen små individer ökade markant mot mindre djup. Samma trend syntes också tydligt i håv-proven där andelen små djur ökade på de lägre djupen 5 och 10 meter.

    Längdmätningar av M. relicta s.l. antydde att livscykeln i Stora Kroksjön är tvåårig med vinterfortplantning.

    Med tanke på den globala uppvärmningen och de glacialrelikta kräftdjurens krav på låg temperatur är det av stort värde om undersökningar av det slag som redovisats i denna rapport kan fortsätta även i framtiden. Sjön är unik på det viset att den är en av de sydligaste i Sverige med glacialrelikta kräftdjur som dessutom har undersökts under många år.

  • Marklund, Einar
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län. Botaniska Föreningen i Västmanlands län.
    Eriksson, Bo
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västmanlands län. Botaniska Föreningen i Västmanlands län.
    Floraväkteriet i Västmanlands län 20182018Report (Other academic)
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Tillståndet i skogsmiljön i Västra Götalands län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Nedfallet av svavel- och kväveföreningar i Västra Götalands län har under decennier legat långt över vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. Det bedrivs därför en omfattande kalknings-verksamhet i länet. Kvarvarande försurningsproblematik beror på en kombination av ett historiskt högt svavelnedfall och en låg syraneutraliserande förmåga hos skogsmarken.Nedfallet av svavel till skogen i länet låg i början av 1990-talet mellan 10 och 25 kg S per hektar och år, men har minskat i stort sett i takt med minskade utsläpp av svavel från Europa. Det hydro-logiska året 2016/17 låg svavelnedfallet mellan 0,2 och 2,0 kg S per hektar och år i länet.Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken förbättrats. Halterna av svavel i markvattnet har minskat vid alla nu aktiva mätplatser i Västra Götaland, och för pH har en ökning kunnat konstateras vid två av tre platser med tillräckligt långa tidsserier för en trendanalys. I början av 1990-talet saknades buffringskapacitet (syraneutraliserande förmåga, ANC) i markvattnet vid i stort sett alla mätplatser i länet, det vill säga ANC var negativt. Under 2000-talet har nu aktiva mätplatser närmat sig en positiv buffringskapacitet, med värden för ANC nära noll (se figur). Vid två av fyra platser har dock ANC de senaste åren återigen blivit negativ. För att sjöar och vattendrag i länet ska återhämta sig krävs att vattnet som passerat skogsmarken kan bidra med en betydande buffrande förmåga, det vill säga att ANC är klart positivt.Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till länet under 2016/17 överskrider den kritiska nivån som antagits för att motverka förändringar av artsammansättningen hos markvegetationen, 5 kg kväve per hektar och år för barrskog, i hela länet. Motsvarande kritiska nivå för lövskog, 10 kg per hektar och år, överskrids i länets sydvästligaste delar under 2016/17. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. Nitrat har i vissa fall uppträtt i förhöjda halter vid provytor med växande skog i länet. Vid en provyta i länet där granarna dött som ett resultat av ett angrepp av granbarkborre, uppträdde under flera år mycket höga halter av nitrat i markvattnet, vilket indikerar att kväveläckage kan uppstå vid störningar av skogsekosystemen i länet.

  • Sundberg, Iréne
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Meissner, Ylva
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Kiselalger i Västra Götalands län 20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kiselalger analyserades på 21 vattendragslokaler i Västra Götalands län år 2012. Missbildningarpå kiselalger undersöktes på 15 lokaler.Statusklassning av övergödningspåverkan gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS,Som stöd till detta index har även andelarna näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta(%PT) kiselalger beaktats.Tio lokaler bedömdes hahög status, nämligen 20 Heråälven, 15 Bastån, 16 Bäck frånKöljesjön, 13 Jälmån, 14 Pineboån, 18 Lafsån, 12 Iglabäcken, 21 Bästorpsälven, 17Lillån och 19 Sillebäcken.På fyra lokaler– 10 Lövbrobäcken, 3 Rambergsån, 11 Örekilsälven och 6 Getån – visadeIPS-indexet klass 2,god status (Tabell 5). Av dessa låg 6 Getån nära gränsen motmåttlig status.I klass 3,måttlig status hamnade tre lokaler i undersökningen: 1 Mellbyån, 2 Lärjeånoch 8 Mjölån. Den förstnämnda hamnade nära gränsen mot god status.IPS-indexet i 4 Skeppsbrobäcken, 9 Grannebyån, 5 Överbyån och 7 Kämpegårdsånmotsvarade klass 4,otillfredsställande status och bedömningen stärks av att andelenföroreningstoleranta kiselalger (%PT) var mycket stor på alla dessa lokaler.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör och är framtaget framförallt för att bedöma surheten i vattendrag med pH lägre än 7.Sex av vattendragen i Västra Götalands län 2012– 14 Pineboån, 2 Lärjeån, 8 Mjölån, 7Kämpegårdsån, 1 Mellbyån och 6 Getån– klassades år 2012 som alkaliska, dvs. årsmedelvärdetför pH bör ligga över 7,3.Lokalerna 5 Överbyån, 13 Jälmån, 10 Lövbrobäcken, 17 Lillån, 9 Grannebyån, 11 Örekilsälven,19 Sillebäcken och 4 Skeppsbrobäcken, hamnade inära neutrala förhållanden,vilket tyder på ett årsmedelvärde för pH mellan 6,5-7,3För två lokaler i undersökningen, 3 Rambergsån och 12 Iglabäcken, motsvarade ACIDindexetmåttligt suraförhållanden, vilket betyder att årsmedelvärdet för pH bör liggamellan 5,9-6,5 och/eller att pH-minimum är under 6,4.Surhetsindexet ACID visadesura förhållanden, (årsmedelvärdet för pH bör ligga mellan5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) på en lokal, nämligen 21 Bästorpsälven.Indexvärdet låg relativt nära gränsen mot mycket sura förhållanden.Fyra lokaler hamnade imycket sura förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde förpH som är lägre än 5,5 och/eller ett pH-minimum under 4,8. Dessa är: 18 Lafsån, 20Heråälven, 16 Bäck från Köljesjön och 15 Bastån.Analysen av missbildningar på kiselalger visade att de flesta lokaler hade mindre än 1 %missbildade skal, vilket innebär ingen eller obetydlig påverkan av någon annan föroreningän näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening, t.ex. bekämpningsmedel,metaller eller liknande. I 6 Getån och 10 Lövbrobäcken noterades 1 % missbildade skal,vilket är på gränsen till vad som kan anses vara en svag påverkan.

  • Gälman, Veronika
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Paleolimnologisk undersökning av Grindsbyvattnet, Sannesjön och Viksjön: Sjöarnas historiska utveckling av totalfosfor- från dåtid till nutid2011Report (Other academic)
  • Sundberg, Iréne
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Kiselalger i Västra Götalands län 2009: En undersökning i vattendrag inom kalkeffektuppföljningen2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har Medins Biologi AB undersöktkiselalger på sex vattendragslokaler 2009.IPS-indexet visar graden av påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk föroreningi ett vattendrag. Alla sex vattendragslokalerna bedömdes tillhöra klass 1,högstatus. I Hjällöbäcken låg dock IPS-värdet i nedre delen av klassintervallet.Surhetsindexet ACID visar vilken pH-regim vattendraget tillhör. ACID var högst i Sandaredsån,Lygnö å och Kroksån och motsvarade surhetsklass 2,nära neutrala förhållanden(tyder på medel-pH 6,5-7,3). För Kroksån låg värdet dock relativt nära gränsenmot måttligt sura förhållanden.I Hjällöbäcken, Ekån och Sågebäcken vid Självik motsvarade ACID-värdetmåttligtsura förhållanden, dvs. medel-pH bör vara 5,9-6,5 och/eller pH- minimum under 6,4.I Sandaredsån dominerades kiselalgssamhället av artkomplexetAchnanthidium minutissimum.Tidigare erfarenheter har visat att total dominans kan vara ett tecken på en störningi kiselalgssamhället, t.ex. orsakad av lågt eller högt vattenstånd som kan medförauttorkning eller omlagring av substraten.

  • Lagesson, Håkan
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Norling, Karl
    Oscarsson, Hans
    Många bäckar små: Små bohuslänska bäckars transport avkväve och fosfor till Skagerrak2005Report (Other academic)
  • Ruist, Elin
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Fosfor- och kvävefraktioner i miljöövervakningen: En studie av bohuslänska vattendrag2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det höga läckage av näringsämnen vi ser i bebodda områden runt om i världen berortills störst del på människans sätt att utnyttja marken och jordens naturresurser. I våravattenmiljöer ger detta upphov till övergödning med igenväxning, algblomning, syrefriabottnar och en minskad biologisk mångfald som följd. I vattendrag transporteras storamängder näringsämnen från inlandet till havet och transporten av näringsämnenpåverkar också ekosystemet i kustvattnet och ger bl a upphov till massförekomst avfintrådiga alger och algblomningar. Övergödning beror särskilt på en stor tillgång avnäringsämnena fosfor och kväve som oftast är de begränsande näringsämnena iakvatiska miljöer. Det är bara som lös oorganisk näring i form av fosfat-P, nitrat-N ochammonium-N som fosfor och kväve kan tas upp av växter. Vanligtvis ingår tot-P ochtot-N som mätparametrar i den traditionella miljöövervakningen i limniska miljöer,men även delfraktionerna fosfat-P, nitrat-N och ammonium-N förekommer.I detta arbete framgår det att fraktionerad mätdata av fosfor och kväve är mycketanvändbar inom miljöövervakningsarbetet och även som underlag i arbetet med attföreslå åtgärder för att minska näringsämnesläckaget. Vid en effektuppföljning av enåtgärd med syftet att minska läckaget av näringsämnen kan vattenkemiska parametraranvändas och möjligheten att mäta åtgärdens effekt ökar vid fraktionerad mätdata avfosfor och kväve i jämförelse med mätningar av endast tot-P och tot-N. Fraktioneradmätdata av fosfor och kväve kan fungera som underlag i arbetet med att föreslå åtgärderför att minska näringsämnesläckaget eftersom en specifik åtgärd ofta är mer effektiv påatt reducera vissa näringsformer mer än andra. Det finns många faktorer som påverkarvariationen av fosfat-P, ammonium-N och nitrat-N, vilket gör det intressant attinkludera fraktionerad mätning av fosfor och kväve i miljöövervakningen. Genom attmäta delfraktioner av fosfor och kväve skapas en unik och mer detaljrik bild avnäringstillgång och näringstransport i varje enskilt vattendrag.Studien baseras på mätdata av fraktionerad fosfor och kväve för 17 mätstationer ibohuslänska vattendrag, vilka ingår i ett regionalt miljöövervakningsprogram somsamordnas av Länsstyrelsen i Västra Götalands LänResultaten i arbetet visar att andelen fosfat-P, ammonium-N och nitrat-N skiljer sigsignifikant mellan vattendragen. Det finns en signifikant årstidsvariation för både fosforoch kväve. Fosfat-P tycks endast ha en tydlig årstidsvariation i de större vattendragen.Resultaten visar att en rad faktorer, så som hygge, öppen mark och dagvatten samtflödesvariation har en signifikant påverkan på andelen av kvävefraktionerna.Variationen av andelen fosfat-P och nitrat-N kan till viss del förklaras av halten tot-Prespektive tot-N. Detta beror antagligen på att den antropogena belastningen främstförekommer i lös oorganisk form och är tydligt märkbar i Bohuslän. Generellt för debohuslänska vattendragen är att N/P-kvoten är ovanligt låg, med en trend från en mernormal kväve-fosforbalans i norr till förhållanden med kväveunderskott i söder.Antagligen beror detta på ett stort läckage av fosfor som inte står i förväntad proportiontill läckaget av kväve.Vidare bör processer och orsaker bakom det mycket höga fosforläckaget i Bohuslänutredas. Det vore också intressant att studera kopplingen mellan vattendragensnäringstransport och eutrofieringen i deras recipienter; havsvikar och de innerstadelarna av kustvattnet.

  • Hultengren, Svante
    Växter och djur i Västra Götalands odlingslandskap: - utvecklingen under de senaste 30 åren2016Report (Other academic)
  • Norberg, Lisbet
    et al.
    Stjernberg Forsberg, Lovisa
    Utlakning från jordbruksmark i Västra Götalands län: Utvärdering av undersökningar 1988‐20152018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport sammanställs och utvärderas de data som har samlats in från typområdenaO14 och O17 i Västra Götalands län inom miljöövervakningsprogrammetUtlakning från jordbruksmark. I områdenas vattendrag har det sedan25-30 år tillbaka genomförts kontinuerliga flödesmätningar samt analyser avflera olika kemiska parametrar, bl.a. kväve och fosfor. Vissa år har också uppgifterom odling och odlingsåtgärder samlats in från lantbrukarna i områdena.Typområde O14:

    •Området består av 71 % åkermark och 23 % skog. Jorden domineras av lättleraoch i området odlas främst spannmål och vall. Åkermarken plöjs främstpå hösten.

    •Långtidsmedel för totalkvävehalten i vattendraget är 4,9 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 14 kg totalkväve per hektar, varav åkermarkenberäknas stå för ca 94 %. Koncentrationen och transporten av kvävei bäckvattnet har en tydlig nedåtgående trend under mätperioden.

    •Långtidsmedel för totalfosforhalten i vattendraget är 0,17 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 0,53 kg totalfosfor per hektar, varavåkermarken beräknas stå för cirka 88 % och enskilda avlopp för ca 9 %.Transporten av total- och fosfatfosfor från området minskade under denförsta halvan av mätperioden, medan transporten av partikulär fosfor harökat under hela mätperioden.

    •Vid en jämförelse mellan odlingsinventeringarna utförda år 2015 och 2006ses en del förändringar, däribland minskad andel fånggröda och ökade skördar.Även gödslingen tycks ha förändrats, vilket har inneburit en högre tillförselav kväve och en mindre tillförsel av fosfor till åkermarken år 2015jämfört med tidigare inventerade år. Dessutom användes mer stallgödsel år2015 jämfört med tidigare.Typområde O17:

    •Området består av 55 % åkermark och 37 % skog. Jordarna är lättare än i typområdeO14 och domineras av finmo och sand. I området odlas främstspannmål och vall.

    •Långtidsmedel för totalkvävehalten i vattendraget är 3,3 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 10 kg totalkväve per hektar, varav åkermarkenberäknas stå för ca 88 % och skogsmarken för ca 9 %. Koncentrationenoch transporten av kväve i bäckvattnet har en tydlig nedåtgående trendunder mätperioden.

    •Långtidsmedel för totalfosforhalten i vattendraget är 0,06 mg/l. Från områdettransporteras årligen i genomsnitt 0,19 kg totalfosfor per hektar, varavåkermarken beräknas stå för ca 70 % och enskilda avlopp för ca 20 %. Detfinns statistiska indikationer på att både transporten och koncentrationen av- 6 -fosfatfosfor har minskat under den andra halvan av mätperioden, medan partikulärfosfor inte uppvisar någon trend.

    •Vid en jämförelse mellan odlingsinventeringarna utförda år 2006 och 2015ses en del förändringar, däribland minskad andel fånggröda, ökade skördarsamt ökad andel höstplöjning. Det finns även en skillnad i gödsling mellanåren, som innebär en högre tillförsel av kväve år 2015 jämfört med tidigareinventerade år. Siffrorna för år 2015 är dock osäkra, eftersom nästan 30 %av åkermarken i typområde O17 inte inventerades detta år.

    Det var i vissa fall svårt att förklara trender i kontinuerliga kemdata med hjälpav sporadiskt insamlade odlingsuppgifter. I båda områdena syntes exempelvisminskande trender i kvävehalter, trots ökad kvävegödsling och minskad andelfånggröda år 2015 jämfört med 2006. De högre skördarna år 2015 i båda områdena,samt den högre andelen vall i typområde O14, skulle däremot kunna varabidragande orsaker till minskande kvävehalter. Osäkerheten är dock stor och utvärderingenfokuserar därför mer på förändringar i data över tid än på sambandmellan olika parametrar.

  • Enoksson, Bodil
    et al.
    Loman, Jon
    Dvärgmusen i Västra Götaland: Populationsundersökningar 1985-20022004Report (Other academic)
  • Broman, Emil
    et al.
    Lind, Emma
    Hävd i slåtterängar: Miljöövervakning i Västra Götalands län 20172018Report (Other academic)
  • Broman, Emil
    et al.
    Lind, Emma
    Hävd i slåtterängar: Miljöövervakning i Västra Götalands län 20162017Report (Other academic)
  • Claesson, Christina
    et al.
    Wendel, Jenny
    Larsson, Fredrik
    Hävd i slåtterängar: Miljöövervakning i Västra Götalands län 20152016Report (Other academic)
  • Wendel, Jenny
    et al.
    Claesson, Christina
    Nylinder, Josefine
    Bengtsson, Ola
    Hävd i slåtterängar: - miljöövervakning i Västra Götalands län 20132014Report (Other academic)
  • Bengtsson, Ola
    et al.
    Bengtsson, Vikki
    Lindholm, Mattias
    Slåtterängar i Västra Götalands län: Resultat av övervakning 2000-20062009Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The following report is a compilation of the vegetation analysis whichhas been carried out in a selection of traditionally cut hay meadows in theCounty of Västra Götaland in 2000, 2003, 2004, 2005 and 2006. In theyears 2004 to 2006, 10 permanent plots and an additional 20 sites randomlyselected from the existing County database of meadows were surveyedannually. In each site a quadrat 10m x 10m was placed in an area that wasconsidered to be "representative" for that meadow. In this larger quadrat,10 smaller quadrats 1 m2 were marked out according to a pre-preparedrandom pattern. The vegetation in these smaller squares was recorded usingthe sampling method known as the species-area method or relevé method.In each quadrat of 1 m2 the coverage of dead plant material was recordedaccording to scale of four.For the analysis, the plants recorded were divided into the followingecological groups: method of pollination, life form (according to Raunkier)and plant type (herb, grass, sedge etc.). The species recorded were treated aspresence/absence per small quadrat (1 m2). Analysis of species richness wascarried out by comparing the average (number of species/m2) per quadratfor each site. As a comparison, analysis of the ecological grouping of speciesaccording to Ekstam, 1992 was also carried out. Changes over time wereanalysed using linear regression analysis. The differences between managedand unmanaged meadows were analysed using 2-way ANOVA, withmanagement and soil moisture as factors.

  • Stenmark, Magnus
    Miljöövervakning av gaddsteklar i Västra Götalands län, 20172018Report (Other academic)
  • Stenmark, Magnus
    et al.
    Jonsson, Charlotte
    Hallqvist, Joel
    Åhlén Mulio, Sandra
    Miljöövervakning av gaddsteklar i Västra Götalands län - 20162017Report (Other academic)
  • Stenmark, Magnus
    Miljöövervakning av gaddsteklar - Resultat från 2015 års övervakning och syntes för åren 2010-2015.2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport presenteras och diskuteras den miljöövervakning av gaddsteklar som genomförts i Västra Götalands län under sex års följd 2010-2015. Arbetet har utförts på 71 platser spridda i länet. Metoden har varit färgskålar för fångst av gaddsteklar och pollinatörsslingor. Under miljöövervakningen påträffades totalt 295 arter av gaddsteklar, vilket är 63 % av den kända artstocken av gaddsteklar i länet (N=467). I genomsnitt påträffades 26±11 (±SD) arter av gaddsteklar på varje plats. Miljöövervakningen bidrog till att kunskapen om länets gaddsteklar ökade väsentligt. I jämförelse med all samlad kunskap om länets gaddstekelfauna bidrog den aktuella miljöövervakningen 2010-2015 med ca 22 % av observationstillfällena och med ca 30 arter som observerades för första gången i länet varav tre var rödlistade. Den systematiska miljöövervakningen som utförts i länet är en viktig grund för framtida ekologiska studier. En analys av datasetet 2010-2015 pekar på att flera arter går tillbaka, även om några arter också under senare tid verkar ha etablerat sig i länet. Bland de rödlistade arterna finns 28 arter som tidigare noterats för länet och som inte kunnat observeras under miljöövervakningen 2010-2015 och inte heller i någon annan inventering registrerad på artportalen under åren 2000-2015. Drygt hälften av dessa 28 arter har bedömts som utgångna från länet. Orsakerna till att gaddstekelarter hotas i länet är minskad hävd av torrmarker och igenväxning med vårtbjörk, asp, gran och tall i odlingslandskapet. Förändringarna i odlingslandskapet har också lett till färre markblottor som ofta upprätthåller torrmarksflora och är boområden för de marklevande gaddstekelarterna. Också skogslandskapet genomgår en stor förändring som försämrar möjligheterna för en artrik gaddstekelfauna. Förtätning av trädbestånd, minskat skogsbete och minskad brandfrekvens gör troligen att skogsbiotoper får en lägre artrikedom av gaddsteklar jämfört med mitten av förra seklet.

  • Stenmark, Magnus
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Västra Götalands län.
    Miljöövervakning av gaddsteklar - Resultat 20132014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport presenteras och diskuteras den miljöövervakning av gaddsteklar som genomförts i Västra Götalands län under 2013. Miljöövervakningen utfördes på 11 platser: 3 i Västergötland, 1 i Dalsland och 7 i Bohuslän. Metoden har varit färgskålar och pollinatörsslingor. Färgskålarna har aktivt samlat gaddsteklar under två tvåveckorsperioder under juni respektive juli. Pollinatörsslingorna utfördes på i huvudsak åkervädd och kartlade frekvens och taxa av alla blombesökare. Under miljöövervakningen påträffades totalt 120 arter av gaddsteklar; vilket är 28 % av den kända artstocken av gaddsteklar i länet.Under färgskålsinventeringen påträffades totalt 116 arter av gaddsteklar och i genomsnitt 25±9 (±SD) arter på varje plats. Jämfört med tidigare års miljöövervakning påträffades lika många arter som det genomsnittliga antalet per plats, men färre individer. De undersökta ekorutorna 2013 dominerades till stor del av karg hed och andra kustbundna (6 av 11 ekorutor) biotoper.Färgskålsinventeringen under 2013 kompletterar de tre tidigare årens miljöövervakning i länet och ger bra underlag för jämförelser mellan biotoper, regioner och tidsperioder. Bland de 21 arter som påträffades under 2013 men som inte tidigare påträffats under miljöövervakningen (2010-2012) fanns både sällsynta och spridda arter. Bland de sällsynta fanns sandstekelnPodalonia affinis, taggmurarbi Hoplosmia spinulosa, backhumla Bombus humilis och hedfiltbi Epeolus cruciger. Dessa ovanliga arter har en mer eller mindre tydlig koppling till de bohusländska blomrika, kustnära hedarna. Bland de vanliga arterna som tidigare inte registrerats fanns bland andra sälgsandbi, taksnyltgeting och småullbi. Sälgsandbi är aktivt under försommar, taksnyltgeting parasitisk och småullbi födospecialiserad och är alla utbredda och vanliga i länet, men har av slumpen inte påträffats tidigare.De 11 pollinatörsslingor som genomfördes registrerade 347 blombesök av insekter och andra blombesökare. De flesta besök tillhörde humlor (91 besök), fjärilar (81 besök) och skalbaggar (57 besök). Totalt registrerade pollinatörsslingorna 50 taxa bland alla besökargrupper. Jämfört med tidigare år var humlor och fjärilar mer vanliga.

  • Appelqvist, Thomas
    Gaddsteklar i Västra Götalands län - miljöövervakning 20112012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län har Pro Natura genomförtmiljöövervakning av gaddsteklar och pollinatörer på tio lokaler i Västra Götalandslän. Lokalerna var placerade i varsitt ekonomiskt kartblad spridda över länet.Kartbladen var utslumpade bland de som hade sand eller grus i jordartskarteringensamt minst ett hävdat objekt från ängs- och hagmarksinventeringen. För varjekartblad gjordes en bedömning av ortofoto på skärm för att hitta lämpligaundersökningsplatser. Småskaligt odlingslandskap, naturliga fodermarker, sandochgrusförekomst, närhet till vattendrag och kuperat landskap var kriterier som imöjligaste mån kombinerades.För gaddstekelövervakningen användes på varje lokal 3 gula plasthinkar under tvåperioder på sommaren. Det insamlade materialet sorterades och artbestämdes. Ifärgskålsmaterialet fanns arter av 35 vildbin, 16 grävsteklar, en solitärgeting, 10vägsteklar, 2 guldsteklar och 2 myrsteklar. Detta innebär att 66 olika gaddsteklarbestämdes från lokalerna med den metoden.På varje lokal med omnejd genomfördes också en pollinatörsslinga. Denna metodgår ut på att registrera kvantitet och kvalitet av blombesökare på viktigasubstratväxter. En pollinatörsslinga är en 500-1 000 m lång vandring i likartadmiljö där blombesökare och deras beteende på ett exakt antal (500 st)blomställningar registreras. I denna studie utfördes pollinatörsslingorna pååkervädd Knautia arvensis, ängsvädd Succisa pratensis, flockfibbla Hieraciumumbellatum och foderkäringtand Lotus corniculatus ssp sativus. När resultatet frånden sk 500-metoden adderas till färgskålsundersökningen så noterades sammanlagt74 olika gaddsteklar varav 43 var vildbin. Tre gaddsteklar finns med på rödlistan,nämligen Andrena marginata (VU), klöverhumla Bombus distinguendus (NT) ochTiphia minuta (NT). Dessutom noterades en rödlistad fjäril – allmänmetallvingesvärmare, Adscita statices (NT) – som en bifångst.Detta resultat kan sägas vara synnerligt magert och det beror till största delen på attde utvalda lokalerna hade mindre bra förutsättningar för att hysa gaddsteklar – detfanns helt enkelt för dåligt med både sand och åkervädd i de utslumpade rutorna.Vid en lokal förstördes dessutom de uppsatta fällorna på ett systematiskt sätt.