Publications
1 - 26 of 26
rss atomLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Kullamn, Leif
    et al.
    Öberg, Lisa
    Trädgränsen i ett ändrat klimat — en fallstudie från Östra Barfredhågna2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Återinventeringen av träden i Östra Barfredhågnas sydsluttning ligger till grunden för en bilddatabas, som användas att övervaka trädgränsens utveckling. Dessutom har landskapsvyer, med ursprungsbilder från 1974 och återfotograferats 2013 och 2019, vilket synliggör eventuella vegetationstrender och samtidigt genereras kunskap om de mekanismer som styr landskapsdynamiken i gränslandet mellan skog och fjäll. Först och främst är det uppenbart att gränsen för mer slutna barrskogssamhällen, ”skogsgränsen”, inte avancerat mot högre nivåer sedan mitten av 1970-talet eller tidigare. Granens och tallens trädgränser är dock klart högre än i början av 1900-talet. I samma perspektiv har björkens trädgräns sänkts marginellt. Inte heller finns några synbara tendenser till att fjällheden skulle vara på väg att ”förbuskas”, exempelvis av högvuxna snår av olika videarter eller dvärgbjörk. För björken finns klara tendenser till en sentida sänkning av dess skogsgräns samt en sedan länge fortgående regressiv populationsutveckling i form av utebliven föryngring (både vegetativ och med frö), avtagande vitalitet samt en påfallande hög dödlighet bland äldre träd. Dock ligger fjällbjörkens trädgräns kvar på samma nivå som 2013. Björkarna i hela undersökningsområdet är över lag gamla (>100 år) och bildanalyserna ger inga belägg för att nya individer har etablerats efter mitten av 1970-talet. Praktiskt taget alla trädformade björkar har nått trädstorlek före 1974.  Granen visar samma mönster som björken med avseende på fröföryngringen, d.v.s. praktiskt taget utebliven nyetablering av unga plantor. Däremot har granens trädgräns stigit fram till 1974, genom höjdtillväxt av gamla kloner men efter 2013 har den retarderat 30m i höjdled.  Tallens trädgräns har stigit mellan 1915 och 2007. Trots en stagnerande trädgräns därefter, så är tallen det enda trädslaget som visar en progressiv trend vad beträffar fröetablering, tillväxt och trädvitalitet, förmodligen på grund av större torktålighet än både björk och gran. Tallens trädgräns har nu också höjts till 965m, dvs. 20m höjning sedan 2013.  Sammantaget så ger det här redovisade projektet, i överensstämmelse med erfarenheter från andra trädgränsområden i fjällkedjan inget direkt stöd för de vegetationsmodeller som hävdar att fjäll och arktisk tundra skulle vara på väg att snabbt täckas av sluten skog eller högvuxna busksamhällen. Projektets begränsade geografiska omfattning manar dock till försiktighet vad beträffar generaliseringar.  Dalarnas fjällområde framstår som ett särskilt lämpligt modellområde när det gäller framtidsprojektioner av balansen mellan skog och fjäll i ett ändrat klimat. Mer översiktliga studier över Dala- och Jämtlandsfjällens trädgräns behöver utföras den närmaste femårsperioden för att se hur allmängiltiga detaljstudien av Östra Barfredhågna är.

  • Miljöledning i staten 2015: En redovisning2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    För verksamhetsåret 2015 har samtliga 186 myndigheter som omfattas av miljöledningsförordningen redovisat till Naturvårdsverket. I årets redovisning har vi valt att lyfta fram hur myndigheter på ett systematiskt sätt har integrerat miljöledningsarbetet i verksamheten och deras åtgärdsinriktade arbete för att bidra till att de miljöpolitiska målen uppnås. Myndigheternas inrapporterade uppgifter redovisas också för första gången per departement.

    I år har vi särskilt granskat redovisningen av vilka åtgärder myndigheterna har vidtagit för att ge de anställda den kunskap de behöver för att ta miljöhänsyn i arbetet. De flesta myndigheterna har information om miljöledning på sitt intranät och även som en del i introduktionsutbildningen av nyanställda. Olika åtgärder för att höja ledningen och medarbetarnas kompetens på miljöområdet är vanliga.

    Naturvårdsverket har i år utvecklat rankingsystemet och den poängbedömning som görs av myndigheternas miljöledningsredovisningar. Rankingsystemet bygger som tidigare på de krav som ställs i förordningen avseende ett systematiskt miljöledningssystem. Arton myndigheter delar högsta placeringen i årets ranking.

    Myndigheternas placering i rankingen visar tydligt att de myndigheter som är registrerade enligt EMAS eller certifierade enligt ISO 14001 eller annat tredjepartsgranskat system har erhållit höga totalpoäng vilket tyder på ett mer systematiskt miljöarbete än de myndigheter som inte har ett tredjepartgranskat system. Under 2015 har 40 myndigheter redovisat att deras verksamhet helt eller delvis är miljöcertifierade enligt ett tredjepartgranskat system.

    Högsta medelvärdet erhåller myndigheter tillhörande Miljö- och energidepartementet och Näringsdepartementet. Andelen myndigheter med höga poängvärden för samtliga kriterier (mål, åtgärder och måluppfyllelse) är högst inom Miljö- och energidepartementet.

    Under 2015 har 52 myndigheter uppdaterat sina miljöutredningar vilket motsvarar 28 % av alla rapporterande myndigheter. 34 myndigheter har uppdaterat sin miljöutredning 2010 eller tidigare. Enligt miljöledningsförordningen får 38 myndigheter ha ett förenklat miljöledningssystem d.v.s. det är tillräckligt att miljöledningssystemet avser verksamhetens direkta miljöpåverkan. Omkring tio av dessa myndigheter har ändå redovisat mål för indirekta miljöpåverkan och för upphandling.

    Av de 187 myndigheterna som har redovisat till Naturvårdsverket är det endast tre myndigheter som redovisat att högsta ledningen inte har antagit en miljöpolicy för sin verksamhet. Av de myndigheter som rapporterar enligt miljöledningsförordningen är 24 stycken även miljömålsmyndigheter. En tredjedel av dem har uttryckt i miljöpolicyn att de verkar för att bidra till att nå generationsmålet och de nationella miljökvalitetsmålen.

    Bland de myndigheter som i stor utsträckning har miljö i sitt uppdrag genomförs åtgärder på miljöområdet i samverkan med andra aktörer. Det sker genom

     rådgivning och dialog,

     bidragshantering,

     genomförande av övervaknings- respektive åtgärdsprogram,

     tillsyns- och tillståndsverksamhet,

     föreskriftsarbete och åtgärder inom områdesskydd.

    Universitet och högskolor och anger i sina redovisningar att åtgärder vidtas bl.a. inom utbildning och forskning, samverkan med olika intressenter och publicering av rapporter och vetenskapliga artiklar. Museerna beaktar miljöfrågorna i utställningar och genom ett ökat utbud av hållbara produkter i museibutikerna.

    Det som sticker ut i redovisningen för 2015 är att flera myndigheter tar ett nytt helhetsgrepp kring s.k. Gröna kontor och förbättrad sin kemikaliehantering.

    Totala utsläppen av koldioxid från resor och transporter har minskat under 2015 jämfört med 2014 med knappt 23 000 ton. Samtliga trafikslag, utom buss, visar en viss minskning. Maskiner och längre flygresor är de största posterna följt av bilresor. De myndigheter som tillhör Näringsdepartementet står för de största totala utsläppen av koldioxid 2015, drygt 180 000 ton koldioxid. I Näringsdepartementet ingår flera myndigheter som i sin kärnverksamhet använder maskiner och andra fordon med stora utsläpp.

    Myndigheternas sammanlagda redovisade energianvändning från verksamhetsel, fastighetsel, värme och kyla är ca 2,7 TWh, vilket är en minskning med ungefär 217 GWh sedan år 2014. Av de 97 myndigheter som svarade på frågan om de har en strategi för sitt energiarbete svarade 41 % att de har det, vilket är en ökning med 4 % från förra året. Totalt anger 99 myndigheter att de minskat sin energianvändning genom samarbete med sina fastighetsägare. Av myndigheterna redovisar 113 stycken att de helt eller delvis ställer krav på produktionsspecificerad förnybar el, men siffran kan i själva verket vara högre.

    Totala upphandlingsvärdet var ca 79 miljarder kronor 2015 var av 48 miljarder med miljökrav. Antalet upphandlingar där myndigheter anger att de ställt krav enligt förordningen om energieffektiva inköp (2014:480) uppgår till 64 stycken.

    Slutsatsen är att myndigheternas systematiska miljöledningsarbete även i år har utvecklats och förbättrats. Detta är väl i överenstämmelse med miljöledningsförordningens syfte som är att skapa förutsättningar för ett integrerat miljöarbete i myndigheternas verksamhet där miljöfrågorna blir ett naturligt inslag i det dagliga arbetet, såväl i det strategiska som i det operativa arbetet.

    Myndigheternas koldioxidutsläpp och energianvändning minskar, vilket visar att vidtagna åtgärder börjar få effekt. För att denna trend ska fortsätta föreslår Naturvårdsverket och Energimyndigheten en rad förbättringar, vilka redovisas under kapitlet Förslag till förbättringar.

  • Wall-Reinius, Sandra
    et al.
    Mittuniversitetet.
    Ankre, Rosemarie
    Mittuniversitetet.
    Laven, Daniel
    Mittuniversitetet.
    Bodén, Bosse
    Mittuniversitetet.
    Dahlberg, Annika
    Executive, Universitet, Stockholms universitet, SU.
    BORTOM KONFLIKTER I FJÄLLEN: UTMANINGAR I MULTIFUNKTIONELLA LANDSKAP2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I forskningsprojektet Bortom konflikter i fjällen har fem forskare vid Mittuniversitetet och Stockholms universitet under åren 2013-2015 studerat intressemotsättningar i Jämtlandsfjällen och hur olika aktörer upplever utmaningar och möjligheter kring buller och tystnad, vindkraftsutbyggnad, myndigheternas samarbeten och naturvård.

  • von Oelreich, Kristina
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Håkansson, Emma
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Environmental Management Systems in the United Nations [Summary]: Executive summary of stocktaking exercise undertaken year 20152016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    For the United Nations to succeed in its purposes and to be a credible organization, it needs to account for its environmental impact, reducing risks and unintended negative impacts and maximizing benefits to people and their environment. Implementing environmental management systems (EMS) will provide UN agencies with a systematic and transparent tool to track and report on progress on environmental performance over time, whilst working towards the internalization of the environmental dimension of the Sustainable Development Goals in their management processes.

    The purpose of the stocktaking exercise was to provide an overview of the current status of environmental management systems of different UN organizations, to make sure future activities in the Swedish EPA - UNEP partnership build on existing work, and to reach a better understanding of how to introduce EMSs to the UN system. Based on the findings made, the stocktaking exercise provides recommendations for improvements. It is for example recommended that certain core functions are managed on a common UN-wide basis – just as some are already today - to streamline and coordinate activities, and to avoid duplication of efforts and costs. This also brings the advantage of a coherent way of working in the spirit of the One UN reform.

  • von Oelreich, Kristina
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Håkansson, Emma
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Environmental Management Systems in the United Nations: Results of a stocktaking exercise undertaken year 2015, describing the development and implementation of environmental management systems (EMS) across the UN system2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Background

    Sustainable United Nations (SUN) is an initiative of UNEP that coordinates operational activities and supports different UN organizations in their efforts to implement the UN climate neutral strategy and environmental management systems (EMSs). The Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA), with its long experience of working with international standards for EMS and coordinating and guiding 190 government agencies in their environmental management systems work, is supporting the work of the United Nations Environment Programme (UNEP) by advising the SUN team and building the capacity of UN entities to establish and maintain EMSs.

    The Swedish EPA - UNEP partnership (2014-2018), funded by Sida, is laying the foundations for the future mainstreaming of environmental management in UN. These efforts are focusing on the environmental impacts of internal management offacilities and operations1. A broader process hosted by the UN Environment ManagementGroup (EMG) encompasses both environmental and social impacts and expands the scope beyond facilities and operations to include programmes and projects. Collaboration with the EMG Secretariat is therefore an integral part of the partnership. An important issue for the donor is the gender perceptive, which should also be taken into consideration whenever relevant, when implementing and maintaining an EMS.

    One of the main purposes of the United Nations (UN) is to help nations work together to improve the lives of poor people, to conquer hunger, disease and illiteracy,and to encourage respect for each other’s rights and freedoms2. For the UN tosucceed in its purposes and to be a credible organization, it needs to account for its environmental impact, reducing risks and unintended negative impacts and maximizing benefits to people and their environment.

    The 17 Sustainable Development Goals (SDGs) were endorsed by the General Assembly in September 2015. These will function as a common basis for the work of all UN organizations. Implementing an EMS will provide UN agencies with a documented, systematic and transparent tool to motivate, track and report on progress over time, whilst working towards the internalisation of the environmental dimension of the SDGs in their management processes in a systematic manner.

    Purpose

    The purpose of the stocktaking exercise was to provide an overview of the current status of environmental management systems of different UN organizations, to make sure future activities in the Swedish EPA - UNEP partnership build on existing work, and to reach a better understanding of how to introduce EMSs to the UN system. Based on the findings made, the stocktaking exercise provides recommendations for improvements.

    Methodology

    The experts at the Swedish EPA, in collaboration with the SUN team and the sustainability focal points in the UN EMS Working Group, have conducted a stocktaking exercise on the stage of development and implementation of EMSs across the UN system. The stocktaking exercise report references EMS requirements under accepted international standards such as ISO 14001:2015, and is based on the Swedish EPA experts’ experiences and findings in the field. Knowledge of the UN status quo on EMSs was obtained through reviews of documentation from a selection of UN organizations and UN bodies, and information from IMG focal points.

    Conclusions

    The stocktaking exercise shows that many UN organizations work actively on environmental issues both at corporate management level and in their programming. The results from a minor EMS survey conducted in April 2015 reflect that the majority of the responding organizations are in the initial stage of the EMS implementation.

    Given that the UN is governed by many Member States and driven by a political process, decision-making takes long time. There are a number of constraints under which the UN operates, particularly the many stakeholders with varied interests, which could make it difficult to secure a consensus around environmental measures.

    Implementing an EMS gives an opportunity for UN organizations to contribute to the One UN initiative for a more coherent and efficient delivery. The One UN reform is focused on more coherent programmes, strengthened accountability, monitoring and evaluation, and improved outcomes. An EMS directly supports this effort by providing a systematic and uniform approach to improved control, efficiency and reporting.

    EMS in UN organizations can bring many benefits. Implementing an EMS gives an opportunity for the UN organizations to demonstrate that they have relevant policiesand systems in place to satisfy the environmental requirements from stakeholders. The General Assembly has signalled expectations of the UN to walk the talk on sustainability measures, while environmental requirements are becoming a precondition for funding from donors such as the Global Environment Facility (GEF). EMS in UN organizations represents an opportunity to mainstream environmental considerations in policies, strategies, projects and programmes.

    Literature studies, experience from Swedish EPA’s guidance to public agencies, and discussions with members if the EMS working group as part of the stocktaking exercise, confirms that it is very important for the implementation of any EMS to ensure that senior management and staff are all involved in its development and implementation.

    Experience from the work in guiding 190 public authorities in Sweden has shown that when organizations include both operations and facilitates, and programmes and projects in their EMS, it will engage the senior management and the staff to a greater extent, and the understanding of an EMS in the daily work will increase.

    A properly functioning environmental management system results in improved management of natural resources and identified cost efficiencies such as improved management of electricity, fuel and travel3, and could free up funding for applying the mandated objectives of the various missions of the United Nation organizations.

    Recommendations

    The main recommendations for creating proper institutional conditions to implement an EMS are described below. They are described according to best practice, with the purpose to limit the environmental impact, speed up the implementation of EMS and to reduce the costs for the implementing organizations. Each recommendation must be undertaken within a context of respect for the institutional obligations arising from other policies, such as policies on gender and indigenous peoples. These together may form the approach to internalising sustainable development principles in UN corporate management.

    The recommendations are not given in a specific order of priority since they are connected to each other. Literature, discussions with members of the EMS working group, and the earlier experience of the Swedish EPA experts, confirms that the leadership, the involvement of staff and the integration of the EMS in the existing management structure, is crucial for a successful EMS implementation within the UN.

    Certain core functions should be managed on a common UN-wide basis, to streamline and coordinate efforts, and to avoid duplication of efforts and costs. This brings advantages such as economies of scale and a coherent way of working with sustainability issues in the spirit of the One UN reform. According to best practice, the UN system is recommended to adopt the following activities, through a permanent central coordination:

     Develop the existing central EMS support, by increasing the number of training activities, and the exchange of experience between the organizations, for achieving more powerful synergies

     Identify how the Sustainable Development Goals, and also standards for best practice on social responsibility, can be tools and the next steps for the UN organizations for working in a systematic manner with both environmental and social issues.

     Make sure that competence in environmental law is available to support UN organizations.

     Provide and encourage the use of coherent and common EMS guidelines and voluntary templates customized for the UN, e.g. for initial environmental review and for developing internal environmental objectives.

     Develop EMS indicators that the UN organizations should report on centrally and to their governing body, and accelerate the work with the four endorsed sustainability indicators (GHG gases, water use, waste management and environmental training).

     Coordinate internal environmental audits between the UN organizations, by supporting the auditors with regards to training and sharing experience. The internal auditors could audit each other's organizations.

     Consider how the EMS support may be extended from environmental aspects in operation and facilities to environmental aspects in policymaking, programming and projects.

    Develop how the gender perspective could be integrated in a logical structurefor an EMS based on the PDCA-cycle (Plan, Do, Check and Act).

    Through the work of SUN and the IMG on Environmental Sustainability, many of the above mentioned steps are already well underway. At the end of the stocktaking exercise report, a mapping of existing networks and teams working with environmental sustainability within the UN can be found. Also actions taken concerning internal environmental sustainability, such as strategic plans and major projects, are described, together with a timeline over internal commitments on environmental sustainability within the UN system.

    According to best practice, each UN organization is recommended to adopt the following activities:

     Conduct a SWOT4 - or PESTLE5 - analysis, to reach a better understanding of the factors that impact the EMS and the environmental context in which the organization operates.

     Show how the demands from relevant stakeholders have been internalized into the organization’s own policy, strategic documents and at the operational level.

     Include environmental objectives and environmental performance measures in the “Senior Manager’s Compact”.

     Make the support from senior management visible, by sponsoring an initialenvironmental review, adopting an environmental policy, ensuring organization- wide communication of the environmental work and endorsing internal environmental objectives.

     Integrate both environmental objectives and action plans in existing strategic documents and activity plans.

     Make sure that the allocation of resources, not least human resources, for the EMS is an integrated part of the ordinary budget process already in place.

     Improve the monitoring and management of significant environmental aspects.

     Complement possible emergency management systems already in place, with procedures for environmental consideration.

     Integrate environmental risks and opportunities considerations in existing risk management, and evaluate possible changes in the EMS, such as a revised list of significant environmental aspects.

     Ensure appropriate competencies to be able to conduct regular evaluations of adherence to environmental compliance obligations.

     Conduct regular environmental audits and environmental management reviews.

     Include sustainability considerations in purchasing and procurement, which can have an impact on the enabling of a green economy.

     Develop the work to continuously identify nonconformities and taking corrective action in the environmental work, and integrate it in the existing handling of nonconformities for other areas, such as quality, conformity with project procedures etc.

     Describe the results of the monitoring and evaluation of the environmental performance in an annual sustainability report, used for communication with donors, UN staff, and other stakeholders, to ensure the mechanism for accountability and transparency within the UN.

     Have a tolerant and encouraging culture, where identified nonconformities are found to represent opportunities for improvement, and have well- functioning communication channels for the exchange of experiences, all to accomplish continual improvement.

  • Svärd, Marie
    et al.
    Havsmiljöinstitutet.
    Johansen Lilja, Tina
    Havsmiljöinstitutet.
    Lewander, Maria
    Havsmiljöinstitutet.
    Karlsson, Malin
    Havsmiljöinstitutet.
    Backteman, Karin
    Havsmiljöinstitutet.
    Havet 2015/2016: Om miljötillståndet i svenska havsområden2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten Havet erbjuder en regelbunden uppdatering av tillstandet i

    vara svenska havsomraden. Utgangspunkten ar den nationella marina

    miljoovervakningen, som presenteras i kapitlet Fakta om nationell marin

    miljoovervakning.

    Rapporten inleds med en sammanfattande beskrivning av de olika

    havsomradenas aktuella tillstand samt statusen i relation till miljomalen.

    Tillstandsbeskrivningen baseras till storsta del pa resultaten fran den

    nationella miljoovervakningen, men aven andra kallor anvands. Dessa

    finns med som referenser. I ar redovisas ocksa en studie over de mojligheter

    och utmaningar som finns med att gora en samlad analys av bade

    regional och nationell miljodata.

    I kapitlet ”Perspektiv pa havsmiljon” ges en fordjupad bild av nagra

    marina miljoproblem i en serie artiklar. I rapporten finns aven tva syntesartiklar

    (markta med forstoringsglas som mots i ett kors), dar variabler

    fran olika delar i den nationella miljoovervakningen har analyserats tillsammans.

    Synteserna ger en fordjupad forstaelse for hur olika faktorer

    och ekologiska processer samverkar.

    Huvuddelen av Havet bestar av amneskapitel med arets tillstandsbedomning

    (grona sidor markta med forstoringsglas) och fordjupande

    artikeltexter. For att hjalpa lasaren inleds tillstandsbedomningarna med

    en kort text som beskriver varfor denna variabel anvands inom miljoovervakningen

    (bla ruta), samt en sammanfattning av arets miljotillstand

    (lite ljusare gron). Figurerna visar, om inget annat anges, medelvarden

    med 95-procentigt konfidensintervall samt statistiskt sakerstallda trendlinjer.

    I vissa figurer har vardena ocksa relaterats till vattendirektivets

    statusklasser, dar fargerna representerar de olika tillstandsklasserna.

  • Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Kiselalgsundersökning i vattendrag som mynnar i Finjasjön, 2019-09-162019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen har kiselalger år 2019 undersökts på tio lokaler i vatten-drag som mynnar i Finjasjön.  Hogabäcken (F-P4) hade 2019 ett IPS-index som motsvarar klass 1, hög status, men indexvärdet låg nära gränsen mot klass 2, god status. I Hovdalaån (F-P2b), Matterödsån (Målebökebäcken; F-P3), Svartevadsbäcken uppströms pumpstation (F-P5cH), Svartevadsbäcken nedströms pumpstation (F-P5c) och Mjölkalångaån (F-P5) motsvarade kiselalgsindexet IPS klass 2, god status. Av dessa låg Hovdalaån i närheten av gränsen mot klass 3, måttlig status. Andelen förore-ningstoleranta kiselalger (%PT) var mycket liten, liten eller endast svagt förhöjd på dessa lokalerna och mängden näringskrävande former (TDI) var måttligt stor. Maglekärrsbäcken nedströms Magle våtmark (F-P8u) och Tormestorpsån (F-P1a2) hamnade i klass 3, måttlig status. Indexvärdet i Tormestorpsån låg nära klass 2, god status, men eftersom mängden näringskrävande kiselalger (TDI) var stor och an-delen föroreningstoleranta former (%PT) måttligt stor bör klassningen måttlig status stämma.  I Sötekärrsbäcken (F-P18) och Maglekärrsbäcken uppströms Finjasjön (F-P8) var IPS-värdena låga och visade klass 4, otillfredsställande status. Andelen föroreningsto-leranta kiselalger (%PT) var stor respektive mycket stor. De flesta lokalerna i denna undersökning hade år 2019 värden på surhetsindexet ACID som motsvarar alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala förhål-landen (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3), vilket innebär att ingen surhetspåverkan fö-religger. I Sötekärrsbäcken (F-P18) och Mjölkalångaån (F-P5) visade ACID-indexen mått-ligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH mellan 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4). Sötekärrsbäcken expertbedömdes dock till nära neutrala förhållanden, bl.a. eftersom indexvärdet låg mycket nära klassgränsen. I Mjölkalångaån låg ACID-värdet relativt nära gränsen mot nära neutrala förhållanden. En sammanvägd klassning av statusklassningen utifrån IPS-indexet och surhetsklass-ningen utifrån ACID-indexet har gjorts. På de åtta lokaler, som hade alkaliska eller nära neutrala förhållanden, blir den sammanvägda klassningen densamma som status-klassningen utifrån IPS (se ovan). Detsamma gäller för Sötekärrsbäcken och Mjölka-långaån, vilka trots relativt låga ACID-värden har expertbedömts till att inte vara för-surningspåverkade. I Maglekärrsbäcken uppströms Finjasjön (F-P8) påträffades 2,4 % missbildade skal och i Tormestorpsån (F-P1a2) samt Svartevadsbäcken uppströms pumpstation (F-P5cH) noterades 2,2 %. Detta bör motsvara en betydande påverkan (2-4 %) av be-kämpningsmedel, metaller eller någon liknande förorening och innebär en riskflagg-ning av dessa lokaler. I alla tre fallen ligger dock andelen nära gränsen mot svag på-verkan (1-2 %; ingen riskflaggning).  Sötekärrsbäcken (F-P18) och Matterödsån (Målebökebäcken; F-P3) hade en liten mängd missbildade skal – 1,5 respektive 1,2 % – vilket pekar på en svag påverkan, medan övriga lokaler hade under 1 % missbildade skal (försumbar påverkan).

  • Eriksson, Marie
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Jarlman, Amelie
    Kiselalgsundersökning i vattendrag och sjöar i Skåne 20192019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2019 undersökts på 38 lokaler, varav åtta stycken inom regional miljöövervakning – tidsserier/screening, fyra inom uppföljning UC4LIFE, 13 inom ramen för 1:11-anslaget Åtgärder för havs- och vat-tenmiljö samt 13 inom kalkeffektuppföljning (5 sjöar och 8 vattendrag). På miljöövervakningslokalerna 2019 visade kiselalgsundersökningarna i Rössjö-holmsån vid Munka-Ljungby (Si26M), Klingstorpabäcken vid Färingtofta (Si60M) och Hovdalaån vid Hovdala slott (Si51M) klass 1, hög status. I både Klingstorpabäcken och Hovdalaån låg indexvärdet i den nedre (sämre) delen av klassintervallet. Vramsån vid Årröd (Si46M), Tommarpsån MÖV-lokal musslor (Si92M) och Bråån vid Röva-rekulan (Si29M) hamnade i klass 2, god status. De två sistnämnda låg relativt nära respektive nära gränsen mot klass 3, måttlig status. Bråån SO Åkarp (Si76M) och Bråån vid Pärup (Si145M) hade IPS-värden som motsvarar klass 3, måttlig status. An-delen föroreningstoleranta former (%PT) var i båda fallen betydande och mängden näringskrävande former mycket stor. I Klingavälsån, både uppströms åtgärd UC4LIFE (Si97M) och nedströms åtgärd (Si98M), motsvarade IPS-indexet år 2019 klass 3, måttlig status. På uppströmslokalen låg indexvärdet relativt nära gränsen mot klass 2, god status, medan nedströmslokalen hade ett något lägre (sämre) indexvärde. Fyleån uppströms åtgärd (Si96M) hamnade 2019 i klass 2, god status, men indexvärdet ligger mycket nära gränsen mot klass 3, måttlig status. I Fyleån nedströms åtgärd (Si93M) visade kiselalgerna klass 3, måttlig status, men IPS-värdet låg nära gränsen mot god status. Andelen föroreningstoleranta former (%PT) var relativt stor på nedströmslokalen, vilket stärker klassningen måttlig status.  Snällerödån vid N. Rörum (Si157M), Snällerödsån uppströms inflödet i Rönne å (Si158M), Skärån vid Bonnarp (Si159M), Skärån vid Järbäck (Si160M), Klövabäcken vid Klövamölla (Si161M) samt Hunserödsbäcken vid Ällekärr (Si163M) hade 2019 IPS-index som motsvarar klass 1, hög status. Samtliga ligger dock i den nedre (sämre) delen av klassintervallet. Klövabäcken vid Älgahult (Si162M), Hallabäcken vid Skaf-tarp (Si164M), Hallabäcken uppströms inflödet i Vege å (Si165M) och Skavebäck vid Skave (Si166M) hamnade i klass 2, god status, men samtliga (framför allt Hallabäcken uppströms inflödet i Vege å) låg mer eller mindre nära gränsen mot klass 3, måttlig status. Brandstorpsbäcken (Görslövsån; Si108M) hade 2019 ett IPS-index som mots-varar klass 3, måttlig status. Vattendragslokalerna med de sämsta resultaten var Ska-vebäck, i biflöde nedströms Kullabygdens Handelsträdgård AB (Si146M), som till-hörde klass 4, otillfredsställande status (i den sämre delen av klassintervallet) samt Hasslarpsån vid Skavebäck-källa (Si147M) som bedömdes ligga i klass 5, dålig status. I Skavebäck noterades en mycket stor andel (42 %) och i Hasslarpsån en anmärknings-värt stor andel (ca 84 %) föroreningstoleranta kiselalger (%PT).  Alla de 13 undersökta vattendragen/sjöarna inom kalkeffektuppföljningen 2019 tillhörde klass 1, hög status.  I stort sett alla punkterna inom miljöövervakning – screening, uppföljning UC4LIFE och 1:11-anslaget, Åtgärder för havs- och vattenmiljö, hade 2019 ACID-värden som motsvarar alkaliska (årsmedelvärdet för pH över 7,3) eller nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3), vilket innebär att ingen surhetspåverkan föreligger. Endast i Snällerödsån vid N. Rörum (Si157M) och i Klövabäcken vid Klövamölla (Si161M) noterades måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/el-ler pH-minimum under 6,4). Båda indexvärdena låg dock mer eller mindre nära grän-sen mot nära neutrala förhållanden. I kalkeffektuppföljningen visade ACID-indexet i Vilshultsån (Si118M) alkaliska förhållanden (årsmedel-pH över 7,3). Här var både antalet räknade taxa och diversi-teten mycket låga, beroende på att artkomplexet Achnanthidium minutissimum group II utgjorde 95 % av kiselalgssamhället. Detta medför en riskflaggning av lokalen och pekar på att någon form av störning föreligger. Kättebodabäcken (Si73M) hade nära neutrala förhållanden (årsmedel-pH 6,5-7,3). Surhetsindexet ACID motsvarade måttligt sura förhållanden (årsmedel-pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4) i Hjärtasjön (Si152M), Enegylet (Si151M), Bodarpa sjö (Si155M), Norra Smedsjön (Si153M), Kilingaån (Si156M), Sandören (Si154M), Rönnebodaån nedre (Si122M) och Simontorpsån nedre (Si82M). Indexvärdet i de tre förstnämnda sjöarna låg mer eller mindre nära gränsen mot nära neutrala förhållanden, medan Simontorpsån ham-nade relativt nära sura förhållanden. Ekeshultsån (Si71M), Krusån (Si69M) och Lillån (Si54M) hade ACID-index som visar sura förhållanden (årsmedel-pH 5,4-5,9 och/el-ler pH-minimum under 5,6). En klassning av sammanvägd status för påväxt har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och surhetsklassningen av ACID-indexet (figur 1). I samtliga vattendrag med alkaliska eller nära neutrala förhållanden är sammanvägd status för påväxt den-samma som statusklassningen utifrån IPS.  I Snällerödsån vid N. Rörum (Si157M), Klövabäcken vid Klövamölla (Si161M), Enegylet (Si151M), Hjärtasjön (Si152M), Norra Smedsjön (Si153M), Sandören (Si154M), Bodarpa sjö (Si155M), Rönnebodaån nedre (Si122M), Kilingaån (Si156M) och Simontorpsån nedre (Si82M), som hade hög IPS-status och måttligt sura förhål-landen, blir den sammanvägda statusen för påväxt hög. Ekeshultsån (Si71M), Krusån (Si69M) och Lillån (Si54M), som hade hög IPS-status och sura förhållanden, får också en sammanvägd status för påväxt som är hög. När andelen missbildade kiselalgsskal är 2 % eller större görs en riskflaggning av lo-kalen. I Hasslarpsån Skavebäck-källa (Si147M) påträffades 4,4 % missbildade skal, vil-ket motsvarar en stark påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller någon liknande förorening. En betydande påverkan (2-4 % missbildade skal) noterades  på åtta loka-ler, nämligen Bråån Rövarekulan (Si29M); 3,5 %), Bråån Pärup (Si145M), Klinga-välsån uppströms åtgärd (Si97M), Klingavälsån nedströms åtgärd (Si98M), Skärån vid Järbäck (Si160M), Skavebäck vid Skave (Si166M), Brandstorpsbäcken (Si108M) och Snällerödsån vid N. Rörum (Si157M). De sju sistnämnda hade mellan 2,0-2,6 % miss-bildade skal, dvs. de låg i den bättre delen av klassintervallet betydande påverkan (2-4 %).  Av de övriga 29 undersökta lokalerna visade missbildningsfrekvensen en svag på-verkansgrad (1-2 %) på 15 lokaler, medan de resterande 14 hade under 1 % missbil-dade skal (försumbar påverkan).

  • Richard, Ottvall
    et al.
    Ottvall Consulting AB.
    Ulf, Ottosson
    Naturcentrum AB.
    Martin, Green
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Strandängsfåglar Rapport från gemensamt delprogram täckande perioden 1988-20182019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Populationstrender för fåglar på havsstrandängar i sju län analyserades för perioden 1988–2018. För 27 arter där en trend kunde beräknas för hela perioden var bestånden minskande för 13 arter, ökande för 8 arter och för 6 arter fanns ingen säker förändring. Vid analys för perioden 2003–2018 kunde trender beräknas för 38 arter och bestånden var minskande för 18 arter, ökande för 10 arter och oförändrade för 10 arter. För några arter, t.ex. svärta och svartbent strandpipare, kunde inga trender beräknas för hela den analyserade perioden då ingen av arterna längre bokförs årligen vid inventeringarna.

    I stort sett har det gått bra för gäss, måsar, trutar och tärnor, men sämre för änder, vadare och sydlig gulärla. Svärta, sydlig kärrsnäppa och roskarl är på väg att försvinna från havsstrandängar. Svartbent strandpipare försvann under den analyserade perioden. Omkring hälften av strandängsarterna uppvisade populationsminskningar de senaste 15 åren, men det finns några ljusglimtar där trenderna inte är lika negativa i alla regioner. De hotade arterna brushane och rödspov har ökat från låga nivåer och på Öland går det överlag bättre för flera vadare än vad det gör i övriga regioner med havsstrandängar. Detta gäller dock inte strandskata, roskarl och storspov som fortsätter att minska även på Öland. Änder, med undantag av snatterand, uppvisar mer negativa trender på Öland och Gotland än i övriga regioner.

    Arter som ökade perioden 2003–2018 var grågås, vitkindad gås, snatterand, storskrake, brushane, silltrut (västlig – intermedius), skrattmås, silvertärna och småtärna. Arter utan säkra förändringar i antal var kanadagås, gräsand, kricka, större strandpipare, rödspov, skärfläcka, havstrut, fiskmås och fisktärna. Minskande arter var knölsvan, årta, stjärtand, skedand, vigg, ejder, småskrake, gravand, strandskata, tofsvipa, roskarl, enkelbeckasin, storspov, drillsnäppa, rödbena, sydlig kärrsnäppa, gråtrut och sydlig gulärla. Åtgärdsprogrammen för hotade vadare på strandängar föreslår biotopförbättrande åtgärder med återskapande av våtmarker som en viktig insats för att bevara vadare. En annan betydande insats är att kontrollera predatorer genom jakt. Sedan 2007 har våtmarker skapats och predatorer jagats på Öland. Dessutom drabbades ön av ett utbrott av rävskabb, vilket decimerade rävstammen kraftigt under flera år. Predationen på vadarnas ägg har minskat på Öland och det är möjligt att utvärdera populationstrenderna på Öland i jämförelse med de på Gotland där inga liknande åtgärder har genomförts under samma tidsperiod. Under perioden 2006–2018 uppvisade sju av 24 jämförbara arttrender en mer positiv trend på Öland, medan det omvända, att en mer positiv trend fanns på Gotland, inte observerades alls. Skedand, strandskata, tofsvipa, större strandpipare, enkelbeckasin, rödbena och småtärna hade samtliga en mer positiv trend på Öland. Stora sammanhängande arealer av havsstrandängar på Öland tillsammans med rävskabb och omfattande åtgärder med predatorkontroll och biotopförbättring kan vara de faktorer som ligger bakom den mer positiva bilden för några strandängsfåglar på Öland jämfört med Gotland.

    Storspov och roskarl är arter som inte tycks svara på åtgärder på häckningsplatserna. Detta indikerar att faktorer under fåglarnas flyttning eller i övervintringsområden kan ligga bakom observerade minskningar.

  • Häggbom, Jannica
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Kinning, Lina
    Energimyndigheten.
    Johborg, Carl-Martin
    Energimyndigheten.
    Schillander, Per
    Trafikverket.
    Arnfalk, Peter
    Trafikverket.
    Samuelsson Hedlund, Selene
    Trafikverket.
    Willén, Agnes
    Statistika CentralByrån.
    Fryksmark, Emma
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Miljöledning i staten 2016: En redovisning2017Report (Refereed)
    Abstract [sv]

    För verksamhetsåret 2016 har samtliga 185 myndigheter som omfattas avförordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter2redovisat tillNaturvårdsverket. Sammanlagt innebär det att miljöledning genomsyrar verksamheter av mycket olika slag.

    Utmärkande i redovisning av 2016 års miljöledningsarbete är ökningen av ställda miljökrav i samband med upphandlingar hos myndigheterna. Totala upphandlingsvärdet var ca 76 miljarder kronor var av 58 miljarder med miljökrav, vilket motsvarar 76 procent. Detta är en ökning med 16 procentenheter jämfört med 2015.

    Lagefterlevnaden är god bland myndigheterna. Majoriteten redovisar alla uppgifter enligt bilagan till miljöledningsförordningen och visar att miljöledning spelar en viktig roll i miljöarbetet. Det finns ändå behov av fortsatt arbete med att öka datakvaliteten och fullständigheten i rapporteringen.

    Under 2016 har ytterligare två myndigheter certifierat sin verksamhet vilket innebär att sammanlagt 42 myndigheter har redovisat att deras verksamhet helt eller delvis är certifierade enligt ISO 14001 eller annat tredjepartsgranskat system.

    Omkring 80 myndigheter har redovisat mål för både sin direkta och indirekta miljöpåverkan och inkluderat mål för miljökrav i upphandling, endast 9 myndigheter har inte redovisat några mål för år 2016. Ungefär en tredjedel av de myndigheter som får ha ett förenklat miljöledningssystem har ändå satt mål för den indirekta miljöpåverkan. Många goda exempel finns på tydliga målstrukturer och åtgärder för att bidra till positiv miljöpåverkan via sin verksamhetsutövning bland redovisningarna.

    Vi har valt att särskilt lyfta fram länsstyrelserna i årets redovisning mot bakgrund av deras centrala roll i miljöarbetet på regional nivå. Fokus ligger på åtgärdsarbetet men även länsstyrelsegemensam statistik har tagits fram.

    Länsstyrelsernas indirekta positiva påverkan är omfattande, bl.a. via de regionala åtgärdsprogrammen för att nå miljökvalitetsmålen samt tillsyn, prövning, områdesskydd och ekonomisk stödgivning. Dessutom genomför länsstyrelserna riktadeinformationsinsatser samt håller utbildningar och rådgivningar till kommuner, näringsliv och organisationer i länet.

    Allt fler myndigheter rapporterar in sin användning av resfria möten. Det senaste året har det skett en ökning från i snitt 6 till 11 resfria möten per anställd och år. Vid en jämförelse mellan antal resfria möten och antalet resor ser man att myndigheterna i snitt reser dubbelt så ofta som man har ett resfritt möte. Bland de myndigheter som deltagit under flera år i REMM-projektet har man i snitt något fler resfria möten än resor. REMM-myndigheterna har minskat sinakoldioxidutsläpp från resande med 23 procent under en femårsperiod, vilket kan jämföras med en minskning på 4 procent bland de övriga myndigheterna.

    Totala utsläppen av koldioxid från resor och transporter var ca 372 000 ton 2016,en minskning med ca 2 600 ton, vilket motsvarar 520 varv runt jorden med bil3. Utsläpp från flyg, bil och buss visar en viss minskning jämfört med år 2015.

    Myndigheternas sammanlagda redovisade energianvändning från verksamhetsel, fastighetsel, värme och kyla är ca 2,7 TWh, dvs. i princip oförändrat sedan år 2015. Hälften av myndigheterna anger att de har minskat energianvändningen, vilket inte syns i statistiken. 49 myndigheter har redovisat att de har 100 procent förnybar energi, 124 stycken att de helt eller delvis ställer krav på produktionsspecificerad förnybar el och 42 stycken att de helt eller delvis sitter i miljöklassade byggnader.

    Medelvärdet i rankingen är 14 poäng, samma som år 2015, men medianvärdet har ökat med en poäng. 20 myndigheter har höjt och 16 myndigheter har sänkt sin samlade poäng. Drygt hälften av myndigheter med någon form av certifiering, ligger mellan 18 och 22 poäng. Resultatet visar att 34 myndigheter har höga poängvärden för samtliga kriterier (mål, åtgärder och måluppfyllelse).

    Slutsatsen är att myndigheternas systematiska miljöledningsarbete även i år har utvecklats och förbättrats. Detta är väl i överenstämmelse med miljöledningsförordningens syfte som är att skapa förutsättningar för ett integrerat miljöarbete i myndigheternas verksamhet där miljöfrågorna blir ett naturligt inslag i det dagliga arbetet, såväl i det strategiska som i det operativa arbetet. Att myndigheternas koldioxidutsläpp endast har minskat något och energianvändningen ligger kvar på samma nivå som 2015 visar att ett fortsatt aktivt åtgärdsarbete behövs.

    Myndigheterna bedriver ett omfattande åtgärdsarbete för att bidra till att nationella och internationella miljömål ska nås. Detta arbete rapporteras, utvärderas och redovisas i flera olika sammanhang. Vi ser att det finns samordningsvinster, både gällande resurser och kvalitet, av att samordna och samutnyttja dessa olika underlag, både inom myndigheterna inför redovisningarna och nationellt i samband med olika typer av utvärderingar. Dessutom finns behov av att se över och samordna redovisningskraven.

  • Backudd, Ingrid
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Bergman, Anders
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Genberg, Johan
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Hjortsberg, Hans
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Nordenvall, Therese
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Törngren, Anders
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Ullerstam, Maria
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Genomförande av MCP-direktivet: Förslag till svenskt genomförande av direktiv 2015/2193/EU om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Naturvårdsverket förslag består av en ny förordning om medelstora förbränningsanläggningar (FMF) meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om försiktighetsmått, 26 kap. 19 § miljöbalken i fråga om dokumentation och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förslagets syfte är att se till att Sverige genomför alla bestämmelser som krävs enligt MCPD. Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att lagar och andra författningar som följer av MCPD träder i kraft senast den 19 december 2017.

    Direktivet medger ett flertal lättnader i form av dispenser, undantag samt möjligheter till senareläggande av tillämpningen av begränsningsvärden för specifika situationer. I förslaget har vi valt att genomföra vissa av de möjligheter till lättnader som finns i direktivet men inte samtliga. Förslaget innebär därför en skarpare implementering jämfört med en minimi-implementering, som utgör nollalternativet. Vi föreslår även skärpning av vissa begränsningsvärden. Som stödtill den formationsförsörjning som följer av direktivet föreslår vi en nationell digital lösning. I den konsekvensbeskrivning som har gjorts av förslaget framgår att de verksamheter som främst berörs av föreslagna skärpningar är fjärrvärmeanläggningar och anläggningar inom skogsindustrin. Förslaget som helhet är samhällsekonomiskt motiverat då skadekostnaden överstiger marginalkostnaden för år 2025. Skadekostnaden har beräknats enligt ASEKs metod och eftersom då utsläpp från fjärrvärmeanläggningar sker i tätortsmiljöer bedöms denna metod vara tillräckligt representativ för en jämförelse. Anläggningar inom skogsindustrin ligger dock inte i tätortsmiljö men enligt vår bedömning har de inte möjlighet att nyttja lättnaden för förbränning av fast biomassa eftersom de inte kan uppfylla direktivets begränsningsvärde för detta utan att installera avancerad reningsteknik. Motivet till de vägval som gjorts när förslaget tagits fram är att genomförandet av MCPD ska bli så ändamålsenligt som möjligt utifrån direktivet syfte och för svenska förhållanden. Vi har här bl.a. tagit hänsyn till miljönyttan med minskade utsläpp av stoft som bidrar till en bättre luftkvalitet och därmed minskade effekter på hälsa från dessa utsläpp. Ambitionen är att tillämpningen av författningen ska vara utformad på ett sådant sätt att administrativa kostnader för verksamhetsutövare och berörda myndigheter inte blir orimligt stora.

    Förslaget följer, där det är lämpligt, samma upplägg som förordningen (2013:252)om stora förbränningsanläggningar eftersom det finns stora likheter mellan bakomliggande direktiv.

    Lösning för informationshanteringen:

    I förslaget avseende informationshanteringen ingår en nationell lösning som stöd för verksamhetsutövarens underrättelse om sin anläggning, tillsynsmyndighetens registerhållning och spridning av registeruppgifter samt Naturvårdsverkets sammanställning av uppgifter för rapportering till EU.

    I förslaget ingår att Naturvårdsverket utvecklar och tillhandahåller en nationell etjänst. Verket utvecklar och tillhandahåller också en nationell databas i vilken de inhämtade uppgifterna lagras för tillsynsmyndigheternas räkning. Denna databas utgör den gemensamma tekniska lösningen för de register över medelstora förbränningsanläggningar som tillsynsmyndigheterna är skyldiga att föra.

    Naturvårdsverket utvecklar och tillhandahåller den tekniska lösningen för att skapa och publicera INSPIRE-tjänster för medelstora förbränningsanläggningar baserat på uppgifterna i databasen. För att underlätta offentliggörandet av registeruppgifterna ingår även att Naturvårdsverket utvecklar och tillhandahåller relevanta maskin/maskin-gränssnitt för respektive myndighets åtkomst till information i den nationella databasen.

    Tillämpning av begränsningsvärden

    Direktivet medger vissa lättnade i form av undantag och möjligheter till senareläggande av tillämpningen av begränsningsvärden för specifika situationer. Vi har valt att föreslå en skarpare implementering jämfört med nollalternativet för vissa situationer dels vad gäller tidpunkten för tillämpningen av kraven samt skärpning av vissa begränsningsvärden.

    Skärpningar av större betydelse är följande:

    􀁸 Vi genomför inte möjligheten till en senareläggning av när tillämpningen träder i kraft för befintliga fjärrvärmeanläggningar med en installerad tillförd effekt av 5-50 megawatt (MW) (artikel 6.5 första stycket MCPD).

    􀁸 Vi genomför inte möjligheten till en senareläggning av när tillämpningen träder i kraft för nya anläggningar som använder fast biomassa som huvudsakligt bränsle (artikel 6.5 andra stycket MCPD).

    􀁸 Vi genomför inte möjligheten till en senareläggning av när tillämpningen träder i kraft för befintliga anläggningar med en installerad tillförd effekt av 5-50 MW som använder fast biomassa som huvudsakligt bränsle (artikel 6.5 andra stycket MCPD).

    􀁸 Vi genomför inte möjligheten till utökad tidsgräns för befintliga anläggningar med begränsad drifttid per år från 500 till 1 000, som rullande femårigt medelvärde vid extraordinära situationer (artikel 6.3 MCPD).

    􀁸 Begränsningsvärdet för utsläpp av NOx från befintlig medelstor förbränningsanläggning vid förbränning av fast biomassa och övriga fasta bränslen bör skärpas från 650 mg/Nm3 till 300 mg/Nm3. För anläggningar som förbränner flytande biobränsle sätts begränsningsvärdet till 450 mg/Nm3. Samtliga begränsningsvärden gäller vid 6 % O2.

    Kontroll av efterlevnad

    Vi föreslår inga skärpningar här jämfört med nollalternativet. MCPD ställer dock krav på utsläppsövervakning samt att efterlevnaden av direktivet kontrolleras. Detta innebär konsekvenser för verksamhetsutövare i form av krav på att utsläpp mäts och beräknas samt dokumenteras. För tillsynsmyndigheterna innebär det ytterligare ett regelverk att kontrollera efterlevnaden av samt en skyldighet att hålla register och att tillgängliggöra information publikt.

  • Wahlström, Ann
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Larsson, Ola
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Oltner, Jenny
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Wrådhe, Hans
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Aurell, Emelie
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Steering towards the environmental objectives: The Swedish Environmental Protection Agency’s in-depth evaluation of the environmental objectives 20152015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    IN 2014, THE SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY WAS COMMISSIONED by the Governmentto present an in-depth evaluation of the scope to achieve the environmental quality objectives and the generational goal. The evaluation provides a basis for the Government’s policies and priorities and for the government agencies’ planning and development processes. It can also provide guidance for the environmental efforts of various stakeholders. Overall, the evaluation will help us to accelerate the progress being made towards achieving the environmental objectives.

    The report contains summary analyses for each of the 16 environmental quality objectives and a cross-objective analysis. The Agency presents prioritised proposals for initiatives, aimed in the first instance at the Government. The report on the government assignment was prepared independently by the Agency and we are entirely responsible for the conclusions and proposals presented therein.

    The report on the government assignment was primarily based on:

    • Analysis and assessment of the 16 environmental quality objectives.

    • Syntheses of the societal transition within the focus areas concerning sustainable consumption, sustainable urban development and the environmental work of the business sector.

    • Cross-objective analysis of the environmental objectives.

    Within the Agency, Ann Wahlström and Ola Larsson (November 2013 – June 2014) and Jenny Oltner (August 2014 – June 2015) acted as project leader for the government assignment. The report on the government assignment was prepared by Ann Wahlström, Hans Wrådhe and Emelie Aurell.

    Working with others to monitor and evaluate the state of the environment, the progress being made with the environmental work and what we are doing to get closer to achieving the objectives represents one of the Agency’s key tasks. Collaboration with other government agencies and organisations was vital in order to prepare this report on the in-depth evaluation for 2015. The Agency would like to thank all contributors for their commitment and contributions.

    Stockholm, 22 October 2015

    Björn Risinger

    Director General

  • Lundmark Essen, Anna
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Wiktorsson, Marie
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Haraldsson, Hördur
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Cross-objective analysis of the environmental objectives: Background report for the 2015 in-depth evaluation of the environmental objectives2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    ON 20 FEBRUARY 2014, the Environmental Protection Agency was commissioned by theGovernment to present an in-depth evaluation by 1 September 2015 of the scope to achieve the environmental quality objectives and the generational goal. The evaluation must include analyses for each of the environmental objectives, in addition to a cross-objective analysis. The analyses must also cover national, international and EU-related factors, along with Sweden’s scope and proposals for adjustments to instruments and initiatives at national level or within the EU. The assignment is to be carried out in partnership with other government agencies which have responsibilities within the environmental objective system.

    The in-depth evaluation forms part of a systematic and regular follow-up of environmental policy and the environmental quality objectives, which is to provide the foundations for strategic measures. It provides the basis for the Government’s policies and priorities and for public debate, and support the long-term planning and priorities of government agencies, so that they can develop the environmental work. It will also provide a basis for dialogue between actors in the development and implementation of instruments and measures, as well as guidance for the environmental work of actors.

    This report presents a cross-objective analysis prepared by the Environmental Protection Agency as a basis for the report on the government assignment. The analysis is based on the evaluations of each of the 16 objectives1 and the key problems, instruments and measures that have been identified by the competent government agencies. The analyses are based on the priorities that were established in the background reports. The reports prepared within the focus areas of Sustainable consumption2, Sustainable cities3 and the Environmental work of industry4 have also augmented certain aspects of the analysis.

    In this context, “cross-objective” means causes, instruments and measures which are relevant to a number of objectives simultaneously. These can differ from those that are relevant to individual objectives. The cross-objective analysis was based on a system analysis perspective, i.e. to dissect a problem, understand links, assess how the structure is linked together and identify key factors and properties in the system5.

    The report describes relevant causes, perspectives and patterns which occur. It considers the environmental work through an analysis of key instruments and their effects, cost-effectiveness and different types of gaps to fulfilment of the objectives. The report also looks at a number of issues of relevance to the development of the follow-up.

    The Environmental Protection Agency is responsible for conducting the cross-objective analysis. The competent government agencies contributed to the task through providing background reports and reviewing factual aspects of the report. The Environmental Protection Agency is solely responsible for the content of this report. Within the Agency, the analysis was conducted by Anna Lundmark Essen, Marie Wiktorsson and Hördur Haraldsson of the Evaluation Unit.

    Stockholm, October 2015

    Björn Risinger

    Director General

  • Rovdjursinventering, varg 2016/172017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Små förändringar i vargstammen

    Resultatet från inventeringsperioden 2016/17 visar att det fanns cirka 355 vargar i Sverige.

    Det är ungefär lika många som förra vintern då inventeringsresultatet visade 340 vargar.

    Det totala antalet vargar i Skandinavien inventeringsperioden 2016/17 beräknas till cirka 430 vargar inklusive de vargar som dött under samma period. Osäkerhetsfaktorn (konfidensintervallet) ligger mellan 340 och 559 vargar. I Sverige beräknas antalet vargar till cirka 355 vargar med ett konfidensintervall mellan 281 och 461 vargar.

  • von Oelreich, Kristina
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Häggbom, Jannica
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Vägledning för miljöledning i staten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Målgrupp för vägledningen är de myndigheter som omfattas av kraven i förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. Dessa myndigheter ska införa och utveckla ett miljöledningssystem. Vägledningen beskriver vilka krav som ställs på ett miljöledningssystem enligt förordningen och hur de kan införas i praktiken. Vägledningen utgår från vad som anses vara best practice på miljöledningsområdetutifrån kraven i den internationella standarden ISO 14001:2015 och EMAS. Fokus ligger på att ge stöd vid förvaltning och utveckling av ett befintligt miljöledningssystem men kan även användas vid inrättandet av ett miljöledningssystem för första gången.

    Vägledningen beskriver syftet med miljöledningssystem och ger en samlad bild av miljöledningssystemets ingående delar och hur det kan integreras i myndighetens verksamhet samt tillämpas för att hantera indirekt miljöpåverkan, tjänsteresor och transporter, energianvändning samt miljökrav i upphandling.

    Miljöledningssystemet ska säkerställa att ett systematiskt miljöarbete integreras i myndighetens verksamhet så att miljöfrågorna beaktas vid genomförandet av myndighetens uppdrag. Syftet är att minska verksamhetens negativa och öka dess positiva miljöpåverkan. Myndighetens miljöledningssystem ska vara en del av ledningssystemet som beskriver hur man planerar, genomför och följer upp sin verksamhet och därmed leda till ständig förbättring. Ledningens betydelse i miljöledningsarbetet lyfts fram. Miljöledningssystemet är ett av ledningens verktyg för att styra verksamhetens miljöpåverkan. I vägledningen ges  xempel på bl.a. styrande dokument och åtgärder för att minska den negativa och öka den positiva miljöpåverkan. Miljöarbetet ska bidra till att generationsmålet, de nationella miljökvalitetsmålen och FN:s globala mål för hållbar utveckling nås.

    Myndigheter ska inom ramen för miljöledningssystemet hantera verksamhetens indirekta och direkta miljöpåverkan, inklusive upphandling. Det innebär att den ska analyseras och värderas i miljöutredningen. För verksamhetens betydande miljöpåverkan ska miljömål och åtgärder fastställas, följas upp och redovisas. Miljöledningssystemet skapar förutsättningar för ett arbete med ständiga förbättringar. Vägledningen har stort fokus på integreringen av miljö i den löpande verksamheten eftersom myndigheter via sin verksamhetsutövning ofta har stora möjligheter att påverka miljön positivt. Myndigheter har även möjlighet att ställa miljökrav i samband med upphandlingar och avrop och därmed styra produktionen av varor och tjänster mot hållbara alternativ. Ett viktigt styrmedel för staten.

    En del i uppföljningen av miljöledningsarbetet innebär att myndigheterna årligen ska redovisa en miljöledningsrapport, i samband med att årsredovisningen lämnas in till det departement i Regeringskansliet myndigheten tillhör. Uppföljningen av miljöledningsarbetet för föregående verksamhetsår ska även redovisas till Naturvårdsverket.

    Efter en kort bakgrund handlar de inledande kapitlen, 3 – 5, om miljöledningssystem inom staten, miljöledningssystemets syfte och ingående delar samt integrering av miljöledningsarbetet i myndighetens verksamhet. I kapitel 6 – 9 beskrivs huvudstegen i miljöledningssystemet för områdena indirekt miljöpåverkan, tjänsteresor och transporter, energianvändning, miljökrav i upphandling. Rapporten avslutas med ett kapitel om uppföljning och redovisning. Vägledningens sista kapitel tar kort upp redovisningen enligt 20 § i miljöledningsförordningen och bilagan till förordningen. Naturvårdsverket sammanställer myndigheternas rapporter i en redovisning som lämnas till regeringen i april varje år.

    Denna vägledning kompletteras med stödjande information på Naturvårdsverkets hemsida.

  • Rosquist, Gabrielle
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Skåne.
    Åtgärdsprogram för sandstäpp, 2015–2019: (Xeric sand calcareous grasslands)2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper och deras genomförande är ett av flera verktyg för att nå det av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv, och även de övriga sex ekosystemrelaterade miljökvalitetsmålen. Regeringen har under 2012 beslutat om preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål för att nå dessa (Ds 2012:23). Ett av etappmålen för biologisk mångfald avser hotade arter och naturtyper. Enligt etappmålet ska åtgärdsprogram för att nå gynnsam bevarandestatus för sådana hotade arter och naturtyper som inte kan säkerställas genom pågående åtgärder för hållbar mark- och vattenanvändning och befintligt områdesskydd vara genomförda eller under genomförande senast 2015.

    Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper bidrar också till att uppnå det internationella målet om att senast 2020 ha förbättrat hotade arters bevarandestatus liksom den europeiska strategin för att uppnå detsamma. Det internationella målet är ett av sammanlagt 20 delmål som antagits inom Konventionen för biologisk mångfald för att uppnå visionen ”Living in harmony with nature”.

    Åtgärdsprogrammet för sandstäpp (Xeric sand calcareous grasslands) har på Naturvårdsverkets uppdrag upprättats av Gabrielle Rosquist, Länsstyrelsen Skåne. Programmet presenterar Naturvårdsverkets syn på mål och angelägna åtgärder för naturtypen. Åtgärdsprogrammet innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av angelägna åtgärder under 2015–2019 för att förbättra naturtypens bevarandestatus i Sverige. Åtgärderna samordnas mellan olika intressenter, vilket får till följd att kunskapen om och förståelsen för arten eller naturtypen ökar. Förankring av åtgärderna har skett genom samråd och en bred remissprocess där statliga myndigheter, kommuner, experter och intresseorganisationer haft möjlighet att bidra till utformningen av programmet.

    Det här åtgärdsprogrammet är ett led i att förbättra bevarandearbetet och utöka kunskapen om naturtypen. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att programmet stimulerar till engagemang och konkreta åtgärder på regional och lokal nivå, så att naturtypen så småningom kan få en gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket tackar alla de som har bidragit med synpunkter vid framtagandet av åtgärdsprogrammet och de som bidrar till dess genomförande.

    Stockholm i mars 2017

    Claes Svedlindh

    Avdelningschef Naturavdelningen

  • Ahlner, Eva
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Carlsson, Annica
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Transition to sustainable consumption patterns: Synthesis within the framework of the in-depth evaluation of the environmental objectives 20152015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    THE ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY IS TASKED WITH REGULARLY CONDUCTING evaluations of the progress being made towards the 16 Swedish environmental quality objectives and the generational goal. The in-depth evaluation for 2015 will provide a basis for:

    • The government’s policies and priorities

    • Public debate

    • The planning and development of work relating to the environment by government

    agencies

    • Dialogue between stakeholders

    As a basis for the 2015 evaluation, certain aspects of the overarching analysis were carried out within the framework of three selected focus areas:

    • Environmental and climate-related efforts of the business sector

    • Sustainable consumption

    • Sustainable urban development

    This report summarises the work being carried out within the framework of the focus area Sustainable consumption. By placing the spotlight on consumers in the transition, we highlight how different stakeholders in society can contribute to more environmentally compatible consumer behaviour and analyse how policies and instruments can incentivise environmentally sustainable choices and behaviour.

    This report has been prepared by the Environmental Protection Agency’s experts, working closely with a working group consisting of representatives of the Energy Agency, Public Health Agency, Agency for Marine and Water Management, Chemicals Agency, Consumer Agency, Royal Institute of Technology (KTH), National Food Administration, Society for Nature Conservation, County Administration Board of Gotland, RUS - Regional Development & Cooperation within the environmental objectives system, Forest Industries Federation, Trade Federation, Consumers’ Association and Region Västra Götaland. The Agency for Growth Policy Analysis and the County Administrative Board of Dalarna also contributed to the work. The Environmental Protection Agency is responsible for the content of the report.

    The Agency would like to thank all the contributors for their commitment and contributions to this synthesis report. Eva Ahlner (project leader for the focus area ‘Sustainable consumption’) and Annica Carlsson (Section for Instruments, Natural Resources and Ecocycles) were responsible for writing this report.

    Stockholm, October 2015

    Björn Risinger

    Director General

  • Phil Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/172018Report (Other academic)
  • National Implementation Plan for the Stockholm Convention Sweden: Update 20172017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The objective of the Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants is to protect human health and the environment from the substances listed in the Con-vention. Under the Convention, each Party is to develop and endeavour to imple-ment a plan for the fulfillment of its Convention obligations. The Government has commissioned the Swedish Environmental Protection Agency to review and update the National Implementation Plan in cooperation with the Swedish Chemicals Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management. In preparing this report, the three agencies have consulted several other agencies.

    The Eighth Meeting of the Conference of the Parties to the Stockholm Convention was held 24-27 April 2017 in Geneva, Switzerland. The meeting adopted 27 deci-sions. Some of the main outcomes of the Conference include the listing of three new chemicals which had been recommended by the POPRC, namely decaBDE and short-chain chlorinated paraffins (SCCPs) in Annex A and hexachlorobutadi-ene (HCBD) in Annex C. All substances listed up to the conference of the Parties in 2015 have been included in this report and references to legislation and work in the EU have been made.

    A decision on this report was taken by the acting Director General, on 23 Novem-ber 2017, in collaboration with the Swedish Chemicals Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management.

    Swedish Environmental Protection Agency,

    Martin Eriksson, acting Director General

  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Universitet, Lunds universitet, LU.
    Hellsten, Sofie
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Stockholm. Executive, Forskningsinstitut, IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Stockholms län: Resultat från Krondroppsnätet till och med 2017/182019Report (Other academic)
  • Per, Aspenberg
    Executive, Länsstyrelser, Länsstyrelsen Gävleborg.
    FÖREKOMSTEN AV TRUTSJUKA OCH ONORMAL FÅGELDÖD I GÄVLEBUKTEN SOMMAREN 20182018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten fokuserar således i första hand på tillståndet för Gästriklands kusthäckande gråtrutar. Dessa fåglar har i länsstyrelsens regi specialstuderats årligen sedan 2008 med inriktning på populationsutveckling och förekomsten av sjuka / förlamade fåglar under häckningstid.

    Besök har sommaren 2018 skett vid samtliga kända kolonierna i landskapets kustområde. 

    Undersökningen har gjorts på så sätt att antalet par gråtrut som inleder häckning först bedömts genom ett eller flera tidiga besök i månaden maj. Vid ett senare tillfälle, normalt i början av juli längre fram i häckningscykeln, har eventuella döda fåglar räknats. Med tillgång till detta material kan dels totalpopulationen kolonihäckande bestämmas och dels även andelen av de adulta fåglarna som drabbats av ”trutdöden”.

    Summering av totalpopulationen i undersöknings-området visade på en viss minskning av antalet häckande gråtrutar ner till 612 häckande par 2018, att jämföras med 633 par 2017.

    Vid besöken på häckningslokalerna 2018 hittades för första gången på många år åter ett antal döda gråtrutar med tecken på att ha avlidit av den tidigare grasserande trutsjukan. De flesta av de totalt 22 döda hittades inom utskärsområdet i sydöstra delen av Gävle skärgård, d.v.s. Käringen-Själstenarna-Eggegrund. Enstaka trutsjukeoffer hittades även på Trödjehällan-Klubbstenarna, men inga döda funna norr därom. På Eggegrund återfanns även ovanligt många döda fiskmåsungar. Den eventuella koplingen till ”trutsjukan” är i detta fall om inte osannolik så i varje fall osäker. Av övriga skärgårdsarter kan nämnas att flera döda små ungar av vitkindad gås också påträffades på Eggegrund. Detta kan dock sägas höra till den normala bilden på denna plats och förekom inte i större utsträckning än vanligt. Minkangrepp rapporterades från skrattmåskolonien vid Skärgårdsviken och tärnkolonien vid Lillänge, Eskön. 

    Gävlebukten kan efter sommarens undersökningar ännu inte friskförklaras med avseende på förlamningsepidemier på gråtrut. Inte sedan 2006 har det funnits allmänna tecken på trutsjukan, men nu tolv år senare tycks den mystiska trutdöden börjat visa sig mer igen.

    Ejdern har fortfarande en gynnsam utveckling med utbredning i nästan hela skärgården och god förekomst av kullar med ungar Någon motsvarighet till de stora förlusterna i ungkullarna som dokumenterats söderöver har inte noterats i Gävlebukten.

  • Rydell, Jens
    et al.
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Ottvall, Richard
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Green, Martin
    Executive, Universitet, Lunds universitet, LU, Lunds universitet, biologiska institutionen.
    Pettersson, Stefan
    Executive, Företag, EnviroPlanning AB.
    The effects of wind power on birds and bats: – an updated synthesis report 20172017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    1. Since the previous report on the impact from wind power on birds and bats was published in 2011, much new and important information have appeared both internationally and in Sweden. The present report is a summary of the international research in this area in recent years, and also of the Swedish post-construction surveys made until 2015. This report is hence an update of the previous (2011) report.

    2. With respect to birds, the results of new research largely confirm the conclusions from the previous report. For bats, however, new results show that wind power is a larger problem than we realized five years ago, but, on the other hand, new mitigation methods have recently been developed and tested, so that the problem can now be handled more efficiently.

    3. Wind power facilities are generally a larger problem for bats than for birds. This is because more bats are being killed, and also because the mortality is concentrated to a few species of bats, which therefore may be affected seriously. At the same time, wind power facilities can also be a problem for certain kinds of birds, some of which may be affected negatively at the population level. Common for birds and bats that risk being negatively affected at the population level is that they have low reproductive potential, and therefore may have difficulties compensating for increased mortality.

    4. The fatality rate of birds at wind turbines remain at 5–10 birds per turbine and year on average, even after several and more detailed surveys that have been conducted recently. The location of the turbine is often an important determinant of the fatality rate. While most turbines kill few birds, others may kill up to 60 birds per year. So far there is only one study from Sweden that has been executed in sufficient detail to allow estimation of annual fatality rates. This study was conducted at Näsudden on the island of Gotland, a coastal site very rich in birds, and show, as expected, fatality rates much higher than average. Regarding fatality rates of birds and bats at marine wind farms, no new evidence-based knowledge have been presented since the previous report.

    5. Bird mortality at wind turbines generally increases with the size of the turbines. However, in relation to installed effect and produced electricity the mortality declines with increased turbine size. As fewer new, large plants replace old, small ones, the total mortality per wind farm can be lowered at the same time as the electricity production increases. This was the case at Näsudden when the old turbines were replaced by new ones. If a similar effect also is achieved for bats has not been investigated.

    6. All kinds of birds can be killed at wind turbines. Also, birds are probably killed at all sites where modern wind turbines are being used. Most fatalities are small songbirds. Raptors, gulls and game birds are killed at higher rates than expected based on their population sizes. Relatively few swan,geese and cranes are killed at wind turbines, probably because these birds show strong avoidance behaviours. Relatively few birds are killed while in flight during migration. Generally, mortality is higher for birds that stay in an area over longer periods such as during breeding, wintering or at stopovers during migration.

    7. Estimates of fatality rates for bats at wind turbines presented in 2011 were much too low. New research from Europe and North America suggest that on average a wind turbine kills 10–15 bats per year, in some cases up to 100 or more. We still have no comparable estimates from Sweden, but an ongoing study from a site in Halland suggests that the fatality rate is about 5 bats per turbine and year at that site.

    8. Mortality of bats at wind turbines is limited to a few species that move and feed in the open air above the tree-canopies. We call them high-risk species. The consideration of bats at wind turbines should focus on them. The noctule, the parti-colored bat and in the north also the northern bat are those that we believe are in most need of concern, but the soprano-, common and Nathusius’ pipistrelles as well as the rarer Leisler’s bat and serotine are also high-risk species and thus potentially affected. Remaining species are rarely or never killed at wind turbines.

    9. There have been some recent attempts to investigate if the mortality caused by wind turbines has negative population effects on bird species. In USA it was found that present wind farms probably do not affect any national population of songbirds. Similar results were obtained for Canada, but in this case the results applied to all breeding birds. No such broad studies have been made in Europe, but estimates have been made for species considered as particularly vulnerable. In northern Germany, with particularly many wind farms in operation, it is believed that the populations of red kites and common buzzards are already being affected negatively and this may perhaps apply to the white-tailed eagle as well.

    10. We still have no estimates of population sizes for bats in Sweden or internationally and therefore we cannot evaluate if and how the increased mortality from wind turbines affects bat populations. However, there are concerns from North America and Europe that serious negative effects on bat populations of certain species already have occurred.

    11. Recent results from studies on the impact of wind turbines on habitats, avoidance and disturbance of birds confirm the pattern from the previous report. There is large variation among different species, areas and habitats and general conclusions are difficult to draw. Nevertheless, avoidance behaviour is usually less obvious during the breeding season compared to the rest of the year. During the breeding season avoidance is usually obvious only within a few 100 m, the greatest distances are found among waders. During other parts of the year, it is birds that live in flocks and certain marine birds that show the greatest avoidance distances. Nothing new has appeared regarding habituation of birds to wind turbines and there is still considerable variation between different studies. There are some recent studies suggesting that the distance and habitat between the turbines affect the degree of avoidance behaviour and disturbance. Marine wind farms are avoided by most marine birds, but some species (cormorants and gulls) are attracted to the turbines, probably because the towers provide resting sites or access to food. Long-term studies of avoidance and disturbance are still lacking.

    12. Impact on the habitats, avoidance behaviour and disturbance has not been investigated with respect to bats so far and may generally be less of a problem for bats than for birds. It is nevertheless obvious that drastic physical changes of the habitat will have effects also on bats, one way or another. On the contrary, it is clear that bats are attracted to wind turbines and that they search for them actively, in contrast to birds, which means that the problem usually requires different solutions for the two groups of animals.

    13. Measures to minimize negative impact on birds are still mostly focused on avoiding building wind turbines in places that are rich in birds, particularly sites with high numbers of birds during breeding, wintering and stopovers during migration. Areas around specific occurrences and breeding sites of birds belonging to species or groups of species that have turned out to be particularly vulnerable to negative impact from wind turbines should be avoided. One such example is the larger raptors. Maintaining buffer zones, areas within which wind turbines should not be built, is a way to reduce the risks in such cases. In this report we review the current use of protection zones for birds and provide new suggestions for their future application. We discuss how we can achieve new and more scientifically based protection zones, particularly for our eagles. We appreciate that protection zones is a useful way to reduce the risks for some birds, but at the same time we emphasize that that this method cannot eliminate the risks entirely.

    14. Although we consider buffer zones as an effective and practically useful way to reduce negative impact on particular birds, we and many other scientists are realising that this method may not always be sufficient for the protection and formation of viable populations of the species in question. To achieve such goals, planning at a larger scale may be necessary, where areas with the lowest risks of negative environmental impacts are designated suitable for e.g. establishment of wind farms. We believe that this would increase the efficiency of the planning and handling processes during wind turbine establishment and also facilitate the protection of both birds and bats, in comparison with current practices. This would also ensure that sufficiently large areas with relatively low risks are maintained for long-term conservation of (bird and bat) populations.

    15. Once the turbines are built the available mitigation options are few when it comes to protection of birds. To mitigate by temporary halting the turbines during periods of high risk, as employed for bats, is a less useful method for birds. For birds there is no clear and general relationship between prevailing conditions on one hand, and the mortality risk on the other, which is in sharp contrast to the situation for bats. Although there are some cases from other countries where wind turbines have been halted to protect birds, this method do not seem to be useful in Sweden, as far as we can see. However, there is a promising development of various technical monitoring solutions that aim to keep bird fatalities at a very low level. As far as we know, no such system is yet fully developed and operational, but this is probably only a matter of time. Finally we also have the option of using compensation measures at a different site, a method that may help minimize the total effect on a population. It has barely been used in Sweden so far, but is more common internationally.

    16. The most important measure for protection of bats at wind farms is to adjust the operation of turbines according to the occurrence of certain high risk species. This should be done by halting the rotors during periods when bat activity at rotor height is most frequent. Halting the rotors is a feasible method where noctules, parti-colored bats and serotines, and, particularly in the north, northern bats occur. This measure is expected to inhibit 60–90% of the potential fatalities.

    17. To evaluate if mitigation at a particular site is feasible and decide how it should be applied locally, activity of the high risk species at rotor height should be measured continuously over longer periods, preferably during three seasons. Alternatively, searches for dead bats can be made, but this is quite complicated and requires more work. In some cases it may be more efficient to use a general mitigation scheme based on general knowledge about potentially dangerous situations, without spending resources and time to investigate bat activity. This option can be worth considering particularly in cases where it is clear already from the start that mitigation will be necessary.

    18. How often halting the rotors will be required at a site depends primarily on the weather, and is hard to predict. A rough estimate for southern Sweden suggests that turbines need to be stopped during about 10 nights on average per year. Most likely mitigation will be required less frequently in the north.

    19. Post-construction surveys so far made in Sweden have not contributed much new and useful data on how birds and bats are affected by wind farming. Unfortunately, most of them have not been up to expected standards and have not been able to answer even the most basic and relevant questions. A common impression is that it has been more important to do something, no matter why and how, rather than focussing on what has actually been achieved. There are certainly exceptions. A few programs have been carefully planned and well executed and have contributed with significant and important results that will be well used. This applies to birds and bats alike. There is every reason to reconsider the system of post-construction surveys as used at present in Sweden, so that future programs can contribute with useful information about local conditions and also can be used together with results from other programs to investigate broader patterns. Particularly for bats but sometimes also for birds, well designed programs are needed for efficient mitigation so that the negative impact on the fauna can be minimized.

    20. We present guidelines on how surveys should be made and standardized to provide the best possible foundation for decisions and at the same time be cost-effective. Standardization of the methodology is important if the results are to be useful also in a broader context, although this is usually not the primary objective of the surveys. A national standard consisting of common guidelines for how surveys and measures should be employed with respect to methods and equipment is needed.

  • Kommunikationssatsning om ekosystemtjänster: Att få fler att se naturens gratisarbete Slutredovisning av regeringsuppdrag M2014/1903/Nm2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The ultimate goal of the government commission – to raise awareness of the value of biodiversity and ecosystem services and their importance to the community – remains a challenge. The same is true regarding the ultimate goal of improving levels of attainment of the environmental quality objectives relevant to this government commission. But this work is progressing. Evaluations of the effects of the implemented measures shows that there has been marked movement in knowledge, attitudes and action since the start of the communications project. It is clear from this that the communications project has wholly or partially achieved its set objectives.

    The hub of the communications project is the ecosystem services network. The network comprises just over 50 individuals acting as intermediaries within municipalities, county administrative boards, businesses and organizations within land based industries and the construction and infrastructure sector. These individuals are learning from each other and building on each other's knowledge about how to work systematically with ecosystem services. The government agencies collaborating on the government commission are also actively collaborating with the network.

    The outlook for the future is positive. A follow-up evaluation within the group of intermediaries has shown that 75 percent assess that more decisions within their own sectors will be made based on awareness of the value of ecosystem services in the next two to five years. The same picture has emerged in the collaborating government agencies, where 80 percent assess that more decisions based on awareness of the value of ecosystem services will be made in the next two to five years.

    The Swedish Environmental Protection Agency’s network has had an impact. The members of the network have a higher level of commitment to the issue than other subgroups, and discuss it more frequently than others. To a high degree, the network is also of significant or crucial importance to the work of the members themselves towards including the value of ecosystem services in their decisions.

    The Swedish Environmental Protection Agency proposes that the lessons learned and experiences from the work of government agencies and other stakeholders with ecosystem services be carried on by means of a collaborative measure in the Environmental Objectives Council to lift the pace of efforts to achieve Sweden’s environmental objectives. This action would entail continuing strategic efforts to promote the value and importance of ecosystem services for individuals and for society. The measure would also entail continuing to run the ecosystem services network. The measure would be implemented by the Swedish Environmental Protection Agency in collaboration with the Swedish National Board of Building, Planning and Housing; the Swedish Forest Agency; the Swedish Transport Agency; the Swedish Energy Agency; the county administrative boards; the Swedish National Heritage Board, the Swedish Agency for Marine and Water Management, the Swedish Transport Administration; and the Geological Survey of Sweden. The Swedish Environmental Protection Agency is in the process of gaining support for its proposal in other government agencies that sit on the Environmental Objectives Council. Government agencies that are not members of the Environmental Objectives Council will also be able to participate.

  • Återrapportering: Åtgärder för biologisk mångfald 2015–2017 NV-07282-172018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under 2017 förbrukades såväl 1:15- som 1:3-anslaget i det närmaste helt och

    hållet (>99 % respektive ca 97 %).

    Ungefär 16 000 hektar produktiv skogsmark skyddades genom markersättningsverksamheten

    med hjälp av medlen från 1:15-anslaget, samtidigt

    som ca 1 000 hektar produktiv skogsmark säkrades inom ramen för genomförandet

    av ESAB-paketet.1

    Under året fattades 217 beslut om bildande av naturreservat som omfattade

    81 507 hektar mark. Alla nya naturreservat finns förtecknade i bilaga 1.

    Avtal om 16 naturvårdsavtal tecknades.

    Antalet öppna ärenden på länsstyrelserna, om bildande av naturreservat,

    uppgick till 920 stycken vid årets slut, vilket är en minskning jämfört med 2016.

    Av de medel som har fördelats till förvaltning av skyddade områden har

    nästan hälften (177 mnkr) använts till skötsel av naturtyper. Mest pengar

    satsas på skötsel av betesmarker (90 mnkr) följt av skötsel av ängar (24 mnkr).

    En fjärdedel av medlen har använts till olika satsningar på friluftsliv och

    information.

    I det statliga ledsystemet i fjällen har under året 24 broar bytts ut mot

    nya och 25 stycken har renoverats. Totalt har 486 km led fått en förbättrad

    markering

    och över 13 km spång har anlagts. Skyltningen kommer att förbättras

    genom de 2 146 nya skyltar som köpts in och har eller ska sättas upp.

    Lavinprognoserna, som sedan januari 2016 har publicerats dagligen för

    tre välbesökta fjällområden, utökades under 2017 med västra Härjedalsfjällen

    samt innevarande vinter med Kebnekaisefjällen.

    Naturvårdsverket fördelade ca 65 miljoner kronor för investeringar i

    fastigheter, byggnader och anläggningar. Exempel på investeringsprojekt som

    påbörjades är nybyggnation av naturum Trollskogen, nya entréer i Åsnens

    nationalpark, ny besöksplats Grävlingsberget i Hälleskogsbrännans naturreservat,

    renovering av servering i Tyresta nationalpark samt nytt värmesystem

    i Stenshuvuds nationalpark.

    Under året fastställdes ett nytt åtgärdsprogram för hotade arter, och två

    reviderades.

    Inom arbetet med invasiva främmande arter har olika kunskapsunderlag

    tagits fram; faktablad, screening av vissa arters potentiella invasivitet samt

    riskklassningar. Informationsinsatser har genomförts till olika målgrupper.

    Bekämpning har genomförts av mårdhund, samt lokalt av bland annat vresros,

    jätteloka, blomsterlupin, sjögull, signalkräfta och mink.

    Totalt beräknas anslagen ge upphov till ca 1 292 helårsarbetskrafter,

    varav 449 för kvinnor.

    1 Enligt avtal

  • Pettersson, Christer
    et al.
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Bladh, Daniel
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Perming, Elisabeth
    Swedish Environmental Protection Agency.
    Falk, Henrik
    Svenska Jägareförbundet.
    Borup, Sivert
    Jägarnas Riksförbund.
    Handbok för provledare vid jägarexamen: Handbok 2018:1 Utgåva 1 April 20182018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den 15 december 1983 beslutade regeringen att jägarexamen skulle införas

    i hela landet den 1 januari 1985. Samtidigt bemyndigade regeringen Naturvårdsverket

    att bland annat utfärda föreskrifter för jägarexamen.

    Naturvårdsverkets

    föreskrifter är bindande. Nu gällande föreskrifter;

    Naturvårdsverkets

    föreskrifter (NFS 2015:10) om jägarexamen trädde i kraft

    den 1 januari 2016 efter vissa ändringar i tidigare föreskrifter.

    Handboken vänder sig framför allt till provledare för jägarexamen och

    är avsedd att medverka till att jägarexamen genomförs på ett enhetligt sätt i

    hela landet. Tillsammans med jägarorganisationernas PM, som också finns

    i denna publikation, ger den till exempel anvisningar om provplatsernas

    utformning och om hur proven ska genomföras och bedömas. Naturvårdsverket

    svarar för handbokens innehåll, liksom jägarorganisationerna svarar

    för sin PM.

    Arbetet med publikationen har bedrivits av Christer Pettersson, Daniel

    Bladh och Elisabet Perming för Naturvårdsverket

    och jägarexamenssamordnare

    Henrik Falk för Svenska Jägareförbundet och jägarexamenssamordnare

    Sivert

    Borup för Jägarnas Riksförbund.

    Stockholm 2018

    Naturvårdsverket

    Claes Svedlindh

    Avdelningschef Naturavdelningen

  • Willebrand, Tomas
    et al.
    Willebrand, Sofia
    Utvärdering av Åtgärdsprogrammet för fjällgås 2011–2017: (Anser erythropus)2018Report (Other academic)
    Abstract [en]

    This report is an external evaluation of the current Swedish Action Plan for the

    Lesser White-Fronted Goose (2011-2015, extended until 2017) and parts of the

    Lesser White-Fronted Goose Project, commissioned by the Swedish Environmental

    Protection Agency (SEPA). The evaluation has come to the following conclusions:

    1. The Lesser White-fronted Goose in Sweden is critically endangered

    and immigration from other populations, like the small Norwegian

    population, is not very probable. To secure the species from becoming

    extinct in in Sweden, larger resources are required than what is

    currently available in the system for action plans at SEPA.

    2. An increased focus on breeding areas is recommended to obtain more

    data on predator activity, human disturbance and recruitment of

    released birds from the breeding program.

    3. An increased control of the red fox (Vulpes vulpes) population in the

    breeding area during late winter, and an evaluation of the optimal ratio

    of released to wild birds in the population, are two highly prioritized

    actions.

    4. Establishing a systematic monitoring program including quality control

    will make estimates on population development more reliable.

    5. Potential breeding areas, with special emphasize on the extent of

    grazing fields, should be surveyed in the proximity of the present

    breeding area to estimate the possibility of natural expansion into new

    areas.

    6. The captive breeding and release is well organized and of high quality.

    (However, as stressed above, an estimate of the optimal numbers of

    released birds into the wild should be evaluated.)