Publications
1 - 12 of 12
rss atomLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Kronnäs, Veronika
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Swedish Environmental Protection Agency.
    Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige – mätningar och modellering: Resultat t.o.m. september 20122013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Krondroppsnätets årliga rapport 2013 är en gemensam nationell rapport. Målsättningar har varit att ge en aktuell bild av situationen vad gäller försurning och övergödning i Sveriges skogsmark idag, tillsammans med en del prognoser för framtiden. Kartor visas med aktuella resultat vad gäller lufthalter, nedfall och markvattenkemi för det hydrologiska året 2011/2012 för alla ämnen som mäts inom Krondroppsnätet.

    Nedfallet till skogen i Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Utsläppen av svavel från länderna inom EU har under de senaste drygt 20 åren minskat med 80 %. Motsvarande minskning är 47 % för oxiderat kväve (NOx) och 28 % för reducerat kväve (NHy). Som ett resultat av detta har svavelnedfallet till Sveriges skogar minskat kraftigt, medan det har varit svårt att påvisa någon minskning av kvävenedfallet.

    Trots den stora minskningen av svavelnedfallet drar 19 av total 21 län slutsatsen att man inte kommer att nå det regionala miljömålet

    Bara naturlig försurning till år 2020. Dessa slutsatser baseras delvis på Krondroppsnätets länsvisa mätningar som används för att bedöma de olika preciseringarna inom miljömålet. En bidragande orsak till att de regionala målen för försurning inte uppnås är att flera andra faktorer än svavelnedfallet bidrar till försurningen av skogsmark och sjöar. Kväve bidrar till försurningen främst när kvävet börjar läcka till markvattnet under rotzonen. Skogsbrukets bidrar till försurning av skogsmarken genom trädens upptag av näringsämnen som kompenseras med att sura joner avges. Försurningen blir permanent när biomassa skördas och tas ut från skogsekosystemen.

    Mätningarna av markvattenkemin inom Krondroppsnätet visar att skogsmarken i många fall är på väg att återhämta sig från försurning, men att återhämtningen går långsamt och ibland inte alls. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering 2012 användes koncentrationen 0,4 mg oorganiskt aluminium per liter markvatten som en kritisk gräns för försurning. En analys av Krondroppsytorna visade att 68 % av ytorna överskred denna gräns i sydvästra Sverige. Motsvarande andel i mellersta/sydöstra Sverige var 28 % och i norra Sverige 10 %. Även beräkningar av kritisk belastning för försurning av sjöar visar att det finns många sjöar med överskridande i stora delar av landet, men mest i sydvästra Sverige.

    Prognoser för framtiden säger att svavelnedfallet kommer att fortsätta minska till år 2050. Samtidigt ökar uttaget av biomassa från skogen i samband med ökad skörd av grenar och toppar (GROT). Kvävenedfallet kommer att förbli på en hög nivå, vilket innebär fortsatt kväveupplagring i skogsmarken, med ökad risk för läckage av nitrat och därmed ytterligare markförsurning som följd.

    Kvävenedfallet till skogen ingår inte som en precisering till miljömålet

    Ingen övergödning. Kvävenedfallet kan ändå användas för att bedöma övergödningen av skogsmarken. Nyligen utförda beräkningar inom forskningsprogrammet SCARP visar att nedfallet av kväve i hela Götaland och i de södra delarna av Svealand överskrider den kritiska belastning som Sverige har antagit som målvärde för att skydda biodiversiteten hos markvegetationen. Kvävebalansberäkningar visar att det sker en kontinuerlig upplagring av kväve i skogsmarken, och förhöjda halter av nitratkväve i markvatten på ett antal krondroppsytor i de skogar där kväveupplagringen är som störst, i sydvästra Sverige, visar att skogens

    förmåga att ta upp kväve överskrids. Hur mycket som lagras upp beror främst på hur stort kvävenedfallet är, men också på hur mycket kväve som tas ut från skogsekosystemen i samband med avverkning.

    Krondroppsnätet strävar kontinuerligt efter att utveckla och anpassa verksamheten utifrån nya behov som uppstår. Frågan om sambanden mellan vattenkemi i markvatten och bäckvatten har blivit aktuell. Många län har en omfattande övervakning av bäckvatten. Några första analyser från mätningar i olika delar av landet tyder på att tidsutvecklingen vad gäller förändringar i mark- och bäckvattenkemi uppvisar stora likheter, i synnerhet vad gäller försurningsrelaterade parametrar.

    Skogsstyrelsen har under 2012 aviserat att man utreder om det finns skäl att revidera de allmänna råden för skogsgödsling. Krondroppsnätets mätningar bidrog redan till den förra revideringen 2007. Hur mycket man kan kvävegödsla skogen hänger i stor utsträckning samman med storleken på det atmosfäriska nedfallet av kväve. Även denna gång har forskare inom Krondroppsnätet varit involverade och gett synpunkter på det kunskapsunderlag som tagits fram inom revideringsprocessen. Budskapet har varit att skogsgödsling med kväve ej bör vara tillåtet i områden i södra Sverige där mätningar visar på ett betydande atmosfäriskt nedfall av kväve till skogen samt ett frekvent läckage av nitrat till markvattnet.

    En krondroppsyta i Jämtlands län med lågproduktiv tallskog gödslades under 2012 med 150 kg N/ha. Med finansiering från C.F. Lundströms Forskningsstiftelse intensifierades mätningarna av markvattenkemi vid krondroppsytan och Länsstyrelsen i Jämtland bidrog med parallella ytvattenmätningar i en närliggande tjärn och dess utlopp. Mycket höga halter av nitrat i markvattnet på 50 cm djup uppmättes tre veckor efter gödsling och under resten av sommaren. Ytvattenmätningarna visade dock inte någon tydlig förhöjning av nitrathalterna i tjärnen. Dessa mätningar fortsätter även under 2013, nu också med stöd från Havs- och Vattenmyndigheten.

    Fartygsemissioner står för en betydande andel av de svavelutsläpp som ligger bakom det nuvarande svavelnedfallet till skogarna i Sverige. Fartygsbranschen (IMO) har beslutat att svavelhalterna i fartygsbränslen skall minskas succesivt. År 2006/2007 beslutades att svavelhalten i fartygsbränslen vid trafik på Nordsjön, Skagerack, Kattegatt och Östersjön får vara högst 1.0 % och år 2015 planeras en ny sänkning från 1.0 till 0.1 %. Utredning pågår om hur nedfallsmätningarna inom Krondroppsnätet skulle kunna användas för att påvisa minskade svavelnedfall till skogarna i Sverige och hur detta i så fall skulle finansieras.

    Resultaten som kommit fram inom Krondroppsnätet har under de senaste åren utnyttjats inom ett flertal vetenskapliga artiklar. De viktigaste resultaten från de tre senaste artiklarna sammanfattas i rapporten.

  • Bisther, Mia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Brandt & Gröndahl AB.
    Barmarksinventering av utter i Kronobergs län: 2013-20142017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inledning

    Uttern var tidigare ett vanligt inslag i den svenska faunan. Jaktstatistik från slutet av 1940-talet visar att det sköts ungefär 1500 uttrar per år, i Sverige men populationen började minska drastiskt under 1950-70-talen och jakten upphörde. Den huvudsakliga anledningen till minskningen har ansetts vara miljögifter, främst PCB, men även andra faktorer som t.ex. biotopförstöring och jakt bidrog till utterns tillbakagång. Till följd av minskning startades Projekt Utter 1975 vars syfte var att undersöka anledningen till artens minskning, inventera förekomst och starta en avelsstation för eventuell utsättning av utter.

    På grund av artens snabba tillbakagång inventerades stora delar av landet under perioden 1983-1992 för att undersöka omfattningen av denna minskning. Utifrån dessa resultat skattades den svenska utterpopulationen till mellan 500 och 1 000 djur, varav endast ett 50-tal uttrar antogs finnas i södra Sverige, till exempel på småländska höglandet. Att uttern är Smålands landskapsdjur är därför inte särskilt förvånande. Kring mitten av 1990-talet verkade det som om den negativa trenden var bruten och att förekomsten av utter började sakta öka igen. I dagsläget skattas den svenska utterpopulationen till mellan 2 000 och 3 000 djur och majoriteten av populationen återfinns i landets norra och sydöstra regioner.

    Uttrar tillhör statens vilt enligt § 25 jaktlagen, (1987:259) och § 33 jaktförordningen (1987:905). Det innebär att alla döda uttrar som påträffas tillfaller staten och därför ska lämnas in till polismyndigheten som vidarebefordrar kroppen till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och sedan vidare till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm (NRM).

    Författare till denna rapport är Mia Bisther Brandt & Gröndahl AB 2016, e-post: mia.bisther@bog.se.

  • Blombäck, Karin
    et al.
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Johnsson, Holger
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Lindsjö, Anders
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Mårtensson, Kristina
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Persson, Kristian
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Schmieder, Frank
    Executive, Universitet, Swedish University of Agricultural Sciences.
    Läckage av näringsämnen från svensk åkermark för år 2009 beräknat med PLC5-metodik: Beräkningar av normalläckage av kväve och forsfor för 20092009Report (Other academic)
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Akselsson, Cecilia
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Krondroppsnätet i södra Sverige: Övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön. Resultat till och med september 20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    I denna andra omgång av årsrapporter inom Krondroppsnätets Program 2015-2020 fokuserar vi på en analys av hur atmosfäriskt nedfall, och effekterna på markvattenkemi, av försurande och övergödande ämnen har förändrats under de senaste 19 åren. Vi redovisar denna analys såväl nationellt som för södra Sverige separat. Vi visar även resultaten för samtliga mätstationer i södra Sverige var för sig i Bilaga 1.

    De europeiska utsläppen till luft av svavel har minskat med nästan 90 % mellan 1990 och 2014. Motsvarande minskning för kväveoxider är drygt 50 %. Sverige har minskat sina utsläpp i ungefär samma omfattning. Mer problematiskt är det med ammoniak, där Europas utsläpp endast minskat 24 % och Sveriges utsläpp knappt förändrats alls. Lufthalterna av svavel- och kväveoxider på olika platser i Sverige har generellt minskat i samma utsträckning som rapporterade utsläppsminskningar, vilket utgör en värdefull bekräftelse av metodiken för svensk och europeisk utsläppsrapportering.

    De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet. I de högst belastade sydvästra delarna av södra Sverige har nedfallet minskat från omkring 20 till under 4 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2015/16 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på flertalet mätplatser i Sverige. En bidragande orsak till den låga nivån på nedfallet 2015/16 var de låga nederbördsmängderna i stora delar av landet.

    Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns även tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid flertalet platser i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfallsminskningen.

    Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser, framför allt i stora delar av södra Sverige. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit negativ på flertalet platser under den senaste treårsperioden, och pH har varierat från mycket surt, mindre än 4.4, på flera av platserna i söder, till över 5.2 på några platser i de mellersta/norra delarna av södra Sverige. Ungefär hälften av mätplatserna i södra Sverige visar på en signifikant, men långsam, återhämtning från försurning. Den långsamma återhämtningen beror dels på frigörelse av tidigare i marken adsorberat svavel (svaveldesorption), dels på att vittringen, som är den process som motverkar försurningen, generellt är långsam i de relativt näringsfattiga moränmarker som finns i södra Sverige.

    Det samlade nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat + ammonium), uppmätt som våtdeposition på öppet fält, har under perioden mellan 1996/97 och 2015/16 minskat statistiskt säkerställt vid 7 av 24 platser i Sverige. Av de 10 platserna i södra Sverige minskade våtdepositionen av kväve vid två av dessa. Beräknat totalt nedfall av oorganiskt kväve, som summan av torr- och våtdeposition till skogsmark, har för de tre senaste hydrologiska åren överskridit den kritiska belastningen för barrskog, 5 kg N/ha/år, i hela södra och drygt hälften av mellersta Sverige. Även den kritiska belastningen för lövskog, 10 kg N/ha/år, överskrids i stora delar av sydvästra Sverige, där lövskogsandelen är hög. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogsekosystemen, samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten.

    Nitrat förekommer dock hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem, förutom i de sydvästligaste delarna av Sverige. Som våra mätningar i södra Sverige inom Krondroppsnätet visat kan dock halterna av nitrat öka till ganska höga nivåer i markvattnet efter relativt begränsade stormskador.

  • Hallgren Larsson, Eva
    Swedish Environmental Protection Agency. Kronobergs luftvårdsförbund.
    Tätortsprogram i Kronobergs län: Resultat 2007-20162017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Tätortsprogram i Kronobergs län, resultat 2016

    Sammanfattning

    Sedan 2007 utgör Kronobergs län samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kommuner deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombination av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situationen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Denna redovisning är den sista för det avtal som gällt 2012-2016.

    Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Resultaten visar inga överskridanden av miljökvalitetsnormer. För kvävedioxid och riktigt små partiklar (PM2,5) ligger nivåerna under riktvärdena i berörda preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft som är ambitionsnivån till och med år 2020. Det vi har mest problem med är förhöjda halter av ”grova partiklar”, PM10, under enskilda dygn. Detta gäller även merparten övriga tätorter i Sverige. Situationen i Kronobergs län ser ut att ha förbättrats och visar färre antal dygn med förhöjda halter under den senaste femårsperioden jämfört med perioden 2008-2011, vilket är positivt. Halterna av dessa grova partiklar har dock varit på en sådan nivå att mätningar med dygnsupplösning och godkänd utrustning krävs på minst en plats inom samverkansområdet.

    Värt att notera är tydligt förhöjda halter av butylacetat i Älmhult. Detta är ett flyktigt organiskt ämne som förknippas med påverkan från någon industri eller hantering av lösningsmedel. Butylacetat bidrar också till bildning av marknära ozon, vilket inte är bra. Utredning pågår.

    För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. Vi har alltså själva relativt stor möjlighet att påverka halterna av kvävedioxid på dessa platser. På landsbygd i länet är halterna ofta under 2 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). Motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkan har oftast varit 7-10 μg/m3. Liksom tidigare noterades det högsta årsmedelvärdet av kvävedioxid under 2016 vid den trafikbelastade lokalen i Växjö, 14 μg/m3. Luftvårdsförbundet genomför inga egna mätningar av kvävedioxid på landsbygd och 2016 års lägsta värde rapporteras från Uppvidinge, 5,6 g/m3.

    För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen förhållandevis större än för kvävedioxid. Under 2012-2016 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 11-15 i tätort utan direkt trafikpåverkan och 11-17 μg/m3 som årsmedelvärden för partiklar (PM10) i trafikbelastade miljöer.

    Värt att nämna är att innebörden av detta begrepp varierar. I riktigt trafikbelastad miljö kan dygnsvariationen vara stor. Mindre partiklar, PM2,5, transporteras generellt längre sträckor och för dessa är bakgrundsbelastningen förhållandevis större än för de grövre partiklarna.

    2016 års medelvärde för bensen i Älmhult var 0,6 μg/m3, vilket är lågt, bra och under politiskt beslutad precisering inom miljökvalitetsmålet Frisk luft (max 1 μg/m3).

    Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger fler människor dö av luftföroreningar (5 500 per år) än av trafikolyckor (250 per år). Hälsoeffekter finns sammanställda i Folkhälsomyndighetens miljöhälsorapport.

    Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.

  • Bignert, Anders
    et al.
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Danielsson, Sara
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Ek, Caroline
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Faxneld, Suzanne
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Nyberg, Elisabeth
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Comments Concerning the National Swedish Contaminant Monitoring Programme in Marine Biota, 2017: Övervakning av metaller och organiska miljögifter i marin biota, 20172017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The report summarises the monitoring activities within the National Swedish Contaminant Programme in marine biota. Time series of analysed contaminants (heavy metals, organochlorines, brominated flame retardants, perfluorinated substances and polycyclic aromatic hydrocarbons) in biota are presented together with summaries of the results from the statistical analyses. The data represent the bioavailable portion of the investigated contaminants i.e. the portion that has effectively passed through biological membranes and may cause toxic effects. The report does not in general give background or explanations to significant changes found in the time series. Thus, increasing concentrations highlight the need for intensified studies. - There was no general trend in heavy metal concentrations except for lead that is generally decreasing over the study period (in time series of sufficient length), supposedly due to the elimination of lead in gasoline. - Generally, decreasing concentrations were observed for organochlorines (DDT’s, PCB’s, HCH’s, HCB), also including TCDD-equivalents over the whole study period, but not during the last decades. The chlorinated compounds generally show higher concentrations in the Bothnian Sea and/or Baltic Proper when compared to the Bothnian Bay and the Swedish west coast. - Increasing trends of brominated flame retardants in guillemot eggs from late 1960s until early 1990s for polybrominated diphenyl ethers such as BDE-47, -99 and -100 and until mid-2000s for HBCDD, but with decreasing concentrations during the more recent time period. The PBDEs and HBCDD show higher concentrations in the Baltic Sea compared to the Swedish west coast. - A consistently increasing concentration of PFOS in guillemot eggs has been observed throughout the whole time period, however, during the most recent ten years a change of direction is seen.

  • Larsson, Kristin
    et al.
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Jönsson, Bo AG
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    Lindh, Christian H
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, institutionen för laboratoriemedicin, avdelningen för arbets- och miljömedicin, AMM.
    de Wit, Cynthia
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Sellström, Ulla
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    Magnér, Jörgen
    Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Berglund, Marika
    Executive, Universitet, Karolinska institutet, Karolinska institutet, institutet för miljömedicin, IMM.
    Tidstrender av kemiska ämnen i barns urin och utvärdering av förskoledamm som exponeringskälla2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I en tidsserie av kemiska ämnen i urin från fyraåriga barn i Stockholm samlades urinprov in 2015 från 113 barn och analyserades för ftalater, bisfenoler och bekämpningsmedel. Resultaten jämfördes med urinprov insamlade 1998-2000 från en jämförbar grupp fyraåringar. Halter av BPA och metaboliter till idag tillståndspliktiga ftalater var signifikant lägre i urinproven från 2015, medan halterna av metaboliter till en ftalat som fortfarande används i stor utsträckning (DiNP) var högre 2015.

    I studien utvärderades även förekomsten av ftalater, alternativa mjukgörare, bisfenoler, fosforbaserade och bromerade flamskyddsmedel i damm från förskolor, samt faktorer av betydelse för dammhalterna av dessa ämnen. Byggnadsår och förekomst av vissa produkter, som skummadrasser, elektronik och PVC-golv, samvarierade med halter av vissa mjukgörare och flamskyddsmedel i damm.

    Barns exponering för de undersökta ämnena via dammintag beräknades och jämfördes med hälsobaserade riktvärden. Exponeringen för de undersökta ämnena via damm i förskolan underskred i samtliga fall de hälsobaserade riktvärdena. Exponeringen via intag av damm på förskolan uppskattades motsvara 2-27% av barnens totala intag (baserat på urindata) av olika ftalater och BPA.

    Halter av mjukgörare och BPA i damm samvarierade inte med halter av motsvarande metaboliter i urin från förskolebarn, vilket talar för att andra källor än förskoledamm är viktigare för den totala exponeringen för dessa ämnen. Däremot observerades signifikanta korrelationer mellan vissa flamskyddsmedel i damm och handavstrykningsprov från förskolebarn, vilket reflekterar betydelsen av kemikalier i damm för hand-till-mun exponering

  • Nyberg, Elisabeth
    et al.
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Faxneld, Suzanne
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Danielsson, Sara
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    Bignert, Anders
    Executive, Naturhistoriska riksmuseet, NRM.
    The National Swedish Contaminant Monitoring Programme for Freshwater Biota, 2016: Övervakning av metaller och organiska miljögifter i limnisk biota, 20162016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The report summarises the monitoring activities within the National Swedish Contaminant Programme for freshwater biota. Each monitored contaminant has been examined in pike, perch or Arctic char from 32 lakes from the north to the south in Sweden.

    No general trend could be seen for mercury, and all samples, except Arctic char from Abiskojaure, were above the EU target level. Lead was generally decreasing. Nickel showed a general upward trend in perch. An increase, or indication of an increase, was seen for chromium during the last ten years. Zinc concentrations were decreasing in a majority of the perch samples and in pike from Lake Storvindeln. Arsenic concentrations were increasing in Arctic char and pike from all sites and in perch from a third of the sampling sites. No general trend was observed for copper, silver, aluminum, tin, bismuth, and cadmium.

    In general, downward trends were seen for; PCBs, HCHs, DDT, DDE and PCDD/Fs in all species (with a few exceptions). The chlorinated compounds generally show a somewhat higher concentration in the southern parts of Sweden. Most chlorinated compounds were below the suggested target levels.

    No general trend was seen during the monitoring period for PBDEs. Concentrations of PBDEs in Lake Bolmen increased from the 60s and peaked in the late 80s to mid-90s and have subsequently decreased. The concentration of HBCDD was under LOQ in a majority of the samples.

    Several of the perfluorinated carboxylate compounds showed an increase in concentration in perch, while PFOS and FOSA decreased. Higher concentrations of perfluorinated compounds can in general be seen in the southern part of Sweden. In all lakes, PFOS is below the target level for all species.

  • Lessmark, Olof
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Myndigheter, Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
    Malövervakning i Möckelnområdet 2015 och strömhastighetens betydelse för beståndstäthet och storlek på mal2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Övervakning av mal i Möckelnområdet har skett på sju lokaler 24 augusti – 4 september med ryssjor. Övervakning har skett på samma sätt varje år sedan 2005. Årets resultat tyder på att reproduktionen varit god 2013 och 2014 och att det finns gott om mal inom området. Inget kan sägas om reproduktionen 2015, eftersom fiskar från detta år ännu var för små för att fångas i de ryssjor som användes.

    För första gången kunde konstateras att mal återetablerats i Lilla Helgeå ovanför Diö. Två tvåsomriga malar fångades, vilket visar att malen reproducerar sig. Detta är ett resultat av den återintroduktion av mal som gjordes 2008 då 53 stycken 20- 50 cm långa malar sattes ut. Dessa har nu vuxit och blivit så stora att de är könsmogna och reproducerat sig.

    Beståndstätheten av små, ett- och tvååriga malar, var störst på de mest strömmande områdena. På de mer lugnflytande områdena var malarna större än i de mer strömmande områdena.

    Rapporten innehåller även resonemang om strömhastighetens betydelse för beståndets täthet och malens storlek samt rensningens konsekvenser för malbeståndet samt konsekvenser av skyddsåtgärder.

    INLEDNING

    Malen (Silurus glanis Linné) är en av de hotade arter som ingår i Länsstyrelsens miljöövervakningsprogram. Målsättningen är att följa hur beståndet förändras på lång sikt men även att följa variationer mellan olika år. Resultaten är viktiga för bevarande och skydd av malen och för att följa malens utveckling i Möckelnområdet.

    Malen är beroende av varma somrar för att reproduktionen ska lyckas och den står i direkt relation till julitemperaturen. Det är den faktor som mest kan förklara årsvariationer i beståndets storlek (Lessmark 2014).

    Under åren 2001-2014 har Länsstyrelsen i Kronobergs län gjort inventeringar av miljöer lämpliga för mal i Möckelnområdet och genomfört provfisken (Samuelsson 2001 och 2003, Lessmark 2003, 2005, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, Denward 2007). I dessa rapporter har redovisats hot mot malen, miljökrav, utbredning och förekomst i landet samt mycket annat. Detta upprepas inte här och årets rapport har gjorts mycket kortfattad med huvudsakligen fakta från årets undersökning utan djupare analys och jämförelse med andra års resultat. En sådan analys har gjorts för övervakningen fram till och med år 2013 (Lessmark 2014).

  • Pihl Karlsson, Gunilla
    Swedish Environmental Protection Agency. Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen i Kronobergs län. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute. Kronobergs luftvårdsförbund .
    Krondroppsnätet 1985-2015: Tre decennier med övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmark2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hur allt började...

    De första mätningarna av krondropp, det vill säga nederbörd som har passerat genom trädkronorna till marken, skedde för mer än hundra år sedan. Redan 1896 publicerade Eduard Hoppe i Wien en artikel om krondroppsmätningar. Men det skulle dröja ytterligare cirka 80 år innan krondroppsmätningar startades med syfte att övervaka försurningsproblemet i de svenska skogarna.

    Försurningsproblemet upptäcks

    1967 publicerade Svante Odén vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) den banbrytande artikeln Nederbördens försurning på Dagens Nyheters kultursida. Odén började intressera sig för ämnet efter att han kontaktats av Ulf Lundin, fiskerikonsulent i Uddevalla, som uppmärksammat sambandet mellan fiskdöd och lågt pH i sjöar. I artikeln visade Odén att nederbörden i Europa under de senaste 20 åren kraftigt försurats och att pH-värdet i nederbörden, särskilt i sydvästra Sverige, var mycket lägre än tidigare. Detta kopplade han ihop med långdistanstransport av svavel från Storbritannien och Centraleuropa. Odéns försurningshypotes grundades bland annat på Erik Erikssons och Carl-Gusaf Rossbys studier vid Stockholms universitet samt Hans Egnérs studier vid dåvarande Lantbrukshögskolan i Uppsala. Odéns artikel kom att påverka forskningsinriktningen vid många lärosäten i Sverige.

    Inspirerad av artikeln började Bengt Nihlgård vid Lunds universitet (LU) att koppla nederbördsstudier i skog till svavelnedfallet. Tillsammans startade Folke Anderson, LU/SLU, och Bengt Nihlgård "Barrskogsprojektet". Begränsningar i projektet gjorde dock att det endast lokaliserades till södra Norrland. Studierna av sur nederbörd och långdistanstransporterade partiklar i södra Norrland gav dock inte samma utslag som tidigare studier gjort i Skåne, då försurningsproblemet var relativt litet i södra Norrland.

    början av 1970-talet visade Göte Bertilsson, vid dåvarande Supra i Landskrona, genom lysimeterförsök i jordbruksgrödor att atmosfäriskt nedfall av svavel i form av gaser och partiklar, så kallad torrdeposition, påverkade försurningsgraden minst lika mycket som svavlet i nederbörden.

    Under 1970-talet handlade försurningsforskningen till stor del om tillståndet i sjöar och vattendrag. Detta berodde på att försurningen hade satt sina tydligaste spår i strömmande vatten och sjöar. Att den omgivande marken med buffringsförmåga och vegetation hade en avgörande inverkan för det avrinnande vattnet förbisågs ofta.

    Den första internationella försurningskonferensen arrangerades i USA 1975. Då presenterades resultat som visade att krondroppsmätningar gav goda kvantitativa uppskattningar av det totala nedfallet av olika ämnen till skog. Amerikansk forskning visade även på kvantitativa samband mellan nedfall och uttransport av svavel från ett avrinningsområde i New York State. Dessa resultat ledde till att mätningar av nedfall på öppet fält och som krondropp i skog började användas inom IVL Svenska Miljöinstitutets (IVL) omfattande studier i Gårdsjön, på västkusten, som startade 1979. Genom dessa mätningar kunde bidragen från både torr- och våtdeposition uppskattas. Forskningen i Gårdsjön, med insatser från bland annat Hans Hultberg, IVL, visade att det i de starkt försurade områdena fanns en god överensstämmelse mellan den totala depositionen uppmätt i krondroppet och den samlade avrinningen av svavel från små väldefinierade avrinningsområden.

    I början av 1980-talet startade IVL ytterligare mätningar av nedfall via nederbörd och krondropp samt bäckvattenkemi i fyra småländska avrinningsområden. Baserat på dessa mätningar, samt tidigare erfarenheter från mätningar vid Gårdsjön, konstaterades att det fanns ett behov av

    landsomfattande mätningar av totaldepositionen, då skillnaderna i torrdeposition mellan västkusten och Götalands centrala delar var mycket stora. Den nationella miljöövervakningen omfattade vid denna tidpunkt endast våtdeposition. Det krävdes dock larm om skogsdöd från Centraleuropa för att Krondroppsnätet skulle bli verklighet.

    I skuggan av skogsdöden – starten för skogliga observationsytor och Krondroppsnätet

    I början av 1980-talet fick försurningsproblematiken ett tydligt fokus mot skogsmark då man befarade att den skogsdöd som noterades i Centraleuropa även skulle drabba Sverige. Med skogen som en viktig hörnsten i den svenska ekonomin befarades en liknande utveckling i Sverige få förödande konsekvenser. Professor Bernhard Ulrich i Västtyskland varnade för att den pågående försurningen riskerade att leda till omfattande skador på skogen.

    I Sverige fick Skogsstyrelsen i uppdrag att följa skadeutvecklingen i skogen genom observationsytor. Samtidigt konstaterade flera länsstyrelser att denna övervakning var otillräcklig då den inte omfattade faktorer som kunde förklara försurningen. 1985 bildades Blekinge Luftvårdsförbund, med Camilla Odhnoff och Ulf Lettevall som starkt pådrivande för tillkomsten av förbundet. På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund startade IVLs kontor i Aneboda i oktober samma år mätningar av nedfall och

    markvattenkemi vid 10 utvalda skogliga observationsytor i Blekinge. Syftet var att se om observerade skogsskador kunde förklaras av försurande nedfall och markvattnets sammansättning. 1986 startade Kronobergs län ett luftvårdsförbund, och Krondroppsnätets verksamhet växte undan för undan då allt fler län anslöt sig för att slutligen inkludera hela Sverige. Inom Krondroppsnätet byggdes databaser, rutiner för validering, utvärdering och utveckling, samtidigt som metodik och utrustning testades och utvecklades.

    Olle Westling, IVL, kom att få en avgörande betydelse för tillkomsten av skogsövervakningen i Blekinge och Kronobergs län, liksom för den vidare utvecklingen av Krondroppsnätet. Genom hans entusiasm och målmedvetenhet blev Krondroppsnätet basen för regional miljöövervakning med inriktning på luftföroreningarnas hot mot skogen och för luftvårdsarbetet i allmänhet.

    Genom åren har arbetet inom Krondroppsnätet både utvecklats och förändrats. Idag, 30 år efter starten, är det fortfarande ett väl fungerande, landsomfattande stationsnät som har sin bas i regional och nationell miljöövervakning och miljömålsuppföljning. Många frågor har besvarats, medan andra kvarstår. Klimatförändringar liksom ett förändrat skogsbruk innebär dessutom att nya frågor tillkommit.

  • Hallgren Larsson, Eva
    Swedish Environmental Protection Agency. Kronobergs luftvårdsförbund.
    Tätortsprogram i Kronobergs län: Resultat 2007-20152016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kommuner

    deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombination

    av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situationen i

    länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Nuvarande programperiod

    omfattar åren 2012-2016.

    Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Resultaten visar

    inga överskridanden av miljökvalitetsnormer. Under 2015 noterades halter under, eller i nivå med, angivna

    preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft. Det vi har mest problem med är ”grova partiklar”,

    PM10, vilket även gäller merparten övriga tätorter i Sverige. I Ljungby och Växjö har halterna

    av dessa under de senaste fem åren varit på en sådan nivå att mätningar krävs på minst en plats inom

    samverkansområdet.

    Värt att notera är dock tydligt förhöjda halter av butylacetat i Älmhult. Detta är ett flyktigt organiskt

    ämne som förknippas med påverkan från någon industri eller hantering av lösningsmedel. Extra undersökningar

    har genomförts för närmare utvärdering.

    För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. På landsbygd i länet

    är halterna ofta under 2 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). Motsvarande i tätort utan direkt trafikpåverkan

    har oftast varit 7-10 μg/m3. Liksom tidigare noterades det högsta årsmedelvärdet av kvävedioxid

    under 2015 vid den trafikbelastade lokalen i Växjö, 14 μg/m3. Årets lägsta värde rapporteras från

    Tingsryd, 6,7 μg/m3.

    För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen generellt större än för kvävedioxid.

    Under 2012-2015 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 12-15 i tätort utan direkt

    trafikpåverkan och 12-17 μg/m3 som årsmedelvärden för partiklar (PM10) i trafikbelastade miljöer. I

    denna miljö kan dygnsvariationen vara stor. Under 2015 noterades 7 μg/m3 som årsmedelvärde på ren

    landsbygd i Asa för de grova partiklarna (PM10). Motsvarande för tätortsmätningarna var 12-15 μg/m3.

    De mindre partiklarna, PM2,5, transporteras generellt längre sträckor och för dessa är bakgrundsbelastningen

    ofta större än för de grövre partiklarna. Under 2015 varierade årsmedelvärdena mellan 6 och 8

    μg/m3, förutom i Tingsryd där motsvarande var 11 μg/m3.

    2015 års medelvärde för bensen i Älmhult var 0,5 μg/m3, vilket är lågt, bra och under politiskt beslutad

    precisering inom miljömålsarbetet (max 1 μg/m3).

    Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt

    anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger fler människor dö av luftföroreningar (5 500

    per år) än av trafikolyckor (250 per år).

    Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.

  • Hallgren Larsson, Eva
    Kronobergs luftvårdsförbund.
    Tätortsprogram i Kronobergs län: Resultat 2007 - 20142015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan 2007 utgör Kronobergs län ett samverkansområde för kontroll av luftkvalitet. Samtliga kom-muner deltar och Kronobergs Luftvårdsförbund samordnar verksamheten. Programmet är en kombi-nation av mätningar och beräkningar. Samverkan ger underlag för en mer samlad bedömning av situa-tionen i länet och resultat från enskilda kommuner kan lättare jämföras med varandra. Nuvarande pro-gramperiod omfattar åren 2012-2016.

    Såväl mätningar som beräkningar tyder på att luftkvaliteten är relativt god i länet. Inga överskridanden av miljökvalitetsnormer befaras. Under 2014 visade mätningarna halter under, eller i nivå med, an-givna preciseringar inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft för samtliga undersökta variabler på i princip samtliga platser.

    För kvävedioxid kan vi konstatera att en stor del är egenproducerat i våra tätorter. På landsbygd i länet är halterna runt 2 mikrogram per kubikmeter (μg/m3). De mätningar som hittills utförts visar att mot-svarande i tätort utan direkt trafikpåverkan oftast varit 7-10 μg/m3. Högst årsmedelvärde av kvävedi-oxid under 2014 noterades från den trafikbelastade lokalen i Växjö, 13 μg/m3. Samtidigt redovisas länets hittills lägsta årsmedelvärde i tätort från Uppvidinge, 5 μg/m3.

    För partiklar av den grövre fraktionen, PM10, är bakgrundsbelastningen generellt större än för kväve-dioxid. Under 2012-2014 har mätningarna visat 6-9 μg/m3 på ren landsbygd, 12-15 i tätort utan direkt trafikpåverkan och 12-17 μg/m3 som årsmedelvärden i trafikbelastade miljöer. I trafikbelastade miljöer kan dygnsvariationen vara stor, vilket gör att aktuell precisering för dygnsmedelvärden inom miljö-målsarbetet inte nåddes under åren 2008 och 2011. För åren 2012-2014 innebär uppmätta värden att denna precisering har nåtts, även om marginalen var minsta möjliga i Växjö under 2014. Då noterades 35 dygn med halter över 30 μg/m3 och gränsen är att maximalt 36 dygn får ha så pass höga värden. Mätningar av de mindre partiklarna, PM2,5, startade i länet i och med detta program 2012. Uppmätta årsmedelvärden har varit 4-9 μg/m3, vilket är under angiven precisering inom miljömålsarbetet (max 10 μg/m3).

    Årsmedelvärdet för bensen i Älmhult var 0,6 μg/m3 under 2014, vilket snarast är lägre än tidigare år. I Älmhult analyseras också vissa övriga flyktiga organiska ämnen. Från tydligt förhöjda halter av bu-tylacetat under 2007 och 2008, mer normala halter under 2012 så har halterna under 2013 och 2014 återigen varit förhållandevis höga. Förhöjda värden av butylacetat brukar vara tecken på påverkan från någon industri eller hantering av lösningsmedel.

    Luftkvaliteten är viktig för vårt generella hälsotillstånd. Även i ett land som Sverige, där vi generellt anses ha väldigt ren och fin luft, beräknas tjugo gånger så många människor dö av luftföroreningar (5 500 per år) än av trafikolyckor (250 per år).

    Tidigare års resultat från samverkansområdet finns på förbundets hemsida, www.kronobergsluft.se.